I åtminstone vissa spelgrupper kan det vara en alldeles förträfflig idé med tennfigurer. Jag har själv ett hundratal figurer inköpta för Drakar och Demonerspelande så det är en ganska trevlig blandning av dvärgar, alver, hober, människor, magiker, svartalfer, troll, orcher, odöda och monster. På dem gamla goda tiden då jag köpte dem hade jag också energi att måla de flesta av dem, inte så överdrivet snyggt men i a f så att man ser vad det ska föreställa.
Som golvplan har jag använt papper som jag ritat 2*2 cm-rutor på, därefter klistrat fast pappret på kartong och avslutningsvis har jag dragit en sorts plastfilm som är klistrig på ena sidan över det. På så sätt så får man en rutplan som det går att rita (med vattenlöslig penna!) och ”sudda” på. Rekommenderas om du har för avsikt att spela mycket strider i trånga miljöer som hus och grottor. Du skrev att det i det aktuella spelet var hexagoner som gällde. Jag kan nämna att när man ritar upp miljöer som hus och gångar så upptäcker man hur mycket trevligare det är med kvadrater... <img src="<<GRAEMLIN_URL>>/smile.gif" alt="" />
Det är långt ifrån alla spel, stridssituationer och spelargrupper som det är lämpligt att ha tennfigurer och golvplaner till. Vid kombinationen ovissa strider, många inblandade på båda sidor och spelare som gillar taktikspel och tycker det är viktigt att allt går enligt reglerna så är dock tennfigurerna utmärkta hjälpmedel. De gör det lättare att visualisera händelserna och gör att deltagarna känner sig mer med i det som händer eftersom de hela tiden tydligt kan se hur striden utvecklar sig. Undvik dock tennfigurer för varje stridssituation, mestadels så är det bara onödigt jobb att plocka med dem.
Blir nästan lite nostalgisk när ämnet tennfigurer dyker upp – tänker på den tiden när jag skulle ha farsan att vid varje Stockholmsresa han gjorde besöka Tradition och handla figurer åt mig. Det var lika spännande varje gång att se om han fattat mina beskrivningar av stormjättar, ulvryttare m m.
Arcana – som givetvis har en owlbear i samlingen.