Nekromanti Spel och metaforer

[Flurtis]

I boken "On game design" av Chris Crawford så lägger han fram en intressant teori bakom varför vi tycker om att spela.

Chris menar på att "spel" egentligen är en metafor, och inte en aktivitet. Dvs för att ett spel ska vara roligt så måste mekaniken reflektera ett emotionellt sinnestånd. Han drar en pararell mellan Space Invaders och människans kamp mot samhället. Ett annat exempel är att mekaniken i Pac-Man skulle vara en metafor för vardagens häkt att hinna med allt. Grundfilosofin som jag förstod det är att vi alla har dessa sinnestillstånd redan som unga präglade av samhället.

Då Chris menar att "play" (lek,spel) är en naturlig mekanism hos människan som hjälper den att vara bättre förbered inför framtiden, så tycker vi att spel är roliga just på grund av den här anledningen, omedvetet.

Själv är jag lite kluven, jag vet inte vad jag skall tro om hans teori. Han är ju en legend i branschen och i övrigt innehåller boken mycket matnyttigt. Men jag vet inte ifall han överanalyserar här, vad tycker ni?

//Flurtis

 

[Wyldstorm]

Jag ser starka liknelser till det "man" brukar säga om varför djur leker..

Tycker inte ha överanalyserar, bara förenklar det lite för mycket.
Det låter helt klart & trovärdigt som en del av beteendet, men det känns som om nåt saknas..

Man tar lite tävlingsinstinkt, sexualdrift, överdimensionerad mönsteranalys & droppar i en hellvettes massa kapacitet för imitation...
Rör, inte skakar & så har man ett mänskligt psyke?

 

[Genesis]

Han drar en pararell mellan Space Invaders och människans kamp mot samhället. Ett annat exempel är att mekaniken i Pac-Man skulle vara en metafor för vardagens häkt att hinna med allt.

Det var det löjligaste jag hört på år och dag.

 

[krank]

Det var det löjligaste jag hört på år och dag.

Mig med.

Lekar som utlopp för önskningar/frustrationer/drifter kan jag köpa. Vardagens jäkt och kamp mot samhälle är yr nyliberal smörja blandat med äckligt new age-trams.