Rollspelande och regler samspelar ju som bekant inom de flesta rollspel, givetvis i en varierande grad som beror på en mängd faktorer som regelsystem, spelare, spelsituation o.s.v. Hur som helst; En sådan situation är vid bruket av sociala färdigheter som övertala, ljuga/bluffa, skådespeleri, socialt uppträdande, hota, muta, retorik, etikett, diplomati etc. En av mina frågor är då: Hur brukar ni lösa själva rollspelsbiten vid dessa "sociala situationer" och vilka metoder upplever ni som de bästa?
Utan att ha tänkt igenom detta allt för mycket så kan jag se ett par alternativ:
(1) Att rollspela efter resultat av själva färdighetsslaget (eller liknande) mot den svårighet som spelledaren valt (eller liknande). Ett lyckat slag för ljuga skulle alltså vanligtvis innebära att det man säger ska låta trovärdigt, men ändå vara fel. Ett misslyckande skulle innebära att man råkar avslöja lite för mycket av något, säger något klumpigt eller liknande. Alltså, precis som i verkliga livet, fast resultatet ska styras av slumpen och inte efter egen (d.v.s spelarens) förmåga.
(1½) Som alternativ (1) fast en minst lika viktig kriterie för att rollpersonen ska lyckas är att spelaren även rollspelar resultatet tillräckligt bra.
(2) Att man först rollspelar. Som spelare får man då göra sitt bästa eller sämsta (beroende på vad man själv vill, vilket är en ganska intressant aspekt för detta alternativ, särskilt om man som spelare främst är ute efter en bra berättelse) och sedan så bedömer spelledaren den eventuella svårigheten för det kommande tärningsslaget mot färdighets värdet (eller liknande) efter hur bra spelaren lyckades presterade. Kanske lite orättvist då detta faktiskt kräver att även spelare är tillräckligt kompetent på det som ska göras.
(3) Att inte rollspela alls, utan som spelare säga "Jag lyckades med mitt slag mot övertala trots svårighet/modifikation X" och som spelledaren bara säga "Ok, då lyckades du övertala portvakten att släppa in dej på klubben trots att du inte följer deras strikta dresscode". Ett ganska trist alternativ i många fall, men ibland så är det faktiskt tristare att rollspela alla sociala handlingar man gör, eller så kanske man inte har tid (IRL) med att rollspela alla detaljer, så detta alternativ är trots allt ändå användbart i vissa situationer. Men inte alltid, tycker jag.
Ett fjärde alternativ finns också, men jag är inte så intresserad av det då det är regler i kombination med rollspelande för sociala färdigheter:
(4) Att strunta i regler och "friforma". De spelare som är bra på att ljuga ljuger bra (om de vill) även då de rollspelar, medan de spelare som naturligt är dåliga lögnare inte har så stort val. Lika orättvist som alternativ (2) skulle jag tro.
Låt oss ta en titt på ett litet scenario där man använder alternativ (1), som jag fått för mej är det alternativ som ofta föreslås i grundböcker till många rollspel och därför kanske är standard:
Du som spelledare har en ganska oambitiös spelare som även är dålig på att rollspela men vars rollperson har ett högt värde i Övertala. När han och hans tappra kompanjoner sedan är ute och äventyrar så är det han som alltid lyckas övertala SLPerna till att göra de för äventyrarna rätta besluten trots att spelaren gör en riktigt kass "show" av det varje gång, medan hans kompanjoners spelare många gånger rollspelar bra fast misslyckas med slagen.
Vilka alternativ ska man använda vid vilka situationer i detta scenario (kom gärna med egna scenarier och exempel)? Alternativ (1) verkar ju inte funka allt för bra, och det främjar ju inte heller gott rollspelande. Alternativ (1½) skulle bara tillåta honom att lyckas halvt många gånger liksom hans kompanjoner, trots att hans rollperson är en mycket skickligare övertalare. Ska man helt enkelt inte låta personer göra karaktärer vars kvalitéer är helt olika ens egna? Men då blir det ju som att spela sej själv, fast i en annan värld, vilket kanske inte är helt fel det heller, men fortfarande så eliminerar det en fundamental del av själva rollspelandet, nämligen att kunna spela en roll annan än den man "spelar" i verkliga livet. Jag är helt förlorad i denna fråga och skulle bli mycket tacksam till några svar.
(Med "svar" menade jag det som "svar på inlägget" eftersom ett svar på denna fråga förmodligen är allt för mycket att begära då den kan vara omöjlig att svara på, eller så är det bara jag som inte är tillräckligt intelligent för att klura ut svaret, men om fallet är så vill jag definitivt ha ett svar (på frågan alltså) eftersom det skulle hjälpa mej mycket. Äh, bäst att jag håller klaffen nu. Bollen är eran!)
Utan att ha tänkt igenom detta allt för mycket så kan jag se ett par alternativ:
(1) Att rollspela efter resultat av själva färdighetsslaget (eller liknande) mot den svårighet som spelledaren valt (eller liknande). Ett lyckat slag för ljuga skulle alltså vanligtvis innebära att det man säger ska låta trovärdigt, men ändå vara fel. Ett misslyckande skulle innebära att man råkar avslöja lite för mycket av något, säger något klumpigt eller liknande. Alltså, precis som i verkliga livet, fast resultatet ska styras av slumpen och inte efter egen (d.v.s spelarens) förmåga.
(1½) Som alternativ (1) fast en minst lika viktig kriterie för att rollpersonen ska lyckas är att spelaren även rollspelar resultatet tillräckligt bra.
(2) Att man först rollspelar. Som spelare får man då göra sitt bästa eller sämsta (beroende på vad man själv vill, vilket är en ganska intressant aspekt för detta alternativ, särskilt om man som spelare främst är ute efter en bra berättelse) och sedan så bedömer spelledaren den eventuella svårigheten för det kommande tärningsslaget mot färdighets värdet (eller liknande) efter hur bra spelaren lyckades presterade. Kanske lite orättvist då detta faktiskt kräver att även spelare är tillräckligt kompetent på det som ska göras.
(3) Att inte rollspela alls, utan som spelare säga "Jag lyckades med mitt slag mot övertala trots svårighet/modifikation X" och som spelledaren bara säga "Ok, då lyckades du övertala portvakten att släppa in dej på klubben trots att du inte följer deras strikta dresscode". Ett ganska trist alternativ i många fall, men ibland så är det faktiskt tristare att rollspela alla sociala handlingar man gör, eller så kanske man inte har tid (IRL) med att rollspela alla detaljer, så detta alternativ är trots allt ändå användbart i vissa situationer. Men inte alltid, tycker jag.
Ett fjärde alternativ finns också, men jag är inte så intresserad av det då det är regler i kombination med rollspelande för sociala färdigheter:
(4) Att strunta i regler och "friforma". De spelare som är bra på att ljuga ljuger bra (om de vill) även då de rollspelar, medan de spelare som naturligt är dåliga lögnare inte har så stort val. Lika orättvist som alternativ (2) skulle jag tro.
Låt oss ta en titt på ett litet scenario där man använder alternativ (1), som jag fått för mej är det alternativ som ofta föreslås i grundböcker till många rollspel och därför kanske är standard:
Du som spelledare har en ganska oambitiös spelare som även är dålig på att rollspela men vars rollperson har ett högt värde i Övertala. När han och hans tappra kompanjoner sedan är ute och äventyrar så är det han som alltid lyckas övertala SLPerna till att göra de för äventyrarna rätta besluten trots att spelaren gör en riktigt kass "show" av det varje gång, medan hans kompanjoners spelare många gånger rollspelar bra fast misslyckas med slagen.
Vilka alternativ ska man använda vid vilka situationer i detta scenario (kom gärna med egna scenarier och exempel)? Alternativ (1) verkar ju inte funka allt för bra, och det främjar ju inte heller gott rollspelande. Alternativ (1½) skulle bara tillåta honom att lyckas halvt många gånger liksom hans kompanjoner, trots att hans rollperson är en mycket skickligare övertalare. Ska man helt enkelt inte låta personer göra karaktärer vars kvalitéer är helt olika ens egna? Men då blir det ju som att spela sej själv, fast i en annan värld, vilket kanske inte är helt fel det heller, men fortfarande så eliminerar det en fundamental del av själva rollspelandet, nämligen att kunna spela en roll annan än den man "spelar" i verkliga livet. Jag är helt förlorad i denna fråga och skulle bli mycket tacksam till några svar.
(Med "svar" menade jag det som "svar på inlägget" eftersom ett svar på denna fråga förmodligen är allt för mycket att begära då den kan vara omöjlig att svara på, eller så är det bara jag som inte är tillräckligt intelligent för att klura ut svaret, men om fallet är så vill jag definitivt ha ett svar (på frågan alltså) eftersom det skulle hjälpa mej mycket. Äh, bäst att jag håller klaffen nu. Bollen är eran!)
). Sedan så slår jag (SL) ett normalt slag utan krussiduller efter hur bra det gick för deras karaktär. 
