TomasFriaLigan
Ligist
Kul rapport!
Och bra fråga från magikern...
Och bra fråga från magikern...
Nekromanti Spelet om Morwhayle, snittålder 8år!
- Thread starter .113
- Start date
.113
Swashbuckler
Idag kom fortsättningen tillslut! Varit lite fullt upp med livet så vi har inte haft tid helt enkelt, men nu körde vi igång och siktar på slutet av nästa vecka för fortsättning.
Idag är varulven med, som det beslutades var för sjösjuk för att vara med förra gången (simple trix, men vi kom på det fort och nu var han sugen vara med och whatever works liksom
) Så vi började med att han (och delvis prinsessan barghest på 3 år som "är med" av och till) hoppar iland och börjar söka sig vidare mot värdshuset. Samtidigt så har magikern stannat upp, skadad (d10) som hon var, mitt ute i vildmarken utan en aning om vart hon var. Hon helar sig, vilket kräver 2 försök, men fortsätter sedan åt det håll hon tror är tillbaka ("Vart jag än är vänd bestämmer jag mig för att gå åt höger!") .
Varulven kommer fram till värdshuset som är helt fult med odöda, men han känner lukten av magikern så han viker av mot denne istället och beger sig ut i vildmarken.
Gengångaren vaknar upp i värdshuset och känner en svag smärta vid det dödande hugget som sakta försvinner sedan tar hon sina saker och går ut. Hon börjar smyga mot Bryggeriet medan hon då och då stannar upp och viskar så högt hon vågar "Vonda!!" (magikern).
Samtidigt i vildmarken så beskriver jag hur något kommer gående ur skuggan mot magikern som börjar förbereda en eldboll men ropar "Vem där" och för Varulven hur han ser ett ljus längre fram. (Tilläggas bör sägas att magikern slog ett slag för vildmarksfärd tidigare som blev en komplikation...)
Ut ur mörkret kommer en odöd som anfaller magikern som... kör en spark istället för en eldboll, som missar. Den odöda får så klart en komplikation och snubblar omkull men greppar hennes fotled, då kommer elden och hon bränner den till ... "dödens gräns". ni fattar.
fram kommer varulven och skjuter den.
De bestämmer sig för att bege sig till bryggeriet direkt eftersom gengångaren ändå är odöd och varulven kan sniffa upp henne senare. de tar dock långa vägen genom vildmarken och stöter tillslut på gengångaren som råkat ta samma väg men längs det snabbare sättet: vägen.
De kommer fram och stoppas av två vakter som väser "ge er av härifrån" varpå magikern ger svar på tal "varför då?" de försöker igen men magikern snackar omkull dem och de blir istället insläppta för att snacka med Derika.
Sidenote, varulven och magikern fick snacka taktik i köket medan jag körde med gengångaren och de såg jag pratade med henne och pekade på draken på framsidan av äventyrsboken (de hade kartan så jag bara visade på framsidan ungefär vart allt var) men de blev återigen besatta av den där draken jag råkade nämna (som inte alls finns på ön) förra gången.
Iaf, de börjar snacka med Derika och gengångaren säger typ "berätta allt annars får du stryk!" så jag säger "slå ett hota med stryk" och hon reagerar med "VA??" jag: "ja du hotade henne ju" hon "jo iofs". Som tur var är hon bra på det. Inte för att det hjälpte, hon failar men man får ett till försök (magikern snackar då omkull henne medan platsen fylls av vakter). Så hon berättar allt: Om dimman, och Frombork, och Greven och får uppdraget att hjälpa de odöda till vila samt att rädda slavarna på bondgården (sådär i efterhand kunde jag väl tänka mig att det inte spelar så stor roll om man ändå ska lyckas med mainuppdraget, men sure ).
Där blev det stopp för blåbärscheesecake och fortsättning nästa gång!
Idag är varulven med, som det beslutades var för sjösjuk för att vara med förra gången (simple trix, men vi kom på det fort och nu var han sugen vara med och whatever works liksom
) Så vi började med att han (och delvis prinsessan barghest på 3 år som "är med" av och till) hoppar iland och börjar söka sig vidare mot värdshuset. Samtidigt så har magikern stannat upp, skadad (d10) som hon var, mitt ute i vildmarken utan en aning om vart hon var. Hon helar sig, vilket kräver 2 försök, men fortsätter sedan åt det håll hon tror är tillbaka ("Vart jag än är vänd bestämmer jag mig för att gå åt höger!") .Varulven kommer fram till värdshuset som är helt fult med odöda, men han känner lukten av magikern så han viker av mot denne istället och beger sig ut i vildmarken.
Gengångaren vaknar upp i värdshuset och känner en svag smärta vid det dödande hugget som sakta försvinner sedan tar hon sina saker och går ut. Hon börjar smyga mot Bryggeriet medan hon då och då stannar upp och viskar så högt hon vågar "Vonda!!" (magikern).
Samtidigt i vildmarken så beskriver jag hur något kommer gående ur skuggan mot magikern som börjar förbereda en eldboll men ropar "Vem där" och för Varulven hur han ser ett ljus längre fram. (Tilläggas bör sägas att magikern slog ett slag för vildmarksfärd tidigare som blev en komplikation...)
Ut ur mörkret kommer en odöd som anfaller magikern som... kör en spark istället för en eldboll, som missar. Den odöda får så klart en komplikation och snubblar omkull men greppar hennes fotled, då kommer elden och hon bränner den till ... "dödens gräns". ni fattar.
fram kommer varulven och skjuter den.
De bestämmer sig för att bege sig till bryggeriet direkt eftersom gengångaren ändå är odöd och varulven kan sniffa upp henne senare. de tar dock långa vägen genom vildmarken och stöter tillslut på gengångaren som råkat ta samma väg men längs det snabbare sättet: vägen.
De kommer fram och stoppas av två vakter som väser "ge er av härifrån" varpå magikern ger svar på tal "varför då?" de försöker igen men magikern snackar omkull dem och de blir istället insläppta för att snacka med Derika.
Sidenote, varulven och magikern fick snacka taktik i köket medan jag körde med gengångaren och de såg jag pratade med henne och pekade på draken på framsidan av äventyrsboken (de hade kartan så jag bara visade på framsidan ungefär vart allt var) men de blev återigen besatta av den där draken jag råkade nämna (som inte alls finns på ön) förra gången.
Iaf, de börjar snacka med Derika och gengångaren säger typ "berätta allt annars får du stryk!" så jag säger "slå ett hota med stryk" och hon reagerar med "VA??" jag: "ja du hotade henne ju" hon "jo iofs". Som tur var är hon bra på det. Inte för att det hjälpte, hon failar men man får ett till försök (magikern snackar då omkull henne medan platsen fylls av vakter). Så hon berättar allt: Om dimman, och Frombork, och Greven och får uppdraget att hjälpa de odöda till vila samt att rädda slavarna på bondgården (sådär i efterhand kunde jag väl tänka mig att det inte spelar så stor roll om man ändå ska lyckas med mainuppdraget, men sure
). Där blev det stopp för blåbärscheesecake och fortsättning nästa gång!
.113
Swashbuckler
Det verkar inte göra något och jag slår ju lika många ettor som dem. Det som är det bästa är väl just att det bara innebär en komplikation, något blev inte som planerat, det löser sig oftast ändå.2097;n231350 said:
Jag menar, de spöade ju förra bossen skitlätt pga lite ettor om jag minns rätt.