Nekromanti Spel du vill skriva men inte vet hur?

[Mogger]

Ibland dyker det upp spelideér som känns jävligt coola, men som känns svåra eller t.o.m omöjliga att skriva eller spela. Har ni några? Jag har en grej som jag ofta återkommer till:

THE STRIP
Sunset Boulevard. Spelarna tar rollen som ett up and coming rockband, kanske ett gäng britter på sin första turné eller ett gäng lantisar som tagit bussen till stan för att bli stjärnor. Kanske är de barn till någon B eller C-kändis som växt upp i Hollywood med heroin och Andy Warhol istället för godnattsagor. Kanske är de övervintrande countryartister som inte orkar resa vidare. O.s.v.

Men, deras resa är kantad av faror och hinder. Droger, alkohol, sex, skivbolag och galna fans står i deras väg. Och skulle de mot förmodan få en hit skulle alla kräva 10 till, och då väntar ett liv med världsturnér, egna flygplan och ännu galnare fans, ännu girigare skivbolag och ännu hetare groupies.

Det här upplever som jag näst intill omöjligt att spela. Hur skriver man en hit? Hur undviker man knarkets fresteler? Hur rockar man röven av publiken på Whiskey-a-go-go och Roxy?

Det finns en massa aspektar av spelet som går att spela, som relationer och sånt, men de centrala delarna - showerna, frestelserna m.m. ser jag som väldigt svåra att rollspela.

Vet ni hur? Eller har ni någon lika omöjlig idé?

 

[StreetBushido_UBBT]

Kanske inte den typen av svar du söker, men när jag läste det där tänkte jag att det vore en seriöst kul kampanj till World of Darkness.

Jag tänker mig en (relativt) oseriös kampanj med diverse skumma händelser på vägen till kändisskap. Roadies som hunsas, karaktärer som dör i överdoser, vansinniga fester där changelings dyker upp, en vampyr till manager, en spelning som spårar ur när en varulv får flippet i publiken, etc.

 

[Rymdhamster]

Jag har länge haft en tanke på ett rollspel där man spelar gatukatter. Lite i stil med Cats och Aristocats. Även All dogs go to heaven (även om det är hundar där).

Det skulle kanske kunna funka om man gör något sagostundsvammel av det, men jag tror att det har ytterst begränsade möjligheter om man vill ha något mer åt traddtramshållet.

Det känns som att en katt har rätt begränsade motiveringar i livet och det är inte så där väldans mycket som kan hända.

Men det kanske blir något av det i slutändan i alla fall. Det är en sån där sak som ligger och mal i bakhuvudet.

 

[God45]

Kanske inte den typen av svar du söker, men när jag läste det där tänkte jag att det vore en seriöst kul kampanj till World of Darkness.

Jag tänker mig en (relativt) oseriös kampanj med diverse skumma händelser på vägen till kändisskap. Roadies som hunsas, karaktärer som dör i överdoser, vansinniga fester där changelings dyker upp, en vampyr till manager, en spelning som spårar ur när en varulv får flippet i publiken, etc.

Det här vore grymt I nya WOD med karaktärerna som bandmedlemmarna och olika typer av övernaturliga. Lead singern är ju helt klart en Changeling (divan som lever på publikens känslor), gitarristen är en vampyr (får alla groupies), trumisen är en varulv (eftersom duh!), man har en Promethean på bas (ingen gillar den killen, precis som riktiga basister) och sedan har man en Mage på keytar (Vad skulle en magiker annars spela? Plus, det här är killen som tar alla drogerna).

Sedan tourar man runt i Amerika, löser övernaturliga mysterium och rör sig vidare innan de bofasta övernaturliga hinner köra ut en.

Plus, we are on a mission from God!

Man kan köra första halvan av kampanjen på 50-talet när rock and roll är ungt och sedan köra andra halvan i nutid. Getting the band back together

 

[Cybot]

Man kan köra första halvan av kampanjen på 50-talet när rock and roll är ungt och sedan köra andra halvan i nutid. Getting the band back together

Det ska vara 60-talet och tourbussen ska vara en hippie-målad folka!

 

[God45]

Man kan köra första halvan av kampanjen på 50-talet när rock and roll är ungt och sedan köra andra halvan i nutid. Getting the band back together

Det ska vara 60-talet och tourbussen ska vara en hippie-målad folka!

Jag vill köra det här nu! Det här är den bästa iden!

 

[Genesis]

Det må vara en bra idé, men det är ju knappast det Måns snackade om. Jag har spelat band i såväl Psychodrame (punk) som Best Friends (country) och Unknown Armies (rock), men det har aldrig handlat om bandet. Det har handlat om splittringar inom bandet och relationer (Psychodrame och BF) eller om konstiga övernaturligheter och yttre hot (UA).

Ska man spela det Måns är ute efter tror jag att man behöver köra friform (eftersom konflikter inte är centrum) och man behöver se till att alla kommer över driften att spelet måste ha en ståry som driver framåt och konflikter och saker som händer. Jag tror att man får försöka se det som en karaktärsstudie, där spelarna fokuserar på att måla upp en bild av en intressant och excentrisk karaktär. Naturligtvis kommer det också att dyka upp konflikter och drama, men man bör nog inte fokusera på det, utan istället sätta energin på att djupdyka i beskrivningar av upplevelser och känslor. Jag skulle också slopa spelledaren, inte bara för att jag ogillar spelledare, utan också för att det finns en stor risk att hon inte skulle ha något att göra.

---

Något jag har funderat på någon gång och inte är säker på hur jag skulle göra är att rollspela en mockumentär, alltså en fejkad dokumentär. Det skulle kanske gå (jag har inte djupdykt i idén), men det skulle nog vara svårt.

 

[God45]

Man skulle kunna ha ett narrativt system som Wushu rpg för själva musiken. Man beskriver hur man spelar och hur det låter och sedan har man tärningar kopplade till det för att avgöra hur bra det går. Det borde fungera

 

[RasmusL]

Väldigt nischad variant, men jag skulle spela/lajva shower med riktiga instrument och ha en spelledare som introducerar utmaningar och hinder som måste överkommas genom musicerandet.

Jag spelar bas (@God45: folk tycker visst om mig! Eh, ok, promethean kanske...) och bor i sthlmstrakten. Tid och plats, jag dyker upp. Ackustiskt unplugged känns vettigt, minimalt med "trummor" (enkel percussion) och enkla ackordslingor med improviserad sång!

 

[God45]

(@God45: folk tycker visst om mig! Eh, ok, promethean kanske...)

Inget personligt. En basist stal min flickvän en gång och sedan dess har jag avskytt din... sort.

 

[Krille]

Ibland dyker det upp spelideér som känns jävligt coola, men som känns svåra eller t.o.m omöjliga att skriva eller spela. Har ni några?

Oja, nämligen:

SKOGSRÅ
För ganska länge sedan började människorna att finna styrkan i antal, det att vara flera. Så de samlade sig i samhällen och individen anpassade sig för att passa in i gruppen.

Men här och var så fanns det de som stod utanför. De som inte bara gick mot strömmen, utan bort från den, långt ut i vildmarken, för att aldrig komma tillbaka.

En dag tog vildmarken slut.

Mitt problem är att jag är hyfsat på det klara med vad Skogsrå är och vad det inte är, men jag har väldigt svårt att definiera vad man gör.

Skogsrå är ett vemodigt och mystiskt urban fantasy-rollspel. Det utspelar sig ungefär nu och ungefär här, det vill säga här i Skandinavien och i nutid. Urban fantasy blandar fantastiska element med det moderna samhället. Genren utspelar sig i vår storstadsmiljö istället för i den magiska djupa skogen i ett rike långt borta.

Skogsrå är mystiskt. Väsen vet inte allt. De dödligas samhälle är i sig något obekant för väsen, och till och med andra väsen är en obekant faktor eftersom väsen inte har någon gemensam subkultur eller enad front. Skogsrå utmålar ett urbant skymningslandskap som är lika förtrollande som en trollskog.

Skogsrå är vemodigt. För väsen var det bättre förr. Det finns en inneboende saknad av en värld som inte längre finns. Det finns ingen plats för väsen i det moderna samhället. Till och med kungens män hade respekt för väsen och alla visste att de fanns. Numera vet ingen att väsen finns, och de som vet har ingen respekt alls. Antingen vill de registrera en eller så vill de utnyttja en, och i värsta fall så ska man utrotas.
Box: Vad Skogsrå inte är

Skogsrå är inte World of Darkness i Sverige. Det handlar inte om intriger mellan hemliga sällskap som dominerar bakom kulisserna och det handlar inte om slitningen mellan ens mänsklighet och monstret inom en. Det handlar om krocken mellan väsen ur folktron och det moderna samhället.

Skogsrå är inte Norén-ångest. Skogsrå är på sin höjd lite Bergmansk svårmod, blandat med lite Hasse-å-Tage-humor och dito samhällskritik, Frödingsk landsbygdsromantik inpusslad i betongen och en stor dos Fucking Åmål.

Skogsrå är inte new age. Skogsrå är inte ens de där delarna av new age som säger sig vara gamla visdomar, exempelvis olika former av nyhedendom. Världen i Skogsrå bygger inte på någon religiös världsbild, utan tvärtom så kommer en del religiösa världsbilder få sig en rejäl känga. Skogsrå handlar om väsen som folk förr i tiden undvek, fruktade och ibland försökte blidka, men så gott som aldrig dyrkade.

---

Och i och med att jag inte vet vad man gör så har jag fruktansvärt svårt att hitta regelsystem som passar. Jag har provat med ett helt eget hemkok som fokuserade på egna motsättningar, samt T10, Apocalypse World och Panty Explosion.

Det enda jag kan säga är att de missar något. Det är något väldigt viktigt som saknas, och jag vet inte vad eftersom jag har så svårt att sätta fingret på vad man gör.

 

[Krille]

THE STRIP
Sunset Boulevard. Spelarna tar rollen som ett up and coming rockband, kanske ett gäng britter på sin första turné eller ett gäng lantisar som tagit bussen till stan för att bli stjärnor. Kanske är de barn till någon B eller C-kändis som växt upp i Hollywood med heroin och Andy Warhol istället för godnattsagor. Kanske är de övervintrande countryartister som inte orkar resa vidare. O.s.v.

Men, deras resa är kantad av faror och hinder. Droger, alkohol, sex, skivbolag och galna fans står i deras väg. Och skulle de mot förmodan få en hit skulle alla kräva 10 till, och då väntar ett liv med världsturnér, egna flygplan och ännu galnare fans, ännu girigare skivbolag och ännu hetare groupies.

Det här upplever som jag näst intill omöjligt att spela. Hur skriver man en hit? Hur undviker man knarkets fresteler? Hur rockar man röven av publiken på Whiskey-a-go-go och Roxy?

Det finns en massa aspektar av spelet som går att spela, som relationer och sånt, men de centrala delarna - showerna, frestelserna m.m. ser jag som väldigt svåra att rollspela.

Vet ni hur?

I Titelutmaningen 3 fick jag titeln Suicide Is Painless tilldelad, och jag knåpade ihop ett rock'n'roll-förslag från den titeln.

Det var en slippery slope-mekanism baserat på de tre värdena Reality, Image och Career, där Reality var verklighetsförankringen.

 

[God45]

Jag har det här spelet/ kampanjen som jag aldrig kunnat få till på ett bra sätt:

Syndarna:

Första scenen i det här spelet utgörs av att spelarna håller på att bli offrade av en kult. De sitter fastspännda vid stolar i ett stort pentagram i vad som verkar vara en gammal flygplans hangar. Med dem i pentagramet finns 104 (om du har 4 spelare) andra individer. Kulten som har kidnappat dem håller på att lyssna på en ledare som står på en upphöjd scen. Ledaren pratar om att de har valt ut de 108 värsta synderna hos människan och att de nu ska avlägsna dem från världen genom att avlägsna själva koncepten från existensen i den här verkligheten. De måste tyvärr offra individer som representerar dessa synder för att lyckas åstadkomma detta men detta är ett offer som måste göras för att rädda så många andra. Ledaren går runt bland stolarna och säger vilken synd samtliga av offren gjort sig skyldiga till och representerar. Mord, stöld, hor, sjuklighet, feghet, sinnessjukdom och så vidare tills alla 108 har blivit uppräknade.

Sedan börjar kulten sjunga någonting och världen blir dimmig. Karaktärerna vaknar i en märklig värld och genom en portal i himmelen ser de för en sekund paradiset jorden har blivit utan synderna de representerar innan även denna länk hem stängs.

Syndarna är nu ensamma i en främmande värld. De vaknade i en grupp med de andra spelarna men de känner instinktivt att de andra 104 är någonstans i världen. Världen de är i nu är en av koncept,tankar och drömmar. De ser att öknen av för förtvivlan bredvid ensamhetens hav och den fria marknaden. Befolkningen är drömmande människor, gudar, demoner och personifierade koncept. Vissa koncept är mer än en person, katten som jägare och katten som gullig är inte särskilt glada i varandra. Världen är farlig och förvirrande.

Men syndarna är inte försvarslösa, koncepten de har blivit dömda för att representera har blivit styrkor. Lögnaren har fått förmågan att ändra världen efter sina fabler, förförerskan kan nu fullständigt kontrollera andras sinnen, mördaren kan döda med en blick, den sjuke kan läka andra men aldrig sig själv, pyromanen kan få eld att löpa från hennes händer och den döende mannen kommer aldrig att faktiskt avlida.

Kan de hitta en väg hem? Och om de kan göra det väljer de verkligen att åter låta världen lida av deras synd? Och kommer de andra 107 synderna också att välja samma sak eller kommer de hamna i konflikt med spelarkaraktärerna?

Den här kampanjen var ett fruktansvärt misslyckande när jag försökte köra den i Sorcerer. Men jag tror det finns en bra kampanj här i händerna på en bättre gm så jag postar den i alla fall. Jag tror man ska undvika "synder" som bara kulten valde subjektivt. Om din karaktärs synd var tex homosexualitet missar man mycket av poängen. Synden ska vara någonting objektivt dåligt eller någonting som din karaktär hatar med sig själv. Så medan homosexualitet fungerar dåligt fungerar cancer utmärkt.

 

[Cybot]

En kampanj som jag aldrig har riktigt fått av ritbordet är:

Spegeltornets stad

Det finns en stad som ingen kan lämna. Klättrar du upp i vilken hög byggnad som helst så kan du se stadsmuren där borta. Så nära. Men om du försöker gå dit så kommer du aldrig fram. Gatorna ringlar sig fram i evighet.
Och tittar du tillbaka så känner du inte igen dig, för gatan du vandrade frammåt längs existerar inte längre. Det är en helt ny gata.
Men mitt i staden ligger spegeltornet. En hög spira av blank metal och speglande glas.

Detta är spegeltornets stad. En stad skapad av en galen magiker för flera hundra år sedan så är mycket av staden distinktivt 1700-tal. Men det kommer hela tiden nya människor, för det sägs att spegeltornets stad bara är en spegel av alla andra städer, och det enda som krävs för att hamna i spegeltornets stad är att du går vilse och hamnar i en gränd du inte känner igen. När du vänder dig befinner du dig i spegeltornets våld.
Med människorna kommer ny kultur och ny teknologi. Inte elektronisk sådan, för det är fortfarande en magisk stad och elektriciteten är anathema. Men mången driftig invånare har gjort under med ånga, kemi och mekanik. Och magi, för i staden existerar fortfarande sådan, även om den liksom staden är en sällsam sådan. Inte den där gamla magin med ödleögon och kokande kittlar. Eller för den delen maktord och blodsoffer.
Nej, magin i staden är urban magi. Grändmagi, gatumagi. Korttrick, jonglörer, illusionister, eldslukare, saxofonister, breakdancers, levandestatyer (som verkligen KAN göra statyer levande här).

Och om man kan konstens regler så kan man få gatorna att leda dit man vill. Inte ut, självklart, men dock hem. Och till marknaden. Och till andra platser. Det är många som kan sådana tricks, och de är de som får stadens liv att gå runt. Men inte var som helst, och inte med vem som helst. Tja, om man då inte arbetar för London Taxi, för de kan skjutsa vem som helst till nästan alla viktiga platser i staden. Det finns ganska många londonbor i staden, och självklart taxichafförer. Har du aldrig undrat om varför Londons taxichafförer måste lära sig alla londons gator utantill? Det vanliga svaret är att de ska kunna ge dig bra service, men den egentliga anledningen är för att Londons taxiförening ville minska ner antalet saknade taxichafförer. London läcker som ett såll, och nästan varje dag hamnar en ny vilsen Londonbo i Spegeltornets stad.

Så du kan färdas runt i staden. Men varje plats hemlighet bevakas svartsjukt.
Det sägs dock att om man tar sig till spegeltornet så kan man hitta hem. Men vägen till spegeltornet är den största hemligheten av alla, och inte ens taxichafförerna vet hur man tar sig dit.
Det hindrar inte dock att många försöker, och så har Spelet uppstått.
En kamp mellan urbanmagikerna, och över hela staden pågår duellerna. Om vem som är den bäste underhållaren (det skulle ju inte vara civilizerat att använda sin urbanmagi för att mörda folk!), och att genom publikens jubel vinna duellen. Staden visar sitt gillande. För förutom segerns sötma så ger kvarteren dig sitt erkännande, och du märker att gränderna inte längre är så krokiga, torgen ej så vimlande och vägen ej så hemlig längre.
För Spegeltornet lever.

 

[RasmusL]

Kolla in Don't Rest Your Head om du inte redan gjort det, även om mekaniken kan ta en liten stund att penetrera är färgen och spelstilen väldigt (VÄLDiGT!) lik det du beskriver!

 

[Genesis]

Spegeltornets stad

Har du kollat upp Don't Rest Your Head? Spegeltornets stad har många beröringspunkter med The Mad City.

 

[Mogger]

Kanske är Skogsrå ett spel där en spelar människa och en spelar väsen och det handlar om relationen mellan dem. Typ E.T och sånt?

 

[RasmusL]

Konspirationsspelet

Spelet ska fokusera på ett antal individer som arbetar med att bekämpa globala konspirationer/fenomen. Jag vill ha ett kontinuerligt informationsflöde (radio, tv, tidningar, rapporter, etc etc) i vilket mönster kan hittas medelst spelarskicklighet och sedan, via en god kännedom om spelvärld samt kartlagda power players, ur detta brus hitta tecken, mönster och hot mot Rikets Säkerhet (eller liknande). Skapandet av informationsflödet, att få informationsflödet påverkbart av spelarnas handlingar samt verktyg för spelarna att analysera informationen är stoppklossarna. Jag vill ha något i stil med Fringe med spel både på global mönstersökarnivå och lokal insatsnivå.

 

[Cybot]

Spegeltornets stad

Har du kollat upp Don't Rest Your Head? Spegeltornets stad har många beröringspunkter med The Mad City.

Vet inte hur väl Don't Rest Your Head passar eller för delen hjälper mig.
Spegeltornets Stad är snarare fantastiskt än skräckigt och problemet är inte att simlera staden utan att komma på ett bra sätt att få duellerna att vara spännande och ge dem rätt känsla. Duellerna ska vara sprakande och underhållande samtidigt som man gör det väldigt unikt hur en Jazzmagiker duellerar jämfört med en illusionist eller breakdansare. Skulle helst också vilja se att man har fördelar mot vissa typer av urbanmagiker men nackdelar mot andra utan att göra det för tydligt.

Kort sagt så är kraven:

*Speligt
*underhållande
*ska skilja mellan olika personers erfarenhet/skill
*ska flörta med det fantastiska, det stagemagiska
*ska ge varje disciplin en egen känsla

 

[Recca]

Rubriken hade också kunnat va "spel du vill skriva men inte orkar".