Spelar ni vad ni vill

[DanielSchenström]

Med några aktuella trådar och en hel del historiska om hur man spelar, vad man spelar, rollpersonskoncept och så vidare så undrar jag:

Hur spelar du, önskemålsmässigt?

Spelleder du den värld du vill, med de regler eller utan som du vill, med spelare som är med på det?

Får du spela som du vill i den värld du vill, med de regler eller utan som du vill, med en spelledare som villigt gör det, med medspelare som det funkar bra med?

Såna här saker påverkar ju ens välmående, ens önskan för förändring, och många spelsystem är ju födda ur husregler, motreaktioner och önskan att göra nåt som passar en själv perfekt.

Som trådstartare så tänker jag att det är artigt att själv svara först.

Nästan alla spelvärldar jag har har jag köpt själv för att jag varit intresserad men några har slunkit med i paket eller finns för att jag samlar på vissa tillverkares produkter. Så den punkten av spelledandet ligger nära mina önskemål och det missnöje jag eventuellt har är att jag inte har mer tid att spela rollspel för det finns flera världar jag vill spelleda mer av.
Regler i olika spel har det varit si och så med, jag har spellett mycket med favoritreglerna, jag har spelat många olika system och bara kört ett jag ogillar. Min största sorg är väl att för ett gäng av mina favoritvärldar så föredrar mina spelare en nyare version och jag en äldre.
För det mesta verkar de jag spelat med vara nära mig i preferenser och sånt, men de är obekväma med att få nästan full kontroll över sina rollpersoners handlingar och föredrar att använda tärningar när tillfälle ges. Sen har det under majoriteten av tiden jag spelat varit så att spelledaren bestämmer spel och regler och alla spelare kör, med några tillfällen där spelare har valt att avstå från en viss värld, en viss spelledare, vissa regler eller vissa nivåer av känsligt innehåll. Jag vill veta så mycket jag kan om mina spelares preferenser men de flesta av dem vill inta ta tid att dela med sig av dem.
Ibland när jag har presenterat flera olika förslag så känns det som att de förslag jag är mest pepp på är de som spelarna är minst pepp på. Det kan kännas tråkigt för stunden.
Jag gillar och föredrar spelledarrollen och finner glädje i både ledandet och förberedandet och skulle vara ok med att spela med regler jag inte var en fan av medan världen måste locka mig om det ska vara en kampanj. För ett enstaka äventyr kan det vara hur som helst.

Som spelare är det lite annorlunda. De flesta spel jag har är sådana som jag gärna själv vill spela i, så det är extremt sällsynt att jag får spela i en värld jag är intresserad av. Jag får också väldigt sällan spela med reglerna jag föredrar men taget över hela spellivet så har de flesta spelvärldar varit ok och regelsystemen också. Jag är ingen friformare eller samberättare så det vi spelat är på det sättet i min trivselzon. De senaste åren har vi spelat många nya spel och system och intressant nog är det oftast de regelsystem jag gillar som inte gillas av spelledarna själva. Mina medspelare är lite olika, en del gillar handling medan några gillar intention, och det finns olika syn på hur ofta och för vad man slår. Men alla jag spelat med har varit trevliga och många skulle jag kalla vänner.
När jag började spela rollspel och typ 2 decennier in så föredrog jag att spelleda med en stor marginal, men nu är det roligare att spela så marginalen har minskat. Om jag har ett stort önskemål på förbättring från mina spelledare så är det att de vore tydligare med vad det är för äventyr som ska spelas, vad för rollpersoner som fungerar och säger ifrån när nåt inte passar. Nästa önskning skulle vara med förberedelse och att de har läst reglerna ordentligt.

Jag hör gärna hur ni ha det.

 

[Mogger]

Jag har rätt lätt för att ha kul, i min spelgrupp. I synnerhet sedan jag lagt "prettospel" bakom mig Så ja, jag spelar det jag vill, men för att vara riktigt säker på det så skrev jag ett spel (Kopparhavets hjältar) som jag tvingade spelgruppen att speltesta och spela under rätt lång tid Det var rätt effektivt.

Just nu spelar vi CoC-Sverige, och med lite tur blir det Twilight 2000 efter det. Sedan blir det nog Kopparhavet igen. Så ja, vi spelar det vi vill

 

[Bolongo]

Jag får inte spela allt som jag vill, men jag behöver inte spela något jag inte vill.

 

[Genesis]

Jag spelar med folk som vill spela samma saker som jag vill spela, så det löser sig enkelt.

 

[Sömniga Isaac]

Överlag trivs jag med det jag spelar och spelleder. Har blivit lite bättre nu när jag är mer spelare än spelledare, även om jag försöker hitta fler tillfällen att köra rollspel som inte kräver en spelledare. Här är grupperna jag spelar med lite svårövertygade, de ser inte riktigt vitsen med det hela.

Som spelare och spelledare är väl det jag stör mig på just nu att grupperna jag spelar med lutar sig väldigt mycket mot tärningen, istället för att spontant ta aktiva val om hur deras rollpersoner agerar eller löser situationer. Det är mycket kika på rollpersonernas färdigheter för att fundera på om de noterar saker med varandras rollpersoner istället för att spela ut den spontana tanken och ta det därifrån.

När jag spelleder så har jag lite mer kontroll över vilket system jag spelar och är nöjd med det system jag spelleder. Har även gjort aktiva val att endast spelleda det jag vill spela om jag nu ska spelleda för att slippa hamna i en situation där jag var för inte så länge sedan där jag var på väg att släppa hobbyn helt.

Så överlag är jag nöjd, även om jag önskar att spelgrupperna jag spelar med nu var lite mer pigga på att köra system som fokuserar på andra saker än äventyrande, tärningsslag och har ett behov av spelledare. Men här handlar det nog mer om att de bästa tillfällena jag har haft i rollspel formats genom samberättande och rollspel utan spelledare.

 

[entomophobiac]

Spelar ju mest för att socialisera, testa nytt, testa eget, och/eller experimentera. Framförallt socialisera. Och för det finns ytterst få krav. Ibland rollspel, ibland brädspel. Ibland grillar vi innan.

Om jag spelleder tenderar det dock att bli antingen kampanjer i specifika spel eller one-shots med konflikter i gruppen. Om det inte rör sig om något väldigt specifikt, som när vi spelade D&D på gruppens begäran.

Jag är i allmänhet såpass spelpositiv att spelformen har mindre betydelse.

 

[Dr_Dängrot]

Ja är det korta svaret.

Jag hoppar inte på spel jag inte vill spela.

Skulle det senare visa sig att spelet vi spelar var något annat än det som jag trodde att det skulle vara eller att det är något helt annat eller tar en annan vändning än det som ifrån sl lovats mig så hoppar jag av.

 

[Lemur]

Kort svar är att det är superkul att spela just nu, så då måste något stämma.
Men visst, jag är alltid sugen på att spela precis det som jag inte spelar just nu. Kör vi DnD börjar jag längta efter BRP, kör vi sandlåda börjar jag längta efter struktur osv. Tricket verkar vara att växla spel lite då och då.

 

[ceruleanfive]

Jag spelar och spelleder typ precis exakt det jag vill, regelmässigt, settingmässigt, spelstilsmässigt. Det jag vill skiftar dock, men som tur är skiftar det även vad vi spelar.

 

[krank]

Just nu varken spelar eller spelleder jag. Eller, på Gothcon påbörjade vi i "gamla gänget" en kampanj och vi har sedan dess fått till exakt ett digitalt spelmöte. Vi hoppas få till ett om några veckor igen. I ärlighetens namn är jag ganska utbränd, så det känns helt OK att ha en (ganska lång) uppehållsperiod just nu.

Men som det oftast sett ut de senaste typ 15 åren så har jag ju skrapat ihop spelgrupper via det här forumet. Jag har nästan alltid varit SL, och jag har då framför allt sökt spelare som är OK med sånt jag gillar att spelleda. Det finns väl en anledning till att jag kört Tatters of the King tre gånger nu. Eller OK, del 2 och 3 blev bara en gång, men del 1 har jag kört flera gånger. Så jag spelleder i stort sett exakt det jag vill, som jag vill.

Det som möjligen skiljer sig är väl att jag i praktiken inte kör lika mycket med dolda regler som jag egentligen önskar. Som SL är det dock inget jag bryr mig om så mycket – om spelarna inte upplever att tärningsslagen stör dem så har jag inte jättemycket emot att låta dem slå.


De få gånger jag varit spelare de här 15 åren har jag fått anpassa mig, men har alltid kunnat hitta något att gilla. Ofta har det rullats tärningar oftare och öppnare än jag skulle önska, men jag överlever. Ofta har det varit mer strid än jag egentligen gillar, men det funkar väl också.


Jag har egentligen inga önskemål. Jag är rätt OK i den situation jag är i. Kanske skulle jag önska mig att få vara spelare i nån kul skräck-mysterielösar-kampanj, men jag vet inte hur jag skulle orka med det. För det är nog det stora jag skulle vilja ändra på: jag önskar att jag orkade mer, och generellt mådde bättre. Det är mitt sommarprojekt: hitta energi, må bättre. =)

Men om jag haft energin så tror jag inte att jag haft några superstora problem att dra ihop en grupp att köra Tatters med. Eller Delta Green, eller något annat. Och där spelarna då skulle vara handplockade, eller kanske snarare självrekryterade, specifikt för att de vill spela så som jag vill spelleda =)

 

[wilper]

Jag spelar Kuf med @Sysp som SL. Vi är kärnan i en stående grupp som hängt ihop i några år nu. När vi avslutar ett spel så röstar vi om nästa sak vi skall spela, men alla får lägga veto om det är något som de absolut inte vill spela. Så ja, där spelar jag vad jag vill.

Jag spelleder Kuf för tyska gruppen. Vi hålls samman av att vi alla kände Regine, när hon gick bort blev gruppen någon sorts terapi i hennes minne. Vi skulle nog kunna spela precis vad som helst egentligen, det är att träffa de andra som är grejen. Men jag pitchade Kuf och vi spelar Kuf, så vi får räkna det som att vi spelar vad jag vill.

Jag skulle vilja spela OKULT som Play-by-Post/Play-by-Forum, men det är svårt att hitta en grupp som har uthålligheten att göra det. Så där spelar jag inte alls. Och det är nog inte ett spel som hade passat någon av mina stående grupper. I den meningen spelar jag inte vad jag vill.

 

[Beastslayer]

Jag får spela The One Ring en gång i veckan i en kampanj som varat i över ett år, så jag är nöjd. Mycket bra grupp som hållit ihop utan avhopp. Fungerar mycket bra!
Men jag vill spela mer TOR, och det vill min ena grupp inte alls, så där är jag mindre nöjd. Men jag kan hålla mig tills den andra TOR kampanjen är avslutadnågon gång i höst.
I övrigt har jag rätt kass med energi och känner bortsett från TOR kampanjen, att jag har rätt dåligt med energi gällande andra rollspel.
Men bra folk i båda grupperna, några har jag spelat med i mer än 20 år. Men kör ofta bra system.
Så överlag är allt gott, förutom energin. som fattas mig.

 

[luddwig]

Jag spelleder precis det jag vill i min lokala grupp. Det jag önskar med den gruppen är att de andra hade lite mer åsikter om vad/hur de vill spela. Nu blir det mycket så att jag bestämmer med få eller inga synpunkter från de andra. De är mest bara nöjda att få spela. Jag önskar också att det fanns åtminstone en spelledare till i gruppen så att jag inte behövde vara den ständiga spelledaren. Inte för att jag har något emot att spelleda, det är roligt, men ibland har jag egentligen inte riktigt tid/inspiration/energi så att det räcker.

Min onlinegrupp med forumiter är mer varierad med vad vi spelar och vem som spelleder. Det har som helhet varit en bra mix. Kommunikationen mellan spelpassen har också varit livlig. Det märks att det är en grupp med riktigt motiverade rollspelare. Själv har jag mestadels varit spelare där och det har varit skönt att inte behöva tänka på att förbereda eller hålla ihop spelmöten utan bara dyka upp vid utsatt tid och fokusera på min rollperson.

Rent allmänt skulle jag gärna spela/spelleda mer, men tid och energi räcker inte riktigt till för det. Det finns också ett antal spel som jag är nyfiken på men som knappast kommer till spelbordet i någon av grupperna. Samtidigt finns trots allt möjligheten att jag blir glatt överraskad och faktiskt får spela 2300 AD eller Blood & Bronze i framtiden. Det vore kul.

 

[Rangertheman]

Just nu känns Sju porträtt av Elvira Wallin till Svenska kulter-rollspelet helt rätt och vi har väldigt kul när vi spelar det. Jag trodde inte att det skulle gå så bra att spela i Fagers galna värld som det faktiskt gör. Alla i gruppen verkar gilla lite långsamma utredningar med mycket interaktion både mellan rollpersonerna och mellan dem och SLP. Så var det när vi spelade Tjurmannen från Kungsskär till Call of Cthulhu Sverige också. Vi var två ytterligare spelare när vi påbörjade den kampanjen; en av dem funkade inte för att rollpersonen egentligen inte ville utreda i spelets bemärkelse. Den andre började tröttna på att det gick för långsamt och att det var för mycket snack, men hoppade av först när föräldraskapet krävde det.

Jag valde själv att spelleda Tjurmannen och jag spelar gärna när min sambo spelleder Elvira Wallin. Så jag spelar det jag vill. Innan det körde vi Törnetronen till Symbaroum och Call of Cthulhu Starter Set-äventyren. Kanske för att de är tämligen prepptunga, färdigskrivna kampanjer vill jag testa att gruppen skapar något helt eget, i Dungeon World. Sedan har jag inget emot att spelstilen blir ungefär densamma, även om jag hoppas på lite mer fart. Spelarna har sagt att de är intresserade men för dem är det väldigt mycket grisen i säcken. Kan gå åt vilket håll som helst.

Jag hade gärna haft en fast speldag istället för det här hattande fram och till. Men vi har trots allt fått till i genomsnitt 2-3 pass per månad. Både jag och min sambo hade velat spela vidare på Symbaroum-kampanjen vi var med i, men det finns inget intresse varken från SL eller från merparten av de andra spelarna. I samma grupp påbörjade vi ett världsskapande i Järn som dessvärre också rann ut i sanden.

 

[Theo]

Jag spelleder ganska precis vad jag vill, dvs en omarbetad 'remix' av The Enemy Within med hemsnickrade BRP-regler. Att jag överhuvudtaget började med bordsrollspel igen efter ett uppehåll på många år var just för att jag blev sugen på att göra detta. Efter några spelarbyten har jag nu också en skapligt stabil spelgrupp som är med på noterna - enda egentliga problemet där är att folk är upptagna pga vuxna och har dåligt synkade scheman så det är ett ständigt sjå att få ihop spelmötena och vi kan inte ha en fast dag för dem. Men jag har lyckats hålla ihop det i fyra år och ca 75 spelmöten hittills. Vi gick över från IRL till online våren 2020 och har fortsatt med det sedan, fr a pga att en av spelarna bor långt bort från oss andra.

I övrigt spelar jag i två grupper, båda online. Den ena spelar Call of Cthulhu Sverige-äventyr med Kutulu-regler och den andra f n Mutant År 0, men när den nuvarande minikampanjen tar slut rätt snart kommer vi att köra D&D 5E ett tag som vi också gjort tidigare. I båda fallen hamnade jag i grupperna mer av spelsociala skäl - dvs jag letade grupp/grupper att spela i snarare än att jag sökte efter just de spelen - men jag har trivts bra med båda. Har inte haft jättekul med MÅ0 men jag har nog fått inse att jag helt enkelt inte tänder på postapo som setting.

 

[Minimoni]

Jag är väldigt nöjd med min rollspelssituation i livet. Jag är SL i en liten grupp med människor som jag anser vara mina närmsta vänner. Vi spelar spel med regler och i världar både jag och mina vänner tillsammans kommit att verkligen gilla.

Just nu är jag SL ungefär 12h varannan vecka och skulle faktiskt gärna ha ännu mer tid till rollspel. När jag inte aktivt är SL så spenderar jag ändå mycket av min lediga tid till att preppa och läsa rollspel.

 

[Björn den gode]

När jag spelar så spelar jag det jag vill, helt klart, men å andra sidan så vill jag rätt mycket så det är inte så svårt att göra mig nöjd. Hade jag haft mer tid och ork så hade jag nog försökt dra i lite annat spel också, hade gärna spelat mer fastavaltraditionsspel till exempel, men det är nog viktigare för mig vilka jag spelar med än vad egentligen. (Och då menar jag att jag helst vill spela med bra rollspelare eller i vart fall folk som vill bli bättre, alternativt folk som jag trivs bra med socialt)