Spelar jag Rätt?

[afUttermark]

Jag fattar att vi alla spelar olika. Att vi går igång på olika saker.

Jag har inte kunnat lyssna på rollspelspoddar för jag tycker dem spelar fel. Vissa försöker vara roliga, så jag måste ta fram skämskudden. Andra pratar styltigt och lever in sig det som det är friformsteater. Shit, hur kommer man på alla repliker, tänker jag(ha de manus). Jag är både impad och skrämd. Knäppt, ja jag vet. Och i trådarna här lyser ju folks spelstilar igenom ibland och jag tänker undrar hur den där spelar, spelar hen som jag.

Det här är ingen kontaktannons, jag vill inte spela med er. Men jag skulle typ vilja veta hur ni spelar? Men det är väl typ svårt att ta reda på.
Själv spelar jag rätt… sällan om man jämför med tiden innan barn, men mer nu än under en period när jag bodde i annan stad än min spelgrupp.
Men det är inte heller hur ofta man spelar som jag är intresserad av utan, själva essensen kring spelbordet.
Inte heller om man snacksar, eller dricker öl(vi dricker alltid öl och jag tjuvröker). Utan när man har haft socialt försnack och kör igång vad händer då.

Vi brukar börja med en recap, vad hände förra gången. Spelledaren brukar börja och sen pratar alla i munnen på varandra i typ fem till tio minuter. Sen kör vi. Vi förvandlas sällan till våra karaktärer utan vi vet att vi spelar ett spel. Man kan prata med lite tillgjord röst ibland oftare att spelledaren gör det än spelarna. Jag tror att jag tvingar spelarna till mer slag än vad Måns gör, Måns är lite bättre på att låta oss spelare ta initiativet till att vi vill slå ett slag.

När det kommer till strid rullar vi alltid tärning.
Beroende på spel har fiender olika mkt kp. I Western slås en vicesheriff eller en bandit ut av ett skott.
Om det inte bli strid en kväll kan det bli så att man kanske slår tärningen tre ggr. Så det är ju mest prat.

Jag tror att Måns blorbar mer än mig, jag improviserar typ 85% av mina äventyr även då när jag har ett förskrivet äventyr.
Sen spelar vi scener och små pauser för cigg och ny öl. Typ fyra scener per session så landar vi på 2-3 timmar effektiv speltid.

Hur spelar du?

 

[Genesis]

Jag spelar mer enkvällare än kampanj. När vi spelar kampanj i gårdagruppen så har vi ibland en spelledare, ibland inte, beroende på spel. Vi träffas, snackar lite skit, påminner varandra om vad som hände sist, och sedan sätter vi igång. Ofta har vi en introlåt och en outrolåt, men vi brukar oftast inte spela musik under spel. Ibland spelar vi introlåten först, men jag tycker nog att det bästa är att ta en scen först, och spela introlåten sedan, som en tv-serie. Vanan kommer från när vi spelade Primetime Adventures och det är asballt.

Förutom i extremfall har vi inga färdigskrivna äventyr, och vi spelar i princip bara spel där sådana inte är ett alternativ. Om det är ett spel med en spelledare och jag är den spelledaren så brukar jag tänka en del på spelet under veckan, men inte skriva ned något. Jag har lite lösa idéer. Jag brukar försöka tänka på rollpersonernas "grej" och bygga runt det temat.

Berättelserna vi spelar kretsar alltid kring rollpersonerna och deras relationer, och vi har i princip aldrig en grupp av personer som gör saker tillsammans. Att alla rollpersoner är närvarande i samma scen är ovanligt, och i våldsamma spel är det ganska vanligt att rollpersoner slåss mot varandra. Det är nog vanligare att rollpersoner slåss mot varandra än att de slåss mot andra, men det förekommer såklart också.

Vi har en ganska låg tolerans för pilliga system. När vi pitchade spel i torsdags frågades om varje spel huruvida det har tärningar och huruvida det har spelledare. Att spela friform eller med en enkel pluppekonomi som i Svart av kval eller Dream Askew gillar vi. PbtA spelas en del, även om vissa tycker att det är lite pilligt. Är det mer krunch i reglerna än PbtA, typ BRP eller liknande, kommer det nog att upplevas som rätt tungrott.

Vi brukar köra positiv feedbackrunda, ofta efter varje session, men i alla fall efter varje kampanj. En positiv feedbackrunda innebär att man turas om att vara den som håller käften medan de andra spelarna säger balla grejer som man gjort under spelet.

De flesta kampanjer vi spelar brukar ligga på runt 4-6 sessioner. Den längsta kampanj vi spelat låg på 12 sessioner, vilket nog var lite väl långt för min smak (jag lät min rollperson dö efter åtta och gjorde en ny).

Vi skådespelar en hel del, men gör generellt inte mycket till underliga röster. Däremot försöker vi lägga in känslor i rösten, och vissa rollpersoner får lite speciellt tonfall eller en liten gimmick, som ett speciellt skratt.

@Björn den gode får korrigera mig om jag har felrepresenterat något.

EDIT: Vi har också generellt inga hemligheter, varken mellan spelare eller från spelledarens sida när en sådan finns. Metaspel är positivt och uppmuntras, då alla försöker att få en bra story och ingen försöker klara äventyret eller liknande.

 

[Mogger]

Har funderat på en tråd av detta slag, men kanske med lite annan inriktning. Men kan ändå svara. Det jag är ute efter är den skeva och antiklimatiska dramaturgin som bara rollspel kan erbjuda. Jag dukar fram ett smörgåsbord, tänker jag mig, sedan får spelarna tränga sig, ställa sig i kö, äta måttligt eller vräka i sig smörgåstårta. Det är upp till dom.

Kanske peakar vi efter 5 minuter? Kanske efter 2 timmar. Men det som leder fram till peak beror på slump och tillfälligheter. Därför så, ja, jag "blorbar", för jag vill också bli överraskad. Jag vill bli förvånad över att RP gjorde si eller så, att tärningarna svek eller levererade just då. Och följa upp det.

Som spelare är jag rätt nöjd så länge jag inte kan genomskåda vart vi är på väg. Vilket är svårt med @afUttermark som SL för han är oerhört oberäknelig

Typ så.

 

[Dr_Dängrot]

Vi spelar ofta kortare kampanjer på 7-8 spelmöten .

Vi brukar starta spelmötet med en recap och lite skitsnack så man får ut sig allt off-prat innan vi drar igång och ihop med en fika .

Jag tenderar att improvisera ganska mycket snarare än planera och preppa massa sen innan om vi inte kör ett försigskrivet äventyr .. jag kör mycket på något jag kallar det blir intressant först när det blir intressant det finns säkert någon term för det men det funkar som så att jag fleshar inte ut byn 2 dagsmarscher ifrån spelarnas by för det är inte intressant vad som finns där innan dom kommer fram .

Vi tenderar att spela väldigt karaktärsdrivet med mycket drama och relationer .

Vi slår endast tärning när det är dramatiskt viktigt.

Story trumps rules i alla lägen. det spelar ingen roll vad reglerna säger det viktiga är att vi får till en bra story som vi är nöjda med .

Vi undviker gärna strider då det råder en konsensus i gruppen att strid och hack n slash suger arschle .

Vi tenderar ofta att gå rules light när det kommer till olika system .

 

[entomophobiac]

Jag gillar att testa nya saker. Nya spel, nya spelsätt, nya perspektiv. Kan vara på en enklare nivå, som att göra ändringar på någon regel vi retat oss på eller introducera ett verktyg som är tänkt att lösa något, och det kan vara på mer omfattande nivå, som att spela både offer och undersökare i en övernaturlig brottshistoria, eller Fiasco, eller spelledarlöst, eller flera spelledare, eller vad som helst.

Oftast är jag spelledare i någon mån, för att vi spelar hemma hos mig, så även om det skulle vara ett spel utan spelledare är det jag som läst regler och introducerar gruppen till spelet.

Min nuvarande grupp är framförallt åt det mer brädspeliga hållet, så med den har det blivit mer regelspel än jag är van vid. Men det har varit rätt skoj att testa Rogue Trader, som jag inte hade tagit i med tång om inte gruppen hade röstat fram det, och även att spela en 25-sessioners kampanj i Dungeons & Dragons 5E, som även om den blev pannkaka av sociala skäl i slutänden var en chans både att spela med en stor grupp och att skriva och försöka spelleda en massiv Episk fantasykampanj.

De starkaste minnen jag har från rollspel är one-shots och kortare kampanjer med stort fokus på gruppkonflikter (mellan rollpersoner ...) där spelare fått driva spelet vidare och där information varit extremt asymmetrisk. Så tvärtemot @Genesis tycker jag hemligheter och hemlighetsmakeri har ett stort värde för upplevelsen.

Skriver gärna egna system eller scenarier (vägrar kalla dem 'äventyr'), om jag spelleder, men kan spela mer eller mindre vad som helst.

Om det sedan är strid, crunch, relationer, drama, eller vad som råkar finnas på dagens lunchmeny brukar inte spela så stor roll. Jag äter ändå!

 

[Rickard]

Det är svårt att svara på, för jag spelleder på många olika sätt beroende på scenariot; intriger via fisktank; mysterier via fisktank; linjära upplevelser; samberättande; taktiska strider. Förutom i sista biten, så är dock storyn viktigast.

Jag speedar upp processer så vad som hade tagit mig 4-6 timmar att spela igenom (eller flera spelmöten) när jag var tonåring tar mig bara runt två timmar. Jag vet vad som är viktigt att sätta fokus på, men förlorar antagligen en hel del i culture gaming och rollgestaltande (istället framhäver man rollpersonen via slagen). Mina kampanjer är på fem spelmöten. Svavelvinter spelledde jag exempelvis på fem spelmöten, utan att egentligen tappa mycket av innehållet, trots att jag även lyfte fram mindre element.

Jag brukar köra med mängder av spelarinflytande, där spelarna får hitta på mycket i miljön eller introducera nya element i rollpersonerna, även om det är strikt linjära upplevelser och förplanerade mysterier. Brukar använda (mina egna) spelsystem för att stödja detta spelsätt.

Jag brukar också ibland ta en paus under spelmötet och diskutera igenom med spelarna vad de fått för information och vad deras planer är. Här agerar jag mer som en spelare på samma nivå, än en spelledare som befinner sig högre på hierarki. Kan låta konstigt, men jag planerar med dem. Det gör det lättare för mig att improvisera fram lösningar än om de bara överraskar mig. Detta kan ske in-game om rollpersonerna har någon som de rapporterar till.

I slutet av spelomgången brukar jag vilja ha lite diskussion kring spelmötet. Antingen så har jag förberett lite frågor som man inte bara kan svara ja/nej på ("Vad stod ut?", snarare än "Var detta kul?") eller så kör vi bara en runda där vi säger vad vi gillade hos andra eller under spelmötet.

 

[Genesis]

Svavelvinter spelledde jag exempelvis på fem spelmöten, utan att egentligen tappa mycket av innehållet, trots att jag även lyfte fram mindre element.

Mm, vi spelade Giovannikrönikan på … sex spelmöten, kanske? Det var en intressant grej, och kul att få uppleva en "klassisk" kampanj, men också skönt att det inte tog längre tid, då vi körde det ordentligt rälsat.

 

[THZ]

Det som skiljer sig mest för oss tycks vara kampanj....

Förra spelet pågick i 3 år med en heldag varje månad....så ca 30 möten a 14h, dvs 420h
Pausats pga corona.
Tror att vi klarat av "intro" delen av kampanjen

Nuvarande kampanj är på Session 52 a 2,5h via roll20 pp vardagskvällar.

Så totalt 52*2,5 = 130h och vi är nog drygt halvvägs skulle jag tro...


Vi tycks vara udda...

 

[afUttermark]

När jag spelar vill jag vara hjälten. Dock väljer jag sällan hjälte stereotyper utan oftast trasiga adelsmän med mycket i karisma.
Jag kan typ inte ens spela ond själv när jag sitter med fallout.
Jag ser ingen vits i att döda alla i byn, eller ett frossande i våld.
Min akilleshäl är att jag är sjukt impulsiv och kan inte vänta. Jag reser mig först i bakhållet, kanske redan en kvart innan det ska slå igen osv

 

[terje]

Det som skiljer sig mest för oss tycks vara kampanj....

Förra spelet pågick i 3 år med en heldag varje månad....så ca 30 möten a 14h, dvs 420h
Pausats pga corona.
Tror att vi klarat av "intro" delen av kampanjen

Nuvarande kampanj är på Session 52 a 2,5h via roll20 pp vardagskvällar.

Så totalt 52*2,5 = 130h och vi är nog drygt halvvägs skulle jag tro...


Vi tycks vara udda...

Det där motsvarar ganska mycket hur mina spelgrupper funkar också. Kampanjer som spänner över flera år med spelpass på 4+ timmar varannan vecka.