Hur gör man sociala lika hotfulla som exempelvis en strid?
Det enkla svaret är att låta det förknippas med våld och död som övergår alla krigare i gruppens förmåga. Typ övermäktiga stadsvakter som man helt klart inte kommer ha en chans emot om man misslyckas med ens fummelslag.
Det svårare svaret handlar om hur hotet etableras. I en strid så kan man tydligt åskådliggöra hur farlig motståndaren är, både dennes skicklighet och vad man riskerar (ofta livet) men i en social situation kan det vara svårare att visa hotet för spelarna. För mig handlar det mycket om följande:
1. Det blir spännande om man både stimuleras som
pratare såväl som
lyssnare. De flesta rollspelare har någon gång bluffat sig förbi några stadsvakter, och det har slutat bli spännande. Det är ju ingen skillnad på stadsvakterna! De bara står där och man försöker vara så övertygande som möjligt, på ett sätt som man mer eller mindre varit många gånger förut. En bra social utmaning handlar inte bara om att prata och leverera några repliker på ett övertygande sätt, utan det handlar i lika stor grad om att lyssna, skaffa ledtrådar och försöka luska ut saker. Den där känslan när man blir avvaktande och försöker
få så mycket information som möjligt utan att
ge mer information än man nödvändigtvis behöver... det är häftigt.
2. Friktion. Sociala utmaningar blir alltid roligare när något oväntat inträffar. Plötsliga motfrågor kan få spelaren helt svarslös, och när spelaren lärt sig att du kan ha alla möjliga elaka tricks i beredskap åt dem så kommer de också att vara på alerten på ett helt annat sätt vid utmaningarna. Tänk på Mr.Orange i Pulp Fiction när han drar sin "roliga historia", och helt plötsligt får en massa motfrågor: "vadå? hade du gräset med dig?" osv. Såna där saker kan göra spelstämningen obehagligt intensiv om man etablerar dem ordentligt.
3. bygg upp stämningen ordentligt. Att få höra skrönor och myter i förväg om personer man skall samtala med kan göra hela skillnaden. Många spelledare tror (helt felaktigt) att spelarna har tråkigt om inte något "händer". Det kan iofs vara sant, men oftare är det så att spelledaren gärna kör i ett lite för snabbt tempo när spelstämningen inte har så mycket med tärningar och regler att göra. (Anledningen är att man som spelledare ju vet precis vad som ska hända när man inte längre behöver anpassa sig till slumpmoment; så när man tar bort tärningarna så är det oftast så att spelledaren själv har tråkigt långt innan spelarna har det) Tyvärr så är det mycket svårare för en spelledare att lära sig spela
långsamt (kunna etablera stämningar ordentligt) än att lära sig spela
snabbt (lära sig reglerna ordentligt).
Det riktigt, riktigt, svåra svaret på frågan är att sociala situationer kan vara nyckeln till mer sofistikerade målsättningar för rollpersonerna än vad strid förmår på egen hand. Att agera ut vardagliga gräl mellan två älskare i ett passionerat (om än trasigt) förhållande kan vara väldigt engagerande om man väl brinner för sin rollperson, men det är svårt att tala om några särskilda generella "spelledartips" för att få en sån stämning i ens sessioner. De enda tips jag kan ge är:
1. Var unga. Vuxna människor har faktiskt riktiga problem och behöver inte leva ut låtsasproblem.
2. Var vänster. Eftersom vänstern redan från början är en bluffideologi så har vänsterfolk en naturlig fördel när det gäller alla konstnärliga pretentioner. Högerfolk är praktiska av naturen och saknar därför både inlevelse och fantasi.
3. Ha svart polotröja och rök franska cigaretter. Skaffa föresten en liten töntig mustache och börja alla meningar med att namedroppa någon av följande personkategorier:
a) Personer med "z" i namnen: Nietzsche, Balzac, Konrad Lorenz osv.
b) Nobelpristagare (förutom Lagerlöf och Heidenstam): Hemingway, Kipling, Shaw, osv.
c) Fransmän. Alla går fan bra; jag lovar att man kan namedroppa både Asterix och Laure Sinclair (ni som vet vem det är... ha ha, ni delar mitt
andra stora intresse, vid sidan om spel) och det funkar.
Om du kan stava Sartre med z så slår du alla tre flugor i ett. Endast de djärvaste namedroppare vågar försöka detta.
Äh, jag larvar mig.
4. Ta samtliga ovanstående tips med en nypa salt.