Nekromanti Spelare som spelar det andra könet som RP

[Rhodryn]

Rhodryn: Med ditt resonemang ser jag inte hur det går att spela någon annan än sig själv. Det som krank undrade över var ju vad det är som gör att just kvinna är svårare att spela än t.ex. en vit man med en radikalt annorlunda personlighet (eller en space marine för den delen!). Jag ser det som mycket lättare att spela en kvinna som påminner om mig än att spela en mördare, oavsett om mördaren är en man eller kvinna. I slutändan gestaltar jag en individ, en person av kött och blod och könet är inte det som jag tycker är den viktigaste faktorn för att definiera en individ.

*nickar* Jag kan förstå att andra kan tycka att "men varför begränsa sig" m.m. Men jag kan ju igentligen bara utgå från vad som känns bäst för mig. Jag spelar ju viss variation, men det är sällan dom är särskilt långt ifrån grundläggande grejer med mig själv, det är bara vissa extra element tillagda eller borttagna, kanske gå emot vissa av mina tendenser (alltid vara snäll, m.m... dom flesta kompisar jag har haft sedan 95+ (så alla kopplade till rpg), har sagt att jag är för snäll för mitt eget bästa). Sällan jag oxå går långt ifrån normen för dom yrken jag föredrar att spela (någon typ av krigare, helst med ett 1h svärd, sköld, och någon typ av tyngre rustning... eller en snubbe med ett automatgevär eller kryppskyttegevär... i tung rustning... om det är sci-fi).

Och det är en väldigt stor del av hur jag spelar, som jag nämde i mitt första svar i denna tråd (första sidan tror jag). När jag spelar så är jag den karaktären, det är jag som är i den världen. I vanliga pnp rollspel är det lättare för mig att hålla mig till min karaktärs tänkta natur... både för att det är ju tekniskt sätt jag på många sätt. Men även för att dom andra spelarna runt mig gör att jag är mer medveten om vad som pågår, och i så fall hålla mig någerlunda till vad jag kommit fram till den karaktärens personlighet. Specielt om dom i vanliga fall är bitar som går emot min egen personlighet.

Så om jag t.ex spelar en rovriddare i ett pnp rollspel så kan jag någerlunda spela honom som han borde vara, och gå emot mina egna tendenser att vara snäll och försöka göra det rätta i varje situation etc. Men i tv/data spel så kvittar det oavsätt hur ond och elak jag bestämt mig för att just denna karaktär ska vara, någonstans på vägen så rent naturligt skiftar det till att jag börjar göra snälla grejer istället, börjar välja svar som mer och mer stämmer överens med hur jag tycker, etc... Lite roligt dock är att det kvittar vad jag spelar för tv/dator rollspel, och vilken typ av karaktär det kan vara (till och med über-ärke hedersamma riddaren som alltid gör det rätta och alltid hjälper folk i nöd etc)... jag tenderar stjäla allt som inte är nerbultat ändå. XD Tror det beror på min grund i att spela japanska rollspel, som Final Fantasy VII+ och Suikoden mm, där det var normen. XD

Och jag svarade faktiskt på vad det är som gör att jag har problem med att spela karaktärer som är kvinnor... det är den där kärnan av att jag inte kan till 100% veta hur det är att vara en kvinna. Det är näst in till omöjligt för någon att veta, om man inte råkar vara just kvinna (generelt sätt i alla fall). Det är dom där sista procenten som gör all skillnad, åtminstone i mitt huvud. Och detaljer har alltid varit mycket viktiga för mig. Det är bland annat därför mina meddelande blir så pass stora, för att jag har svårt att solla bort vad som andra skulle se som "onödiga detaljer". Det finns mer eller mindre inget som heter "onödiga detaljer" för mig. Det kanske är ett oerhört vagt svar, men det är nog det enda svaret jag kan ge.

Visst där är kärnor med psykopatiska mördare, eller vad det nu än kan vara, som jag inte kan förstå iheller, för jag har aldrig varit en sådan person, hoppas att jag aldrig blir iheller, jag har tillräckligt med problem som det är... XD ... Men på något sätt sätt är det lättare för mig att analysera sådana grejer. För att psykopatens vanföreställning av allt runt dom är ju oftast inte igentligen baserar på om personen i fråga är man eller kvinna... utan det är en effekt utav något som hänt med den personen. Hen hade kanske en dålig uppväxt, eller något stämmer inte i deras hjärna, något hände och personen förlorade kontroller, etc. Det är grejer som är effekter utav andra händelser/grejer, snarare att det är pga om personen är man eller kvinna. En kvinnlig psykopatisk mördare skulle ge mig samma problem att spela, som en helt normal kvinna som inte har några specifika problem, inte pga att hon är mördare, utan för att hon just är kvinna.

Jag vet inte om jag alls lyckas förklara vad jag menar på ett bra sätt. Myckat av det är som sagt mycket vagt. Det är nästan lite som hela den här biten med mörk energi och mörk materia i universum (om jag förstått det rätt i alla fall). Vi vet att det borde finnas, men vi kan inte faktiskt peka exakt på det "här är det", och se det... det enda vi igentligen ser är hur det har effekt på allt annat som vi faktiskt kan se.

Jaja... detta har ju tagit sin tid... och va falls... klockan är nästan 6 redan... Jag har inte ens ätit frukost eller lunch än, mer än en potatis jag tog i morse. XD


Edit... just det... glömde lägga till att jag har ett oerhört långt och massivt tålamod... så för mig att spela exakt samma typ av karaktär, om och om och om igen år ut år in... är inga som helst problem för mig. Jag har än så länge inte igentligen blivit utråkad av att spela krigare med svärd. och var ända gång jag spelar t.ex Fallout 1, 2, Tactics, eller Bethesdas/Obsidian's variationer, så spelar jag ALLTID sniper typer av karaktärer... Jag tröttnar helt enkelt inte på sådana grejer. Jag kan tröttna på varje hobby jag har, men då går jag till nästa istället, och nästa etc, tills jag kommer runt till tv/data spel igen... varpå jag igen skapar en riddarliknande krigare i fantasy.. .eller sniper i moderna/sci-fi spel. Jag behöver inte allt för mycker variation, för jag vet vad jag gillar, och jag gillar göra vad jag gillar... XD I penna och pappers rollspel försöker jag variera mer (kanske "bara" 50-60% standard krigare), men det är mer för dom andra spelarnas, och spelledarens, skull... än för min egen. Ibland kör jag med stilen att dom andra spelarna väljer först vad dom vill spela, och sedan försöker jag välja något som gruppen inte har och kanske behöver.

Spoiler: kommentarer

"Jag spelar bara en roll, ibland har den krypskyttegevär och ibland svärd och sköld."

Jag skrattade så jag höll på att kikna. Ska läsa resten av inlägget nu, men jag måste säga att jag är lite kär i Rhodryn. Ingen jag läst någonsin på forumet skriver så här ärligt, det går ju inte annat än gilla.

Heh... Jag tror det började runt tidigt ca 2003, med internet faktiskt. Vi fick internet sista dagen av 2002. Och när jag började få en ide om att jag faktiskt kunde få kontakt med andra människor världen över, och att jag kunde tekniskt sätt vara vem jag ville... så kände jag att jag ville försöka vara mig själv så mycket som möjligt... för att även om hur liten chansen än må var att jag faktiskt skulle träffa någon av dom face to face... så ville jag försäkra mig om att dom inte träffade mig och sa/tyckte "Vänta nu lite här, vem fan är du, och var har du gjort av den Micke jag träffade på internet?!". Visst jag kanske inte berättade exakt allt om mig, men jag är väldigt nära... specielt när det gäller kvinnor... XD Innan 2003 så var jag extremt ovillig att snacka om mina problem, eller känslor, eller något allt för personligt generelt sätt, över huvud taget. Så pass så att inga av mina kompisar igentligen visste någonting om mycket över huvud taget. Det var faktiskt en kvinna från Kanada som var katalysatorn till att jag började öppna upp om... ja... allt. Jag träffade henne samma kväll/natt vårat internet gick igång (timmarna innan nyår, på en Star Wars sim sida)... och kanske 1-2 veckor senara så forsade sanningar ur mig nästan bokstavligen talat... XD

Det var oxå något som jag sen tillslut tog med mig ut ur internet, och började vara så ärlig jag kunde om mina problem när det gällde arbete etc. Vissa av mina kompisar utanför internet vet ju mer nu än vad dom någonsin gjorde innan, tack vare internet, och Kanadensiskan. Och även AF vet mer nu... för fram tills den dagen (så grovt räknat en 6-7 år, från 99 till ca 05/06) jag skickade ett email om mina problem till en person på ett AF-program jag var på ("lär dig hur du ska söka jobb och presentera dig" utbildning... antagligen den tredje sådan utbildning på dom åren som jag haft), så hade AF ingen som helst aning om att jag faktiskt hade problem. Ingen på AF som ens hade an sussning om att jag kanske var "sjuk" lite för ofta, att jag hade svårt att vara i tid, mm. Antagligen mycket för att generelt sätt är jag en väldigt bra arbetare, väldigt lättlärd, intelligent, folk kunde komma och fråga mig om grejer redan efter någerlunda korta tid som jag varit på stället, och någon som allmänt presterar väldigt mycket på kort tid... så trots att jag var borta lite väl mycket, så tenderade jag att prestera väldigt mycket ändå.... ofta mer än folk som inte var borta alls. I alla fall... den ärligheten är ju oxå något som ju då har till slut hjälpt mig att få hjälp av AF till att komma fram till att jag då ju har Aspergers... vilket förklarar väldigt mycket för mig om mitt nu mera 35 år i livet... och specielt dom senaste 15 åren efter jag muckade från Lumpen 99.

Så ja... jag är så ärlig som jag kan vara även här på rollspel.nu... för där finns ju en liten chans att jag kanske skulle träffa någon av er... man vet ju aldrig. Är ju dock en hel del som jag inte sagt något om än... men det beror mer på om det kommer upp något som jag känner det kanske är någerlunda relevant att ta upp i eller inte... eller tills jag råkar kasta det ur mig. XD

Jaja... totally off topic. XD

 

[kloptok]

Okej! Jag har dock fortfarande svårt att köpa ditt resonemang och tror fortfarande att det är lättare att sätta sig in hur det är att vara en kvinna som är lik en själv än en person som dödar monster nio till fem. För mig handlar rollspel till stor del om att försöka släppa mig själv och låta en fiktiv person (rollpersonen) avgöra hur jag ska handla baserat på personlighet, bakgrund, mål etc. Det handlar inte om att spela mig själv i en annan värld, och där verkar vi skilja oss åt. Men i slutändan ska du ju så klart göra på det sätt som du och din grupp gillar bäst!

 

[krank]

En kvinnlig psykopatisk mördare skulle ge mig samma problem att spela, som en helt normal kvinna som inte har några specifika problem, inte pga att hon är mördare, utan för att hon just är kvinna.

Jag tycker att det här verkar väldigt märkligt.

Av vad du skriver verkar du ha byggt upp en bild av kvinnor som fundamentalt olika män. Lite "män är från Mars, kvinnor från Venus". Varför skulle det vara större skillnad mellan dig och en kvinna än det är mellan dig och en riddare, eller dig och en space marine? Det är ju ändå bevisligen roller du tycker dig kunna spela, trots att du inte har deras erfarenheter.

Jag säger inte att du måste spela kvinna. Och jag förstår att du helt enkelt beskriver det du upplever ligger bakom att du inte känner dig bekväm att spela kvinna. Men jag undrar lite vad för nytta självinsikt gör, om man inte sedan kan ta steget till att ändra på de grejer som inte tycks funka. För jag betraktar ju den kvinnosyn du beskrivit som minst sagt okonstruktiv och problematisk...

Kan du se hur den syn på kvinnor du beskriver, kan upplevas som problematisk? Kärnan är alltså att genom att säga att det är såpass stor skillnad mellan män och kvinnor att du har lättare att spela en riddare, space marine eller psykopat som är man, än en person som råkar vara kvinna men i övrigt är ganska lik dig själv (om jag fattat dig rätt nu) så sätter du upp ganska höga murar mellan människor som -- i mina ögon -- är ganska lika.

Ofta kan det vara en bra idé att analysera det som känns bäst, för att se om det faktiskt är bäst. Och om man finner att det man tycker känns bäst inte verkar vara så rimligt eller rationellt eller bra, så kan man ändra sin känsla, och utvecklas/förändras som människa...

Spoiler: kommentarer

Heh... jag känner mig frustrerad över att jag inte kan greppa vad det är jag försöker säga, att jag inte kan riktigt sätta det i ord. Får en känsla av att jag har fokuserat min fokus laser så hårt på det här att jag inte ens kan se laser punkten längre. Grejer som existentiella frågor om någon verkligan kan förstå en annan för vi alla ser och känner världen olika, etc. XD Sen känner jag att jag inte vet från vilken vinkel jag ska försöka börja om, hur många av vinklarna jag ska använda, mm,... damn it! Tycker oxå jag har kanske förklarat mig dåligt, pga att det kanske låter som jag har en dålig syn på kvinnor... vilket är något jag tycker jag inte har.

Jaja... vi får se hur det blir. Där ligger helt klart mer bakom det, jag började bara fokusera lite för mycket på en väldigt specifik grej, tror jag försökte göra det för kompliserat. Har redan raderat 2... make that 3... omgångar med större text för jag var inte nöjd.

Skillnaden som jag sätter upp är ju inte sådant som jag ser som negativa skillnader. Det är inte heller skillnader som jag ser som "stora". Jag hoppar ju inte över att spela en kvinna för att jag känner att dom är mindre värda eller något. Som jag ser det så är alla, oavsätt vem man är, lika värda... vi är alla människor ju. Inte heller skulle jag försöka övertyga folk om att där inte finns några skillnader över huvud taget mellan person till person... där är skillnader helt klart... men ur min synvinkel... igen... så ser jag inte det som nackdelar. Och när det gäller spel så är det enda som skillnaderna kan orsaka för mig... är om jag känner jag kan portretera den personen på ett bra och trovärdigt sätt eller inte... inte för att jag igentligen är en särskilt bra spelare på att just rollspela en karaktär, det kommer inte naturligt till med hela den biten med "skådespel".

Jag kan nog helt ärligt säga att jag är rädd för att göra bort mig oxå. Mycket pga att min sociala förmåga är inte den bästa. Men trots att jag försöker undvika göra bort mig så händer det ju ändå. Så det är väl en av dom underligande orsakerna till varför jag står över att spela specifikt kvinnliga karaktärer, för att jag inte vill göra bort mig. Men oxå för att jag har, som jag nämnt tidigare, någon typ av vilja att om jag skulle spela en kvinna som karaktär så vill jag göra kvinnor rättvisa, och jag vet inte om jag skulle klara av att göra det (uppenbarligen borde jag väl prova då... men som sagt, min sociala förmåga hindrar mig från en hel del)... samtidigt så efter som när jag spelar en karaktär så är det ju jag som är den karaktären, och då skulle det kännas lite konstigt för mig att spela en kvinnlig karaktär som snackar upp en kille i ett spel där romans är möjligt. Även om det är det scenariot som jag föredrar, att det är en kille och en tjej... så föredrar jag att vara killen då. Samtidigt så ger det mig inte lika mycket att se två kvinnor göra något, som det verkar göra för många män.

Och det har ju inte med att jag är på något sätt är rädd att min maskulinitet och sexuella läggning skulle bli ifrågasatt. Jag har faktiskt tagit mig tid till att verkligen och ärligt tänka på det för en mängd år sedan, för att komma fram till om jag kanske föredrog killar över tjejer. Orsaken var pga att jag inte aktivt har försökt skaffa mig ett förhållande under mina snart 35 år, och jag var osäker på varför... men även för att jag har inga som helst problem med att se män nakna, och många grejer jag tittar på är ju fyllda av halvnakna män (sådant som den där serien Spartacus tyckte jag ju var riktigt bra... men även sporter som K-1, UFC... "professional wrestling"... min stora mörka hemlighet det... att jag tittat på WWE... XD ). Och vad jag kom fram till var att jag är oerhört säker på var jag står med det, och så långt som jag kunde komma fram till så är jag hetero så det förslår. Jag är ju inte överförtjust i att se killar kyssas eller göra mer på film eller i tv-serier och spel... men jag kan inte säga att jag försöker sätta händerna för ögona om det visas i något jag tittar på... eller att det skulle göra mig homosexuel på något sätt eller viss... ens läggning är sådant man föds med... punkt. Anledningen till att jag inte har försökt göra mig själv "tillgänglig på marknaden" är för att jag inte känner jag är i en sådan possition i livet att det skulle riktigt fungera. Känner det skulle vara oerhört taskigt, och skulle aldrig vilja, försätta en person i en sitts där dom tvingades till att behöva göra ett val om att stanna med mig eller inte, pga att jag inte kan få mitt eget liv att funka som jag vill och skulle behövas.

I alla fall. Jag tror att det kanske är en ide att berätta vad jag "lider av"... inte för att jag lider igentligen, men det kan orsaka vissa problem för mig... dock så finns där ju vissa fördelar oxå. Vad som kan göra att jag inte förklarar mig helt förståligt mm. Det är något som effekterar mig oerhört mycket i livet på ett eller annat sätt ju.

Jag har Aspergers syndrom, dock så blev jag inte diogniserad med det förrän ca 9 månader sedan. När jag väl fick diagnosen så förklarade det en hel del för mig. Det var en kompis som för en ca 2.5 år sedan föreslog för mig att jag kanske hadde ADD... för han hade hela sitt liv blivit feldiogniserad med depression, med det vissade sig senare att han antagligen har ADD. Och efter som han och jag är rätt lika i mycket, så tolkade han det som att jag kanske oxå hade något sådant. När jag sen läste om det hemma så klickade massor av grejer för mig. Och för snart 2 år sedan så återvände jag till AF, tog upp det och förslog att det var vad som kanske pågick med mig, varpå dom tog hjälp av en arbetspsykolog som arbetade för AF, gick igenom en mängd prover som han hade under en ca 6 månaders tid, fick fram hans förslag, blev vidareskickad till folk som faktiskt kan diognisera sådant, och hösten förra året så fast slog dom att jag har Aspergers. Just nu är jag i lite av en limbo på vad som ska hända härnest. I alla fall, berättar inte detta för att det på något sätt ska rättfärdiga vad jag säger om grejer... utan mer för att ni ska förstå att jag kanske inte alltid säger grejer på helt rätt sätt, trotts att jag kör det igenom min hjärna femtielva gånger innan jag skickar det.

Jag menar som sagt inte att du "måste" spela kvinna. Det gör du helt som du själv vill. Jag menar dessutom absolut inte att du skulle tycka att kvinnor är "sämre" eller så.

Men om du skulle få för dig att vilja testa att spela en kvinna någon gång är mitt tips:

Spela henne som en man. I 99.9% av alla situationer de flesta hamnar i när de spelar rollspel behöver man inte tänka sig några skillnader alls utöver att man använder ett annat pronomen. Man behöver inte låta rollpersonen ha andra åsikter eller intressen, man behöver definitivt inte förställa rösten, man behöver överhuvudtaget inte göra något mer än att kryssa i "female" istället för "male" på sitt formulär.

Men som sagt, det är om du vill.

Hoppas allt det andra löser sig!
Och du behöver inte oroa dig för att skriva saker "helt rätt" här. Vi är alla vänner och det är okej om det skulle uppstå missförstånd på vägen. När sånt händer är det inte svårare än att vi diskuterar lite och upptäcker och korrigerar missförståndet.

*nickar* Det du sa med 99.9%, det är ju lite så jag igentligen tänker på det. Men eftersom jag är så oerhört detalj orienterad så är det ofta dom där sista bitarna jag snubblar över. Men som sagt så är det ju bara en av många andra orsaker till att det alltid blir att jag spelar som man i spel.

*ler lite gran* Av någon anledning så får det mig lite grann att tänka på att jag är en av få människor som rätt ofta (någerlunda mer ofta än dom flesta) lyckas snubbla på dom vita sträcken på vägar (må dom vara övergångs sträck eller andra typer). Vilket dom flesta skulle undra över hur det ens är möjligt. XD Och det lite extra roliga i det, med tanke på tråden vi är i och vad jag försökt säga, är att den enda personen i min gamla spelgrupp som förstod mig exakt med det, hur förädiska vita streck på vägen kan vara, var just tjejen i vår grupp... som likt jag oxå lyckades snubbla på dom rätt ofta. XD

I alla fall. Jag tror jag inte riktigt kommer kunna förklara vad jag har försökt säga, mycket för att jag inte helt själv vet vad jag försöker säga. Mer än att detaljerna gör skillnad för mig... det är väl där jag får försöka lämna det... for now. Jag kanske kommer till insikt någon gång i framtiden.

Det är sådana här grejer, bland många andra (I oerhört varierande "viktighet" och "kvalite", både grejer som gäller mig, andra, eller saker där människor inte är inblandade), som jag kan grubbla över länge... antingen för att det intresserar mig, eller om jag kanske oroar mig för det, eller kanske just för att där finns något i det som jag inte riktigt kan greppa och känner att jag vill/måste försöka "lösa". Så detta ämne har varit på min hjärna rätt ofta under dom senaste 2 eller något dygnen, och specielt under dom 3 timmar det tog mig att somna i går, och även det första som jag började grubbla över när jag vaknade för en timme sedan (åtminstone efter jag först konstaterat att jag just haft en dröm om hur jag var i min hemstad och slogs, tillsammans med andra personer, för vårat liv mot zombier... som hade förmågan att unvika våra anfalls försök! Agila zombier!?! ).

 

[Konrad Konvalj]

I vår rollspelsgrupp så spelar killar alltid killar och tjejer alltid tjejer då det är så stor skillnad på dessa. Och vi har svårt för att se en tjej försöka sitta och försöka vara en spela en kille när det sitter en tjej framför oss i soffan, och tvärtom.

Hur brukar folk på forumet göra?

Att spela kvinna som man och vice versa är inget problem i min grupp så länge man inte ser det som ett problem att inga kvinnor ingår i gruppen då förstås.

Min pöbel har tillåtelse att spela vad de vill förutom hustomtar och alver.

Hustomte-fetischen finns hos en spelare och jag har förvägrat honom den rollen i snart 20 år. Nu är jag ju mer öppen i mitt spelande än tidigare så jag skulle kunna tänka mig att släppa på bromsen och låta honom spela den där hustomten. Vifåse helt enkelt. Kanske hänger lite gammal hävd kvar över mig, men frågar han igen så skall jag fundera en extra gång.

Alver gillar jag inte. Nu finns det ju vissa spelare i min grupp som ständigt spelar alver trots mina förbud. Lixom, det är ju inte så svårt att spela alv fast i mänsklig kropp och form. Tips till andra spelare som har ett alvförbud hängande över sig:

* Ge din människa en rätt skev verklighetsuppfattning. Gärna drag av mytomani och sånt så att du kan berätta om alla de dåd du utfört under de flera tusen år du har levt. Det är nästan bäst att göra en karaktär med en sinnessjukdom för då kan inte spelledaren ta det ifrån dig. Du kan om du vill hävda att du är alv utan att vara det så kör ba!

Funkar inte det kan du fylla på med lite smått och gott:

* Du bör ha långt vackert hår (måste givet täcka dina människoöron), len och fin hy och lite skeva ögon.
* Maxa dexen och köp en pilbåge.
* Klä dig i lätt rustning, lite läder och lite grönt exempelvis.
* Döp din karaktär till något udda som lätt kan förvrängas eller förkortas till exepelvis Fariol.
* Ha ett visst agg mot kortväxta i gruppen.
* Låtsas dricka kopiösa mängder sprit på tavernan. Drick rosenvatten såklart och hävda att du inte påverkas.

Spoiler: kommentarer

Dom två jag spelar rollspel med har berättat om någon kväll där dom båda var oerhört trötta, där dom började puzzla med tanken på att spela en hustomte, i helrustning, sköld och lans, ridandes på en höna... tydligen så bröt dom ihop i våldsamma skrattanfall över sinnesbilden av en höna med en Riddar-Hustomte på ryggen, med lansen i högsta hugg, kommandes i full "gallop" (i full "sprätt" låter väl mer passande) rakt mot fienden... och eftersom Hustomtar är rätt magiska av sig så skulle han krossa allt motstånd. XD

*love*

Hustomte i penisfodral?

*ryser*

Vem vill inte ha en hustomte i penisfodralet? är min fråga.

Vimes, har inte du redan en i ditt?

Det är det jag menar.

"Hustomtar i penisfodralet" låter som ett framtida äventyr till LoL.

Hustomtar i penisfodralet är lite som troll i trumpeten. Finns helt klart potent ial.

 

[Recca]

Spela henne som en man. I 99.9% av alla situationer de flesta hamnar i när de spelar rollspel behöver man inte tänka sig några skillnader alls utöver att man använder ett annat pronomen. Man behöver inte låta rollpersonen ha andra åsikter eller intressen, man behöver definitivt inte förställa rösten, man behöver överhuvudtaget inte göra något mer än att kryssa i "female" istället för "male" på sitt formulär.

Vad är poängen med att kryssa i kön på formuläret om det inte spelar roll? Det låter lite som när killar resonerar att de spelar kvinnor i tv-spel för att ha en fin rumpa att kika på.

Är det ENBART kvinnliga spelare som spelar manliga karaktärer olika än kvinnliga? Kvinnor och män har ju olika livserfarenheter för det mesta, sätt er in i dem istället för att bara kryssa i ett kön på rollformuläret och sedan spela en stereotyp-roll.

Spoiler: kommentarer

Jag spelar som sagt nästan bara kvinnor när jag spelar rollspel.
Då är det viktigt för mig också att veta de kulturella/sociala skillnaderna för en kvinna i den settingen vi spelar. Varesig det är en alvprinsessa, en barbarkrigare eller en konstapel. Finns där i världen (sociala) skillnader mellan könen så spelar de roll för mig hur jag porträtterar min karaktär.

Jag är övertygad om att det finns fysiologiska skillnader mellan män och kvinnor precis som det finns fysiologiska skillnader mellan japaner och nordeuropéer eller mellan alver och dvärgar.
Jag är också övertygad om att de skillnaderna påverkar i vis mån hur vi beter oss och således också hur min karaktär bör rollspelas. Det är en väldigt stor skillnad på kulturen mellan tillexempel en svart man och en svart kvinna i Georgia, USA, även i de fall där de kanske är så nära varandra som bror och syster. För mig är inte könet något man bara kryssar i som om karaktären vore höger eller vänsterhänt, för mig är det en av de viktigare valen.
Dock förstår jag hur de menar när de säger "gör om karaktären till en man/kvinna", för föredragsvis ska inte karaktären definieras av sitt kön om inte könet är huvuddelen av kampanjen.

Det är lite av den kärnan som jag har i denna tråd försökte att arbeta fram någon typ av "djupare" sanning ur. Att även om vi alla är lika, så finns där detaljer som gör oss alla olika. Och för mig då så är just den detaljen av de grundläggande skillnaderna mellan män och kvinnor, och dom generella erfarenheterna vi har av vårat liv som baserat runt detta, som är en del av varför jag undviker spela kvinnliga karaktärer allt som oftast. Just för att där finns grejer som jag känner att jag aldrig skulle kunna veta.

Sådant som generell personlighet är ju lätt... men dom där små skillnaderna mellan personer baserat på det som skiljer oss åt är inte riktigt lika lätt.

Och jag menar... jag har ju inte något emot att kika på kvinnors fina rumpor, varken i verkliga livet, eller i spel... men jag har inget som helst behov av att min egen rumpa... eller min karaktärs i spelet (som ju då teknisk sätt är jag, pga hur jag tenderar att spela spel), måste vara fin för mig att titta på. XD

Dock kan jag väl påpeka att mina karaktärers rumpor är till nästan 100% säkerhet finare än just min egen... rent ur min egna personliga åsikt... För där mina karaktärer är nästan alltid vältränade, och allt som oftast oerhört musklade, så är jag inte det. Så kan det blir det lite gran med ens egna inre självbild när man växer upp med He-Man, andra tecknade serier, diverse skådisar, WWE wreslarem mfl, som lite av en "förebild" för hur en man "borde" se ut. XD

 

[Krille]

Vad är poängen med att kryssa i kön på formuläret om det inte spelar roll?

I Järn har jag ingen ruta för kön att kryssa i alls.

Det sagt, jag vet inte om jag spelar kvinnliga karaktärer annorlunda än manliga. Förmodligen inte dock, för jag är rätt kass på det när allt kommer till kritan. Däremot blir stårysarna rätt olika.

 

[Recca]

Jag spelar som sagt nästan bara kvinnor när jag spelar rollspel.
Då är det viktigt för mig också att veta de kulturella/sociala skillnaderna för en kvinna i den settingen vi spelar. Varesig det är en alvprinsessa, en barbarkrigare eller en konstapel. Finns där i världen (sociala) skillnader mellan könen så spelar de roll för mig hur jag porträtterar min karaktär.

Jag är övertygad om att det finns fysiologiska skillnader mellan män och kvinnor precis som det finns fysiologiska skillnader mellan japaner och nordeuropéer eller mellan alver och dvärgar.
Jag är också övertygad om att de skillnaderna påverkar i vis mån hur vi beter oss och således också hur min karaktär bör rollspelas. Det är en väldigt stor skillnad på kulturen mellan tillexempel en svart man och en svart kvinna i Georgia, USA, även i de fall där de kanske är så nära varandra som bror och syster. För mig är inte könet något man bara kryssar i som om karaktären vore höger eller vänsterhänt, för mig är det en av de viktigare valen.
Dock förstår jag hur de menar när de säger "gör om karaktären till en man/kvinna", för föredragsvis ska inte karaktären definieras av sitt kön om inte könet är huvuddelen av kampanjen.

Det var ett jättebra svar. Precis så ser jag det också.

 

[Ond bråd död]

Kanske är det lättare att spela alv/dvärg/anka än att spela kvinna just för att ingen har någon erfarenhet av dem, medan man har en någorlunda uppfattning av hur kvinnor beter sig. Det finns en större möjlighet att göra fel då. Högre förväntningar.

Kvinnor är mer främmande än den mest mystiska alvmystiker.

Spoiler: kommentarer

om en nu har sa svart att franga socialt konstruerade konsstereotyper for kvinnliga karaktarer med radsla for att nagon ska saga att "'men du, nu spelar du allt den dar karaktaren fel" (vilket ar bullshit i typ alla lagen oberonde pa karaktarens kon och ras da alla ar individer och olika), sa kan en ju skapa en kvinnlig karaktar som inte ar manniska. Att inte ha erfarenhet av alv/dvarg/ank-kulturer/samhallen etc. betyder ju ocksa att kvinnor fran dessa 'rasers' kulturer/samhallen/etc inte kan klassas som mer eller mindre mystiska an en man fran den kulturen (annat an att de har andra konsdelar saklart).


*orden kvinna, kvinnliga karaktarer etc, kan utbytas till man, manliga karaktarer etc. da samma koncept galler oberoende av kon.

Det handlar inte om att folk ska säga att man gör fel. Det handlar om att själv känna sig säker i rollen.

Sen är jag osäker på vad du menar med "franga socialt konstruerade konsstereotyper for kvinnliga karaktarer". Tror du missförstått mig. Jag talar inte om att spela någon könsstereotyp kvinnlig karaktär specifikt, utan om att spela kvinnor i allmänhet.

Att spela en annan ras fungerar säkert ypperligt.

 

[Recca]

I Järn har jag ingen ruta för kön att kryssa i alls.

Det sagt, jag vet inte om jag spelar kvinnliga karaktärer annorlunda än manliga. Förmodligen inte dock, för jag är rätt kass på det när allt kommer till kritan. Däremot blir stårysarna rätt olika.

När jag väljer kön på min rp så är ju målsättningen någonstans att det ska ha betydelse och spela in i hur karaktären är som person. Någonting annat ser jag helt klart som en dålig rollprestation. Att inte faktiskt spela kön är ju som att inte spela ålder eller någonting annat man medvetet valt att ge sin rp. I många spel kan man välja Flaws/Merits eller motsvarande som har en reell påverkan på rollpersonen, i Drakar och Demoner kan man välja karaktärsdrag (hjältarnas handbok). Att välja något på sitt rollformulär och sedan bara rakt av ignorera det är ju att vara en dålig rollspelare - thats it. Man måste ju ha en relation till det man har på rollformuläret om det så är ett avståndstagande från traditionella kvinnoroller! Först internaliserar man sin roll genom olika saker, typ hens bakgrundshistoria och livserfarenheter och social omvärld (mer eller mindre förstås beroende på hur lättsamt det man spelar är; där kampanjer i regel har mer arbete bakom RP, medan One-shots = not so much). Då är ju kön en variabel man räknar på liksom. Att inte göra det vore ju som att ta en matematisk formel och sedan stryka en av siffrorna och förvänta sig att man får ett korrekt resultat.

 

[Krille]

När jag väljer kön på min rp så är ju målsättningen någonstans att det ska ha betydelse och spela in i hur karaktären är som person. Någonting annat ser jag helt klart som en dålig rollprestation.

Ja, jag väljer ju kön av en orsak, med följd av att rollpersonens ståry får olika vändningar hit eller dit. Den hade förmodligen inte gått dit om rollpersonen hade varit man, och hade garanterat inte tagit den här vägen om rollpersonen hade varit kvinna.

Däremot har jag ingen aning om huruvida det lyser igenom i min rollgestaltning när jag spelar rollpersonen. Rollgestaltningen är en annan sak än ståryn, och jag är nog inte kapabel skådespelare nog att gestalta rollpersonen särskilt mycket annorlunda.

Men jag struntar i om jag inte är en tillräckligt kapabel skådespelare. Ståryn blir annorlunda även om rollgestaltningen suger, och jag är faktiskt nöjd med det.

Spoiler: kommentarer

Jag vet inte heller om jag vill skilja på story-skillnader pga kön och rollgestaltning pga kön. Känns som att det är antingen eller är nog för att åtminstone jag ska tycka att det är bra.

 

[Rhodryn]

Den biten som Krille nämner, om förmågan som "skådespelare"... är ju oxå något som ligger till grunden för varför jag oftast spelar "mig själv" som karaktärer i spel, snarare än att kanske alltid försöka förgrena mig ut och spela något som jag kanske inte riktigt är, som till exempel en kvinna.

Visst, jag är inte en svärdssvingande krigare, eller en krypskytt som ligger och väntar på sitt mål... men det är ju något som inte orsakar problem för mig, för det handlar ju bara mer om ren träning i sådana färdigheter... inte hur jag rollspelar personligheter. Jag kan ju inte dock påstå att jag är så där bra på att spela alla typer av personligheter... specielt inte personligheter som arbetar väldigt mycket runt just social förmåga. Dom flesta av mina karaktärer är rätt tystlåtna.

Jag har Larpat några gånger. Har haft 2 olika karaktärer till Vampire The Masqurade. Och båda två spelade jag väldigt tystlåtna. För att det är hur jag är som person.

 

[WhiteWolf]

Jag kan lätt spela en tirak eller en missla för ... de finns inte i verkligheten. Ingen riktigt vet exakt hur de fungerar. Men det andra könet FINNS och fungerar på ett specifikt sätt. Det gör det svårare för mig att spela den rollen. Det gör att jag känner mig obekväm med att spela det andra könet och ha spelare som spelar ett annat kön än sitt eget.

 

[Genesis]

Det finns tillräcklig skillnad mellan olika män och kvinnor för att du inte ska behöva oroa dig att någon ska tänka "Sådär skulle inte en riktig kvinna bete sig". Kvinnor och män beter sig på massor av olika sätt hela tiden, och din kvinnliga rollperson är inte en representation för hur alla kvinnor beter sig.

Men känner du dig obekväm måste du såklart inte spela någon av det motsatta könet. Jag tycker dock att det är litet fisigt att förbjuda andra vid bordet att göra det. Speciellt om du har en spelledare som heller inte får göra det. Då riskerar man en riktig korvfest i fiktionen.

Spoiler: kommentarer

Jo, det vore helt klart lite "fisigt". Som tur är vi alla överrens om detta i min spelgrupp.

"Då riskerar man en riktig korvfest i fiktionen." Vi är 50% tjejer i min spelgrupp så förstår inte hur du får det till att det skulle bli korvfest av detta?

Om alla spelare alltid bara spelar personer av sitt eget kön...
Och om gruppen har en spelledare som spelar alla som inte är RP...
Och om spelledaren är en man...
... så innebär det ju att hälften av RP är kvinnor, och alla andra personer i hela världen som dyker upp i spel är män, eftersom det är dem spelledaren 'får' spela.
(och om en av tjejerna i gruppen är SL så blir det tvärtom nästan bara kvinnor i hela settingen)

 

[slanfan]

I vårt fall var det dock ganska tydligt att de tre med indiespelsvana hade betydligt lättare än de tre ovana spelarna (som jag misstänker inte var vana med att två killar spelade kvinnoroller).

Som nyligen utexaminerad indiespelare vill jag bara slänga in: När man börjar spela sådana spel, så har man så mycket spännande nya saker att fundera på att konventsmedspelares-rollers-kön förmodligen hamnar jättelångt ned i listan över var man lägger sin koncentration.

Mer OT:
Jag spelar en kvinna i ett fantasyspel just nu. Det föreslogs på första mötet att jag känner andra roller genom att ha blivit räddad från sexuella trakasserier/ våldtäckt. Jag tackade givetvis nej och föreslog det omvända (ingen nappade).
I övrigt får min stackars roll ganska mycket skit för sitt kön. Hon blir kallad fula saker av NPC hyfsat ofta*.
Det är både störigt och ganska roligt. Missogyni (både äkta och i spel) suger ju rätt hårt, men att spela sexuellt mobbad fantasyhjälte är även en kul krydda. På samma sätt som andra deppiga saker ju oftast är väldigt kul att spela.

* Vi passerade en stad känd för sina häcklare. Detta ville jag naturligtvis turista, men döm om min besvikelse när allt jag får är "ful slampa"...

 

[Mannen i skogen]

Egentligen lite OT, men ändå...:
Jag behövde slänga in ett one-shot till en spelgrupp jag spelledde, för hälften av gruppen kunde inte komma. Av en händelse råkade det vara de spelare som är tjejer.
Jag valde ett sci-fi-stridsflygar-spel med färdigskrivna roller, vilket jag tyckte verkade coolt. Det tyckte spelarna också.
Spelare 1: "Åh, jag vill spela en stor och biffig kille som kan slåss bra. Finns det?"
Jag: "Ja, typ, fast alla rollfigurer är tjejer."
Alla spelare: "Va?! Tjej-er?!"
Jag: "Ja"
Spelare 2: "Men det går ju inte!"
Spelare 3: "Nä, tänk om flyglarmet går, och jag ba' 'Nä, vänta, mitt nagellack är inte torrt än!'"
Spelare 1: "Ja, precis!"
Jag: *klappar ihop av förvånat skratt eftersom jag inte trodde att någon sa så på 2010-talet*

Till sist övertalade jag dem att gå med på det i alla fall, och det blev en bra kväll. Men det var nog bra att grabbarna fick dekonstruera könsroller utan att tjejerna var med.

Men en del grupper eller personer har nog lite längre startsträcka på den punkten. Ingen stress, säger jag.