Nekromanti Sorgernas Brunn

[Magnus L]

Köpte sorgernas brunn igår och blev mäkta besviken på SLP kapitlet. SLP:na beskrivs med en rad siffror. Jag personligen vill att SLP ska beskrivas som de gör i t.ex. Maktens Skugga (i Jarla). De enda som kan beskrivas med enbart siffror är "typiska" SLP såsom "typisk stadsvakt", "typisk rövare" o.s.v.

Det ska sägas att jag i övrigt tycker att äventyret är mycket bra och väl värt pengarna men jag hoppas att SLP kapitlet är förbättrat i DFSH.

 

[silversurfan]

Deras personlighet står ju i texten och behövs inte skrivas mer utförligt. Det skulle ju bli massor av text som bara tar plats.

"I begynnelsen skapade människan Gud"

 

[Ignatius]

Hitta på lite själv för en gångs skull och låt inte andra tänka åt er hela tiden.

- Ignatius

 

[Virocon]

Genom siffrorna får man det som man ska förhålla sig till. Sedan får man spela personen som man vill. Kanske för att skapa variation. En bra SL ska nog kunna göra något bra av det.

/Tår har man för att hitta möbler i mörker

 

[WolmerX]

Re: Sorgernas Brunn[OT]

Det där var väll lite kraftigt rutet, tat koolt /images/icons/smile.gif

/WolmerX
Besök gärna min sida, den börjar få lite kött på bena nu.

 

[Kullendorff]

Tyvärr ...

... så måste jag säga att vår grupp inte kunnat spela klart något av de äventyr som NeoGames själv släppt.

I Maktens Skugga så bidde halva spelgruppen nedgjord direkt och fick tillbringa 1 månad i med vila/vård och i Sorgernas Brunn så fann spelarna (och deras RP´s) upplägget så himla ointressant att de helt enkelt struntade i det.

Armandes Testamente däremot, det rockade fett.
Bra upplägg och intressant.


MvH
Kullendorff

"För övrigt anser jag att NeoGames kan börja ge oss rimliga releasedatum"

 

[Vindhand]

vad är poängen

...med ett färdigt äventyr om man måste hitta på en massa grundläggande saker själv?

 

[Frixeray]

Re: vad är poängen

En rollspelsbok är ingen helig skrift (nåja, nästan), då man bör ändra på saker som kanske inte passar rollpersonerna. Kul att bo i Jargien och få Familjeförsörjare: Magiker och SL sedan tvingar en till att behålla det. Använd äventyret som stolpar och hitta på lite egna saker. Tycker du att fienderna i äventyret är för klena, gör dom lite svårare.
Regel #1: Om du tycker att nånting är svårt eller onödigt, ändra eller strunta i den

//Frixeray - Med glimten i ögat /images/icons/wink.gif

 

[Vindhand]

Re: vad är poängen

En rollspelsbok är ingen helig skrift (nåja, nästan), då man bör ändra på saker som kanske inte passar rollpersonerna.

Mjo, men är inte poängen med ett färdigt äventyr att spara tid och ansträngning för spelledaren? Om man bara slår upp ett ramverk som tvingar spelledaren till en massa jobb för att fylla ut luckorna har man ju inte lyckats så bra. (nu vet jag inte om så är fallet i det aktuella äventyret eftersom jag inte läst det

Regel #1: Om du tycker att nånting är svårt eller onödigt, ändra eller strunta i den

Regel #2: om regel #1 behöver användas väldigt ofta så har du slösat bort dina pengar.

 

[Frixeray]

Re: vad är poängen

Givetvis ska man inte behöva ändra om på allt, men lite kan man ju justera så att detb passar gruppen

Regel #2: om regel #1 behöver användas väldigt ofta så har du slösat bort dina pengar.

Regel #3: Använd inte regel #1 alldeles för mycket och tänk på Regel #2 /images/icons/wink.gif

//Frixeray - Med glimten i ögat /images/icons/wink.gif

 

[Jake Steele]

När jag läste och köpte äventyret blev jag inte särskilt imponerad. Valfriheten är nästan noll (man kan ju välja att hoppa av det hela) och slutbossen är ur-dålig. Det enda delen där man som spelare kan välja alternativa lösningar är när man räddar rövaren.

_örn
På kvällen slår RP:na läger i en dunge i skogen -Ur Sorgernas Brunn

 

[baron Max Durhal_UBBT]

Jag håller faktiskt med att det absolut roligaste i hela äventyret var när mina spelare räddade rövaren. Hela tiden såg de problemet ur nya vinklar, slumppen gjorde att de hittade föremål och de var så oerhört skickliga! Men de tyckte att slutbossen var en riktig kärring.

Baronen som gärna bränner ett par Daaktroende till frukost.

 

[baron Max Durhal_UBBT]

Jag håller faktiskt med att det absolut roligaste i hela äventyret var när mina spelare räddade rövaren. Hela tiden såg de problemet ur nya vinklar, slumppen gjorde att de hittade föremål och de var så oerhört skickliga! Men de tyckte att slutbossen var en riktig kärring.

Baronen som gärna bränner ett par Daaktroende till frukost.

 

[Evil Peter]

Jag håller faktiskt med att det absolut roligaste i hela äventyret var när mina spelare räddade rövaren. Hela tiden såg de problemet ur nya vinklar, slumppen gjorde att de hittade föremål och de var så oerhört skickliga! Men de tyckte att slutbossen var en riktig kärring.

Att få ut rövaren gick riktigt lätt för oss. Först teleporterade vi ut honom och sedan skapade vi en illusion av honom i cellen. Det lär vara lite klurigare att inte bli upptäckt utan magi. Dock var slutbossen inte så lätt. Vi spelade iofs helt nyskapta karaktärer och så hade vi lite otur också. Det är dock viktigt att anpassa alla SLPs till hur spelargruppen är även om det är ett köpäventyr.

C

 

[baron Max Durhal_UBBT]

Mina spelare hade expert RP:s som dock var i sin roligaste fas. Dock så trodde den ene av de inte ens på spöken och andar medan den andre var dvärgisk krigare. Alltså ingen magi. De fick dock Ergil till hjälp och planen blev så här:
Ergil skulle gå och "inspektera" repet men skar egentligen lite i det på mitten. Dock så stoppades han av en av snickarna så dvärgen skrek då: SE TAPIO; MÄSTERBÅGSKYTT!
Allas blickar vändes då mot de två RP:s och Ergil gjorde snabbt jobbet klart. "mästerbågskytten" Tapio behövde dock hela tre pilar för att skjuta itu ett äpple Kherzam (dvärgen)höll i handen. När sen dvärgen erbjöd sig att byta ut skynket bakom äpplet som pilarna sargat så sa ståndägarna först nej, men då kom bågskytten (stigfinnare egentligen) på en ide och lyckades övertala de att få skynket. De fick sen tag på hink, parfym och tirakiskt bränn vin och doppade ett nytt skynke i det. Sen bad de Ergil om hästar och kåpor (för oigenkännedom och flyktväg, men dvärgen föreslog att de sulle springa ut från staden).
Sen kom dagen för hängningenn. Ergil hade övertalat vakterna i Nada att han skulle observera hängningen på nära håll och Kherzam skulle gå nära rövaren och dra hans blickar till hästen han skulle till. Tapio hade gått in i en gränd pch upp på ett tak och hade perfekt utsikt över torget. Rövaren togs till podiet men Kherzam hann söga "Dubbel-Lammers löfte" och rövaren såg honom få till hästarna. När sen bödeln precis hade satt upp Lammer och skjutit undan stolen så hände dessa händelser exat samtidigt.
Tapio skjöt en eldpil rakt mot skynket vid torget och det fattade eld.
Ergil låtsades ramla mot Lammer och han ramlade i sin tur ut till åskådarna. Sen hurraropade Tapio och gled nerför en änterhake ner på sin häst och Kherzam hoppade upp på Lammers häst som han hållit åt honom. Sen red de alla iväg med Ergil bakom sig. Han lyckades sen leda bort vakterna ifrån RP och de hade haft kåpor på sig så ingen hade sett vilka de var. Sen uppplevde de roliga saker i öde marken men det är en anna historia som kommer berättas i "Tapios äventyr".

Baronen som gärna bränner ett par Daaktroende till frukost.

 

[walium]

Vår grupp hade skurit i repet så att det skulle gå sönder och placerat vapen och andra kläder under galgplattformen. När han sedan skulle hängas så började de även bråka med vakterna.

Personligen tyckte jag att det var rätt roligt med den fete värdshusvärden som försökte gifta bort sina två vackar döttrar. Däremot var häxan och hennes "demonhundar" eller vad det nu var, en klar besvikelse. Vår grupp var rätt så rutinerade så vi hade inga större problem med äventyret.

 

[baron Max Durhal_UBBT]

Värdsusvärden fick en mindre roll när jag spellede och Tapio var mindre kåt än jag trodde han skulle vara. Men vid hängningen hade de en stol istället för lucka. Detta då hängningen var lite snabb då orderna var att Lammer skulle hängas snabbt. Sen så tyckte jag det verkade så på bilden. I alla fall så hade inte Lammer något vapen överhuvudtaget efter fritagningen och det blev spännande.
Extra roligt var det när det gick upp för RP att Lammer inte tänkte berätta ett endaste dyft såvida han inte befriades. Snacka om att stå där som fån! Men det var nog det bästa spelmöte jag har varit med om.

Baronen som gärna bränner ett par Daaktroende till frukost.

 

[walium]

Äventyret hade en viss potential men var alldeles för enkelt enligt min mening. Särskilt eftersom vårt gäng är rätt så erfaret och består av ganska så kraftfulla figurer. Slutstriden var inte mycket att hänga i julgranen men där fanns många intressanta små detaljer. Vi fick nog ut mer av det äventyr som följde med Jarla modulen även om många tycker att det är ganska dåligt. Det ska ju komma ut ett äventyr ganska snart som vi nog kommer att köpa.

 

[Evil Peter]

Om det är för enkelt stridsmässigt så är det ju upp till SL att anpassa det efter hur bra rollpersonerna är. Man behöver (ska) inte göra varje stadsvakt till någon übermensch men t.ex. häxan och demonen kan man utan något problem göra tuffare. När vi mötte demonen skar hans klor igenom en helrustning utan större problem och han tålde en väldig massa stryk. Jag vet inte om han var tuffare än han skulle vara eftersom vi spelade nyskapade karaktärer.

C

 

[baron Max Durhal_UBBT]

det var nog p.g.a. karaktärerna. Dvärgen i gruppen förstod direkt att demonen inte kunde ta sig utanför pentagramet och då funderade jag över om den skulle kunna gå utanför i alla fall. Men det fick den inte och efter tre träffar i hjärtat av Tapios pilbåge (demonen lyckades misslyckas skjuta ett eldklot) så dog den. Roligare var det med hundarna och dubbelgångaren i huset. Dvärgen drog direkt undan skynket och dubbelgångaren tog stryptag på honom. Då skrek han på Tapio och efter ca 58 smärtekryss band Kherzam honom. Men dubbelgångaren hittades aldrig efter det, bara repstumparna...

Baronen som gärna bränner ett par Daaktroende till frukost.