Nekromanti Spelartyper

[Ichabod_UBBT]

Här är några av dom typer av spelare jag stöter på som spelledare, var faller dina spelare in? Ofta passar dom in på en ellar flera av grupperna.

Utställningspudlen:
"Altså, bara så ni vet så har jag fattar plotten off, men min karaktär har inte fattat den än..."
Denna spelaren spelar för att imponera de andra med sin intelligens och spelförmåga. Han talar ofta om hur länge han spelat rollspel, och lyssnar sällan på feedback och utveckling. Under spelmötena gör han ofta underliga saker och går andra vägar än de andra spelarna för att visa att han "kan ta sin egen väg". Han talar ofta "off" under spelmötena där han förklarar varför han gör som han gör.

Johnny Depp:
"Den här senaste rollen jag har är mycket intressant, det är mycket utvecklande att försöka lista ut hur en ung varulv reagerar på den naturliga månadcyklen och att spela ut PMS är inte helt lätt. Jag tror jag ska fråga min syrra hur hon känner sig, det kanske kan ge lite ideer."
Denna spelare spelar för att han vill agera en roll annan än sig själv. Han väjer ofta unika rolltolkingar och försöker visa att han är en duktig spelare. Han lyssnar ofta på feedback och utveckling och fråga ofta andra hur han kan utvecklas. Han är ofta, men inte alltid en duktig rolltolkare men kan ofta visa sig ha problem med gruppdynamik då han gärna tolkar sin roll som viktigare än att storyn går frammåt.

Gnällspiken:
"Men hallå! Detta är helt obalanserat, vem som helst kan ju fatta att Ob4T6 är helt omöjligt svårt. Jag har räknat lite på statistiken och den visar att..."
Denna spelare kan vara båda en blessing och en curse. Han analyserar ofta din förmåga som spelledare och regelsystemet, vilket ofta kan leda till att det utvecklas. Men nackdelen är att ständigt analyseras och läggas under lupp. Han avbryter ofta spelträffar för att disskutera regler och spenderar ofta tid efter spelmötena att förklara vad du gjorde fel. Underligt nog är han sällan själv spelledare men har ändå mycket åsikter.

Den inbillade spelledaren:
"Du, SL, jag slog precis ett slag mot Lojalitet och jag tycker att jag borde reagera så här. Speciellt med tanke på..."
Denna spelare är själv ofta spelledare och lider av vad som ofta kallas "spelledarsjukan". Han glömmer lätt bort att han inte är spelledare och har en tendens att dominera spelmötet. Han har svårt ibland att acceptera spelledarens beslut och sätter ofta sin egen "bild" av situationer över de andra spelarnas. Han är ofta dukig på att spela ut sin karaktär och är en duktig gruppspelare. Han kan ofta se vart storyn leder och modifierar sin karaktär så att storyn förs frammåt. Han slår ofta tärningar utan att fråga och vill oftast spela "ledare" i gruppen.

Powergamern:
"Jag siktar mot halsen med min modifierade AK-47 med lasersikte och använder den frivilliga reglen på s.268. Och med tanke på att min karaktär har +2 mot..."
Denna spelare är kanske den mest kände och hatade av alla spelartyper. Han är spelaren som kan mer om reglerna än du, och som vet om det. Han hänvisar ofta till sidor och regler, även om han vet att du inte använder dom. Han ifrågasätter dina beslut, speciellt om det gör att hans karaktär misslyckas när han kunde lyckats. Han bryr sig sällan om sin karaktärs tema och personlighet. Är en katana bättre än ett långsvärd, så har han det. Även om hans karaktär inte har NÅGON koppling till den kulturen.

Backstabbern:
"*skickar lapp till spelledaren* Jag kollar Johans ryggsäck när han sover, om han har några pengar där så tar jag dom."
Denna spelare (oftast gillar han vampire) älskar att överlista dom andra spelarna. Han bryr sig sällan om storyn och det gör inget om äventyrer slutar tidigare än beräknat så länge han har "vunnit". Han har en tendens att se spelet som ett parti brädspel där den med mest poäng i slutet "vinner". Han väljer nästan alltid karaktärer med onda bakgrunder eller med tjuvbakgrund. Han har också en tendens att alltid agera "listigt" även om det inte passar hans karaktär. Då han nästan alltid spelar "onda" karaktärer även om det skulle stå "chaotic good" på forumuläret.

Den svåre:
"*deprimerande look* Vad bryr ni er om vad jag säger?"
Spelaren väljer alltid en deprimerad, sinnesjuk eller allmänt svår roll. Han arbetar nästan notiriskt mot gruppen och gör sällan något för att lösa "Problemen". Han älskar att sätta in "flaws" och nackdelar på sin karaktär och spelar ut dom med en nästan sjuklig skadeglädje mot sin egen karaktär.

Klassens Clown:
"Jasså? Din karaktär är ute och tränar?... Jo, han har alltid varit lite ute och "cyklat"... haha... fattar ni grabbar? "Ute och cyklat?""
Denna spelare spelar för att ha roligt, även om det är på bekostnad av seriositeten. Han skrattar ofta och drar ofta dåliga eller bra skämt under spelmötet som får alla att skratta. Han är spelaren som drar dåliga skämt, även när spelarna presenteras för den onde ärkeskurken. Han är rolig att ha med under spelmötena, men försök aldrig spela seriöst... det leder sällan någonvart.

Jag kan nog komma på fler typer om jag anstränger mig, men addera gärna själva om ni kommer på fler typer? Och vilka föredrar ni att spela med? Och vilka vägrar ni ha med under era spelmöten. Och... VILKEN tillhör NI om ni spelar?

 

[ripperdoc]

Passande nog läste jag precis ett blogginlägg om just spelartyper. Det är lite mer vetenskapligt än ditt förslag, men nog så läsvärt Kolla här!

Annars tycker jag att du fångade spelartyperna riktigt bra - även om många spelare som alltid är en blandning av flera. Jag skulle dock vilja lägga till en:

Tyste Tomas (namnet har ingen koppling till några verkliga Tomas )
"... eh.... okej, jag väntar..."
Tyste Tomas, eller TT, dyker lojalt upp de på flesta spelmöten. Han är ofta tidigare än de andra och fördriver sin tid med att, tyst, bläddra i rollspelsböckerna. Problemet är att det inte är stor skillnad på TT före spelmötet jämfört med under spelmötet. Han sitter lika tyst, bläddrar i böckerna, skissar på något eller motsvarande. Han är för det mesta helt medveten om vad som händer i spelet och kanske drömmer han sig bort till de fjärran världarna, men säger han något? Sällan. Blir han tillfrågad svarar han, men inte mycket mer. TT är kanske blyg, eller så är han helt enkelt nöjd med att vara en passagerare som bara åker med i spelet och njuter av upplevelsen...

/RipperDoc
Edit: Stavfel

 

[The_Gorger]

Jag är ledsen, trots att jag försöker hålla tillbaks det är jag nog "klassens clown". Yyy vill inte ens försöka spela allvarligt med mig /

 

[Kaigon]

Av de du presenterade så känner jag mig helt klart som Den inbillade spelledaren, inte så konstigt då jag nog stått för 95% av allt spelledande i gruppen. Jag har nog fått det ganska tydligt kommenterat under de resterande 5%, men usch vad det är svårt att hålla sig i styr.

 

[Johan K]

Rollutvecklaren

Kanske lite likt Jonny depp-grejen.
Dock är denne spealrtyp som hållt på ett tag & tröttnat på t. ex powegajmaren.. Denne spelartyp utvecklar sin egen karaktär, han börjar från noll & sedan bygger up den uner spelens gång. Oftast har han smma karaktär i flera år.

Och vilka vägrar ni ha med under era spelmöten

Vägrar & vägrar. alla ska väll ha sin platts tycker jag
Alla har väll sin charm att ha med... Dock så har jag nog helt klart tröttnat på powergajmaren. Det är bra trist att spela med en sdåan.

VILKEN tillhör NI om ni spelar?

Oj, bra fråga..
Det tror jag nog de som spelar i min grupp kan avgöra bättre. har skitsvårt att placera mig i nått fack. Så det lämnar jag till de som spelar med mig.

 

[Dilandau]

Backstabbern är utan tvekan den mest jobbiga typen av spelaren. Resten kan jag hantera, men de som systematiskt sabbar för andra har jag ingen tollerans för alls.

 

[Lycan]

Måste jag välja en av dina kategorier är jag Johnny Depp, inte för att jag har särskilt mycket gemensamt med den typen, utan snarare enligt uteslutningsmetoden.

Skulle jag i allmän självgodhet hitta på en genre åt mig själv skulle den se ut typ såhär:

Steven Seagal
Alltså, jag spelar ingenting som påminner om Steve, men jag brukar vara lika type-castad. Har ingen förmåga att se det intressanta i att variera de känslor jag vill få ut av rollspel. Kommer alltid att spela en rebellisk, normbrytande outsider med tragisk bakgrundshistoria och ett hjärta av guld; oavsett scenario.

 

[LukeFagwalker]

jag är nog mest clownen även om jag helst skämtar "Off". jag brukar snabbt lära mig reglerna och hitta på förslag hur jag kan utnyttja dom på okoventionella sätt. men jag ifrågasätter sällan spelledaren.
själv skulle jag alsrig stå ut med särskillt många av de typer du beskriver. specielt inte den inbillade spelledaren och powergamer.
Backstabbern kan nog vara väldigt kul att ha med om det är ett humoristiskt rollspel (vilka jag föredrar) annars är han nog ett litet helvete

 

[Guest]

Ex. Tyste Tomas

Jag var tyste tomas en gång i tiden, för mig berodde det på att, jag inte vågade kliva in i de flesta situationer, vändpunkten var när sl gjorde mig till mittpunkten för ett äventyr, visserligen blev äventyret i sig rätt misslyckat pga det, men jag tänkte om om min spelarroll och vågar nog spela lite mera om man säger så.

 

[Svarte Faraonen]

Jag skulle nog säga att jag är en kombination av Johnny Depp/Inbillad spelledare/Klassens clown. Ofta övergår mina roller från clowner till mer seriösa karaktärer efter hand som jag spelar dem. Inbillad spelledar-syndromet rör sig i mitt fall framför allt om att jag tycker om att pula med extramaterial till kampanjen (det som här benämns som Skapande) och att jag i min tidigare spelgrupp var den ende som orkade lära sig reglerna.

 

[Gordeg]

Här är en till.

Primadonnan:
Den här spelartypen kräver oproportionerligt mycket uppmärksamhet, och får det också genom att ta för sig. Han är en "scene hog", helt enkelt. Det är alltid han som pratar när rollpersonerna möter spelledarpersoner oavsett om det passar hans roll eller ej.
Exempel: Primadonnan spelar en yuppie, en annan rollperson spelar en småkriminell fixare. När gruppen förhandlar med en undre världen-kontakt ser Primadonnan till att sköta snacket trots att han är en fisk på land jämfört med den småkriminelle rollpersonen.
Primadonnan kan vara en spelare som är äldre eller av annan anledning har mer pondus än de andra spelarna, eller så kanske han bara söker bekräftelse av någon anledning... Oavsett vilket kännetecknas Primadonnan av en oförmåga att stå tillbaka och låta andra spelare få stå i rampljuset ens för en stund.

Kräver spelledarintervention!

Gordeg

 

[Rävnos]

Hejsan,
Först och främst är jag nog precis som Lycan en Stephen Segal . Rebel, avikande, tuff och med en bakgrund som får stenar att bryta ihopa i tårar är SÅ rätt.

Men sedan skiljer sig min spelstil lite efter om hur bra spelledaren är på att tända min glöd.

Om inte äventyret intresserar mig eller spelledaren är sunkig så kan jag inte hålla koncentrationen uppe, det är min stora nackdel antar jag. Då blir jag lätte en Tyste Thomas och sitter och ritar för mig själv eller dagdrömmer om att spelningen ska vara över så man kan gå och köpa pizza och glo på film istället.

Men när jag lyckas hamna i en riktigt spännande och intressant spelning som inte känns galet fel tror jag (tyvärr) att jag är en blandning mellan Johnny Depp och Den inbillade spelledaren . Jag blir lätt grymt inspirerad och då är det svårt att bromsa mig. Vill egentligen inte köra över de andra spelarna, viktigast för mig när jag SLar är ju att alla ska ha lika roligt. Men när jag själv är bakom rattarna på en karaktär tappar jag lätt siktet på det.

Jag föredrar att spela med folk från Johnny Depp , Den svåre och Den svåre , de stör mig liksom minnst. Hata powergamning och folk som inte kan hålla sig ingame i mer än 5 min utan dåliga skämt. Den inbillade spelledaren kan vara underbar när han uppför sig rätt, men försöker han ta över showen eller tar sig för stora friheter med tärningsrullandet så får han sig en reprimand.

 

[2ma2]

Den Svåre och Klassens Clown kan vara jobbiga och tas med. Men Utställningspudeln torde nog vara värst, men jag har inte stött på den. Tyste Tomas är inte direkt jobbig, men den försvårar spelmötet när man vill att alla ska vara med. Backstabbern är visserligen svår att tas med, men å andra sidan är den guld värd och baskstabbandet görs smidigt och rätt snyggt ändå.

Själv är jag nog Inbillad Spelledare. Jag brukar ta rollen som ledare, och är jag inte det hamnar jag i en separat sits där min lojalitet mot gruppen liasom är kluven mot något annat. Jag älskar också att testa min karaktärs stats för att tvingas agera på specifika sätt.

I Lajv är jag däremot en korsning av Johnny Depp och Den Svåre. Alltid nåt jäkla komplicerat så man går runt hälften av tiden och grämer sig över varför i helvete man valde att spela just detta.

I vår spelgrupp är vi tyvärr samtliga Klassens Clowner med jämna mellanrum, och i kör. Det går visserligen att spela allvarligt.. ibland. Men en glirig början, och så barkar det åt helsike som en snöboll som ruller ner för en kulle. Vi brukar behöva skämta av oss rejält innan vi spelar allvarligt.