Nekromanti Spela OSR med spelplan och minis

[Elk82]

Hej

Till att börja med så ber jag om ursäkt om jag tar upp en sak här som säkert en kohort andra redan frågat men jag har typ FV -25 i datoranvändning så jag har lite svårt att hitta ett bra svar på min fråga här på forumet

Jag är ny här på forumet men har hållit på med rollspel de senaste 22 åren så man är väl en ganska erfaren spelare. På senare tid har jag blivit intresserad av det här med OSR prylen och testat köra lite D&D basic och Lamentations. Jag gillar hur spelen är tänkta att spelas och det är roligt med enkelheten och snabbheten i spelmekaniken.

Nu sitter jag och gnolar på att börja introducera dungeontiles och horder av figurer. Jag har en massa gamla warhammergubbar som mest samlar damm och vill gärna göra något vettigt med dem och tänkte då använda dem nästa gång jag spela genom att bygga upp en dungeon med olika rum, möbler och allt möjligt. Jag är dock lite orolig över att det kommer förta rollspelskännslan i spelet om spelarna börja flytta omkring 28 mm figurer på ett spelbräde istället för att använda sin fantasi och måla upp spelmiljöerna. Instinktivt känner jag att spelet kan förvandlas till ett parti Heroquest eller Warhammer quest.

Vad har ni för erfarenheter av att spela OSR spel med figurer och golvplaner. Vad finns det för för och nackdelar? Ska jag skrota hela min idé och köra gamla moduler med minisar och golvplaner?

 

[Rymdhamster]

Jag är dock lite orolig över att det kommer förta rollspelskännslan i spelet om spelarna börja flytta omkring 28 mm figurer på ett spelbräde istället för att använda sin fantasi och måla upp spelmiljöerna. Instinktivt känner jag att spelet kan förvandlas till ett parti Heroquest eller Warhammer quest.

Vad har ni för erfarenheter av att spela OSR spel med figurer och golvplaner. Vad finns det för för och nackdelar? Ska jag skrota hela min idé och köra gamla moduler med minisar och golvplaner?

Så här va, för en del grupper funkar det inte att köra med minnis utan att det förvandlas till ett rent figurspel. För andra grupper hjälper minis till att förhöja känslan eftersom de inte längre måste koncentrera sig så mycket på att hålla alla beskrivningar i huvudet utan kan slappna av lite.

Vet du inte var din grupp kvalar in är det bara att pröva ett par sessioner och se vad som händer. Viktigt att komma ihåg är dels att inte bli lat som spelledare. Ställ inte bara ner en figur eller möbelbit och säg "som ser ut så här", utan beskriv den fortfarande som om du inte hade haft en modell. Kom dessutom ihåg att uppmuntra spelarna att inte begränsa sig i vad de gör. I Hero Quest blockerar man inte dörrar med bokhyllor och lägger bord över fallgroparna för att kringgå dem (eller ja, det finns ju inga regler för det =), men det gör man i rollspel!

 

[Caligo]

Jag är uppväxt med figurer i rollspel och tycker bara de förhöjer känslan och föreklar beskrivningar etc.

 

[Eksem]

Jag älskar figurer och använder dem gärna i rollspel men slutade göra det i mitt OSR-spelande av följande anledningar:

1) Exakt position och förflyttning är generellt sett inte superviktigt, åtminstone inte på den nivån att figurer nödvändigtvis bidrar med någonting.

2) Figurer tenderar till att få spelarna fokuserade på pjäserna på bordet vilket krockar lite med att uppmuntra spelarna att låta deras rollpersoner välta saker eller på olika sätt kreativt interagera med miljön.

3) Det lite öppnare och sandboxigare OSR-idealet innebär att det kan vara svårt att veta vad rollpersonerna kommer slåss med under en session, vilket gör att man typ aldrig får med sig rätt minis utan konstant sitter och bara "den här orchen är egentligen en svampman", vilket saktar ned spelandet och skapar en onödig distans.

4) Jag spelar många moduler som inte använder sig av Monster Manual-monster utan hittar på egna styggelser, vilket gör att det helt enkelt är omöjligt att hitta rätt figurer.

---

Jag brukar dock alltid ha med mig lite markörer och typ Carcassonne-figurer utifall att position blir viktigt, så på det viset har jag lite abstrakta figurer i spelandet, men mer undantag än regel.

 

[Rymdhamster]

Jag brukar dock alltid ha med mig lite markörer och typ Carcassonne-figurer utifall att position blir viktigt, så på det viset har jag lite abstrakta figurer i spelandet, men mer undantag än regel.

Själv har jag sjukt mycket tärnignar som blir utmärkta spelpjäser om det behövs, med inbyggt numreringsssystem och allt =)

 

[dawnrazor]

Vi har alltid kört med figurer och floor plans när vi spelar D&D (jag började 1982 ca). Det är kul och förenklar stora strider. Risken finns förstås att det blir ett figurspel istället, men för vår grupp har det funkat hittills. Men jag tar bara fram figurerna för strider och grottröj.

 

[Sapient]

2) Figurer tenderar till att få spelarna fokuserade på pjäserna på bordet vilket krockar lite med att uppmuntra spelarna att låta deras rollpersoner välta saker eller på olika sätt kreativt interagera med miljön.

I min erfarenhet är det lite beroende på om en kör med någon "anonym" battlemat eller med dungeontiles eller andra som antyder miljö (och kanske tom har "möbelbrickor" att strössla med...)

Iofs saktar det ned spelet en del ändå - men det tror jag en får se som en trade-off mot att spelarna analyserar placeringen, rummet mm för att komma på mer taktiska planer. Dvs. de börjar förmodligen interagera mer, men möjligen på ett annat (och inte nödvändigtvis "ballt" sätt, på det sätt som tex avhandlades i tråden om pudelpoäng...)

Men som sagt kan det ju så klart också skilja mellan olika spelgrupper.

 

[Arfert]

Vi körde med figurer redan 1978. Så mer OSR än så är det inte. I början med plastfigurer från Airfix (1:72, Robin Hood-, romare- och kelt-lådorna), det var svårt att hitta tennfigurer i Sverige.

 

[Arfert]

Battlemap byggde vi av ett glasbord som vi klistrade ett rutnät under, på ett stort vitt papper.

 

[Rob]

Arneson använde sig av figurer medans Gygax och Lake Geneva gänget inte gjorde det så inte ens skaparna var ense.

Själv föredrar jag inte att använda figurer, det finns ingen mini som är lika bra som min fantasi men om man ställer ut en så blir det lätt att den ersätter min egen bild.

 

[slanfan]

Jag föreslår att du testar om det känns lockande. Det värsta som kan hända är att ni slutar använda figurer.

 

[Rymdhamster]

det finns ingen mini som är lika bra som min fantasi men om man ställer ut en så blir det lätt att den ersätter min egen bild.

Det här är viktigt att hålla i åtanke oavsett om man kör med eller utan minnis. Alltså att det är en bra anledning till varför man kanske inte vill köra med minis, och det är bra att ha i åtanke om man ändå kör med minis:

Det blir lätt så att de fysiska figurerna kör över beskrivningen. Dvs att även fast SL beskriver att orchen har svärd och sköld så ser spelarna en figur med spjut, och efter ett par rundor är de säkra att det är ett spjut orchen slåss med. Eller att den där rollpersonen har en gul mantel enligt alla utom rollpersonens spelare.

Oftast kan man hålla en eller möjligen ett par sånna avikelser från den fysiska manifestationen i huvudet åt gången, men jag kan tycka att om man kör med minis så kan det vara bättre att se till att anpassa fiktionen så den stämmer överens med vilka modeller man har tillgängligt.

Det här är också anledningen till att jag ofta föredrar tärnignar eller dylikt eftersom de låter en använda dem för att hålla ordning på placering, utan att det begränsar fantasins inverkan på det som utspelar sig. Jag brukar också strunta i att köra exakt utplacering (dvs inget, jag står vi fönstret medan hon står vid dörren) utan mer binärt inne i rummet/ute i korridoren.

 

[Hans E Magnusson]

Jag har tyvärr bara testat spela med smågumms en gång men jag tyckte det var fantastiskt roligt och bra

 

[anth]

Det är mer en smaksak om man använder minis eller ej.
Personligen så är jag inte så förtjust i minis till OSR-spel.
Ska jag spela med minis vill jag hellre spela någon senare DnD-version som har bättre regelstöd för minis.

 

[Elk82]

Tack för alla synpunkter och respons. Jag kommer nog pröva mig fram lite när det gäller minis och spelplaner. När jag läser reglerna i D&D basic så känns det lite som ett brädspel med turns uppdelade på 10 minuter och regler för att öppna dörrar osv.

 

[God45]

Tack för alla synpunkter och respons. Jag kommer nog pröva mig fram lite när det gäller minis och spelplaner. När jag läser reglerna i D&D basic så känns det lite som ett brädspel med turns uppdelade på 10 minuter och regler för att öppna dörrar osv.

NOOOOO!!!!!!!!!!!!!!!!!

Okej, medan miniatyrer är great för strider så är Dungeon crawlande INTE ett brädspel. Det är väldigt mycket motsatsen till ett brädspel i att det finns inga regler och list är allt.

 

[Elk82]

NOOOOO!!!!!!!!!!!!!!!!!

Okej, medan miniatyrer är great för strider så är Dungeon crawlande INTE ett brädspel. Det är väldigt mycket motsatsen till ett brädspel i att det finns inga regler och list är allt.

Okej då ska jag köra med minis när det är strider och sedan köra på utan en massa flyttande av spelpjäser när spelarna avancera längre och längre ner i underjorden typ.

Min tanke var annars att helt bygga upp en spelplan över hela dungen där spelarna flyttar omkring sina gubbar rum för rum men detta skulle kanske göra att rollspelet övergår allt för mycket till brädspel eller dockteater.

Om man ritar upp hela grottor på rutad matta eller lägger ut dungeontiles så slipper spelarna rita egna kartor vilket känns både roligt och tråkigt. Kanske är en smaksak. Jag tror jag testar mig fram lite och se hur det artar sig. Funderar på att spela Guden i berget till Fantasy! med D&D basic reglerna och se hur det blir och sedan eventuellt tvingar spelarna utvärdera spelet.

En fördel kanske kan vara att man kan locka till sig lite warhammerspelare till hobbyn om man kör på ett koncept som känns hemtamt:wink:

 

[Eksem]

Att bygga en dungeon och spela i den med figurer gör spelet mer brädspeligt och dockteaterigt absolut; MEN det är inte nödvändigtvis en dålig sak! Det kan vara en jävligt ball upplevelse och jag tycker definitivt du ska köra en sån grej minst en gång.

 

[osrick]

Det finns två sätt: om du tycker minis är coola och vill ha med dem i spelet - så gör det. Känns det bökigt, dockigt eller begränsande - så låt bli. För OSR är allt av det som alla hittills beskrivit. Det är friform och regelstyrt. Det är både railroading och sandbox. Det är både fantiserat och fysiskt. Kartbaserat eller abstrakt. Det är strategi, fantasy, brädspel, surrealistisk combat-teater, gonzo, wargame, tärningstabeller, horror, sf, detaljerat figurpill och/eller spontan improvisation utan några tillbehör alls. Helt vad du som spelledare och dina spelare vill.

För mig var det själva figurerna som kom först - vi hade inte ens regelböcker i början utan bara tillgång till D&D-figurer som vi tyckte var supercoola men inte visste vad vi skulle göra med dem. När första regelböckerna sen kom, var vi grymt ivriga att sätta våra tennhorder i arbete