Nekromanti Solospelande

[Storuggla]

Någons om prövat att spela med en spelare och en spelledare? Inte en grupp alltså, bara en spelare?
Som jag ser det kan det finnas en fördel: vissa genrer funkar "bättre" när det bara finns en protagonist: spiongenren, deckare, hard-boiled. Där är klichén att hjälten är ensam, resten är sådarna biroller att de passar bäst som slp's.
Nackdelar? Tja, man missar väl en hel del interagerande mellan spelare och en hel del mysigt snack antar jag...


Storuggla, sprutande snigelsvärm

 

[Deodanders]

Jag har spelat Dogs på det viset. Grymt.

Och Fate där vi växlade mellan spelledarrollen och varsin karaktär varannat spelmöte.

Och Trollbabe.

Jag gillar det. Jag spelar hellre med en annan spelare än fem.

 

[Erik_N]

Har spelat Amber DRPG på det viset. En sak som jag reagerade över är att det blir en väldigt mycket mer...intim känsla när du inte kan vända dig till någon annan spelare. Påträngande, nästan. Det går liksom inte att ducka nånting som den andre spelaren konfronterar dig med.

 

[Vitulv]

Jag skrev det här inlägget för rätt länge sedan. Fick inte så mycket respons då, men du kanske hittar något kul.

Ska vi ta en fika imorgon (idag) förresten?

- Vitulv

 

[Storuggla]

"Problemet är att det kräver bra mycket mer av spelaren än vanligt gameande, man har inga andra att göma sina misstag bakom och man måste hela tiden komma på nya vinklar på problemet utan att tappa sugen. Så det kräver en spelare lite över genomsnittet."

Jag misstänker det. I en grupp är det tre till sju hjärnor som jobbar på ett problem så det blir olika infalsvinklar, idébollande osv osv. Men en ensam hjärna kan det blir svårt. Speciellt om man som jag bara har spelare som... nej nu ska jag vara snäll


Storuggla, dömmer boken efter pärmen

 

[Mr Brunch]

Jag har spelat så ett tag, i två-fyra månader hade vi många försvunna spelare eller nått sånt så vi var bara två. Jag tyckte det fungerade väldigt bra. Ändå gången fantasy hjälte äventyr var skoj faktiskt.
Fördelen med en spelare är att man hinner med mycket mer spelande nackdelen är att man missar allt det sociala mellan alla spelare (och så är allt roligare i en stor grupp )
Men den största skillnader är faktiskt att spelar man med bara en spelare fungerar vissa äventyr och spel mycket bättre medan andra fungerar väldigt dåligt.
Spion äventyr, tjuv äventyr är klassiska äventyr som är man fler än en så blir det well ganska rörigt och dåligt.

 

[Honken]

Själv spelleder jag ett solospel med GURPS Traveller. Det går bra om man ger spelare lite andrum ibland. Han är ju då ensam som måste lösa problemen, i en strid är han ensam så man måste tänka på att inte göra det för svårt. Sitter man i grupp så delar spelarna på fokus, medans i ett solospel så är spelaren ensam om fokus. Det gör att det blir lite mer intensivt.

/Honken

 

[Krille]

Pendragon

"Någons om prövat att spela med en spelare och en spelledare?"

Pendragon har det som återkommande moment: det förutsätts mer eller mindre att året har fyra faser: vinterfasen då allt administreras; soloäventyrarfasen då ensamma riddare rider ut och questar; societetsfasen då alla samlas på ett ställe för att parta, tornerspela, flörta, konspirera och gifta sig; samt äventyrsfasen då alla ger sig ut och äventyrar tillsammans.

Spelar man en "ortodox" Pendragon-kampanj så brukar det bli typ två spelmöten samkväm och tre till fyra korta spelmöten solospel. Sen blir det nytt år, så kampanjerna går rätt fort framåt. Innan sommarlovet är slut så har din rollperson dött av ålder, typ.

Det är en ganska stor skillnad på de olika faserna. Äventyrssamkväm brukar ha rätt mycket kamratskap och broderskap. Societetssamkväm blir fett med intriger och käbbel och pittmätning. Ibland blir det bokstavligt: i en kompis Pendragon-kampanj så brukade två riddare duellera varje år om vem som var längst. Oftast brukade den kortare rollpersonen vinna, och båda blev rätt ofta sängliggande i ett par månader som effekten av skadorna. Solospel brukar däremot bli rätt mycket den ensamme hjälten mot en hel värld full med skit.

...sen har jag spelat Pendragon-kampanjer utan solospel alls, och utan generationsspel, och mer som helt normala hovintrigkampanjer. Jag tyckte personligen att de var rätt trista - lite av poängen med Pendragon är just att man hinner med ett par tre generationer mellan pojkkungen Arthur och Camelots fall.

 

[Baldyr]

bästa sättet

Jag tycker att rollspel som spelform över huvudtaget fungerar bäst med en spelare och en spelledare. Givetvis kan det finnas fördelar/poänger med fler spelare också, så som gruppdynamik eller bara som omväxling. För mig fungerar spelledandet dock alltid bäst när jag bara har en spelare.

Sedan har jag flera gånger varit med om att en ensam spelare presterat betydligt bättre än en (ibland stor) spelgrupp i samma äventyr/situation. Huruvida spelare lyckas övervinna rena hinder eller hitta på kreativa lösningar beror i betydligt högre grad på spelaren själv än på hur många medspelare/medhjälpare denne har. Det är i a f min erfarenhet.

Slutligen så har jag genomgången själv haft roligare med endast en spelare åt gången. Det är de speltillfällena man minns och fortfarande pratar om, liksom de man såg mest fram emot när det begav sig.

/Baldyr, som dock helst speltestar i grupp

 

[Johan K]

Jo, jag har testat det & jag gilalr det inte alls.
Det är trist, eller hur man ska sga, att lira ensamn. För mig är rollspel b. la att kunna socialisera, intrigera med andra personer. Sl i all ära, men jag tycker att det ska vara lite fler när man lirar.
De gånger jag kan tänka mig att lira ensamn är de gånger som det krävs att man går ut ifrån resten av gruppen, för att sedan återkomma direkt när man r kalr med den biten.

 

[Ulfgeir]

Har testat det i vissa fall i dels en GURPS steampunk-kampanj dels en drakar och demoner-kampanj. Funkar sådär, då man tappar för mycket av det sociala. Ett annat problem är att om man kör fast (och det gör man) så kan det vara väldigt svårt att komma vidare.

Det som är bra är att man kan köra vissa saker som kanske inte skulle funkat lika bra om det var andra spelare där.

Det ställer även en hel del andra krav på spellledaren.

 

[Olle Linge]

Snigelsvärm!

Jag har spelat mycket på det sättet när jag var yngre. Då hade vi någon underlig blandning av samberättande och mer konventionellt rollspel. Vi skiftade spelledarrollen och hjälptes åt rätt mycket. Det fungerade jättebra, eftersom vi centrerade det spelandet runt två karaktärer. Jag tror också att det är så man bör göra för att det ska fungera bra. Precis som du själv sade kan en del genrer också fungera bättre. En annan fördel är att det är lättare att få till spelmöten med bara en spelare.

Nacdelar är, förutom att man missar spelarinteraktion, att det krävs mycket mer jobb från spelledaren. Är man en hel grupp kan man som spelledare oftast "vila" mer när spelarna pratar med varandra. Här är det alltid dig den ensamme spelledaren pratar med.

Jag tycker i varje fall att det är ett roligt sätt att spela och rekommenderar folk att testa det om ni nte gjort det redan.

 

[Robert Jonsson]

Re: Snigelsvärm!

Jag är inne på samma sak som SNigel säger röande nackdelar. Det blir mycket mera jobb för SL, men även för spelaren. Det kräver mer från denne att ta initiativ, vilket jag har dåliga erfarenheter av sedan tidigare.

Jag testade i min ungdomsdagar att spela på det sättet, men det blev för tungt helt enkelt att bära. Sedan dess har jag haft skitjobbigt att engagera mig om det är för få spelare. Men med rätt person kan det säkerligen bli riktigt bra. Jag ser de teoretiska fördelarna med andra ord, men jag har inte upplevt dem praktiskt.

 

[Baldyr]

Re: Snigelsvärm!

Det blir mycket mera jobb för SL, men även för spelaren. Det kräver mer från denne att ta initiativ, vilket jag har dåliga erfarenheter av sedan tidigare.

Jag är nog själv rätt van att "jobba" mycket som spelledare. Däremot upplever jag ofta spelarnas brist på initiativ som ett grupp-fenomen. Alltså att enskilda spelare känner sig oengagerad av och till, eftersom de inte själva hela tiden får vara i spelets centrum. Därmed överlåter man också gärna mycket av initiativtagandet till spelgruppen som helhet (kollektivet). Och om ingen riktigt orkar engagera sig, så blir det som det blir...

En ensam spelare är också mera engagerad och kan alltså prestera betydligt bättre i alla hänseenden. (Problemlösning, kreativetet, initiativ, rollgestaltning, o s v.) Enligt min erfarenhet då.

/Baldyr, som skulle kunna tänka sig spelleda Den femte konfluxen parallellt med enskilda spelare (Arn, Praanz o s v)

 

[Robert Jonsson]

Re: Snigelsvärm!

Visst stämmer det att brist på initiativ kan komma då den känner att den faller ur fokus. Men det är inte det som jag talar om här. Om det varit så väl hade det kunnat lösas enkelt.

Jag har inget emot att jobba mycket, men då vill jag ju gärna få tillbaka något av det. En feedback på spelandet. Jag vill inte behöva leda runt spelaren hela tiden och få honom att ta några initiativ. Jag vill ha en spelare som kan ta för sig, vilket jag inte alls haft. Och det är just därifrån mina dåliga erfarenheter kommer - med andra ord, raka motsatsen från dina.

 

[Jambu]

dito

Skulle skriva ett svar på trådstarten, men insåg att det bara skulle bli en något om formulerad version av detta inlägg (förutom första meningen).

Håller med helt. Kan fungera i spelarbrist, men inte något jag skulle vilja köra något längre på (trots att jag faktiskt har gjort det)

 

[Rickard]

Re: Snigelsvärm!

"Nacdelar är, förutom att man missar spelarinteraktion, att det krävs mycket mer jobb från spelledaren."
Det beror på vad du menar med "mer jobb" (Ja, jag veet att du förklarar det närmare efter citeringen ovan, men ignorera det tills vidare ), för singelspelande befriar faktiskt en del börda, nämligen all indata som spelledaren måste ta och och låta passera sitt system för att få utdata. Om vi har en spelare vars rollperson har 4 egenskaper att ta hänsyn till, så blir det helt plötsligt 16 egenskaper med 4 spelare.

Och strider ska vi inte tala om...

Sedan kan vi ju dessutom titta på alla rollspel och fråga oss om de är designade utifrån en eller flera spelare. Många (detaljistiska) regler är klart uppenbara att skaparen inte har tänkt igenom att det ska användas av många spelare samtidigt.

För striderna skulle "vi" ju inte tala om.

/Han som tycker singelspelande ger mer personlighet än gruppspelande

 

[Baldyr]

Re: Snigelsvärm!

Jag antar att jag, såhär i efterhand, kan konstattera att jag varit välsignad med väldigt intresserade/engagerade/motiverade spelare genom åren. De äventyr/kampanjer/speltillfällen då jag har spellett enskilda spelare har också i hög grad varit initierade av just spelaren ifråga. Det kanske åtminstone är en del av förklaringen.

Jag har heller aldrig känt att jag behövt "leda runt" spelare under spelets gång, annat än måhända riktigt stora spelgrupper med oengagerade spelare. Sådant känns oavsett inte speciellt givande.

/Baldyr, som helst inte vill spelleda någon som egentligen hellre skulle vilja göra någonting annat (än att spela)

 

[Baldyr]

hear, hear!

...för singelspelande befriar faktiskt en del börda, nämligen all indata som spelledaren måste ta och och låta passera sitt system för att få utdata...

Ja, precis. Jag skulle inte kunnat uttrycka det bättre själv.

Det jag aldrig riktigt har förstått, är vad som egentligen är tjusningen med "spelarinteraktion" (som någon uttryckte det). Jag som spelledare försöker trots allt förmedla någonting till en/flera mottagare, och om jag måste dela upp detta på en handfull mottagare blir det helt enkelt mindre spelledande per spelare. En ensam spelare har däremot min fulla uppmärksamhet, hela tiden. Mer rollspel för honom, alltså. Utan att det blir mindre rollspel för mig, snarare tvärtom, eftersom jag kan fokusera på min enda mottagare.

Fast rollspel kanske "bara" är en ursäkt att umgås för många? Själva har jag nog alltid betraktat det sociala spektaklet kring spelbordet som en distraktion från själva spelandet.

/Baldyr, som spelar för spelandets skull

 

[Dimfrost]

Re: hear, hear!

Själva har jag nog alltid betraktat det sociala spektaklet kring spelbordet som en distraktion från själva spelandet.

Vad består då detta "spelande" i? Bara att slå tärning och kolla upp resultat i tabeller? I så fall spelar jag hellre dataspel.


/Dimfrost