Tyvärr inga specifika personer eller ansvariga. Har funderat på om jag själv som spelare kan försöka göra något för att leta efter problem, men inte kommit på några alternativ jag känner mig nöjd med. Det närmaste är typ "ockupationsarmén" som ett lite löst begrepp.
Absolut att det gör det öppet och formbart, menar mest att just de konsekvenserna gör att man känner sig mindre fri - det kommer ju ge potentiellt ödesdiger effekt! Så gäller att vakta sina ord och handlingar.
Ockupationsarméen måste ju ockupera något? Vad kontrollerar de? Finns det en liten del som ni kan frita, finns det möjlighet att infiltrera djupare in på deras områden? Vad kontrollerar de och hur får de sina förnödenheter? Börja undersöka bland bönder och folk och få dem att slå sig samman med er, bränn fält och bondgårdar för att försvåra för ockupationsarméen att få förnödenheter, kidnappa deras officerare? Osv. Allt det här beror ju hundra procent på vad ni gjort innan, vad som det fått för konsekvenser och hur situationen ser ut i världen. Jag tror att en sak som man måste göra är att se konsekvenserna som det som bygger storyn, det är genom att agera och konsekveser drabbar ens karaktär, på gott och ont, så kommer situationen karaktärerna är i förändras och påverkas, detta kan vara ödestrigert och brutalt, men om man slåss mot en ockupationsarmé så är det kanske en risk en måste ta?
Ska dra kort exempel på en kampanj vi spelade för ett par år sedan. Spelet var satt i en fiktiv kinesisk stad, inspirerad av en OSR-modul men vi drog in rätt mycket historiska element rakt in i detta, men tänk en mix av västerländsk ockupationsmakt, mytologi och religion, och karaktärerna var var och en för sig intresserade av att göra motstånd mot den brittiska militären som i form av vår världs variant av västindisska kompaniet befanns sig i staden med både ekonomisk och militär makt. En av karaktärerna var en läkare, en annan en adelsdam, bägge med anledning att slå tillbaka, bägge med anlending att göra uppror, men bägge med väldigt olika sätt att hantera det på och därmed också rätt olika konsekvenser och risker med vad de försökte sig på. Vad som var centralt för denna kampanj var just att situationen fanns där redo att ta spjärn mot (detta jag talar lite om i mitt tidigare inlägg), att det inte var en blank sandlåda någon krattat innan utan tvärt om djupa raviner, höga berg, andra agenter i form av SLPs och organisationer insprängda på platser där spelarnas karaktärer kände till det men också i form av bakgrund och historik där de inte kände till det och fick genom spelandet reda på allt mer av detta (om än tror jag inte allt).
Efter för mig en riktigt lång kampanj slutade det för adelsdamen att hon gått från urfattig och nästan bakrutt till att stiga i leden och manipulera sin omgivning på ett sådant sätt att hon nu var den nya kejsarens högra hand. För läkaren gick det från att vara en läkare för de fattiga med ett blint hat mot ockupationsmakten till att hitta sin gud och använda sin tro i sin kamp mot britterna och under den här resan förändras både till kropp och själ och slutligen lämna sin fru och barn för sin gud. Bägge dessa karaktärers historier är ju summan av ödestrigra konsekvenser och kamp, vid ett flertal tillfällen skulle tärningarna kunna inneburit att något annat än det som inträffade skulle skett och skulle någon av dem dött under den här resan så skulle det varit en del av deras berättelse. Adelsdamen som genom sitt hat kämpade mot ockupationsmakten och övergav sin titel, sin makt och pengar och lämnade staden urfattig men tillsammans med sina barn och sina tjänare, men vid liv. Det är en annan berättelse, högst möjligt utifrån vad som skedde i spel, men det råkade inte bli precis den som val + slump ledde oss fram till i vårt spel. Prästen som fann sig stående och se sin gud döende på ett altare men misslyckades med försöket att återuppliva denne? Var tar den karaktären vägen efter att hittat sin gud och sin tro och sen se sin gud dö framför sina ögon? Detta hade också varit fullt möjligt i vårt spel om tärningarna och andra val hade lett oss dit.
Detta var kanske ett extremt långrandigt sätt att säga: var inte rädd för konsekvenserna, pusha för dem oavsett vilka de kan bli och glädjs när de drabbar er och låt dem forma era karaktärer och er berättelse framåt!
