Nekromanti Spelarens inflytande

[luddwig]

Hmm. Känns som att spelarnas inflytande må vara OSR, men inte särskilt (tids)typiskt för äldre spel, vilka jag nog ser som att de just låter tärningen lösa biffen.

Det beror på hur man definierar äldre spel. OSR handlar om 70-tal och i viss mån tidigt 80-tal så i princip hela Äventyrsspels utgivning är som exempel nyare spel i sammanhanget.

 

[Bifur]

Jag tänker att spelarens inflytande över sin rollpersons interaktion, karaktär och berättandet är skillt från spelarens inflytande över utfallet av en situation. Antingen så spelar man med premissen att man berättar utifrån utfallet av tärningsslaget eller att spelaren helt eller delvis styr utfallet av en situation oavsett tärningsslag.

Exakt de mer samberättande spel jag provat och lyssnat på när andra spelar verkar ju kunna befinna sig i båda ändarna av spektrat: full friform - det spelarna säger händer, eller helt tärningsstyrt - spelaren gör sin RPs coola move, tärningen avgör om den lyckas eller går åt helvete och spelgruppen utvecklar det därifrån.

 

[Quadrante]

Det beror på hur man definierar äldre spel. OSR handlar om 70-tal och i viss mån tidigt 80-tal så i princip hela Äventyrsspels utgivning är som exempel nyare spel i sammanhanget.

Vi har väl bara tre här på forumet som kan berätta hur det egentligen var på sent 70-tal och början av 80-talet. Jag själv kan bara uttala mig om mitten av 80-talet och framåt. Fast det är i och för sig helt OT ...

 

[luddwig]

Vi har väl bara tre här på forumet som kan berätta hur det egentligen var på sent 70-tal och början av 80-talet. Jag själv kan bara uttala mig om mitten av 80-talet och framåt. Fast det är i och för sig helt OT ...

Jag är i samma sits som dig. Började spela rollspel i mitten av 80-talet så jag är skolad i det Wilper kallar KSR (Klassiskt Svenskt Rollspel) där spelarskicklighet placeras i baksätet. Dock upplever jag att utrymme för spelarskicklighet gör spelarna mer engagerade. Samtidigt tycker jag att rollspel ska ge möjlighet för vem som helst att spela vad som helst. En liten tjej ska kunna spela en muskulös barbar lika väl som att en blyg snubbe ska kunna spela en talför robot. Därför brukar jag använda en mix av spelarskicklighet och karaktärsskicklighet, ungefär som det Rymdhamster beskriver ovan, eller omkring punkt 2-3 enligt Bifurs uppställning.

 

[Gurgeh]

Det finns ju flera typer av spelarskicklighet. Det som OSR-spelen handlar om är spelarskicklighet mot äventyret, medan det som beskrivs i trådstarten mer handlar om spelarskicklighet mot systemet.

I det förra fallet kan den skickligare spelaren överlista äventyret genom att vara smart och lista ut vem mördaren är, var skatten finns gömd, hur man hittar den hemliga lönndörren, hur man startar den magiska maskinen, etc.

I det andra fallet så handlar det istället om att använda spelsystemet så bra som möjligt. Oftast kommer det då att handla om att skapa en så bra rollperson som möjligt. Många rollspel, framför allt de som betraktas som "speliga" erbjuder spelarna oändliga mängder av färdigheter, krafter och specialförmågor som kan kombineras för att skapa en mer eller mindre kraftfull rollperson. Den spelare som har tid och ork att läsa in sig kan få rejäla fördelar när rollpersonen väl kommer i spel. För när den är i spel blir valmöjligheterna plötsligt färre.

Och det är där jag tycker att det skulle vara intressant med ett system som ger den skickligare spelaren större möjlighet att påverka. Ytterst få rollspelsystem har regler som ger upphov till intressanta och meningsfulla val under spelets gång. Så jag har inte direkt något tips på ett sådant spel, annat än det drygt halvfärdiga som jag skriver själv, och det hjälper ju inte så mycket.

 

[Quadrante]

Det finns ju flera typer av spelarskicklighet. Det som OSR-spelen handlar om är spelarskicklighet mot äventyret, medan det som beskrivs i trådstarten mer handlar om spelarskicklighet mot systemet.

Ja precis. Brädspel brukar kännetecknas av det senare. Jag tänker att brädspel och figurslag/krigsspel kan ha dessa aspekter, men oftast sakna eller tappa bort det som handlar om berättande och rollinlevelse. Jag tänker väl kanske inte att det ena är bättre än det andra, men skulle vilja se någon som lyckas göra ett som känns som ett rollspel så som vi känner dem, men ändå har det som kan göra en spelare bra på systemet (på ett sätt som inte främst är min-maxande utan just berättar och rollfokus, alternativt spelmoment som har detta i ett i övrigt mer traditionellt rollspel). Idag finns det redan trevliga brädspel som kanske kan ge nycklar och inspiration till skapandet av sådana spel. Oftast fragment ur dessa spel som man kan bygga vidare på.

...Och det är där jag tycker att det skulle vara intressant med ett system som ger den skickligare spelaren större möjlighet att påverka. Ytterst få rollspelsystem har regler som ger upphov till intressanta och meningsfulla val under spelets gång. Så jag har inte direkt något tips på ett sådant spel, annat än det drygt halvfärdiga som jag skriver själv, och det hjälper ju inte så mycket.

Så därför ser jag fram emot detta!