Vill man ha tankenötter för spelarna att lösa, men har andra intelligenser för rollpersonerna, kan man låta en smart lösning som kom på av en spelare med en "korkad" rollperson vara något som någon annans rollperson kommer på IC.
Detta. Eller komma på en lösning som passar in i karaktärens dumhet. Kommer jag på vilka knappar som ska tryckas medan det är rätt liten chans att min karaktär skulle göra det så varför inte låta denne trycka rätt genom att banka "slumpmässigt" i frustration?
För så som jag ser det så rollspelar jag för att spela någon som inte är jag själv och då får jag ta det negativa precis lika mycket som det positiva.
Först skulle jag vilja säga att konversationen vi hade om detta hände ju inte ansikte mot ansikte, utan det var senare på kvällen efter vi hade splitrats efter karaktärs skapandet. Så konversationen var via ett text-chat app grej på mobil, där vi kan prata som grupp om spelandet och när var hur, etc.
Så jag är rätt säker på att eftersom dom flesta försöker koka ner vad dom skriver till det minimala i storlek, så blir resultatet att allt låter avsevärt mycket mer extremt. Sen kom jag ju inte på det förrän en tid efter jag skrivit mitt inlägg, varpå jag inte kände jag kunde gå in och "fixa" det (bl.a för att jag redan spenderat ca 2 timmar på att skriva och mixtra med inlägget redan).
Och kan nog säkert säga att de två "lägren" inte är så pass hårddragna och envisa med allt detta att dom inte kan tänka sig att... vet inte hur jag ska säga det... "arbeta tillsammans" med andra sidan? Eller något. XD Min SL t.ex har alltid genom åren använt både spelar baserat intelligens, och karaktärs baserad intelligens... (samma med det sociala, till mitt eviga missnöje) mycket har som sagt berott på exakt vad det är det har handlat om. Min SL är ju trotts allt inte så pass oresonlig som mitt första inlägg kan få det att låta som. :emb:
Jag själv är ju av rätt stark åsikt att väldigt mycke borde göras med tärningar när det gäller karaktärens faktiska förmåga, och är också medveten om att jag kan ha en tendens till regelrytteri ("Men så står det ju inte i reglerna, etc" och sen argumentera för det så hårt att det verkar som att jag inte kommer gå med på något annat än vad regeln säger... vilket inte stämmer ju). Och jag är väldigt medveten att jag själv kan komma av som att vara oerhört hårddragen med vad jag säger, specielt när vad jag säger är i text form... oftast är det inte något som jag kommer på förrän det är försent dock. Men även jag är inte oresonlig trots allt.
Har alltid känt att just grejen om intelligens, och det sociala, när det gäller spelaren och deras karaktär, är oerhört mer svårt att hantera på ett bra/rätt sätt än alla andra grundegenskaper mm som finns. Det är oftast de två grundegenskaperna som den logiska grejen med "men karaktären har inte den förmågan", eventuelt "tyvär, du slog för lågt så din karaktär lyckades inte", som tummas med (inklusive jag själv gör ju det)... just för hur svårt det kan vara att hantera dessa grejer. Och det stämmer nog som många har sagt, att det bästa sättet att faktiskt hantera det är att göra både och... baserat på exakt vad det är som det handlar om. Om man som spelare får en gåta av SL så är det antagligen mer brukligt att använda just sin egen förmåga och lösa det... medan andra saker (kanske om man stöter på en fälla eller något som där inte finns några uppenbara synliga lösningar som vi som spelare kan arbeta med) bör antagligen slås med tärningar.
Jag är dock mer benägen att ogilla att behöva använda min egen förmåga när det gäller den sociala biten, än den Intelligens baserade biten... för där min intelligens är nog så tillräcklig, så är min sociala förmåga oerhört dålig (av diverse orsaker). Där av mitt "eviga missnöje" när jag tidsvis tvingas till att behöva faktiskt säga, vad min karaktär säger, som min karaktär... och på så sätt övertyga den NPC som min karaktär pratar med. Då helt klart föredrar jag alltid att säga vad jag vill att min karaktär vill åstakomma, specifika grejer som jag vill ska tryckas på (NPC's girighet, feghet, etc), möjligen ge en oerhört kortad version av vad min karaktär säger, och säga vilka färdigheter jag tror jag borde använda... och sedan få slå mina tärningar och hoppas på att jag lyckas. För annars så känns det som att jag är evigt dömd att alltid misslyckas övertyga NPC'er... oavsätt hur bra eller dålig min karaktär faktiskt är på det.
Lupus Maximus;n62524 said:
Vill man ha tankenötter för spelarna att lösa, men har andra intelligenser för rollpersonerna, kan man låta en smart lösning som kom på av en spelare med en "korkad" rollperson vara något som någon annans rollperson kommer på IC.
Jag hade själv exakt samma tanke i går! Great minds think alike?
Att på något sätt använda en kollektiv spelar lösning, där kanske en (eller flera) spelarkaraktärer "krediteras" med lösningen, även om det inte var deras spelare som kom på det. Jag kom lite fram till den möjliga lösningen tack vara att jag hade föreslagit, i konversationen vi hade om det igår, att man kanske kunde på något sätt använda "utmaningar och konfliker" för att där kan 3 olika karaktärer lägger sitt strå till stacken för en kollektiv lösning på X grej. Så varför inte också då en "kollektiv spelar lösning" liksom? Om inget annat så löser det ju hela biten med att en spelare kanske skulle tvingas till att inte få hjälpa för att dennes karaktär råkade slå oerhört dåligt på ett Intelligens liknande slag. Det är ju inte ovanligt att något som strider, och andra handlingar, planer, och grejer, ibland hanteras på det sättet ändå. Där vi som spelare kanske snackar ihop oss om att "han går dit, hon dit, om dom dit, så kan vi få dom i ett litet bakhåll", eller vilka typer av karaktärer som grupp ska bestå av, och vem som spelar vad, för att kunna hantera äventyren, mm.
Något som jag kanske också skulle kunna tycka att man gjorde är att om en spelare kommer på en lösning, och deras karaktär ses som smart nog så blir spelarens karaktären krediterad med lösningen. Men om spelarens karaktär anses "inte smart nog" för lösningen som spelaren kom på, så får denne spelare slå ett "intelligens" liknande slag för sin karaktär... och om slaget lyckas så var det den spelarens karaktär som faktiskt råkade vara den där blinda hönan som för en gångs skull hittade ett korn också. Om slaget misslyckas så delas krediteringen ut till någon annan karaktär (hur exakt kan ju variera). Enda problemet jag klanske ser här då är om alla karaktärerna i gruppen råkar ha lågt på den intelligenta fronten... då vet jag inte hur man ska lösa det... specielt inte om samtliga av dom sedan också misslyckas med det sagda int slaget (eller spelarna själva inte kommer på någon lösning flr den delen).
RasmusL: Off topic inside!
Trust me... jag gör allt jag kan för att förminska mina inlägg. Nästan alla inlägg som jag postar har oftast varit allt från 1.5-3+ gånger så stora som vad du faktiskt ser efter jag postat dom.
Den person du "ser" här framför dig har spenderat de senaste 12-13 åren här online med att försöka bättra sig på denna front. Specielt eftersom han kom på att i textform så finns där inga naturliga hinder som kan stoppa hans förmåga att skriva mycket (till skillnad från faktiska konversationer "in person" med någon... där det finns naturliga hinder som stoppar allt för stora tendenser att babbla på). Men har dessutom sedan sjunde klass, när han först upptäckte sin tendens till att skriva massivt mycket (i Svenskan, uppgift: "läs en bok, och skriv om den"... resultat: Micke läste en hel serie på 5 böcker som han tyckte om (tredje gången jag läste om David Eddings serie "Sagan om Belgarion" under en 3-4 månaders period efter jag hittade den, när jag hittade den så hittade jag min favorit bok genre... fantasy), och lämnade sedan in 3 blad med 6 fulla sidor av text om de 5 böckerna (läraren hade förväntat sig en half till en full sida på ett blad som mest)... och har sedan dess generelt försökt arbeta med att skriva mindre och sålla bort allt "oviktigt" (problemet är ju att det mesta för mig är inte "oviktigt", allt är på ett eller annat sätt "viktigt" för mig... precis som hur viktiga detaljer är för mig också på det).
Sen lägger jag oerhört mycket tid på att försöka skriva mindre inlägg, det är inte ovanligt att det tar mig en timme att skriva och tillslut posta bara ett (1) meddelande här eller någon annan stans... det är inte heller helt ovanligt att det tar flera timmar att skriva ett forumsinlägg för mig. Och ibland har jag dom där riktigt illa gångerna, där jag har mer eller mindre spenderar en hel dag till att göra det (ibland till och med från jag gick upp tills jag gick och lade mig). Sen så är det kanske ca 1 utav 5-10 meddelanden som får all den tiden lagd på sig, men sen som aldrig blir postad av en eller annan anledning (oftast kopplat till storlek, och min oförmåga att minska det mer... eller för att jag spenderat så mycket tid på det att jag helt enkelt tröttnar och ger upp för att jag inte bryr mig längre). Som minst så får, varje inlägg som jag postar, 3 fulla genomläsningar också. Skriver det, läser igenom, fixar och mixtrar tills det låter rätt och är så litet jag kan få det, läser igenom igen, postar det, och läser igenom det ytterligare en gång... för av någon anledning så ser jag inte vissa fel förrän efter jag postat det. Men vanligare är att det blir multipla omskrivningar, så ibland har jag läst igenom allt bortåt en 8-10+ gånger innan jag är "klar". För även om mina inlägg är stora för både er, och mig, så känns det för mig som att dom fortfarande saknar mycket. Känns ofta som om jag bara har givit er stommen... pärmen... det grundläggande... delar av det viktiga... men att stora delar av det "viktiga innehållet" faktiskt saknas ur min mening, för att jag kanske helt kapade bort många meningar och hela stycken mm.
Så vad du igentligen ser framför dig är en person som har spenderar ca 22-23 år utav 35 med att försöka skriva mindre texter... och helt ärligt så har jag lyckats. För dom brukade vara större... massivt större. Problemet är att dom inte är små nog ändå... obviously, och ibland så får jag återfall. Mycket beror på hur pass intresserad, eller råkar temporärt bli intresserad, i ett ämne. Ju mer intresserad etc, ju större inlägg... du har tur om du får ur mig en mening med grejer som inte intresserar mig alls. Fast ibland så kan där vara ämnen/forums-trådar som intresserar mig stort... men som jag håller mig helt och hållet ifrån för att jag känner direkt att "det här kommer bli en LÅNG en.. .eller flera långa... om jag ger mig på den... jag vill inte lägga halva, eller hela, dagen på det."
Men tro mig, jag har inte slutat försöka minska storleken, det är något jag konstant arbetar med, kämpar med.
Trust me... jag gör allt jag kan för att förminska mina inlägg. Nästan alla inlägg som jag postar har oftast varit allt från 1.5-3+ gånger så stora som vad du faktiskt ser efter jag postat dom.
Den person du "ser" här framför dig har spenderat de senaste 12-13 åren här online med att försöka bättra sig på denna front. Specielt eftersom han kom på att i textform så finns där inga naturliga hinder som kan stoppa hans förmåga att skriva mycket (till skillnad från faktiska konversationer "in person" med någon... där det finns naturliga hinder som stoppar allt för stora tendenser att babbla på). Men har dessutom sedan sjunde klass, när han först upptäckte sin tendens till att skriva massivt mycket (i Svenskan, uppgift: "läs en bok, och skriv om den"... resultat: Micke läste en hel serie på 5 böcker som han tyckte om (tredje gången jag läste om David Eddings serie "Sagan om Belgarion" under en 3-4 månaders period efter jag hittade den, när jag hittade den så hittade jag min favorit bok genre... fantasy), och lämnade sedan in 3 blad med 6 fulla sidor av text om de 5 böckerna (läraren hade förväntat sig en half till en full sida på ett blad som mest)... och har sedan dess generelt försökt arbeta med att skriva mindre och sålla bort allt "oviktigt" (problemet är ju att det mesta för mig är inte "oviktigt", allt är på ett eller annat sätt "viktigt" för mig... precis som hur viktiga detaljer är för mig också på det).
Sen lägger jag oerhört mycket tid på att försöka skriva mindre inlägg, det är inte ovanligt att det tar mig en timme att skriva och tillslut posta bara ett (1) meddelande här eller någon annan stans... det är inte heller helt ovanligt att det tar flera timmar att skriva ett forumsinlägg för mig. Och ibland har jag dom där riktigt illa gångerna, där jag har mer eller mindre spenderar en hel dag till att göra det (ibland till och med från jag gick upp tills jag gick och lade mig). Sen så är det kanske ca 1 utav 5-10 meddelanden som får all den tiden lagd på sig, men sen som aldrig blir postad av en eller annan anledning (oftast kopplat till storlek, och min oförmåga att minska det mer... eller för att jag spenderat så mycket tid på det att jag helt enkelt tröttnar och ger upp för att jag inte bryr mig längre). Som minst så får, varje inlägg som jag postar, 3 fulla genomläsningar också. Skriver det, läser igenom, fixar och mixtrar tills det låter rätt och är så litet jag kan få det, läser igenom igen, postar det, och läser igenom det ytterligare en gång... för av någon anledning så ser jag inte vissa fel förrän efter jag postat det. Men vanligare är att det blir multipla omskrivningar, så ibland har jag läst igenom allt bortåt en 8-10+ gånger innan jag är "klar". För även om mina inlägg är stora för både er, och mig, så känns det för mig som att dom fortfarande saknar mycket. Känns ofta som om jag bara har givit er stommen... pärmen... det grundläggande... delar av det viktiga... men att stora delar av det "viktiga innehållet" faktiskt saknas ur min mening, för att jag kanske helt kapade bort många meningar och hela stycken mm.
Så vad du igentligen ser framför dig är en person som har spenderar ca 22-23 år utav 35 med att försöka skriva mindre texter... och helt ärligt så har jag lyckats. För dom brukade vara större... massivt större. Problemet är att dom inte är små nog ändå... obviously, och ibland så får jag återfall. Mycket beror på hur pass intresserad, eller råkar temporärt bli intresserad, i ett ämne. Ju mer intresserad etc, ju större inlägg... du har tur om du får ur mig en mening med grejer som inte intresserar mig alls. Fast ibland så kan där vara ämnen/forums-trådar som intresserar mig stort... men som jag håller mig helt och hållet ifrån för att jag känner direkt att "det här kommer bli en LÅNG en.. .eller flera långa... om jag ger mig på den... jag vill inte lägga halva, eller hela, dagen på det."
Men tro mig, jag har inte slutat försöka minska storleken, det är något jag konstant arbetar med, kämpar med.
Jag får be om ursäkt för att jag var så klumpig, det var inte alls meningen att klanka ner på dig och jag hoppas att det inte uppfattades så! Du skriver ju bra grejer så keep up the good work! Jag ska inte försöka ta något tolkningsföreträde och troligen har du redan provat med detta men för mig som läsare så är det av någon anledning lättare att läsa långa textmassor om de är uppdelade i mindre delar/inlägg. Kanske trycka "Skicka" istället för "enter" när du vill byta stycke?
Att på något sätt använda en kollektiv spelar lösning, där kanske en (eller flera) spelarkaraktärer "krediteras" med lösningen, även om det inte var deras spelare som kom på det.
Det här känns som att dela ut "deltagare priser". Det du gör här är att aktivt motverka skicklighet och att folk försöker bli bättre på saker. Vilket är okej om du vill eliminera spelarskicklighet. Men det känns jäkligt märkligt.
Det här känns som att dela ut "deltagare priser". Det du gör här är att aktivt motverka skicklighet och att folk försöker bli bättre på saker. Vilket är okej om du vill eliminera spelarskicklighet. Men det känns jäkligt märkligt.
Å andra sidan så kan man väl lika gärna se det som att de mer "begåvade" spelarna i det här fallet istället lär ut hur man t.ex. skulle göra i en sådan situation. Nästa gång så vet de, och är alltså "skickligare" spelare.
Sen skulle jag själv kanske inte använda just den lösningen, men använder mig av liknande spelledar tips istället, om det passar alltså.. Jag tycker att om du spelar en intelligent karaktär med mycket kunskap så är det lite spelledarens roll att hjälpa till med vilken kunskap som karaktären borde ha, på samma sätt som jag skulle begränsa spelarnas kunskap om saker de absolut inte borde kunna veta..
Trots allt är det väl ingen som kräver att jag själv ska gå på en skyttebana och träffa mitt i prick ett par gånger på långt avstånd bara för att jag vill spela en karaktär som kan skjuta.
Det ska vara roligt att spela, för alla. Ibland krävs det lite hjälp på traven, ibland lite begränsningar.
Det här känns som att dela ut "deltagare priser". Det du gör här är att aktivt motverka skicklighet och att folk försöker bli bättre på saker. Vilket är okej om du vill eliminera spelarskicklighet. Men det känns jäkligt märkligt.
Är medveten om att det kan låta som "deltagar priser", det var något som jag redan hade i tanken att det kunde kännas lite så... om man fokuserade bara på den biten när man läste vad jag sa det vill säga. Men det är ju inte precis som att karaktären som blev "krediterad" med lösningen (oavsätt vilken spelare som faktiskt kom på den) får något för det (generelt sätt... specielt inte om problemet var "spelarlöst" snarare än "karaktärslöst"). Den viktiga biten i vad jag sa var inte krediteringen till en karaktär... utan att en spelare med en korkad karaktär kan hjälpa till ändå, men att chansen är låg att det var spelarens karaktär som faktiskt kom på det. Den spelaren kan ju fortfarande brilljera med att lösa en gåta, och på så sätt få det "erkännande" för det som den gruppen vanligtvis kanske ger till en spelare som gör något bra. Medan "in game" var det antagligen någon av de andra karaktärerna, eller alla karaktärerna tillsammans, som faktiskt löste det snarare än den briljerande spelarens karaktär.
Och jag tycker verkligen inte att vad jag säger motarbetar en persons skicklighet, eller förmåga att bli bättre, mm. Jag personligen har aldrig känt att min intelligens har hållits tillbaka pga tärnings slag mot min karaktärs intelligens. För jag kan ju fortfarande använda min hjärna och ge förslag och hitta lösningar och allt vad det kan vara. Bara för att specifikt min karaktär inte får använda vad jag kom på, så betyder ju inte det att jag själv på något sätt blev mindre intelligent pga det. Så... som jag ser det, så är den helt logiska lösningen på det hela i så fall att låta den skickliga spelaren hjälpa så mycket denne vill, men att det inte är säkert att det faktiskt var deras karaktär som kom på lösningen just för att den spelarens karaktär har oerhört lågt i t.ex intelligens/karisma eller något. Rollspel är ju ändå en gruppgrej, som spelare så pratar vi ju med varandra, vi föreslår saker till varandra, grupplösningar på vad som händer... och när vi/våran karaktär lyckas med grej X så är det ju oftast inte bara en av karaktärerna som får "ett pris" för att karaktärs gruppen lyckades... utan det är hela gruppen som "får sitt pris" (vad det nu än kan tänkas vara).
Jag vill bara inte att en spelare ska få alla fördelarna, för att den spelaren råkar vara riktigt smarta (eller riktigt bra på det sociala, etc) och pga det då att deras karaktär "springer iväg" i skicklighet för att den personen konstant får X extra erfarenhet eller bonus poäng att lägga på färdigheter eller vad det nu än kan vara (trots att den spelarens karaktär inte igentligen är bra på det som spelaren är bra på). Det kommer ju orsaka att de andra spelarna, som kanske inte är lika smarta eller lika bra på det sociala, kommer ha karaktärer som faller efter jämfört med den skicklige spelarens karaktär. Sådant kan hända tillräckligt mycket som det är naturligt i rollspel, för att man då ska göra det värre med att en spelare kanske då också får ytterligare mer erfarenhet till sin karaktär för att den spelaren råkar vara bättre på X grejer i verkliga livet.
Det är därför jag har alltid gillat att när man ger t.ex erfarenhet's poäng, XP, eller vad det nu än kan vara, vid slutet av en spelkväll/äventyr/kampanj/etc, att man som SL då ger alla spelare/karaktärer lika mycket, baserat på hur bra gruppen gjorde ifrån sig. Och inte ger varje spelare/karaktär "poängen" baserar på vad varje individ gjorde etc. För om man gör så så kommer "skicklighet's klyftan" mellan karaktärerna bara bli allt större och större. Två av problemen sådant leder till är att 1: den skickliga spelarens karaktärs förmåga att kunna tjäna in erfarenhetspoäng blir större och större för att den har högre värden på sina färdigheter... och 2: De andra spelarnas karaktärer blir beroende av att den skickliga spelarens karaktär gör bra ifrån sig för att gruppenska lyckas. För t.ex i strid så SL'n måsta ta med i uträkningen att en av karaktärerna är bättre, så måste öka svårigheten när det gäller motståndet för att kompensera så att striden inte blir för lätt och känns menings full... var på om den starkare karaktären då råkar bli utslagen, och kan inte hjälpa till längre, så är övriga karaktärer antagligen körda för dom möter motstånd som dom antagligen inte är starka nog att hantera utan den skickliga spelarens karaktär.
RasmusL:
RasmusL;n62555 said:
Jag får be om ursäkt för att jag var så klumpig, det var inte alls meningen att klanka ner på dig och jag hoppas att det inte uppfattades så! Du skriver ju bra grejer så keep up the good work! Jag ska inte försöka ta något tolkningsföreträde och troligen har du redan provat med detta men för mig som läsare så är det av någon anledning lättare att läsa långa textmassor om de är uppdelade i mindre delar/inlägg. Kanske trycka "Skicka" istället för "enter" när du vill byta stycke?
Nä då, det är ingen fara. Jag tar inte åt mig om personer kritiserar (på rätt sätt) något med mig, specielt inte om det faktiskt är sant det dom säger. Men jag är inte heller någon som tar åt mig så himla mycket om en person kör med vad som kan tyckas/kännas/verka/etc som person påhopp på mig, effekten av det är snarare att jag kanske höjer på högra ögonbrynet med kanske ett litet lätt roat flin, och/eller ger antagligen något kyligt svar tillbaka, eller allmänt kyligt "stenväggar" dom helt. Om det är någon som klankar ner på mig om hur stora mina inlägg är, bland mycket annat, så är det mer jag själv än någon annan. Kan bli rätt frustrerande med att jag är oftast helt medveten om att mina inlägg är stora när jag postar dom, specielt när jag håller på att skriva meddelandet, men att jag är oförmögen att göra så mycket åt det (åtminstone mycket mer än vad jag redan gör).
Och heh... have you seen my posts? En del av tiden jag lägger på att mixtra med mina inlägg är just på att försöka se till att varje stycke inte blir för stort. Och om dom blir det försöka hitta det mest naturliga stället att splitta på det, utan att de två styckena då förlorar sin "koppling" till varandra. Om jag inte kan det så skriver jag helt enkelt om hela grejen så att det funkar (för mig i alla fall). Och om jag postade varje stycke som ett eget inlägg, då blir det en 5-10 meddelanden på raken från mig innan någon annan skrivit något (för jag hade skrivit klart allt först, och sedan portionerat ut det)... plus att det skulle lite kännas som att vad jag säger inte är "kopplat" till varandra om jag skickade varje stycke som ett inlägg.
Och om jag postade varje stycke som ett eget inlägg, då blir det en 5-10 meddelanden på raken från mig innan någon annan skrivit något (för jag hade skrivit klart allt först, och sedan portionerat ut det)... plus att det skulle lite kännas som att vad jag säger inte är "kopplat" till varandra om jag skickade varje stycke som ett inlägg.
Frågan är ändå om det inte blir lättare för läsaren att ta till sig? Nu är vi djupt inne på vad som är min egen personliga smak men jag gillar att kunna läsa lite, lägga ifrån mig och jobba/ta hand om barn/laga mat och sedan läsa lite till och det är lättare att hitta vart jag är om inläggen inte är megalånga
Sen skulle jag själv kanske inte använda just den lösningen, men använder mig av liknande spelledar tips istället, om det passar alltså.. Jag tycker att om du spelar en intelligent karaktär med mycket kunskap så är det lite spelledarens roll att hjälpa till med vilken kunskap som karaktären borde ha, på samma sätt som jag skulle begränsa spelarnas kunskap om saker de absolut inte borde kunna veta..
Det här känns som att dela ut "deltagare priser". Det du gör här är att aktivt motverka skicklighet och att folk försöker bli bättre på saker. Vilket är okej om du vill eliminera spelarskicklighet. Men det känns jäkligt märkligt.
Hur då? Du utmanar fortfarande spelarnas skicklighet, ger dem tankenötter, gåtor och pussel. Den enda skillnaden är att även om spelare A kommer på lösningen, så är det rollperson B som gör det i fiktionen.
Barbarens spelare: "Vänta, jag vet. Om vi vrider den tredje spaken åt höger så borde porten öppnas. Det känns som en typisk grej som du, magikern, skulle komma på."
Magikerns spelare: "Smart!" (till spelledaren"Okej, jag föreslår det för alla."
Jag har aldrig testat att spela så men jag tycker att det låter rätt intressant.
En gång i tiden för länge sedan lirade jag med en unik och udda person, låt oss kalla honom Zättermunch. Oavsett vad som stod på spel eller vad jag som spelledare lade fram för tankenötter eller liknande så knäckte han mig.
Han var så jävla påstridig och pekade konstant på sin INT 19 och sade: "det här borde min karaktär veta"
Det gick lixom inte att stå emot hans påstridighet. Länge sen jag stötte på något sådant nu och jag tror fan att jag saknar det en aning.
Spelar- vs Karaktärs- "intelligens" togs på den tiden till en hel annan nivå. Han var och är troligen fortfarande översmart, men han använde aldrig sin intelligens som spelare. Han använde heller inte tärningen för att lösa det med ett värde i intelligens utan han pekade bara på en siffra. Skön deal.
En gång i tiden för länge sedan lirade jag med en unik och udda person, låt oss kalla honom Zättermunch. Oavsett vad som stod på spel eller vad jag som spelledare lade fram för tankenötter eller liknande så knäckte han mig.
Han var så jävla påstridig och pekade konstant på sin INT 19 och sade: "det här borde min karaktär veta"
Det gick lixom inte att stå emot hans påstridighet. Länge sen jag stötte på något sådant nu och jag tror fan att jag saknar det en aning.
Spelar- vs Karaktärs- "intelligens" togs på den tiden till en hel annan nivå. Han var och är troligen fortfarande översmart, men han använde aldrig sin intelligens som spelare. Han använde heller inte tärningen för att lösa det med ett värde i intelligens utan han pekade bara på en siffra. Skön deal.
Anledningen till att jag skulle föredra att han åtminstone slagit ett tärnings slag mot sin Int då (och då utgår jag ifrån att han inte har försätt SL med lösningen själv, utan bara pekar på sin Int som argument för att han inte behöver göra det), oavsätt hur mycket han påstridade, är för att som jag ser det så finns där mer eller mindre alltid en chans att en person råkar göra ett misstag. Det kvittar hur skicklig en person är på något, hur mycker kunskap personen har om Grej X, eller hur smart, karismatisk, stark, etc, som den personen/karaktären är... alla gör misstag... även de bästa av de bästa, the cream of the crop.
Visst... att göra misstag 5% av gångerna, en gång på vart tjugonde försök (utgår ifrån DoD och att man har 19 i värde), det är rätt högt... världen skulle antagligen inte överleva om alla människor gjorde ett misstag på var tjugonde grej som dom försökte gör. Men jag personligen är ok med det i ett rollspel. Tycker det är en av många grejer som gör rollspel intressant, att få se vad som händer, mm.
Dessutom så slår man ju generelt bara tärningsslagen när det är viktigt igentligen... när något står på spel. Där om man misslyckas, med vad det nu än är, så kommer något dåligt antagligen hända.
Jag brukar alldrig välja det ena eller det andra, det är upp till spelarna efter situation ifall de vill slå ett slag eller lista ut det själva (oftast vill de lista ut sakerna själva om de har höga poäng i det och slå om de har låga poäng i det).
För att lösa denna typ av problem har jag indelat ledtrådar i koder.
A-Ledtråd: En mycket tydlig ledtråd. = 3B.
B-Ledtråd: En tydlig ledtråd. = 2 C.
C-Ledtråd: En ganska tydlig ledtråd. = 2D
D-Ledtråd: En vag ledtråd.
Jag har sedan gjort en tabell som man sätter in Intelligens, Bildning och vissa analytiska och akademiska färdigheter i. T.ex beteendevetenskap, psyklogi, kriminalpsykologi. SL beaktar här RPns färdighetsvärde i de aktuella färdigheterna. Färdigheternas FV har ett gruppvärde, enligt en tabell i Expert-drakar och Demoner som tilldelar varje egenskapsvärde ett så kallat gruppvärde. Sammantgesvis får varje RP således ett värde i tabellen. Vi kan kalla detta värde för Y. Varje Y-värde renderar sedan i en andra tabell vilket värde av ledtrådar denna RP har i ett normalstort äventyr. Vi kan kalla det värdet för Z. Således har varje RP ett visst antal gratis-ledtrådar i varje äventyr. Dessa kan ökas eller minskas av SL´s utvärdering av äventyrets storlek. Ett normalstort äventyr har faktorn Zx1. Ett ganska stort Zx1,5 ett stort Zx2, etc. Varje spelgrupp både kan och bör göra sina egna tabeller. Jag skulle kunna publicera vår tabell här, men jag tror få spelgrupper har nytta av just våran tabell. För vad man har för skala på grundegenskaper/attribut och FVn varierar ju från spelgrupp till spelgrupp, likväl som vilka färdigheter man anser ger träning i analytiskt tänkande.
Det kan synas krångligt, men är väldigt enkelt i praktiken. Jag räknar lätt ut en RPs "Ledtrådspoäng" på ca två minuter. Detta skrivs sedan upp på ett A4-ark där alla punkterna tas med. Där summeras poängen och man tilldelas sina ledtrådar.
Man tar sedan ännu ett A4-ark och skriver där till exempel hur måna ledtrådar man har i just äventyret NN. Sedan antecknar man succesivt hur många och vilka ledtrådar man dragit av. T.ex tre C-ledtrådar. = 1B +1C.
RP kan genom systemet alltså hjälpa spelare på traven, då spelaren själv ber om det och "köper" en ledtråd. SL´s fantasi och förmåga att tänka analytiskt, samt en värdering av problemets komplexitet, betydelse, mm avgör vad han väljer för ledtrådar och hur dessa klassificeras.
Vi har speltestat dessa regler i ca tio år och de fungerar rätt bra, men inte perfekt. Problemet ligger mest i att spelarna frivilligt själva måste ta intitiativet och be om en ledtråd. Detta därför att SL inte ska trampa någon på tårna. Man vill ju inte ge en ledtråd till någon som inte känner sig redo för att få den. Omvänt vill man inte heller att spelare alltför snabbt ska be om ledtrådar, men det senare sker i stort sett aldrig i min kampanj.
Om en RP har för låg intelligens för att komma på en lösning på ett problem, kan SL låta en annan RP komma på idén. I vår kampanj kan man ha flera rollpersoner samtidigt, så för oss löser sig det rätt enkelt. Ett alternativ till detta är att förbjuda korkade RP, eller sätta en minimum-intelligens som alla RP får automatiskt - och som motsvarar strax över medelintelligens till exempel. Ytterligare ett alternativ (för korkade RP) är att låta en SLP komma på idén och ge spelarens RP någon form av bonus-poäng (SL avgör) för sin goda idé. Då kan ändå spelaren känna att det lönar sig att komma på lösningar, trots att hens RP är korkad.
Vanligast för oss är dock att spelarna inte kommer på en lösning och behöver ledtrådar, även om spelarna själva envist stångar pannan blodig i väggen för att lösa ett visst problem. Själv har jag nyligen insett att mitt system kan såra vissa spelares stolthet en smula och därför vill de inte be om ledtrådar - även då de borde. Då kan man införa en tidsbegränsning. SL kan säga: "Ni har två timmar på er att lösa profetian utan ledtrådar, därefter måste ni betala ledtrådar".
I min kampanj får man alltid så kallade "andliga" belöningar efter äventyr. Dessa brukar bestå av hjältepoäng, enheter, ödespoäng, mentala förmågor, fysiska förmågor, övernaturliga förmågor, Gudagåvor, demoniska förmågor, etc. Dessa indelas i "Sherlock Holmes-belöning", "MAX-belöning", "Medium-belöning" och "Minimum-belöning". De som har köpt ledtrådar kan aldrig få "Sherlock Holmes-belöning". Detta är ett extra pris de får betala och det finns med för att gynna de spelare som själva är smarta nog att lösa alla problem utan ledtrådar.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.
