Nekromanti Spel 223: Life is Strange

[Robert Jonsson]

Jag har en liten podcast som heter Spel 223 där jag talar om TV-spel, vanligen med någon gäst (men inte alltid). Första avsnittet handlade om Ice Climber och Ballon Fight, andra om Resident Evil och det tredje om Super Mario Kart. Idag släpptes det fjärde avsnittet och handlar om det episodbaserade spelet Life is Strange (och jag tycker förstås ni genast bör trycka på länken och lyssna ).

För de av er som inte vet vad Life is Strange är så handlar det om tonårstjejen Max som är blyg och introvert, men en duktig fotograf. Hon går på fortfarande på high school och tvingas hantera problem som finns där. Men det blir en extra dimension på problemet då hon inser att hon har en förmåga att påverka tiden, vilket också blir en spelmekanik.

Personligen är jag rätt lyrisk över spelet så jag är lite nyfiken på att höra vad ni tycker om det, och för er som inte spelat det ännu rekommendera det till er.

 

[Kraetyz]

Ett av mina favoritspel från 2015. Ren jävla kärlek och instant nostalgi/sorg.

 

[Mundo]

Nu är jag väldigt glad att jag lyssnade på hela avsnittet, för annars hade jag inte hört dig slakta mitt efternamn!
Kul att ni tog upp min åsikt också (eller ja, citerade den!) även om ni inte höll med.

Trevlig podd, perfekt för att slå av ljudet på Crusader Kings 2 och sitta och spela i tre timmar på.

Spoiler om plotten, men har ni lyssnat på bloggen så är det inget som spoilas.

Spoiler

Jag blev inte misstänksam mot men jag började skarpt ogilla Jefferson i episoden där Kate försöker begå självmord, eftersom precis innan hon sticker iväg för att försöka sig på det så skäller han ut henne och antyder att hon ville att viralvideon skulle läckas för att få uppmärksamhet.

Det enda sättet att få reda på detta är att tids-hoppa lite, men här är videon.

Så jag skyllde på Jefferson, men trots detta misstänkte jag inte honom förrän det var.. well, för sent.

Also, Elins favoritord är "Precis". Jag är nästan sugen på att starta om podden och räkna hur många gånger hon säger det xD

 

[Robert Jonsson]

Ett av mina favoritspel från 2015. Ren jävla kärlek och instant nostalgi/sorg.

I approve of your taste!

Nu är jag väldigt glad att jag lyssnade på hela avsnittet, för annars hade jag inte hört dig slakta mitt efternamn!

Haha! Sorry about that!

Just slutet så tror jag att din åsikt tillhör majoriteten. Det mesta kritiken jag har hört rör just sista episoden, och även om jag inte riktigt håller med så kan jag förstå kritiken.

Kul att du orkade igenom hela podden. Det är inte alla som har tålamodet för tre timmar långa poddar.

Spoiler

Jag blev inte misstänksam mot men jag började skarpt ogilla Jefferson i episoden där Kate försöker begå självmord, eftersom precis innan hon sticker iväg för att försöka sig på det så skäller han ut henne och antyder att hon ville att viralvideon skulle läckas för att få uppmärksamhet.

Det enda sättet att få reda på detta är att tids-hoppa lite, men här är videon.

Så jag skyllde på Jefferson, men trots detta misstänkte jag inte honom förrän det var.. well, för sent.

Mmm... Jag tror det är exakt få som misstänker rätt på första genomspelningen, det är först vid andra då man vet sanningen som det går att se fröna som finn där. Men jag håller helt med dig om att ogilla personen i fråga på samma ställe nu när du säger det, men det föll sen i glömska efter att dödsfallet skedde.

Also, Elins favoritord är "Precis". Jag är nästan sugen på att starta om podden och räkna hur många gånger hon säger det xD

Emelies, men jo. Vi har alla sådana. Jag kämpar fortfarande med alla mina "öhhh". Det är bättre nu, men i början... Huva.

 

[Mundo]

Emelies

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAARGH! Nu kan jag inte håna dig för att du slaktade mitt efternamn!

 

[Ymir]

Jag och Pendragon har hållit på att spela igenom det tillsammans ända sedan i vintras. När vi igår vid 5-snåret på natten kom till cliffhangern inför akt 5 tittade vi bara tyst på varandra och visste att vi måste fortsätta, om det så tog till middagstid. Den känslan har jag inte haft sedan jag var tretton och binge:ade Secret of Mana. Intrycket blir därför, i all korthet:
BÄST GÄJM ÄVÅRZ.

Life is Strange gör saker jag inte visste att datorspel kunde, eller vågade. Det är vackert, stämningsfullt, tankeväckande, engagerande och hjärtskärande, med en härligt mörk och obehaglig twist. Det fångar mycket av vad film är när den är som bäst, och lite till. Though sure, man hade med visst fog kunnat hävda att Life is Strange inte riktigt är ett datorspel, utan snarare en visual novel med utökade interaktiva element. Men det säger nånting att jag redan är mer sugen på att spela om det än att spela några andra datorspel.

 

[Ymir]

Spelets bästa mekaniker är för övrigt:

- Funktionen att man kan sätta sig ned på bänkar, sängar, i gungor etc, så kommer en lång introspektiv monolog-scen till soft musik.

- Situationen i en drömsekvens sent i spelet där alla ens dialogoptions är ascreepy positiv respons på ens samtalspartners förvridna efebofili.

 

[Robert Jonsson]

Oh, ja! Det där med ascreepy dialogen är briljant. Det är liksom ens värsta mardröm - och det går inte komma undan det. Satt och våndades rejält där då jag satt inför det. Hoppades att jag kunde vänta ut det, men sådan tur hade jag inte. Hela den sekvensen är för övrigt jäkligt creepy.

Och du har helt rätt med de reflexiva dialogerna. Det verkligen uppmuntrade till att chilla lite extra.