Nekromanti Spel med ett Centralt Mysterium och en Stor Kampanj

[entomophobiac]

Dock vill jag gnälla lite på Coriolis. Så som Ikonernas nåd hittills ser ut så är det bara SL som får ut något av metaplot:en. Spelarna har knappt ens vidrört den. Kampanjen är väldigt läsvänlig och otroligt bra på att introducera världen till dig som SL på grund av det, men sättet den är skriven på gjorde mig personligen ganska ointresserad av att spelleda den.

För jag tycker helt klart att, har spelet ett viktigt mysterium, då ska det utforskas av spelare och spelledare i parallell. Allt annat gör kampanjmaterialet till skönlitterär text snarare än text som hjälper dig runt spelbordet.

Helt enkelt: texterna beskriver supercoola storslagna saker. Rollpersonerna får sedan ägna sig åt någon väldigt ytlig representation av det, medans SL läser att "åhå, det här kommer bli urtufft... fast senare i kampanjen".

För SL blir det supertuff läsning. För spelarna blir det lite som att vänta på nästa bok från GRR Martin.

 

[krank]

Eftersom min smak är typ den helt motsatta från din så kanske jag tolkar vad du är ute efter felaktigt, men just konceptet att ha världshemligheter som SL kan avslöja genom en kampanj eller några olika fristående äventyr är mycket intressant och känns väl egentligen som att varenda fjantasyspel som skrivits har någon variant av det så länge SL inte berättar för mycket redan första sessionen.

Min erfarenhet är att det finns en hel del spel som har någon form av "metaplot" eller världshemligheter, men extremt få som har en faktisk officiell kampanj där den utforskas och avslöjas ordentligt.

 

[krank]

För jag tycker helt klart att, har spelet ett viktigt mysterium, då ska det utforskas av spelare och spelledare i parallell. Allt annat gör kampanjmaterialet till skönlitterär text snarare än text som hjälper dig runt spelbordet.

Helt enkelt: texterna beskriver supercoola storslagna saker. Rollpersonerna får sedan ägna sig åt någon väldigt ytlig representation av det, medans SL läser att "åhå, det här kommer bli urtufft... fast senare i kampanjen".

Jag som SL spelar inte för att utforska något överhuvudtaget; "play to find out" är ett närmast helt främmande koncept för mig. Jag vill helst ligga flera steg före spelarna – att veta hur kampanjen ser ut, vad den kommer att avslöja och vart den tar vägen, ser jag som närmast nödvändigt. Jag vill inte utforska tillsammans med spelarna; jag vill presentera och avslöja saker för dem.

Så förutsatt att det faktiskt också avslöjas och används senare i kampanjen så tycker jag att det där låter utmärkt. God service till SL som därmed kan passa på att plantera och förbereda på ett sätt som faktiskt passar med det som kommer senare, och dessutom kan undvika sådant som kommer att tas upp i kampanjen när hen planerar egna utfyllnadsäventyr i väntan på att nästa del publiceras.


Jag blir oerhört frustrerad av spel som inte omedelbart avslöjar sina viktigaste hemligheter för mig som SL. Det är sådan informations-oginhet som får mig att helt välja bort spel. Varför ska de hålla på och dra ut på sådant för? Det känns mest som ett sätt att tvinga mig att köpa fler böcker. Berätta hur det ligger till, så kan jag själv ta beslut om hur det ska portioneras ut. Jag är inte spelare, jag är spelledare. Mitt jobb, det jag tycker om att göra, är att vara den som presenterar, regisserar, sköter kulisserna. Min uppgift är inte att "upptäcka".

 

[entomophobiac]

Jag blir oerhört frustrerad av spel som inte omedelbart avslöjar sina viktigaste hemligheter för mig som SL. Det är sådan informations-oginhet som får mig att helt välja bort spel. Varför ska de hålla på och dra ut på sådant för? Det känns mest som ett sätt att tvinga mig att köpa fler böcker. Berätta hur det ligger till, så kan jag själv ta beslut om hur det ska portioneras ut. Jag är inte spelare, jag är spelledare. Mitt jobb, det jag tycker om att göra, är att vara den som presenterar, regisserar, sköter kulisserna. Min uppgift är inte att "upptäcka".

Det är jag helt med på, eftersom du startat den här tråden. Känner att du väljer att läsa det jag skriver lite som fan läser bibeln. Det jag syftar på är något helt annat dock. För att inte spoila Ikonernas nåd i sig så tar vi ett påhittat exempel.

Låt säga att SL-materialet berättar vitt och brett om karaktärer och skeenden som hänt 100 år innan kampanjen tar vid. Där finns mängder av bakgrundsmaterial och information om hur Kulten Kulten, som leds av Skurken Skurken, etableras och för sin kamp mot mänsklighetens framtid. Sedan utspelar sig de tio första scenarierna kring ett mord som begåtts av kulten men berör den inte överhuvudtaget.

Det är det jag syftar på—kampanjmaterial som knappt har relevans. Inte nödvändigtvis "play to find out", utan just att kampanjmaterialet blir skönlitterär text utan någon praktisk användning. Många kampanjer har lite av båda. Men generellt tycker jag det är för mycket text, för det jag vill veta är ju det som har en betydelse för kampanjen, de individer som figurerar i den, och hur det har någon betydelse för det spelarnas rollpersoner utsätts för.

För min del är många Call of Cthulhu-kampanjer rätt bra på detta, för där är det ett scenario i taget som sakta men säkert följer den undersökning spelarna och deras rollpersoner kommer göra. Stora reveals sker samtidigt för SL som för spelarna, förutom att SL får en enklare överblick på helheten innan karusellen börjar snurra. Mitt problem är när den där "överblicken" istället hamnar i fokus och det känns som att jag läser en författares komplexa "lore" snarare än material för rollspel.

 

[entomophobiac]

Min erfarenhet är att det finns en hel del spel som har någon form av "metaplot" eller världshemligheter, men extremt få som har en faktisk officiell kampanj där den utforskas och avslöjas ordentligt.

Av de jag läst är nog Planescape-kampanjen ganska unik, eftersom den har ett väldigt världsomvälvande slut. Det slutet behandlas i Faction War, men kampanjen utspelar sig genom flera publicerade äventyrssviter och besöker stora delar av de mest ikoniska delarna av världen. För att inte säga alla. Den utspelar sig lite som en sightseeing nästan, i vissa delar.

Dessutom finns där talande katter och modrons. What's not to love?

 

[Rangertheman]

Utifrån det du skriver krank så hade jag nog hoppat över eller kraftigt komprimerat del 1 av Törnetronenkampanjen om jag skulle spelleda den för dig. Den innehåller några ledtrådar till Det stora mysteriet men utspelar sig mestadels i Tistla fäste. Del 3 är också mestadels förlagd i stadsmiljö, i Yndaros. Del 2 och 4 djupdyker i Davokar

 

[krank]

Känner att du väljer att läsa det jag skriver lite som fan läser bibeln. Det jag syftar på är något helt annat dock.

Ah, jag läste helt enkelt "SL läser att "åhå, det här kommer bli urtufft... fast senare i kampanjen"." och tänkte att det SL läste något som faktiskt skulle bli urtufft senare i kampanjen.

Låt säga att SL-materialet berättar vitt och brett om karaktärer och skeenden som hänt 100 år innan kampanjen tar vid. Där finns mängder av bakgrundsmaterial och information om hur Kulten Kulten, som leds av Skurken Skurken, etableras och för sin kamp mot mänsklighetens framtid. Sedan utspelar sig de tio första scenarierna kring ett mord som begåtts av kulten men berör den inte överhuvudtaget.

Det är det jag syftar på—kampanjmaterial som knappt har relevans. Inte nödvändigtvis "play to find out", utan just att kampanjmaterialet blir skönlitterär text utan någon praktisk användning. Många kampanjer har lite av båda. Men generellt tycker jag det är för mycket text, för det jag vill veta är ju det som har en betydelse för kampanjen, de individer som figurerar i den, och hur det har någon betydelse för det spelarnas rollpersoner utsätts för.

För mig är det där mest "extra godis". På samma sätt som jag gillar att hitta på grejer om min rollperson som aldrig kommer i spel, eftersom de trots allt ändrar hur det för mig känns att vara/spela rollpersonen, så ger den där typen av text mig som SL en känsla av sammanhang och att jag förstår världen – och får lättare att improvisera ifall rollpersonerna vejjar av den utstakade banan eller ifall jag t.ex. behöver hitta på utfyllnadsäventyr.

Jag har dock förstått att många ogillar sånt.

För min del är många Call of Cthulhu-kampanjer rätt bra på detta, för där är det ett scenario i taget som sakta men säkert följer den undersökning spelarna och deras rollpersoner kommer göra. Stora reveals sker samtidigt för SL som för spelarna, förutom att SL får en enklare överblick på helheten innan karusellen börjar snurra. Mitt problem är när den där "överblicken" istället hamnar i fokus och det känns som att jag läser en författares komplexa "lore" snarare än material för rollspel.

Jag ser inte varför stora reveals ska ske samtidigt för SL som för spelarna.

Men det är nog för att jag som SL rätt mycket ser mig som en författare, och uppskattar den sortens komplex lore.



Jag försöker verkligen inte läsa dig som fan läser bibeln. Jag försöker bara läsa det du skriver och förstå vad du menar. Sedan är det såklart fullt möjligt att jag misslyckas, men jag gör det inte med någon illvilja. Jag försöker helt enkelt läsa ganska förutsättningslöst, utom att jag är medveten om att vi gillar olika saker.

 

[krank]

Parentes: Det finns spel som i mina ögon saboterar sig själva när det gäller det här, genom att ha saker i spelvärlden som hade kunnat vara balla spelvärldshemligheter att bygga En Stor Kampanj på – men där alla de sakerna redan avslöjats av någon annan och nu är något slags allmängods.

När jag stöter på det i rollspel så blir jag lite ledsen – de var ju så nära – och så förstår jag inte riktigt syftet. Varför ens ha såna stora potentiella hemligheter om man ändå inte ska göra hemligheter av dem?

Exempel:

Eclipse Phase, där det visserligen fortfarande finns ett och annat mysterium kvar att avslöja, men där många helt enkelt kastas bort som allmängods redan i grundboken. De utomjordiska raserna till exempel. De hade gott kunnat få vara betydligt mer hemliga. Eller det där viruset, var det kom ifrån och vilken effekt det hade. Eller att det finns folk med psykiska krafter. I EP finns det helt enkelt enormt mycket coolt som hade varit enormt häftigt för RP att få upptäcka istället för att få berättat för sig som en infodump innan man börjar spela...

Gestalt, superhjältespelet baserat på Hero System. Det bygger på en decennier lång kampanj som spelskaparen hållit i – och allt som hänt i hans kampanj ingår nu i rollspelets bakgrund/lore. Vilket såklart betyder att alla potentiella hemligheter såsom "varifrån kommer egentligen superkrafterna" redan är avslöjade av någon annans jäkla rollpersoner. Allt ballt är redan gjort av någon annan för flera år sedan. Ens egna rollpersoner är sena till partyt och får hålla tillgodo med bleka kopior och "personliga" stories.


Jag hade gärna sett att någon skapat en Stor Kampanj till Eclipse Phase men som utgick från en betydligt mindre "avslöjad" värld, där inte alls lika mycket redan hänt, avslöjats och blivit allmänt känt. Och där rollpersonerna faktiskt fick vara med och upptäcka saker…

 

[Bifur]

Utifrån det du skriver krank så hade jag nog hoppat över eller kraftigt komprimerat del 1 av Törnetronenkampanjen om jag skulle spelleda den för dig. Den innehåller några ledtrådar till Det stora mysteriet men utspelar sig mestadels i Tistla fäste. Del 3 är också mestadels förlagd i stadsmiljö, i Yndaros. Del 2 och 4 djupdyker i Davokar

Eller i varje fall vänta till alla delarna är ute och kanske bygga om inledningen utifrån slutprodukten.
(För det ska ju sägas att i Symbaroum undanhålls viss info för SL i starten och delges efter hand i äventyren. Alltså det är coolt att vara med på resan men ibland önskar jag att jag hade haft hela facit framför mig innan jag började.)

 

[IcarusDream]

Dawning Star, ett scifi-spel som handlar om att några skepp som flydde från jordens förintelse men råkar teleporteras till en mystisk nästa jorden-liknande planet och där hittar "nästan-människor" har ett stort mysterium som avslöjas i modulen Helios Rising. Det finns ingen kampanj, utan modulen är mer en sandlåda där spelarna upptäcker ledtrådar till varför de hamnade på platsen de hamnade på och många andra saker när de reser till andra planeter i Helios-systemet.


Det liknande spelet Blue Planet har också en liknande metaplot och ett stort mysterium.

 

[Rangertheman]

Eller i varje fall vänta till alla delarna är ute och kanske bygga om inledningen utifrån slutprodukten.
(För det ska ju sägas att i Symbaroum undanhålls viss info för SL i starten och delges efter hand i äventyren. Alltså det är coolt att vara med på resan men ibland önskar jag att jag hade haft hela facit framför mig innan jag började.)

Instämmer! Efter att sjätte delen har kommit ut hoppas jag på att få en chans att spelleda kampanjen i sin helhet och med facit i hand. Kombinerat med en rejäl session noll som ger ytterligare byggstenar, kan det bli spektakulärt =) Tills vidare hade jag nöjt mig med en "companion".

 

[entomophobiac]

Ah, jag läste helt enkelt "SL läser att "åhå, det här kommer bli urtufft... fast senare i kampanjen"." och tänkte att det SL läste något som faktiskt skulle bli urtufft senare i kampanjen.

Det kan vara coolt—om kampanjen faktiskt är klar. Just specifikt Coriolis har två eller tre ofärdiga kampanjer som berättar vitt och brett om saker som i praktiken aldrig händer för den andra hälften/senare delen existerar inte. Därför har jag problem med det. Men andra rollspel kan göra liknande saker, där det på något sätt blir ett besök inne i författarens huvud snarare än underlag för en cool kampanj.

Men i slutänden är det såklart en smaksak. Jag föredrar bara att jag kan använda det som skrivs i materialet.

För mig är det där mest "extra godis". På samma sätt som jag gillar att hitta på grejer om min rollperson som aldrig kommer i spel, eftersom de trots allt ändrar hur det för mig känns att vara/spela rollpersonen, så ger den där typen av text mig som SL en känsla av sammanhang och att jag förstår världen – och får lättare att improvisera ifall rollpersonerna vejjar av den utstakade banan eller ifall jag t.ex. behöver hitta på utfyllnadsäventyr.

Som sagt, de flesta äventyren gör detta i någon mån. Jag tycker mig bara skönja en trend av att det blir fokus på det extra godiset ibland och då slutar det vara extra godis och blir till fett som borde skurits bort före grillningen istället.

Sen tänker jag mig att var gränsen mellan för mycket och extra godis går är helt upp till preferenser.

 

[luddwig]

Frågan är då om jag ska läsa Törnekronan eller om jag ska låta bli...

Om Törnetronen är skriven på samma sätt som Symbaroums grundboken är det ingen direkt njutbar läsning. Nu är smaken som bekant som baken, och jag har hört andra som hyllar Symbaroums författare, men för egen del tyckte jag att grundboken bitvis var ganska klumpigt formulerad och med ett språk som inte riktigt kunde bestämma sig för om det skulle vara enkelt eller mer fantasyepiskt.

När det gäller trådens huvudämne kom jag att tänka på Robert Jonssons Leviathan. Nu har jag inte lästa alla hans kampanjböcker, bara en, men jag har ändå fått uppfattningen att de generellt ligger nära det du söker med världsmysterier och stora kampanjer.