Bara en tanka jag fick efter en diskussion för någon vecka sedan. Vi tänker ofta på spelet och dess regler som arenan vi spelar på eller verktyget vi använder. Vi agerar och använder spelets regler på olika sätt påverka varandra och berättelsen. Men man kan också se på spelet som en spelare. Precis som spel som har spelledare är det en speciell spelare med speciella uppgifter och speciella rättigheter. Ofta får den här spelaren bestämma vem som ska vinna en konflikt, till exempel, och kanske får hen sätta begränsningar för hur rollpersonerna ser ut, eller får hitta på vilka monster som dyker upp, vilka scener vi kan sätta, och så vidare.
Jag har ingen längre vidareutveckling av det här, och jag vet inte om det är ett paradigm som leder till några stora insikter, men jag tyckte att det var tänkvärt och ett intressant perspektiv. Om spelet är en spelare så innebär det att vi kan ta de saker som spelet gör och ge dessa uppgifter till en annan spelare. Och det innebär att vi också kan ta uppgifter som andra spelare har och ge dem till spelet.
Jag har ingen längre vidareutveckling av det här, och jag vet inte om det är ett paradigm som leder till några stora insikter, men jag tyckte att det var tänkvärt och ett intressant perspektiv. Om spelet är en spelare så innebär det att vi kan ta de saker som spelet gör och ge dessa uppgifter till en annan spelare. Och det innebär att vi också kan ta uppgifter som andra spelare har och ge dem till spelet.