Jag spelade lite Eon i anslutning till julhelgen. Det är egetnlgien ett spel jag är... mindre förtjust i, men nu blev det riktigt trevligt. Spelgruppen fungerade hyfsat, vi fick igång ett trevligt, fungerande spel mellan rollpersonerna och äventyren var mycket väl genomarbetade. Men jag drabbades av insikten att spelarnas engagemang (och mitt eget som en av spelarna) var den främsta orsaken till att intrigen alls kändes aktuell. Jag har funderat lite på det sen dess och börjat tänka på spelarnas del i skapandet av rollspelsscenarion. Eftersom jag främst är en skräckspelare känns det faktiskt mest aktuellt att resonera i termer av spelares inflytande i skapandet av en trovärdig och påtaglig skräckstämning. Vi har mest diskuterat spelledarens uppdrag här så vitt jag minns, och spelarna som stämningsskapare har vi lämnat därhän. Jag kastar därför ut en fundering kring att spelarna nästan kan vara viktigare än spelledaren fär detta ändamål. Någon annan som funderat i dessa banor eller som har exempel och erfarenheter att dela med sig av? Någon som har bra tips för att skapa en fungerande kommunikation mellan spelare och sl?
Nekromanti Spelare och skräck...
- Thread starter Ghoulz
- Start date
G
Guest
Guest
Spelarnas påverkan
Det som jag kan se som ett exempel på vad du menar (hoppas jag) är när spelarna medvetet eller omedvetet skrämmer upp varandra... Det kan vara situationer som spelledaren inte haft i åtanke så mycket som spelarna själva skapar ett spännande senario av... I våran grupp har det blivit en vana att rollpersonerna är väldigt försiktiga (speciellt i CoC) och då kan de förstora upp situationer väldigt mycket genom att skapa en viss panik hos medspelarna. Det blir väldigt intressant, för spelledaren kan använda stämmningen för att improvisera fram nya grejer som skall ske... Så ibland kan spelarna mycket väl gräva sin egen grav... eller i alla fall en grop i knähöjd...
Det som jag kan se som ett exempel på vad du menar (hoppas jag) är när spelarna medvetet eller omedvetet skrämmer upp varandra... Det kan vara situationer som spelledaren inte haft i åtanke så mycket som spelarna själva skapar ett spännande senario av... I våran grupp har det blivit en vana att rollpersonerna är väldigt försiktiga (speciellt i CoC) och då kan de förstora upp situationer väldigt mycket genom att skapa en viss panik hos medspelarna. Det blir väldigt intressant, för spelledaren kan använda stämmningen för att improvisera fram nya grejer som skall ske... Så ibland kan spelarna mycket väl gräva sin egen grav... eller i alla fall en grop i knähöjd...
Re: Spelarnas påverkan
Tja, delvis kan man ju säga så. Det här känns mest som ene ffekt som uppstår när man känner varandra som spelare och har eprsonliga relationer till rollpersoner och så vidare. Kanske vad man kan kalla en gemensam referensram som äventyren utspelas inom. Det vore itnressant att fundera kring hur sådana uppstår, hur man som sl kan skapa dem eller om man som en enkel spelare kan bidra till detta. Har många erfarenheter av att ha skapat hela universum tillsammans med sl i väl sammanspelta grupper där man vet typ vilak generella regler som gäller och styr rollpersonsskapandet och rollspelandet efter det...
Tja, delvis kan man ju säga så. Det här känns mest som ene ffekt som uppstår när man känner varandra som spelare och har eprsonliga relationer till rollpersoner och så vidare. Kanske vad man kan kalla en gemensam referensram som äventyren utspelas inom. Det vore itnressant att fundera kring hur sådana uppstår, hur man som sl kan skapa dem eller om man som en enkel spelare kan bidra till detta. Har många erfarenheter av att ha skapat hela universum tillsammans med sl i väl sammanspelta grupper där man vet typ vilak generella regler som gäller och styr rollpersonsskapandet och rollspelandet efter det...
G
Guest
Guest
Sannolikhetsinlärning
Dessa "effekter" som skapas beror ju ofta på att spelarna har varit i en liknande situation någon annan gång. Då de nu sitter där igenom så vill man ju gärna minnas vad som hände förra gången. Om det gick käpprätt den gången så uppstår ofta en viss panik, medans om det inte hände något speciellt förra gången så kan det uppstå en viss chock när det denna gång verkligen händer något... Båda situationerna går ju använda till spelledarens fördel...
Dessa "effekter" som skapas beror ju ofta på att spelarna har varit i en liknande situation någon annan gång. Då de nu sitter där igenom så vill man ju gärna minnas vad som hände förra gången. Om det gick käpprätt den gången så uppstår ofta en viss panik, medans om det inte hände något speciellt förra gången så kan det uppstå en viss chock när det denna gång verkligen händer något... Båda situationerna går ju använda till spelledarens fördel...
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Jag har funderat en del kring det där, jag spelar i flera olika spelgrupper, i vissa mer flitigt än andra. Jag har dessutom spellett samma spel i flera olika grupper, och ibland till och med samma äventyr i olika spelgrupper.
Ändå blir upplevelsen helt olika var gång, då både jagsjälv och spelet är detsamma så måste spelarnas inverkan på stämningen vara mycket stor.
Hur man sedan får spelarna att agera på det sätt som utlöser den stämning man som spelledare vill ha... tja.. det är 10.000-kronorsfrågan.
Ändå blir upplevelsen helt olika var gång, då både jagsjälv och spelet är detsamma så måste spelarnas inverkan på stämningen vara mycket stor.
Hur man sedan får spelarna att agera på det sätt som utlöser den stämning man som spelledare vill ha... tja.. det är 10.000-kronorsfrågan.