Nekromanti Spela sönder spel

[Rickard]

Jag minns när vi för sista gången hade satt igång med Talisman.. Efter några omgångars tärningrull så tittade vi på varandra och en frågade "Är det verkligen någon som tycker det här är kul?".. "Näe", löd svaret från de andra och partiet tog kortare tid än den tid det tog att plocka fram och bort spelet.. Snacka om att vi hade spelat sönder det..

Likadant med Blood Bowl.. Det var en sommar då var Blood Bowl-yra.. Vi köpte spelet, kopierade upp planer, köpte ett lag var och bara spelade, spelade och spelade.. Till sist så spydde vi på Blood Bowl av diverse olika anledningar.. Obalans i lagen.. För mycket tärningsinflytande.. Vi tog det för seriöst.. Det var för långa spelomgångar.. Vi försökte starta nya ligor, men det rann alltid ut i sanden..

När jag påträffade Blood Bowl på nätet efter något år av avhållsamhet så spelade jag det i några månader.. Lagen jag hade utvecklades och jag hade riktigt kul.. Dock så tröttnade jag.. Kände samma kräkreflex som jag hade den sommar då vi sönderspelade Blood Bowl.. Någon gång per år kan vi tänka oss att spela det, typ på konvent, men annars får det vara nog..

Vad är era erfarenheter av att spela sönder spel?

/Han som dessutom spelade sönder Roborally under ett konvent

 

[Feuflux]

Resistans

Vad är era erfarenheter av att spela sönder spel?

Jag vet inte om jag kan spela sönder spel. Antingen sågar jag dom rätt tidigt (en av mina supertalanger... jag brukar nämna att jag vid första titten dissade de två webbserier som jag senare skulle få som all time favourites. Undrar hur mycket jag dissat i onödan?) eller så gillar jag dom och kan spela till död och förbannelse.

Settlers (dataspelen i olika versioner) kan jag fortfarande lira och ha kul, även om det knappt händer nu för tiden. Starcraft har jag märkt att jag spelar likadant hela tiden, jag utvecklas inte utan kör samma strategier och då är det inte så kul längre, men jag skulle inte säga att jag spelat sönder det.

Småspelet i puzzle pirates har jag varit jäkla trött på till och från men det finns alltid nåt kul kvar i spelet (speciellt de andra spelarna) så jag fortsätter glatt.

Fotbollsspelet Goal till gamla Amigan är ett av mina mest spelade dataspel någonsin. Skulle jag kunna lira mer utan problem. Om jag hade ett par kompisar med på idén skulle jag kunna ta tag i Diablo2 igen också.

Jag är helt enkelt jävligt bra på att spela samma spel till förbannelse utan att tröttna. Fast nu har jag bara snackat dataspel... (vilket in all fairness är det jag har nån egentlig koll på).

Annars är väl koden "med tillräckligt långa pauser emellanåt fortsätter allt att vara kul".

 

[Rising]

En dum grej med mig är att de flesta spel jag gillat och börjat tröttna på - de har jag gjort egna varianter på, och när jag väl tröttnat på de versionerna så har jag börjat pula på nästa spelversion...

Exempel: När poker började visas på kvällarna i femman så började jag lira Texas Hold'em med mina polare. Kul, men jag började nästan omedelbart att tänka på sätt att gå vidare med spelmekaniken. Det jag tyckte var trist var att varje hand började med en och samma förutsättningar. Okej, spelarnas pengar ändras hela tiden, men det är allt.

Så jag gjorde ett eget spel där man spelar om ett lands utveckling från anarki och despotism till mer civiliserade styrelseskick. Vinnaren i en spelomgång kan exempelvis skaffa Kommunism som gör att han får ganska många kort på handen, men att han måste spela helt dolt. Han får inte titta på sina egna kort, så allt handlar om att gissa hur bra motståndarnas händer egentligen är. Väljer man ett Teokratiskt samhälle så får man istället spela med helt öppen hand, varpå man alltså inte kan bluffa på något vis. Med en Plutokrati får man väldigt få kort, men i gengäld får man alltid ett visst konstant kort på hand, vilket gör en mer beräknerlig. Och så hade jag förstås helgalna kort; inte ruter och klöver eller sånt, vilket ökade den strategiska bredden ytterligare.

Det spelet är rätt kul fortfarande, och när jag väl tröttnar på det så kommer jag att göra ett helt nytt spel.

---

De spel jag verkligen tröttnar på är därför mestadels brädspel-på-dator, då de kan vara svåra att vidareutveckla själv. Just nu har jag exempelvis tröttnat på Advance Wars, och för ett tag sedan tröttnade jag på RoboWars (=ett spel som påminner lite om RoboRally på det sättet att man först väljer vad ens robotar skall göra, för att sedan se hur väl man har "programmerat" dem, fast i RoboWars så handlar det mera om krig och mindre om förflyttning).

Spel som Fluxx och Munchkin har jag inte tröttnat på - jag har bara slutat spela dem eftersom jag inte riktigt gillar dem.

Just nu handlar det mesta om Ventilationsspelet som min polare Oscar har gjort. Det är riktigt häftigt, även om det bara handlar om han och hans arbetspolare. Jag brukar alltid hitta på ballare spel än Oscar, så nu är jag lite avundsjuk för att han faktiskt lyckats göra det där spelet - det är helt enkelt bara så häftigt. Så nu tänker jag mest på hur jag skall kunna bräcka honom med ett ännu bättre spel.

Vi borde ha en brädspelsutmaning här på forumet, förresten. Inget gör en så sugen på att klura på spel som när man ser ett häftigt spel som någon annan har gjort.

 

[Dewil]

och för ett tag sedan tröttnade jag på RoboWars (=ett spel som påminner lite om RoboRally på det sättet att man först väljer vad ens robotar skall göra, för att sedan se hur väl man har "programmerat" dem, fast i RoboWars så handlar det mera om krig och mindre om förflyttning).

Låter som gamla godingen RoboSport? Det har jag nästan tröttnat på.

Dewil (väntar fortfarande på en ny version...)

 

[Rising]

Låter som gamla godingen RoboSport?

Så hette det, ja! (påminner inte det här om den där roliga historien med killen som skulle vaccinera sig, men sade "kastrera sig"? Tja, så är det med mig. Jag säger typ alltid fel och blandar ihop olika saker med varandra.)

Bra spel är det i alla fall. Synd bara att man inte kan modifiera varje robot för sig. Jag skulle typ kunna vilja göra laguppställningar med en superrobot med massor av vapen och jättehög tålighet, och låta honom tävla tillsammans med ett par små-mooks, och låta det laget möta både stora gäng med usla skruttrobotar samt små elitgrupper med skitfarliga robotar, osv.

Kul spel. Jag är jättesugen på att programmera ett sådant här spel själv. Liksom, hur svårt kan det vara? Den artificiella intelligensen är förstås det stora problemet, men det finns ju genvägar man kan ta (som att ge datorn färdiga rutter mellan olika strategiska punkter på banorna (istället för att datorn skall räkna ut sånt själv)). Eller så skiter man i datorn och gör ett renodlat multiplayerspel - mycket enklare.

 

[Johan K]

Vad är era erfarenheter av att spela sönder spel?

Jag har nog liknade erfarenheter när det gäller just det där om att speal sönder spel. Man bara såg på spelet & tänkte: Hur fasen orkade vi ???
Dock så brukar suget återvända efter mer eller mindre lång tid. Beror lite på _hur_ mycket vi spelade södner spelet...

 

[Lambi]

Teh old shit

Jag spelar alltid spel minst tre år efter att dom har dött ut. Diablo 2 - Expansion har jag och några polare lirat en del. Nu ligger det på is, men målet är att klara det på hell. Då behöver vi aldrig mer ta upp det mer

Star Craft - Brood War är fan det bästa spelet någonsin. Det återkommer alltid trots att jag spelat sönder det rätt hyfsat. Om någon här vill ta en rökare på Bnet så säg till. Jag kan ju alltid bli lite mer less på det för tillfället. Suget återkommer alltid.

Det läskiga med rollspel är att det lätt går att modifiera för att få något nytt, något o-gammalt, något crazy. Då tröttnar man inte lika lätt.

Shit, måste dra på möte. p00f!

 

[Dewil]

Bra tankar.

Jag vill dessutom att stridsrundorna ska vara i realtid (dvs. att 1 sekund i utplaceringsfasen motsvarar 1 sekund i uppspelningsfasen och att varje uppspelningsfas inte ska innehålla fem sekunders dödtid) och att uppspelningsfasen ska vara toksnyggt renderat i 3D med möjlighet att välja vilken betraktningsvinkel som helst. (En barnlek på dagens datorer.)

På så vis kan varje avslutad match bli en hyfsat underhållande actionkortfilm.

Med tanke på Maxis vana att göra oväntade datorspel som inte framstår som kommersiellt gångbara vid första anblicken så är det konstigt att de inte har gjort en uppföljare till RoboSport.

Dewil

 

[Rising]

uppspelningsfasen ska vara toksnyggt renderat i 3D med möjlighet att välja vilken betraktningsvinkel som helst. (En barnlek på dagens datorer.)

Mmm, men det spelet kommer du inte få se ifrån mig (du kommer inte få se något spel ifrån mig, iofs, men allra minst ett i 3D).

Gillar du grundkonceptet med krigsspel där man ger sina gubbar order i förväg kan jag kanske rekommendera ett.. öh... annat spel till Amiga som hette något med Operation Stealth Wolf Hawk Commando Snake, eller något i den stilen. Där handlar det alltså om rena armékillar som skall in och frita gisslan och liknande. Det skumma med det spelet var väl att det var så djäkla svårt; jag hade problem att se om jag var ett öppet mål från fönstergluggar i olika hus och liknande. Jag kom ingen vart i det spelet, men det var ju snyggt och verkade häftigt, så det kan jag kanske rekommendera om du är ägigare än jag. Jag hade det till min emulator iaf, men spelade det bara ett par gånger.

 

[MrG]

Check på den upplevelsen, har också spelat sönder talisman, fast än värre är att hålla konvnetsturneringar i ett spel, sedan är man verkligen aptrött på det (spelade senast Neobunnies -94 när jag höll i min första konventsturnering).