På grund av olika anledningar så slutade vi (jag och min spelgrupp) spela det vi höll på med och tänkte börja om. Ett önskemål då var att vi skulle skippa det som jag vanligen brukar köra med att de olika rp:na inte känner varandra och måste träffas i någon sorts introduktions äventyr. Min tanke då var att man kunde göra så att alla var soldater i en arme. Och helst inte bra soldater heller. För det var ett annat önskemål. Mer karaktärsutväckling. Aja vi får se hur det går med det men till saken i alla fall.
Efter ett kort sök i böckerna bestämde jag mig för att ta Damarien som start land. Mest egentligen för att deras trupper verkade mest vara beväpnade med spjut, och jag var fast besluten att soldaterna skulle inneha tekniken formationsstrid, och för att en väpnadkonflikt mycket troligt skulle kunna uppstå i en eller flera tappningar.
Och det är lite dära min nuvarande klurighet kommer in.
Vi har hunnit spela en gång men då hände inte mycket. Jag gjorde så att eftersom två av spelarna är ganska nya så tog jag spelmötet primärt som en genomgång av stridsreglerna och ett litet kort utmålande utav hur soldatlivet såg ut. (vakna, exercis, patrull, ledigt, sova, gör om)
Lite obetänkt eller egentligen bara ogenom tänkt satte jag dom i Hammarnäset där en stor del av armen och flottan är förlagd. Det är ju bra men problemen kommer om man kanske tycker att det skulle vara roligare att kämpa mot staten med lite "trevligare" motsåndare, trupperna förlagda i Hammarnäset är ju trots allt lojala mot Tammas, typ.
Så det jag skulle villja göra här ifrån är:
1. Få dom att rensa ut en mindre kult. Och märka hur otrevliga dom är.
2. Hitta på nått lagom trovärdig anledning till varför ett kompani skulle desertera och då eventuelt ansluta sig till han... öhh.. Han, den ende som kan tänka sig motsätta sig Tammas. Mins inte namnet och är för lat för att kolla upp det. Men en del tanke här är att han kanske inte vill ha ett deserterande kompani för han är inte redo att mopsa så mycket än. Eller så är han det.
Hur som haver så ska det hela sluta i ett fältslag. Som för enkelhetens skull rp:na inte är med i. De ska istället få stå post utanför något tält med någon viktig i. Och medan slaget pågår mellan damariska och damariska soldater så kommer det mer "trevliga" motståndet till rp:na för att komma åt den viktiga i tältet. Detta mest för att en lite mera high känsla har efterfrågats. Och slaget förloras och rp:na överlever på något vis och kan då bli äventyrare på heltid.
3. eller så tågar dom mot Västmark som jag inte har en lika utväcklad plan över. Eller inte en alls faktiskt. Men då är också min allmäna tanke att man beskriver hur det "trevliga" sälskapet inte är så trevligt och allmänt skapar omoral.
Och med "trevliga" motståndare menar jag så klart odöttpack. Eller motsvarande. Tammas personliga garde funkar också men dom är ju bara allmäntskulla, eller?
Men vad tycker ni kära forumiter? Hur beskriver man någon av de tre punkterna ovan på ett bra sätt? Har kaptenen fått nog och drar på eget bevåg? Eller är tiden inne för ett anfall på västmark? Kommer landets spöken att hemsöka någon? Ser man folk piska sig själva på gatorna? Eller bara märkena av det efteråt? Tycker du något är värt att säga om dammarien i allmänhet så gör det med.
/Hartland - tycker fälltherren skulle passa att ha för en soldat
Efter ett kort sök i böckerna bestämde jag mig för att ta Damarien som start land. Mest egentligen för att deras trupper verkade mest vara beväpnade med spjut, och jag var fast besluten att soldaterna skulle inneha tekniken formationsstrid, och för att en väpnadkonflikt mycket troligt skulle kunna uppstå i en eller flera tappningar.
Och det är lite dära min nuvarande klurighet kommer in.
Vi har hunnit spela en gång men då hände inte mycket. Jag gjorde så att eftersom två av spelarna är ganska nya så tog jag spelmötet primärt som en genomgång av stridsreglerna och ett litet kort utmålande utav hur soldatlivet såg ut. (vakna, exercis, patrull, ledigt, sova, gör om)
Lite obetänkt eller egentligen bara ogenom tänkt satte jag dom i Hammarnäset där en stor del av armen och flottan är förlagd. Det är ju bra men problemen kommer om man kanske tycker att det skulle vara roligare att kämpa mot staten med lite "trevligare" motsåndare, trupperna förlagda i Hammarnäset är ju trots allt lojala mot Tammas, typ.
Så det jag skulle villja göra här ifrån är:
1. Få dom att rensa ut en mindre kult. Och märka hur otrevliga dom är.
2. Hitta på nått lagom trovärdig anledning till varför ett kompani skulle desertera och då eventuelt ansluta sig till han... öhh.. Han, den ende som kan tänka sig motsätta sig Tammas. Mins inte namnet och är för lat för att kolla upp det. Men en del tanke här är att han kanske inte vill ha ett deserterande kompani för han är inte redo att mopsa så mycket än. Eller så är han det.
Hur som haver så ska det hela sluta i ett fältslag. Som för enkelhetens skull rp:na inte är med i. De ska istället få stå post utanför något tält med någon viktig i. Och medan slaget pågår mellan damariska och damariska soldater så kommer det mer "trevliga" motståndet till rp:na för att komma åt den viktiga i tältet. Detta mest för att en lite mera high känsla har efterfrågats. Och slaget förloras och rp:na överlever på något vis och kan då bli äventyrare på heltid.
3. eller så tågar dom mot Västmark som jag inte har en lika utväcklad plan över. Eller inte en alls faktiskt. Men då är också min allmäna tanke att man beskriver hur det "trevliga" sälskapet inte är så trevligt och allmänt skapar omoral.
Och med "trevliga" motståndare menar jag så klart odöttpack. Eller motsvarande. Tammas personliga garde funkar också men dom är ju bara allmäntskulla, eller?
Men vad tycker ni kära forumiter? Hur beskriver man någon av de tre punkterna ovan på ett bra sätt? Har kaptenen fått nog och drar på eget bevåg? Eller är tiden inne för ett anfall på västmark? Kommer landets spöken att hemsöka någon? Ser man folk piska sig själva på gatorna? Eller bara märkena av det efteråt? Tycker du något är värt att säga om dammarien i allmänhet så gör det med.
/Hartland - tycker fälltherren skulle passa att ha för en soldat