Nekromanti Snygg Layout = Köp?

[Guest]

Jag är en sådan person som kan ha svårt för spel med en tråkig layout. Jag drar mig då mest till de rollspel som talar till mig genom illustrationer, layout och snygga kartor... Och senast fick jag mig en titt på det relativt nya spelet Engel och jag blev nästan förälska utan att ha läst ett ord förutom omslagstexten... Det är samma sak med DoD 6 där jag var ganska ointresserad av första regelboken men när jorges släpptes blev det direkt köp... Är jag helt korkad som undermedvetet (förmodligen?) låter mig lockas till ögongodis eller har layouten verkligen en stor roll? Jag har dock hittat andra rollspel som dock är väldigt tråkiga layoutmässigt som tex Call of Cthulhu men som dock vinner tillbaka mitt förtroende genom trevligt innehåll i from av text...

Men vad tycker folket där ute?

 

[Eksem]

Haha, jag är en extrem sucker för snygg form. Snygg form avgör vad jag handlar på ICA, vilka tidningar jag köper, vilka hemsidor jag surfar på, vilka skivor jag provlyssnar på och förstås också vilka rollspel jag köper. Frågan är om inte de nya läckra DoD6-böckerna var en stor anledning till att jag började spela rollspel igen ö.h.t.

Jag kan förstås stå ut med fula spel, många av mina favoriter ser ut som fan (Hero Wars är t.ex. inte layoutat alls), men form påverkar mig otroligt mycket.

Och det är väl meningen också.

 

[Troberg]

Men vad tycker folket där ute?

Jag har tyvärr köpt en del spel på grund av snyggt utseende men som inte håller för att använda (tex Nephilim och In Nomine).

Nu för tiden har jag dock blivit försiktigare och kollar först, antingen via rekommendation från någon vars smak är snarlik min, genom att låna ett ex eller genom att låta internets magi förse mig. Håller de inte måttet med avseende på innehåll så åker de ut.

Däremot så har jag inte lyckats vänja mig av vid att köpa prylar med balla namn...

 

[Sitor]

Jag är också väldigt mycket för bild och form och är nog en "sucker" jag också men uppskattar dock innehåll och kvalitet mycket för det. Utseendet är vad som lockar att läsa innehållet och först efter att man beaktat båda faktorerna kan man ge ett korrekt utlåtande av produkten i helhet.

Jag skulle vilja påstå att utseendet gör att jag fastnar för en produkt och att innehållet får mig att stanna med den.

 

[Per Ejemar]

Illustrationer och layout anser jag vara viktigt för helhetsintrycket och känslan för spelet.

Givetvis måste rollspelet vara bra, för mig är ett bra rollspel en tilltalande och lockande stämning, intressanta och fantasifulla inslag. Ett riktigt bra rolspel skall vara lätt att förstå och tolka, vilket dom flesta rollspel inte är ...

Illustrationer och layout förstärker spelet, så ett riktigt bra spel är inte bara bra, utan det är snyggt ochså!

Det där förstod nog alla?

 

[Eksem]

Rollspel är som kvinnor/män? [NT]

NT= No Text

 

[Anders Åstrand]

Själv tycker jag att det viktigaste med layouten är att den framhäver texten på ett tydligt sätt. resten är inte relevant, det är iofs skönare för ögonen att läsa lagom smala spalter än en bred spalt, men det är inte jätteviktigt. Bilder och sådant är bara fluff som jag knappast lägger vikt vid.

 

[Bunny]

Jag avskyr det.

Snygg layout är som en varböld, vars slemmiga hinna man måste se igenom för att komma åt texten. Hur många gånger har jag inte förbannat denna smakfascism och skurit ut och bränt delar av mina rollspelsböcker som inte fyllt någon egentlig funktion. Det ska vara rena, vita, ytor med svart text på, allt annat är att räkna som slöseri av renhet. Det är därför jag enbart spelar obskyra dogmarollspel och rollspel som inte haft råd att satsa på allt för mycket layout (Fabeljazz samt Västmark). Med kapital kommer fascismen, kom ihåg det kamrater!

Jaja, jag kände bara för att gå i polemik mot den "rådande uppfattningen", för snygg layout har aldrig fått mig att köpa något rollspel.

 

[Digeta_Longa]

Givetvis så ska ett spel inte bara vara en fröjd för hjärnan utan också för ögonen.
Finns väl inget värre än en bok vars layout - även om boken är bra - är tafflig och ger ett amatörmässigt intryck. Om inte annat så gör det man automatiskt tycker det man läser är trist.
Vad gäller CoC håller jag verkligen inte med dig, jag tycker inte alls CoC:s layout (även om den är lite plottrig) är speciellt ful. Det finns värre exempel på tafflig layout t.ex. AD&D first edition och en hel del av de moduler som ICE gav ut till MERP. Tradig text (ofta såg typsnittet ut som det skrivits ut på en skrivmaskin), usla illustrationer och bedrövligt sunkig text.

 

[Man Mountainman]

Eftersom jag bor i det avlägsna Luleå har jag sällan möjlighet att studera ett rollspel öga mot... öh... sida för att avgöra huruvida det är snyggt eller inte. Istället läser jag om spelet på La Belle Internet och låter dess koncept avgöra i vilken grad jag fascineras av det. De flesta spel jag köpt har jag alltså inte ens öppnat pärmarna på. Flera av dem är snygga ändå (Nobilis, t.ex.) medan andra är fula som stryk (Space 1889, till exempel), men det känns rätt bra att jag inte är slav under rollspelen yttre företräden utan att jag kan se direkt till det koncept som ju faktiskt är det viktiga.

 

[Gurgeh]

Jag tycker att layouten i första hans ska vara funktionell. Om man tänker på att den finns där så har den misslyckats. Call of Cthulhu d20 tycker jag till exempel är vidrigt fult med sina sneda spalter. Klassiska Call of Cthulhu fungerar däremot utmärkt. Svart text i raka spalter och vanliga typsnitt på vit botten ska inte underskattas.

Illustrationerna är viktigare. Jag tycker till exempel om illustrationer som man ser vad de föreställer. Sådana illustrationer bidrar till fantasin. Här är skräckexemplet första upplagan av Kult (jag har inte tittat i senare upplagor), där alla illustrationer utom arketyperna föreställer en generell röra av kroppsdelar, blod och kedjor med köttkrokar. Stämningsfullt? Ja, kanske. Fantasieggenade? Inte ens nära!
Ett bra exempel är däremot Mutant: UA. Illustrationerna är inte alltid så vansinnigt snygga eller tekniskt perfekta, men de föreställer nästan alltid något intressant.

Men i både illustrations- och layoutfallet märker jag mer när det är fel än när det är rätt. Ett undantag finns. Jag tänder på rollspelsböcker som är tryckta i ett format som är klart mindre än A4 eller US Letter. De blir jag sugen på att köpa så fort jag ser dem.

/tobias

 

[Dante]

En formgivares syn på det hela ...

Jag väntade lite med att delge er mina synpunkter eftersom jag först ville se vad andra forumiter tycker.

Nåväl: I min hylla samsas snygga, mediokra och fula spel sida vid sida.

Jag lägger (förmodligen tvärtemot vad många skulle gissat) ingen större vikt vid snyggheten vid inköp av spel. Däremot förbehåller jag mig rätten att bitcha som fan om den klantskalle som »formgivit« t.ex. From Stone to Steel eller LotR RPG.

Vad som däremot påverkar mig är huruvida produkten är väl formgiven eller inte.

Vadå? Är inte »väl formgiven« detsamma som »snygg«? undrar vän av ordning.

Nä, inte nödvändigtvis. Att något är väl formgivet betyder helt enkelt att den som utformat produkten vet vad han eller hon sysslar med. Ett gediget hantverk helt enkelt. Läsligt, strukturerat, lagom stora marginaler, lätt att finna det man söker, tydliga rubriknivåer etc.

Om det sedan är snyggt eller ej är upp till betraktaren att avgöra. (Det är troligare att det blir snyggt om ett proffs har gjort det, men det är inte säkert. Se bara på Lotr RPG: på det hela taget snyggt – men väldigt illa fomgivet.)

Det fanns för många år sedan en tidning som hette Ray Gun (formgiven av David Carson) som behandlade texten som grafiska element. Olika spalter kunde ha olika färg, typsnitten kunde vara olika/svårläsliga/helt flippade, rubrikerna kunde vara spegelvända … vad som helst bara det såg snyggt ut som en helhet. Jag hajade aldrig vad som var så speciellt (trots att alla som sysslade med design förväntades säga »ahh« och »ohh« varje gång ett nytt nummer utkom); det gick ju inte att läsa skiten!

Det finns något som vi som pysslar med sånt här kallar »osynlig typografi« (tillämpas oftast vid boksättning). I enkelhet innebär det att om du inte lägger märke till formgivningen så är den perfekt. Allt du lägger märke till drar din uppmärksamhet från innehållet, vare sig det är snyggt eller fult.

Kanske inte helt tillämpbart vid formgivning av rollspel (som ju sällan är gjorda för att sträckläsas) men definitivt värt att tänka på.

 

[Eksem]

"Jag tycker till exempel om illustrationer som man ser vad de föreställer. "

Det kan förvisso vara ett jävla misstag i t.ex. just skräckrollspel. Det finns inte en CoC-produkt i hela världen där man tänkt rätt när det gäller illustrationerna. Allting ser ju bara så urbota töntigt ut! Där tycker jag KULT är ett föredöme, t.o.m. de tydliga bilderna är halvt om halvt obegripliga, precis som det ska vara i ett skräckspel.

 

[Troberg]

Mycket bra sammanfattning! [NT]

-

 

[Rosen]

Jag tycker att layouten i första hans ska vara funktionell. Om man tänker på att den finns där så har den misslyckats.

Ungefär min åsikt också - plus att jag ogillar layout som framstår som ett slöseri med papper. Oavsett om det är snygga men as-breda bårder åt alla kanter eller sk "luftig layout" (stora tomma ytor; tydligen trendigt i vissa kretsar) så känns det inte prisvärt om man har fyllt upp till en tredjedel av sidorna med något som varken är text eller bilder. I synnerhet om man tar betalt för det som ett stort alster, när det i själva verket är ett litet som man har blåst upp till en stor ballong.

Illustrationerna är viktigare. Jag tycker till exempel om illustrationer som man ser vad de föreställer.

Det finns ett antal olika skolor om hur bilder bör vara funtade (konstnärliga vs fotografiska, exakt illustrerande vs ospecifikt stämningsskapande) - och hur de bör vara organiserade. De flesta konstruktörer brukar gilla många halvstora bilder som är utspridda i texten, men det finns även de som föredrar att ha några få planschlika helsidesbilder, eller bara små bilddekorationer mellan textstycken.

--
Åke

 

[Gurgeh]

Call of Cthulhu bland annat

Det finns inte en CoC-produkt i hela världen där man tänkt rätt när det gäller illustrationerna. Allting ser ju bara så urbota töntigt ut!

Jag köpte ursprungligen Call of Cthulhu just för att jag tyckte att illustrationerna av monstren var så häftiga (jag var 12 eller 13 år gammal är min ursäkt). Jag tycker fortfarande att just de illustrationerna är väldigt bra, även om lite mer mystik kanske vore på sin plats.
En fet grön jätte med små vingar och en tentakelmustasch ÄR töntigt! Ingen brist på illustrationer i världen kan avhjälpa det. Det är inte monstrens utseende som är skrämmande. Det är det hot de utgör och insikten om mänsklighetens plats i kosmos som följer därav som är skrämmande. Monster är bara specialeffekter och blir bara skrämmande om de används på rätt sätt, oavsett hur de ser ut och oavsett om de illustreras eller ej.

Där tycker jag KULT är ett föredöme, t.o.m. de tydliga bilderna är halvt om halvt obegripliga, precis som det ska vara i ett skräckspel.

I Kult kunde samtliga illustrationer ersatts av ett sidhuvud och en sidfot som visade lite rostigt stål, droppande blod, grinande tänder och generellt klet. Det var ändå vad alla bilderna föreställde och man hade bara behövt betala tecknaren för en bild! (Nej, jag gillar verkligen inte bilderna i Kult!)

/tobias

 

[Gurgeh]

Luft

Ungefär min åsikt också - plus att jag ogillar layout som framstår som ett slöseri med papper. Oavsett om det är snygga men as-breda bårder åt alla kanter eller sk "luftig layout" (stora tomma ytor; tydligen trendigt i vissa kretsar) så känns det inte prisvärt om man har fyllt upp till en tredjedel av sidorna med något som varken är text eller bilder.

Konceptet "luftig layout" är något jag gärna kämpar emot. Jag har haft korta och oblodiga strider med layoutmänniskor som gillar sådant. (De har krympt ner min illustration till ett frimärkes storlek för att få plats med lite trevlig luft istället.) Den enda ursäkten för en stor tom yta är att texten tog slut!

/tobias

 

[Eksem]

Re: Call of Cthulhu bland annat

Nu förstår jag inte alls... jag hade inte alls någon bild av hur Lovecrafts monster såg ut när jag läste hans noveller eftersom han inte beskriver så man förstår hur det ser ut. Då tycker jag att det är en sjujäklarns miss att teckna dem som "de ser ut". Då har ju illustrationerna misslyckats helt med vad de borde göra.

Jag menar, jag hade inte föreställt mig Cthulhu som en tjockis med astöntiga små vingar, det är en bild jag fått genom Chaosium. En mycket otydligare bild som hade förmedlat en stämning snarare än något som mest känns som en illustration ur en bok om fåglar, alltså.

En annan typ av illustration HADE avhjälpt töntigheten, och en BRA illustration hade gett mig en idé om hur jag skulle använda monstret. Det enda jag tänker när jag läser igenom (det omotiverat stora) monsterkapitlet i CoC är typ: "Den skulle kunna vara läskig, om den gömde sig i mörkret".

 

[Gurgeh]

Re: Call of Cthulhu (på väg mot OT)

Nej, Lovecraft beskriver inte sina monster speciellt detaljerat, men en del beskrivningar slinker igenom, till exempel den här:

"Above these apparent hieroglyphics was a figure of evident pictorial intent, though its impressionistic execution forbade a very clear idea of its nature. It seemed to be a sort of monster, or symbol representing a monster, of a form which only a diseased fancy could conceive. If I say that my somewhat extravagant imagination yielded simultaneous pictures of an octopus, a dragon, and a human caricature, I shall not be unfaithful to the spirit of the thing. A pulpy, tentacled head surmounted a grotesque and scaly body with rudimentary wings; but it was the general outline of the whole which made it most shockingly frightful. Behind the figure was a vague suggestions of a Cyclopean architectural background."

Han beskriver till och med de "astöntiga små vingarna" även om han väljer att använda ordet "rudimentary" istället! Och inte ens i den här korta citatet kunde karln låta bli att använda ordet "cyclopean"!

Jag gillar ändå monsterkapitlet i CoC. Illustrationerna väljer jag att inte tolka bokstavligt. De är monstret filtrerat genom tecknarens medvetande. Om vi såg det verkliga monstret skulle vi börja tugga fradga, springa till skogs och skratta hysteriskt.

Otydliga bilder skulle kunna hjälpa upp stämningen, men inte om helt bilden är otydlig. Monster skulle kunna illustreras med skräckslagna flyende människor, eller med tentakler som kommer ur mörkret och griper tag i folk, eller något annat. Men om hela bilden, inklusive de flyende människorna, är otydlig förmedlar inte bilden någon stämning alls; då är det bara en bild som inte föreställer något.

/tobias

 

[Eksem]

Re: Call of Cthulhu (på väg mot OT)

Rudimentary wings hade jag alltid föreställt mig vara tunna, enkla vingar, inte små. Och även om huvudet är köttigt och tentakelprytt så står det ingenstans att Cthulhu är en tjockis och har tentaklerna vid munnen. Jag menar, när jag läser den där beskrivningen av Cthulhu vet jag inte ens vad jag ska föreställa mig (jag ritade en bild, men den blev för ohygglig och warpade sig själv till en dimension jag inte kan se ).

Så vill jag ha illustrationerna också. Det hade passat texten, stämningen och spelet bättre.

Vilket för mig tillbaka till ämnet:
Vad menas med snygg layout egentligen? Ska den matcha texten och spelet? Dungeons and Dragons passar i överdådiga, överdrivna pärmar med fyrfärgstryck. Nobilis kräver tunga men sparsamt fördelade illustrationer, mycket luft och elegant typografi. Star Wars är snyggast i den svenska versionen, med rymdigt rubriktypsnitt och smutsvit låda.
Sedan är det väl egentligen bara Nobilis av ovanstående som JAG tycker är snyggt. Eh, satan, min poäng trillade bort ur huvudet... ni får komma på en egen. Nånting om att illustrationer måste passa texten, och det måste layout och typografi också... nåt sånt...