<I>Stupade Lancelot pga. att spelen inte sålde eller för att produktionskostnaderna var för stora? Annan anledning?</I>
Flera anledningar. Lancelot kom ju ursprungligen till för att distributören (AB Jan Edman/Prince August Games) hade blivit av med Target och ville ha en ny spelproducent som kunde fylla hålet, och därför sammanförde folk och pumpade in pengar.
Problemet var att hålet efter en koncern med omsättning på flera miljoner var mycket större än vad som kunde fyllas av ett litet handelsbolag eller två. Lancelots produktionstakt var jämförbar med Neos idag, rätt normalt för en producent av den storleken, medan vad Prince August ville ha och piskade på om var ett rollspel och två brädspel om året, samt en modul och ett nr av Rubicon varannan månad - helt orealistiskt med tanke på antalet inblandade.
Pga dålig kommunikation lades det dessutom ner rätt mycket onödig tid och arbete på projekt som gjordes i princip (eller helt) färdiga och sedan lades ner, oftast för att Prince August blev osäkra på marknaden för dem men inte kom sig för att backa ur förrän i sista stund (och på den tiden fanns det ju ingen annan att gå till - Sverige hade bara två riktiga speldistributörer, Prince August och Target). Hos Lancelot kunde man inte känna sig säker på att en grej skulle komma ut förrän den hade lämnat tryckeriet.
Spelen sålde hyfsat - utmärkt med dagens mått mätt - men alltså långt ifrån de Target-liknande volymer som hade behövts för att motsvara pengarna som pumpades in i dem. Sen hjälpte det knappast att försäljningen av svenska spel i storstäderna var helt centrerad kring Tradition, som ju ingick i samma koncern som huvudkonkurrenten och hade ett direkt intresse av att <I>inte</I> sälja spelen. Det gjorde att Lancelot i stort sett förblev ett landsortsfenomen.
En kurva över Lancelots likviditet såg ut som en berg- och dalbana; förmögna en månad, utfattiga nästa, förmögna igen... Alla var rätt medvetna om att det bara behövdes <I>en</I> utebliven topp för att slå ut botten för ekonomin - och den kom senhösten '90 när en fransk samarbetspartner drog sig ur brädspelet 'Kung Arthur', vilket fick den tyske dito att göra samma sak. Lancelot och den engelske partnern hade då inte råd att trycka spelet längre (fast det blev tydligen utgivet senare; se <A HREF="
http://www.spielarchiv.de/spiel/k/koenigartus/koenigartus.htm">här</A>) och då blev de plötsligt utan den produkt som skulle ha räddat julhandeln det året. Deras ekonomi återhämtade sig aldrig efter det. Man förhandlade en del under '91 om att köpa in svenska licenser till utländska spel - den egentliga orsaken att GDW's Loren Wiseman bjöds in som gäst till första MittCon var för ett deal om 2300 AD - men vid det laget var folk lite för bittra och utbrända för att verkligen kunna följa upp dem (en av delägarna bara försvann spårlöst i två månader; vi fick senare höra att han hade tagit ett jobb på en bensinstation för att komma bort och slippa tänka på hela skiten).
När konkursen föll var den ursprungligen tänkt att följas upp av en reorganisation och omstrukturering av verksamheten, som skulle fortsätta men styras direkt av distributören (brädspelet Robin Hood kom ut efter konkursen, och <I>Wastelands' Sverige</I>, <I>Weamhis</I> till Khelataar och <I>Ritningens irrfärder</I> till Western gjordes alla färdiga efter), men hela spelmarknaden hade dykt under året och Prince August blev mer och mer tveksamma till om den verkligen var värd att satsa på längre. Till slut bestämde de sig för att inte fortsätta med den, nån gång hösten '92, och på sätt och vis var det väl först då som Lancelot egentligen dog.
Fast det bör också påpekas att det fanns två bolag inblandade - Anders Gillbring & co gjorde Western från sitt eget handelsbolag NRBS och använde Lancelot som varumärke (ungefär som när 101 Productions gav ut Viking under namnet NeoGames), och <I>de</I> kånkade aldrig; när Prince August drog sig ur avvecklade de bara bolaget under ordnade omständigheter.
--
Åke