God45;n61097 said:
Eftersom det är ett spel som går ut på att sitta runt ett bord och snacka och eftersom det gör spelet bättre om spelarna är bra på att prata.
Ja det är en typ av spel där man sitter i grupp och snackar... men bara för att det är det betyder det inte att ens egna förmåga att snacka borde på något sätt "override" din karaktärens egna färmåga med att tala etc.
Och det är ju just det som är problemet om man gör så... alla spelare/personer är inte bra på att snacka. Så varför ska dom straffas för det? För det är ju det som blir utkomsten i ett pnp rpg där tärningar avgör om karaktären lyckas, men SL'n bestämmer att spelarens egna förmåga att snacka är viktigare än tärnings slaget... de spelare som inte är bra på att prata (av X anledning) blir straffade för något som dom antagligen inte kan hjälpa.
Och visst, spelet blir kanske "bättre" om alla spelare, och SL är bra på att snacka... men är det det som faktiskt är det viktigaste med rollspel? Hur bra man är som spelare på att snacka (eller hur smart, stark, vacker, etc man är)? Jag skulle säga definitivt nej till det.
God45;n61097 said:
Det här måste jag säga att jag bara tycker är dumt. Är spelarna skickliga taktiker, duktiga planerare och djävulska lögnare gör det spelet bättre! Att stoppa dem med "Men din karaktär har bara inte 12" är nog det värsta jag kan tänka mig att en spelledare skulle kunna göra.
Sten exemplet kommer alltid upp i de här diskussionerna och det är alltid skräp. Spelar vi ett spel där vi lyfter stenar spelar styrka roll. Springer vi 100 meter spelar hur snabb du är roll. Spelar vi rollspel spelar hur smart och vältalig du är roll.
Jag förstår inte vad du vill uppnå med din approach. Blir spelet bättre om folk inte planerar eller har spännande dialog eller gör upp planer utan istället bara rullar en bit plast? Varför?
För att vi spelar karaktärer som INTE är oss själva... generelt sätt i alla fall. Vi spelar skapade karaktärer som har vissa förutsättningar och förmågor, som kanske eller kanske inte stämmer överens med oss själva.
Om du skapar en karaktär med 7 i karisma (eller liknande), och näst intill inga färdigheter bland talets förmåga (eller i alla fall väldigt lågt i dom), så tycker jag inte att en spelare som råkar vara väldigt skicklig på talets förmåga ska få ignorera att dennes karaktär är så dålig på det. Och på samma sätt så anser jag inte att spelare som är oerhört dålig på att prata borde bli straffad för att dom skapade en karaktär med 17 i karisma och allmänt har högt färdigheter rörande talets förmåga. Samma gäller taktik, ljuga, etc...
En rätt stor grej med rollspel över huvudtaget är ju att vi kan skapa och spela karaktärer som är något som vi själva inte råkar vara, samtidigt så kan vad som helst hända i ett rollspel... som t.ex lyfta stenblock. Så om man börjar lägga till arbiträra regler som säger att
"din förmåga att tala är viktigare än din karaktärs förmåga med det," vilket då skulle betyda att om man är dålig på att prata så borde/får man inte skapa karaktärer som är bra på det... så skulle tekniskt sätt det då samtidigt betyda att man effektivt säger att
"om du som spelare inte råkar vara en muskelknutte, och har tränat och är skicklig i att svinga runt ett tvåhandssvärd... så borde/får du inte spela en Conan-lik karaktär"... eller
"Nja... du är ju man... så då borde/får du inte spela en kvinna."
Så vad jag vill uppnå med min "approach", med min åsikt... är att man inte ska straffa spelare i spelet för något som dom faktiskt råkar vara dåliga på i verkliga livet. Den personen har antagligen nog med att bli straffad i verkliga livet som det är för det, för att bli straffad för samma grej i ett spel där tärningar och ens karaktärs faktiska förmågor är en rätt stor avgörande faktor.
God45;n61097 said:
Betyder det här att pingis är orättvis mot folk med dåligt bollsinne eller mot folk som inte över lika mycket på att spela pingis?
Ja... om du spelar ett Pingis-penna och pappers-rollspel, där tärningar i vanliga fall är den avgörande faktorn, men där spelledaren tvingar spelarna till att faktiskt spela pingis för att avgöra vem som vann i pingis-rollspelet.
Jag har inget som helst emot att man som spelare, och SL, sitter runt bordet och diskuterar, planerar, slänger ideer mot varandra, faktiskt agerar ut sin karaktär i tal... eller inte, detaljerat beskriver vilka taktiska manövrar man vill att ens karaktär ska göra i spelet, och i allmänhet använder sina egna förmågor till vad det nu än är... lite av vad du har snackat om att man ska fågöra (det är ju trots allt något liknande som jag och mina kompisar har också gjort, och fortfarande gör, när det gäller spelandet av penna och pappers rollspel)... så länge allt det inte leder till att det helt overridar din karaktärs faktiskt förmågor, och eventuella tärningsslag.
Effekten som jag tycker är rimlig, baserat på allt detta, är möjligtvis bonusar, eller eventúelt minus, på ens tärnings slag mot en relevant färdighet/förmåga/grundegenskap/etc som den karaktären har. Vad som inte är en rimlig effekt ur allt detta, ur min mening, är att ens karaktärs färdighet/förmåga/grundegenskap/etc, och eventuella tärningslag mot dom, blir effektivt betydelselösa/värdelösa pga att en spelare har, eller inte har, X fömåga i verkliga livet.
Jag tycker inte det är acceptabelt att i ett penna och pappers rollspel, där tärningsslag mot en karaktärs förmågor är huvudsättet att avgöra vad som händer i situation X, att en spelare blir effektivt tvingad in i att bara spela roller som dom själva råkar vara lämpad för i verkliga livet.
Om vi där emot hade snackat om ett spel där sådana grejer, tärningar och karaktärsförmågor mm, inte har någon betydelse... eller åtminstone mindre betydelse... freeform stuff, larp/lajv, etc... ja då är det inga problem alls igentligen... för det är en helt annan grej då. Men i just den typ av rollspel som jag har pratat om... t.ex Eon eller Drakar och Demoner, m.fl, där blir det ett problem att utgå från en spelares egna förutsättningar och förmågor, och specielt om man låta dom overrida ens karaktärs faktiska förutsättningar och förmågor.
Om vi tar två spelare, en med välsmort munläder, och en som har svårt med talets förmåga för att denna personen är väldigt blyg (även bland sina kompisar). Och vi antar dom spelar identiska karaktärer, låt oss säga karisma 7 och övertala 6, som försöker övertala en (girig och feg) vakt att släppa in dom i en lagerlokal.
Munlädret kastar sig in och levererar ett Oskars-värdigt litet tal (som igentligen inte passar på karaktärens faktiska förmågor) till vakten om varför denne borde släppa in karaktären,
"Min bästa herre... jag har ett erbjudande! etc" eller något.
Medan den blyge spelaren säger samma grejer som munlädret sa, fast utan att faktiskt ha givit ett "tal" om exakt vad karaktären sa, utan sa något i stil med "
Min karaktär erbjuder vakten pengar för att släppa in mig, men hotar även vakten med att bli nerslagen om han nekar."
Här skulle jag då mer lyssna på dom där "tryck punkterna" snarare än hur spelaren levererade talet om det hela. Och då jämföra vad som sades med vaktens egenheter.
"Uh-hu... erbjuder pengar, och hot om våld om vakten nekar... vakten är girig och feg... så + (eller - beroende på vilket spel man snackar om) 4 totalt på slaget för det." Att då sen ge munlädret ytterligare plus/minus för att denne gav ett Oskars-värdigt tal, eller sänka plus/minus-et för den blyge för att denne inte gav ett tal alls (utan bara sa vad dom ville göra)... det ser jag som en oerhört stor orättvisa.
Det är vad spelaren säger, som är viktigast, inte hur dom säger det... åtminstone i min åsikt.
Jag har lite av samma problem med sådant som säger
"Ge en spelare extra erfarenhetspoäng för att dom rollspelade sin karaktär bra"... för det brukar oftast betyda, och leda till, att någon som är bra på talets förmåga och kan rollspela sin karaktär fullt ut, kommer tjäna mer erfarenhetspoäng än de som inte är bra på det. Karaktärers färdighets utveckling kan vara orättvis nog som det är ibland pga otur med tärningar och sådan, för att sedan lägga på ytterligare ett lager av orättvishet över det hela. Specielt om det råkar vara så att munlädret också är den som råkar alltid slå bäst med tärningar.
