Fläsk
På diverse pro-anorexia sidor på internet har rykten om fläskdieten cirkulerat de fyra sista två åren. Mest som spridda kommentarer och referenser till 'lyckade' riktigt hardcore pro-ana supportrar. Exakt vad fläskdieten går ut på verkar få veta, men gräver du nog länge tycks det gå ut på något nästan mystisk tro med basis i polynesisk schamanism att om du under ett halvår konsumerar en hel slaktad lång-gris av yppersta kvalitet, skinn, kött, ben, hår och allt rått behöver du aldrig oroa dig för ditt utseende igen.
Det är osäkert vem som sagt i gång ryktet, och varför det fortsätter snurra år efter år.
Bilaga D:41
Efter dödskjutningarna på en skola i Tyskland, där en elev sköt ihjäl och skadade ett antal skolkamrater eller lärare innan han tog sitt eget liv, så inleddes in omfattade utredning, från att kartlägga skyttens psyke och sociala relationer till hur akten planerats. Utredningen ledde till ett par tusen sidor lång rapport, som finns att läsa, läckt på en torrentsite. I originalutförande fanns det en bilaga D.41, men denna valde polisen i slutändan att inte ta med. Den var helt enkelt inte begriplig. Bilaga D:41 består av analysen av en film funnen på ett mobilen hos skytten. Det verkar vara inspelad på samma plats som den hotfilm som lags upp på Youtube innan dramat, med skillnaden att den här filmen tycks filmats med en assistent som hållit kameran, att bedöma från kamerarörelserna..
Filmen visar skytten, naken och bunden med silvertejp vid en stol. Vid filmens början gråter han och mumlar något osammanhängande. Det finns tecken på att misshandel ägt rum. Hans öron tycks till exempel stympade. Efter 30 sekunder kliver en oidentifierad kvinna in i bild. Endast hennes ryggtavla är synlig i filmen. Hon knäfaller vid skytten och tycks viska något i det som är kvar av hans ena öra, ljudupptagningen är för dålig för att identifiera vad som sägs. Därefter kysser den oidentifierade kvinnan skyttens panna och stiger ur bild.
12 sekunder passerar. Ljud hörs i bakgrunden
En halvautomatisk pistol skymtar i bildens högra hörn riktas mot den bundna skytten. Vapnet är av samma modell som användes under massakern. Handen som håller den kvinnlig.
Ett första skott avfyras. Ett rött splatter slår ut på väggen bakom skytten. Ytterligare två skott avfyras mot skyttens huvud. Avståndet mellan skytt och pistol bedöms vara cirka en och en halv meter.
Kameran förs närmare och ger en närbild på det som finns kvar i skyttens huvud.
Inspelningsdatumet var två dygn innan massakern. I slutändan bedömdes filmen som irrelevant.
Fekalier
Hösten 1994 dog moderna skulptören Elisabeth Köhler livet as sig, även om en kropp aldrig återfanns. Ett självmords brev, till större delen bestående av klotters hade lämnats på hennes köksbord, och hon återfanns inte. Efter att ha registrerats som saknad i fyra år dödsförklarades Kölner fem år senare 1999. Hennes skulpturer ökade i pris och popularitet på världsmarknaden efter hennes försvinnande och dödsförklaring.
Hösten 2010 satte ett konstmuseum upp en samlad utställning av hennes verk, som till större delen handlat om den köttsliga bräckligheten.
En av utställningsföremålen som ställdes ut var nytt, köpt från hennes dödsbo av en privat samlare. Verket ”Feces” ställdes ut i en lufttät glasmonter, Den föreställde en hopkrupen kvinna, uthuggen i klar kvarts som täckt av något som tycktes vara mänskliga fekalier.
Det som var anmärkningsvärt var de intryck verket gav var att nya fekalier långsamt tycktes sippra ut kvinnas skinn som svett, och mängden fekalier kring henne långsamt tyckes öka under utställningen.
Speglar
Varje gång du ser på dig själv i en spegel, så så delar sig din själ för en stund. En del av dig skyndar till andra sidan för att kunna se tillbaka på dig. Många kulturer har fruktat detta, men i de flesta fall är rädslan obefogad. Bara en liten del lämnar dig och återvänder när du passerat spegeln.
Jag sa att i de flesta fall är rädslan obefogad, men det finns undantag. Ett av undantagen kan du utnyttja.
Förbered en matt svart färgblandning. De flesta rekommenderar att du blandar ner ett par droppar av blod däri. Ha en pensel redo. Låt belysningen vara god. Ha inga andra speglande ytor i närheten.
Ta en spegel och och håll den så att du kan möta din egen blick. Släpp inte din egen blick, ta penseln och täck bit för bit speglen med färgen. Täckt den helt med färg. Se till att ögonen är de sista du målar över. Släpp inte din egen blick.
Har du gjort det rätt har du brytit av och spärrat in en del av din själ i spegeln. En känsla av obehag och saknad är helt normal.
Av denna bit av din själ kan du göra mycket. Skapa liv, eller för den delen byta bort denna del av din själ mot tjänster som annars skulle kräva hela din själ.
Se bara till att spegeln inte far illa, eller för lång tid passerar och du får för dig att släppa den del av själen fri igen. Återföreningen blir långt från behaglig.
Basturegler
På stålverket fanns det en gång i tiden outtalade regler för hur man fick basta efter arbetspasset. Man fick stå ut med den hetta man själv orsakat, och alltså inte flytta ner på eget kast om de blev för hett. Fast det var länge sen det vara accepterat att bestraffa de som bastade fel. Utan reglerna levde bara kvar som historier jag hörde från pappas och farfars generation.
Jag arbetade som vikarie på stålverket en sommar. De ville ha in kvinnliga vikarier, problemet var bara det att den här sommaren hade faktiskt fått in så många kvinnliga vikarier att de fått öppna upp ett av de gamla övergivna omklädningsrummen. Vi var 5-6 stycken tjejer som blev tilldelade det. Stället var övergivet, med rader av rader av krokar, skåp och duschar. Jag såg bara skymten av de andra tjejerna där vid ett fåtal tillfällen. Men platsen andades, historia, värderingar och en annan råare tidsanda.
Jag trivdes där, och bland knarrande rör, knäppande väggar och droppande dushar kunde man nästan höra mullrande rösters glömda samtal.
Jag hade slutat nattskiftet vid fyra tiden och tagit av mig arbetsklädet och skor. I dushen stod en av de andra tjejerna. Jag hälsade lite artigt och gjorde mitt. Hon gick och bastade, och efter ett tag kom även jag in i bastun för att torka håret. Vi växlande några ord. Det luktade mögel, het metall och flickiga schampon. Hon satt på överslafen, lång benig och blond, jag på underslafen. Vi växlade ett par ord om fotbolls VM och vuvuzelor.
Bastun var av gammalt slag och gick rödglödgat het, men det var torrt. Först tog jag en skopa och kastade. Det höjde temperaturen rejält och sved i näsborrar och nacke. Ett par minuter gick innan hon sträckte sig efter skopan, och slängde på två rejäla slevar med vatten, den ena efter den andra.
Det blev hett så in i helvetet. Värmen slog upp som den nästan ville skala skinnet av en. Jag väste till när luften brände näsborrarna blängde upp på henne, och mindes de där reglerna väldigt väl. Hon reste sig, och hennes långa blonda hår hängde ner över hennes bröst.
Sen föll hon, framåt, rakt ner över aggregatet.
Det fräste till, och en lukt slog up som nya ångar från hällen. Stekt kött och bränt hår. Hon skrek. Jag har en minnesbild av hur hon låg där, hur kinden brändes fast mot hällen, sprattlande och kämpande. Hur spjärnade mot stenarna men händerna för att komma upp och hur hennes långa vita fingrar brände fast de men.
Hon skrek. Och skrek. Och kom inte upp.
De fann hennes kropp två timmar senare när morgonskiftet anlände.
Jag nämnde aldrig att jag varit där då. Men jag minns hur jag stod ute i duschrummet efteråt och noggrant sköljde bort långa blonda hår från mina händer, och blodflagor från under mina naglar.
