Nekromanti Spelarfantasi

[Lindenius]

Min erfarenhet är att i alla fall för mig så kommer den praktiska erfarenheten (speciellt om man spelleder samma grupp hela tiden) att med årens lopp bli mer och mer repetitiv.

Sant! Men å andra sidan är inte spelarna de mest inovativa själarna som finns heller.

Jag vet inte om andra upplever det, men min erfarenhet säger att de flesta spelare har en del egenskaper som de alltid tar med sig i sin karaktär, oavsett vilken sorts roll de "egentligen" skulle spela.

Det finns till exempel de som:
- alltid hittar på kluriga lösningar på problem och fixar och donar med små tekniska prylar, även fast de har Int 3 och Bildning 3.
- alltid skaffar så hög vapenfärdighet som möjligt för att lättare "överleva".
- alltid fuskar med tärningen.
- alltid har karaktärer som är vettlösa (jfr engelskans reckless) och bara måste rycka i den där spaken/läsa högt ur pergamentet etc.
- alltid är de som tar kommandot i en grupp.

Und so weiter

//Erik - förbereder föreläsning

 

[Johan K]

Hemm, jag känner igen det det där om att man plockar med vissa karaktärsdrag oavsett vilken karaktär & genere man gör. Jag gördet iaf.. Tror att efter ett visst anatl år spelande så göra man det...
Det enda jag inte gör är att jag fuskar med tärningar, känns lite oetiskt faktsikt.

 

[Mouja]

"- alltid fuskar med tärningen."

Jag fuskar nästan alltid med tärningarna.. annars skulle mina spelare få göra nya rollpersoner vart fjärde äventyr eller så.
De gör aldrig som jag tänker
Är det meningen att de ska fly så slåss de hellre tills de dör, om inte jag säger 'Det är bättre att fly än illa fäkta', cirka tre dussin gånger - då fattar de.

Fast som spelare fuskar jag aldrig med tärningarna, det går ju rakt emot rollspelarkodexen... Har pirater en kodex ska väl vi ha det med, eller?

 

[Danohrq]

Spelare är ett jäval otyg

Håller helt med, men vill tillägga några detaljer

Det största problemet med rollspel ÄR att faktiskt att man har med spelare. Dom spiller öl, cola, chips, godis. Häller kebabpizzasås på tv-kontroll och tangentbord. Dessutom ser dom ut som nördar och pratar för högt för sent på natten.

Dom gör alltid fel i äventyren och missar alltid det som man som SL förberett mest. Dom skall alltid vara ohövliga mot den snälla munken vars gunst är nyckeln till hela lösningen.....

Spelare är ett otyg och jag har i flera år försökt komma på något sätt att utesluta dom ur själva rollspelandet.

Tyvärr har jag ännu inte kommit på någon lösning, men jag försöker- JAG FÖRSÖKER!

 

[Krille]

Ze lösning

"Spelare är ett otyg och jag har i flera år försökt komma på något sätt att utesluta dom ur själva rollspelandet. Tyvärr har jag ännu inte kommit på någon lösning, men jag försöker- JAG FÖRSÖKER!"

Skriv en bok.

 

[Troberg]

Re: Ze lösning

Skriv en bok.

Med tanke på vilken lösning han verkar vara ute efter så lär det väl bli "Mein kampf d20"...

Det värsta är att WotC antagligen skulle tycka att den är mindre upprörande än text som nämner kvinnliga bröstvårtor...

 

[Eksem]

Re: Spelare är ett jäval otyg

Den allmänna lösningen på ditt problem är uppenbarligen att sluta spela era vanliga spel och ägna er åt baron munchausen-spelet på närmsta krog istället. Där kan det spillas öl så mycket man vill, att sabba varandras äventyr är själva poängen med spelet och man måste prata högt för att höras. Problemet med att de ser ut som nördar kvarstår förstås, men blir du tillräckligt full kommer du glömma bort det.

 

[Storuggla]

Re: Spelare är ett jäval otyg

"Problemet med att de ser ut som nördar kvarstår förstås, men blir du tillräckligt full kommer du glömma bort det."

Är jag den enda som kopplar till forumsölen?


Storuggla, mein hatt der hat drei ecken

 

[Hartland]

Jag stör mig mer på mina spelares brist på fantasi. Å andra sidan kan det ofta bero på två faktorer 1. Jag vill gärna att dom driver äventyret vidare då jag inte ska skryta med min fantasi 2. Sena timmar och cola som enda anledning till att någon ännu inte snarkar.

Hur klarar ni er i dylika situationer? Blir det flum eller räddar rollpersonerna dagen?

/Hartland - känner sig lite med C kompatibel sedan mitt senaste inlägg....

 

[Lindenius]

Jag stör mig mer på mina spelares brist på fantasi. Å andra sidan kan det ofta bero på två faktorer 1. Jag vill gärna att dom driver äventyret vidare då jag inte ska skryta med min fantasi 2. Sena timmar och cola som enda anledning till att någon ännu inte snarkar.
Hur klarar ni er i dylika situationer? Blir det flum eller räddar rollpersonerna dagen?

Hmmm... det där tror jag är ett jättevanligt problem i spelgrupper. Jag ser två möjliga lösningar.

1. Prata i spelgruppen inför varje ny kampanj eller mellan äventyren om hur man som spelledare har tänkt sig att spelarna ska agera. Är det rälsäventyr eller är det öppet.

2. En mer effektiv variant, om än mer omständig är elchocker, alternativt att se till att alla har provat på att spelleda. När man varit spelledare har man upptäckt hur tacksamt det är när spelarna är mer aktiva i sina roller. Det hjälper en också att ibland tänka i form av metaplotter, d v s längre än vad drakgrottan sträcker sig.

//Erik - förefaller tycka om att punkta upp saker.

 

[Lindenius]

[/i]Jag fuskar nästan alltid med tärningarna.. annars skulle mina spelare få göra nya rollpersoner vart fjärde äventyr eller så.[/i]

Jojo, fuska med tärningarna som spelledare är en heeeelt annan sak. Det är ju ett måste

Fast som spelare fuskar jag aldrig med tärningarna, det går ju rakt emot rollspelarkodexen... Har pirater en kodex ska väl vi ha det med, eller?

Jag kan garantera att det finns de som inte blivit medlemmar i spelarfacket ännu.

//Erik - ska vifta med lasersvärd ikväll

 

[Railin av Zolod]

Jag fuskar nog ibland också med tärningarna. När jag är spelledare alltså. När jag spelar brukar jag inte göra sådana saker.
Däremot brukar min spelgrupp inse när det är dags att fly. Det kan ha att göra med att delar av mitt spelledande verkat aningen för sadistiskt, men det är det ju inte.... egentligen.

Och föresten, det är ingen kodex, det är mer som ett par riktlinjer...

 

[Bunny]

Re: Ze lösning

Skriv en bok.

Ja, det där var ju inte alls ett förutsägbart svar från mäster Krille...