Nekromanti Spelgrupper DoD 91

Rajr0t

Veteran
Joined
6 Mar 2002
Messages
158
Location
Karlshamn, Blekinge
Hur ser era spelgrupper ut? Jag menar, vilka olika slags karaktärer spelar ni? Är det stor spridning på ras, yrke och färdighetsnivåer?

I min egen spelgrupp (jag som SL, Femte Konfluxen) finns en vargman, prisjägare som varit med oändligt länge och har extrema FVn (25+). Den ultimata antihjälten som försökte rida på en flerskalig jättebergssnigel (kras...) och som numera är immun mot eld och slänger eldklot till höger och vänster.

En bastardmagiker animist/barbar, typ shaman, som slåss med bondeslagor och bredsvärd och är på jakt efter Brior Brådfot för att han avböjt äktenskap med prinsessan av hans klan. När han blir rädd förvandlas han till en groda (liknande dem i Kristalltjuren) och tenderar att äta och slicka på alla föremål han hittar för att se om det har någon effekt. :gremsmile:

En skeck/säling (intressant blandning) som är lärd man och Pigi-dyrkare (ni vet, jordnötsreligionen) och som samtidigt är besatt av en is-ande och envisas med att alltid avsluta varje mening med "ramas".

En kille spelar Läderråttan och med allt vad det innebär.

En demonkrigare som supit ner sig totalt och som rider på en gigantisk svart geckoödla vid namn "Svinet". Har en inneboende dödsdrift och slängde sig med dragna svärd mot Blatifagus nos från bladverks för när draken tryckte ner aktern i sjön.

Samt tre kattmän med varierande yrken och bakgrund, en vapenmästare, en kensai från Jih-Pun (han ser ut som en siames :gremlaugh:) och en värjfäktande sprätthök med basker och fransk brytning.
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,317
Location
Helsingborg
Har du 8 spelare i gruppen samtidigt? Jösses! Nåja, här är min gamla spelgrupp..

Boram Stålklo
Mänsklig prisjägare.. Slog 15,5 i snitt på grundegenskaperna.. Klarat sig igenom rätt många spelmöten, så han har fått rätt varierade kunskaper, förutom sina "prisjägarskills".. Sjökunskap 3, Historia 4, kulturkännedom: Hynsholge 2 med mera.. Saker han fått lära sig på resande fot.. Överlevt 3 större regelförändringar som jag gjort..

Snitch
Råttmanlönnmördare.. Han tillhör en större maffiaråttfamilj i staden Kandra som är styrställande i den "undre världen".. Bor i ett sönderfallet hus med sina kusiner.. Det är nog karaktären som överlevt längst i IRL-tid, men spelaren har inte varit med så ofta.. Maffiafamiljen är en bra ursäkt för varför råttmannen inte alltid är med.. Han är en av få som faktiskt har fått ett hjältepoäng, vilket han fick för att ha räddat resten utav gruppen från orcher med list och förmågor (han gömde sig och "backstabbade" orchen med lönnmördarförmågan)..

Nemoth Gatt
Mänsklig greve.. En person som jag gjorde åt en av spelarna för att spelaren skulle kunna få hoppa in och spela direkt.. De andra råkade på honom när de reste från Berendien till Hynsholge och kände sig vilsnekomna av kulturkrocken..

Sager Silverfot
Mänsklig prisjägare.. En nybörjare i rollspel, så han kunde inte opt:a köpandet av färdigheterna lika mycket.. Därför är den andre prisjägaren (som dessutom varit med längre) bättre på det mesta.. Det har utvecklat en liten "mästrande far och rebellisk son"-relation mellan de två..




Sedan (i samma före detta spelgrupp) så finns det en annat sällskap.. Eftersom vi var så många och det var ofta samma sorts folk som kom med varandra så delade jag rollspel efter folk.. De här hade inget rollspel knytet till sig så vi gjorde en eget sällskap i samma värld och rollspel..

Livran
Mänsklig hasardspelare som har förmågan att lära sig magi.. Varit lärling och fått lära sig lite minimagiska besvärjelser och har en bronstärning som fokuseringsobjekt..

Zolah Ledaviah
Mänsklig helerska med bas i en nunneorder.. Spelaren använde sin magikerkaraktär från sin andra spelgrupp och hittade på ordern och det gav upphov till en äventyrshook som jag använde mig utav.. Har levt rätt länge.. Överlevt 3 större regelförändringar.. :gremsmile:

Nim Alvein
Alvisk elementarmentalist.. Är en rätt tvistad alv.. Utdrag från hans personlighet: "Högsta målet i livet är att anförskaffa makt och magisk kunskap. Bryr sig mest om sig själv och ser dom mindre varelserna så som människor som ointressanta flyktiga ting som inte är så viktiga".. Spelaren fick ta del av de magiregler som förbättrade magiker när vi gjorde denne karaktär, så magikern är mycket duglig.. Inbilla tanke 14, Utseendeförändring 14 och Explosion 15 för att nämna besvärjelserna med högst S..

/Han som brukar säga "människa är alltid trevligt" när spelarna frågar vilka raser man kan vara
 

Feuflux

omjonasson.se
Joined
8 Jan 2001
Messages
5,025
Location
Linköping
Grävde fram lite nostalgi

Skulle tippa att det är 2.5 år sedan jag lirade DoD91 nu, men jag letade upp lite gamla karaktärer och presenterar dom istället. :gremsmile:

Kusingänget:
Gustav lirar Krigarmunken Arghun Tymarion från Kardien (människa alltså)
Gruppens klurige person (Gustav brukar vara det), som inte låter några tillfällen att predika lysande vägens förträfflighet för vem som helst att passera... Absurt bra på stridskonst (FV 19), en hejjare på örtkunskap och en total sopa på nästan alla primära färdigheter.

Klara lirar spionen Raislin, tillika ljusalv
Min syster (som i likhet med mig är kusin med resten av gruppen) göra sig bra som spioner, tjuvar osv... vet inte hur orolig jag borde vara. Hennes vaksamma öga missar ingenting medans andras vaksamma ögon vanligtvis missar henne (så får ni själva lista ut vilka färdigheter hon var bra på). Om nån skulle upptäcka henne så kommer bredsvärdet och dolken fram och status quo återställs.

Björn lirar Paladinen Linndagg. Högman (människoliknande ras om jag inte minns fel, från monsterboxen (där även ljusalven plockades ifrån))
Björn lirar i princip alltid krigare, hans gamla grej var dvärgkrigare vilket han nästan alltid spelade när vi var små och rollspelsgröna. Han gör sig bra som krigare. Impulsivast i gruppen och bra på att hamna i situationer där våld är enda vägen ut. :gremgrin: Höga grundegenskaper och låga färdigheter... hmmm... Dyrkar sin egen krigsgud. Då vi har en stark troende munk och en alv ovan kan ni gissa hur bra det går när någon nämner religion.
____________________________________________________________________

Linköpingsgänget (nej, inte forumiterna):
Svenne lirar elementarmagikern Xorxus Xiricus (fan vad spö han borde få för det namnet). Magir (magikeroptad människoliknande ras det där).
Gammal jäkel som till och frpn tycker det är rätt trist att tänka i förväg. Det var han som inspirerade mig till det här vilket säger lite om hur försiktig han är med sin magi.

Eric spelar (utbyggds)jägaren Tanira Lövbåge. Howath står som ras, trodde det fanns två olika typer av howather så jag skulle säga skogshowath, but nevermind.
Alla övriga i gruppen glömde konstant bort att Eric lirade en kvinnlig karaktär, det var rätt roligt. Tanira är 175 centimeter våldsverkare och hoppar glatt upp och ner, viftandes med sin stridsyxa och ropar "jag klöv skallen på honom" när hon får till en bra träff. Annars är Eric vanligtvis rätt klurig av sig...

Samuel lirar Riddare Boro av Törnebuske (Hey, Törnebuske/Thornbush... de här karaktärerna är äldre än min serie. Intressant.). Penner står det som ras. Det är antingen Zorakin eller Kardien, blir osäker. Människa iaf.
Boro är stor, stark, hjälpsam och livsfarlig att hamna i strid med.

Christian är ljusalven Gothianer. Lönnmördare till yrket. Det här var Christians första rollspelskaraktär första gången han testade rollspel. Han var en naturbegåvning och kom in i det hela på en gång.
Expert på att ta sig in överallt och sen backstabba allt som rör sig. Smyga, akrobatik, låsdyrkning, dolk...
____________________________________________________________________

Som ni märkte var det nästan bara människor eller människoraser. 2 alver försöker hålla tillbaka den totala dominansen. Vad gäller yrken och färdigheter har jag och mina grupper alltid varit bra på att hålla variation. Även om nästan alla är bra på strid då det är dom siffrorna som tenderar att vara värde mest. :gremtongue:
 

Rajr0t

Veteran
Joined
6 Mar 2002
Messages
158
Location
Karlshamn, Blekinge
Har du 8 spelare i gruppen samtidigt?
Både ja och nej. Ibland är vi så få som tre + SL ibland upp till åtta stycken. Det är kul som tusan, men lite rörigt blir det allt.

han gömde sig och "backstabbade" orchen
Hjältepoäng är vi ganska generösa med faktiskt, kanske därför vi får ganska bra karaktärer också (hmm..) Det är ROLIGT att bli bättre! Är inte riktigt för det där med att vara snål med belöningar till rp. Med måtta, givetvis.

Det sagt, var det förenat med hjältemod att gömma sig och backstabba någon (även om det trots allt var en orch)?
Men det faktum att han räddade sina vänner kanske väger upp det lite o-chevalreska sättet. :gremsmile:

så magikern är mycket duglig
Jag gillar EXPLOSION, men bara när motståndarna har den, muhaha.

"människa är alltid trevligt
Jag tycker inte man ska ta rollspel ALLTFÖR allvarligt. För ett tag sen var, i alla fall jag, väldigt strikt med det där med realism, återhållsamhet med magiska föremål och annat, men har faktiskt gått ifrån det ganska mycket. Som sagt, det är kul när ens karaktär utvecklas och får förbättrade förmågor och magiska föremål eller andra hjälpmedel.

Det hela handlar förstås om hur man spelar DoD, med egna husregler och förändringar osv, men msåte ändå tillstå att vi ändå inte sprutar ut dessa belöningar (även om det låter så :gremcrazy:)
utan det är förstås frågan om långvarigt äventyrande.

Hmm, nåja, det jag från början ville ha sagt var att man kan förstås göra en mycket komplicerad människa som karaktär och ha en avancerad story, det har jag inget emot, men vill spelarna göra en lite mer udda ras, eller komma på en egen för den delen, har jag inget emot det. Det sätter bara färg på rollspelet, och vår grupp SRUDLAR av färg!

Hursomhelst, jag sitter bara och svamlar, har precis skrivit en tenta och är lite ostrukturerad i huvudet :gremwink:
Vad jag menar är att rollspel handlar förstås om att ha så roligt som möjligt, men den där helt gravallvarliga, seriösa rollspelandet har inte riktigt funkat i min spelgrupp (japps, vi har spelat så också) men är man på ett annat "rollspels-plan" så att säga, finner man förstås mycket nöje i ett mer realistiskt rollspel.

Äsch, jag vet inte. Jag upprepar mig och har obefintlig struktur på det jag skriver, men det får ni leva med! Kom gärna med kritik, åsikter och (mot)argument!
 

Rajr0t

Veteran
Joined
6 Mar 2002
Messages
158
Location
Karlshamn, Blekinge
Re: Grävde fram lite nostalgi

Det är intressant att se hur spelarens egna personlighet avspeglar sig i karaktären i val av ras, yrke och färdigheter.
Upplever ni det mycket?

Howath... Penner...
Vad tusan är det för raser? Aldrig hört talas om, är de officiella? Kanske finns det en sida av DoD som för min del står outforskad?! Ack, hemska tanke! :gremsmile:

nästan alla är bra på strid då det är dom siffrorna som tenderar att vara värde mest
Jag hade en skum grej för mig inför Svavelvinter-serien. Jag plockade ut de mest oanvända färdigheterna, som Heraldik, Administration, Geologi, Kulturkännedom, Historia osv, och gav spelarna en summa ep extra (minns inte hur mycket men runt 100) som endast fick spenderas på dessa färdigheter. Det funkade ganska bra, och man fick äntligen riddare som kunde hålla ordning på ätter, sköldar och banér istället för att bara kunna hacka fiender.
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,317
Location
Helsingborg
"Äsch, jag vet inte. Jag upprepar mig och har obefintlig struktur på det jag skriver, men det får ni leva med! Kom gärna med kritik, åsikter och (mot)argument! "
Givet, det här är ju ett diskussionsforum.. Kul tråd, för sådana här trådar brukar mest skapas för att personen vill skryta om sin spelgrupps balla karaktärer.. Därför drog jag mig faktiskt lite för att svara men nu när du svarar och babblar på lite så känns det som om trådens avsikt ändrades.. :gremsmile:

"Både ja och nej. Ibland är vi så få som tre + SL ibland upp till åtta stycken. Det är kul som tusan, men lite rörigt blir det allt."
Mmm, känner igen det där.. Vi var 15 personer (2-3 år sedan spelgruppen upplöstes), så de som kunde dök upp, typ.. Jag och en annan snubbe (den andre spelledaren i gänget) var nästan alltid med.. Vi tillsammans stod för 10-12 olika rollspel.. :gremsmile:

"Det sagt, var det förenat med hjältemod att gömma sig och backstabba någon (även om det trots allt var en orch)?
Men det faktum att han räddade sina vänner kanske väger upp det lite o-chevalreska sättet.
"
Ja, alltså.. Han kunde ha smitit och lämnat sina kamrater där för att dö.. Faktiskt så låg det lite i spelarens natur att vara egensinnig.. Men istället så gömde han sig och överraskade genom att den späda råttmannen gav sig på de återstående orcherna.. Det tyckte jag var hjältemodigt..

Han hade dock ingen chans mot sista orchen efter att ha huggit ner hans kompis, så de låg alla oskadliggjorda när vi avbröt spelmötet.. Jag hade tänkt lite fel i scenarioupplägget, så de fick möta två grupper av motståndare - likätare och orcher - efter varandra.. Jag räddade dock situationen.. Eller snarare gjorde det andra sällskapet av rollpersoner det..

(länkarna funkar inte för studentsidan är dum - de finns dock för framtiden när allting väl funkar)

"Hjältepoäng är vi ganska generösa med faktiskt, kanske därför vi får ganska bra karaktärer också (hmm..) Det är ROLIGT att bli bättre! Är inte riktigt för det där med att vara snål med belöningar till rp. Med måtta, givetvis."
Sedan är jag faktiskt rätt snål (för snål) med själva hjältepoängen.. Det brukar vara spelare (faktiskt inte den som ska få hjältepoängen) som för det på tal och efter en liten diskussion så brukar jag ge rollpersonen ifråga ett hjältepoäng eller två..

Men någon spelare påpekade faktiskt att de fick för lite hjältepoäng, så jag letade upp en jordnära, men ändå episk kampanj så att de skulle få chans till att införskaffa lite hjältepoäng.. Sedan blandade jag in lite egna idéer i den..

"Jag tycker inte man ska ta rollspel ALLTFÖR allvarligt. För ett tag sen var, i alla fall jag, väldigt strikt med det där med realism, återhållsamhet med magiska föremål och annat,"
Jag ville återuppleva "Wow"-känslan som man hade när man var mindre och spelade rollspel.. Därför började spelarna på en rätt låg nivå.. Sedan hade jag tänkt att utveckla det mer och mer till högre och högre nivåer.. I äventyret som jag berättade om stycket ovan fick de exempelvis bevittna (utan möjlighet att stoppa) frammanandet av en demon i en stor sal med en hord svartfolk.. De hade via vattenkanalerna i ett slott krypit in i salen och satt där som tysta möss och vakade.. Själva demonen tänkte jag sedan binda samman med en stor kampanj som de spelade under 1995-96!

Hmm, råttan har överlevt länge.. Jag vill minnas att spelarna hade helt andra karaktärer då.. Lönnmördarhob, en ärkemagikerhob som red på sin spiritus familiarus-drake, en människomunk.. Hmm, (den bättre) prisjägaren var med då också.. En alvbrud var också med.. Hon fick huvudet avhugget av svartfolkstyperna och spetsat på en påle.. Någon osympatisk dvärg var med på hörn med..

"men vill spelarna göra en lite mer udda ras, eller komma på en egen för den delen, har jag inget emot det. Det sätter bara färg på rollspelet, och vår grupp SRUDLAR av färg!"
Med andra ord kanske du ser att jag tillåter andra raser.. Alltså, frågar de så säger jag människa men trugar de verkligen så tillåter jag det.. Alver skulle jag normalt inte vilja tillåta, men jag litade på spelaren och visste att denne kunde hantera spelandet av en (och det faktum att en alv är mycket bättre).. Denne fick besvara lite frågor (tredje stycket) för att få bättre förståelse och forma sin alv.. Fast det slog bakut och gav en nedvärderande alv.. Inte vad jag tänkt, men det blev roande.. :gremsmile:

Så visst har jag med andra raser (främst hober och ankor, för de lever i människosamhällena), men jag ser helst att det bara är 1T3 ickemänskliga varelser med övernaturliga förmågor (magiker räknar jag in här)..

Just magiska förmål (eller andra övernaturliga företeelser) brukar jag bygga äventyren kring.. Visst stöter rollpersonerna på magiska föremål, för jag har en förkärlek till att plantera svag magi i saker, men spelarna brukar sällan förstå att det är ett magiskt föremål.. En rollperson kan köpa en mantel och sedan tycka att det går bra för honom, när det i själva verket är manteln som gör att han aldrig fumlar.. I min värld (som är Ereb + tillägg) så är det vanligt med magiska rester, både i varelser och föremål, men inte att folk känner till detta (smeder som har vilda magin Eldvän, om du minns från Magikerns Handbok?)..

"Hmm, nåja, det jag från början ville ha sagt var att man kan förstås göra en mycket komplicerad människa som karaktär och ha en avancerad story, det har jag inget emot,"
Hehe.. Jag skriver mina scenarior två timmar innan spelmötet och improviserar det mesta.. Just scenariot med demonframkallningen (300 kb) var 3 olika halvklara scenarior som jag band samman till ett enda via improvisation.. Som jag skriver i äventyret (det enda jag fört samman i digital form): "Jag skrev allt eftersom spelmötena fortsatte och improviserade en hel del. Jag tror jag klarade spelleda äventyret på kanske totalt 100 nerskrivna ord, 3 kartor och 8 stycken svartfolksmallar."

"Vad jag menar är att rollspel handlar förstås om att ha så roligt som möjligt, men den där helt gravallvarliga, seriösa rollspelandet har inte riktigt funkat i min spelgrupp..."
Så var det inte i vår heller.. Vi kom dit, snackade skit, umgicks och sedan gick över till att spela lite rollspel som en social grej.. I regel så kom spelarna dit med avsikten att bli serverade ett scenario.. Efter 5 års tid tröttnade jag lite på det, så jag började skifta lite i hur jag lade upp äventyren (i andra rollspel än DoD då - DoD fick vara som det var).. Men det är en annan historia.. :gremsmile:

/Han som undrar hur han skulle lägga upp äventyrsbiten om han fick ett nytt spelgäng
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
Tjaa, min grupp består av 3 männsikor & en alv. Så den är väll gansak homogen tycker jag.
Yrkerna är ganska lika åxå tycker jag, 2 av människorna 'r väll ganska stridsinriktade & en är magiker. Alven är ån form av jägare.

/ Johan K, som knaprar på lite chipps.
 

Terrasol

Veteran
Joined
31 Aug 2005
Messages
53
Raser --> Kulturer

"Howath... Penner... "

"Vad tusan är det för raser? Aldrig hört talas om, är de officiella? Kanske finns det en sida av DoD som för min del står outforskad?! Ack, hemska tanke! "

Skulle nog säga att det är kulturer. Howath är en infödingsfolk (människor) som beskrivs i modulen Torshem.

Penner är ett jorifolk som lever i Kardien (eller om det var Zorakin) se Ivanhoe-boxen.

// Terrasol
 

Rajr0t

Veteran
Joined
6 Mar 2002
Messages
158
Location
Karlshamn, Blekinge
sådana här trådar brukar mest skapas för att personen vill skryta om sin spelgrupps balla karaktärer
Det tänkte jag faktiskt inte alls på att det kunde uppfattas på det viset. Jag ville bara få nya intryck av hur olika spelgrupper är ihopplockade, och var ju förstås tvungen att beskriva min egen! :gremsmile:

Därför började spelarna på en rätt låg nivå
Hur brukar ni göra era karaktärer? Just denna spelgruppen vi har nu, är gjorda som vanliga (125 bp), men annars brukar vi faktiskt göra hjältar. Det innebär förstås mäktigare karaktärer, men what the heck, vi har slaktat svartnissar och trädiglar i åratal, nu går vi på de stora demongrabbarna! :gremlaugh:

Hon fick huvudet avhugget av svartfolkstyperna och spetsat på en påle.. Någon osympatisk dvärg var med på hörn med..
Hahaha! Låter som en helt underbar dvärg som en spelare spelar ibland, Balt Clet. Han motto är: Ni pekar, vi hackar! Samme dvärg släpar alltid med sig det mest gudsförgätna hemskaste föremål någonsin: Vildsvinssäcken ! Otaliga råa vildsvin har slutat sina dagar i denna säck.
Han har även i sitt förvar (läs stulit och gömt) Alvernas (med stort a, jag menar verkligen alla alvers) livsgnista. En grön sten , vilken alla alver drar sin livsenergi ifrån. Inte i min spelvärld dock, utan en annan spelare som brukar vara lite stand-in sl och nu begår Alverna kollektivt massjälvmord.
(Var det där skryt om balla karaktärer nu? :gremconfused:)

Alver skulle jag normalt inte vilja tillåta
Inte jag heller, egentligen. Alver är alltför komplexa och det är för svårt att sätta sig in i deras sätt att tänka. Men jag älskar alver och kan inte låta bli att låta spelare få spela dem.
 

Rajr0t

Veteran
Joined
6 Mar 2002
Messages
158
Location
Karlshamn, Blekinge
min grupp består av 3 männsikor & en alv
Och hur fungerar det för dig? (Haha, hobbypsykologi?)
Det jag menar är, hur är det att spela med endast "vanliga" karaktärer. Missförstå mig inte, jag menar inte att ni skulle ha en tråkig ogenomtänkt spelgrupp, men kanske inte riktigt så utflippad som min. :gremlaugh:
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,317
Location
Helsingborg
"Hur brukar ni göra era karaktärer? Just denna spelgruppen vi har nu, är gjorda som vanliga (125 bp),"
Vi brukar slå fram grundegenskaperna..

Ja, bara det faktumet innebär rätt mycket skillnader.. Jag antar att vi balanserade det tillräcklig för att det skulle innebära en medelmåttig (125 BP) karaktär.. Fast sedan så ströp jag startkapitalet för rollpersonerna, ströp deras motståndares FV i stridsfärdigheter (för att sänka rollpersonernas) och till sist ströp jag antalet färdigheter (till att bli mer breda färdigheter) och antalet BP.. Så faktiskt.. Jag vet inte.. :gremlaugh:
"(Var det där skryt om balla karaktärer nu? :gremconfused:)"
/Han som tyckte det mer liknade en anekdot
 

Feuflux

omjonasson.se
Joined
8 Jan 2001
Messages
5,025
Location
Linköping
Blandade svar och lite raser.

Vad tusan är det för raser? Aldrig hört talas om, är de officiella?

Nu har Terrasol redan svarat, och dessutom haft rätt, men jag tänkte att jag slänger upp den där word-filen med rasers grundegenskapvärden som jag kom på att jag hade. Jag vet inte vad alla raser däri är för något så allt har inte varit tillåtet att använda hos mig.

Alver skulle jag normalt inte vilja tillåta

Policyn på senare tid var att man fick spela unga alver. Syrrans spionalv i förra inlägget var 40 år nånting och min DoD6-alv är runt 30. Då slipper man det där problemet med 1000-tals år av kunskap som av någon anledning inte syns bland formulärets siffror.

Det är intressant att se hur spelarens egna personlighet avspeglar sig i karaktären i val av ras, yrke och färdigheter.
Upplever ni det mycket?


Jag skulle säga att jag spelat för lite för att kunna dra ordentliga slutsatser. Det är inget jag tänkt speciellt mycket på faktiskt, men jag skulle snarare säga att det avspeglar sig i karaktärens personlighet än hans/hennes ras/yrke/skills. Kusingänget med en Björn som inte lirar en pratig karaktär skulle bli mycket tristare så han får gärna fortsätta med det osv. :gremsmile:

När det gäller yrke och färdigheter så är jag lite småbesatt av att komplettera övriga gruppen när jag är spelare. Är alla andra t.ex. krigiska så kan jag lira tjuv eller så. I Star Wars var de andra jedi, smugglare och soldat. Så då gjorde jag en diplomat istället och han går och gömmer sig vid strid...

Det jag menar är, hur är det att spela med endast "vanliga" karaktärer.

DoD-spelandet har blivit mer och mer människotätt under årens gång. En gång i tiden sprang halvorch-krigare, alv-animister och kattmannajägare med treuddar omkring och mosade fiender. Those were the days. :gremsmile: Jag vet inte, det bara föll bort och helt plötsligt var det 80% människor och 0% ovanliga raser.

För övrigt så blir jag snorsugen på att börja lira rollspel av det här. You bastard! :gremlaugh: *kram*
 

Kaigon

Helmgast
Joined
14 Mar 2001
Messages
732
Location
Göteborg
För mina öron låter det ganska urflippat på något sätt, säkert en källa till ännu mer roligt under spelmötena (så jag föraktar det inte på något sätt) :gremlaugh:.
Själv tänkte jag dock vara lite rebellisk och svara för DoD 5 då det är det enda jag egentligen deltagit i, och då som spelledare. Jag har mest nogrann bokföring från läsåret 03/04 så jag plockar väl därifrån. Oavsett så har dock alltid människor dominerat, därefter alver och sen några få enstaka gånger har spelarna varit dvärgar, drakoniter, wongoser, resar eller dyl.

Vi hade en kort tjuvkampanj som utspelades under fem spelmöten i september som ändå var rolig, eller så jag minns. Kort och gott ett gäng ganska patetiska tjuvar under namnet "De Skuggfödda" som försöker överleva i Chronopia. De kom även överens om innan att alla skulle vara människor. De flesta är även egostiska och sviniga och skulle säkert inte tveka att sälja sina kamrater för ett par dubloner. Ibland spelade de uppdelade i grupper, men samlingsplatsen blev underligt nog alltid hos en viss läkare, där man hittade gamla, något sårade, kompanjoner.

Valdo "Flugan" Senthell
En riktigt klen tjuv som knappt tålde att man rörde vid honom (ett internt bråk uppstod en gång, Valdo däckade nästan och den dåvarande kuppen hos en diversehandlare avbröts, som de därtill hade planerat att använda som drogdistributör), kunde glidflyga och använde det någon gång för att fly

Valimer "Vargen" Mergion
En lönnmördare med både yxa och lyckostövel. Vanligaste uttrycket var nog att han skulle ge någon han inte gillade "fot", även om han var riktig kass på att sparkas. Riktigt skicklig i övrigt, men tog klavertrampet att hjälpa en av de andra då de haffats för rån och han kommer väl ut om 25 år.

Coric "den Tyste" Thal
Den ovan nämnda rånaren, egentligen en mästare på att smyga och göra inbrott tillsammans med Valdo. Lyckas klanta till det rejält en gång och istället för att klubba till offret så får Valimer smaka på smärta. Det hela går av "smidigt" när de ursäktar sig för offret och går därifrån.

Vegel "Svarte" Merger
Den helt klart biffigaste av tjuvarna, egenlitgen en gängmedlem. En riktigt duglig krigare utan för mycket bakom pannbenet (läs: INT 6). Svarte skulle kunna vara ett tillnamn för hans förmåga att slåss utan att se (strid i mörker). Han lyckades även med att falla pladask mot rännstenen från taket på tredje våningen och klara sig.

Vinic "Handen" Snath
Inte helt oväntat maffig på slagsmål, men därtill en knivmästare och fickstöldernas mästare. En dålig relation till Valdo som enligt Vinic hade försökt sno hans penningpung. Inte särskilt klyftig, men impulsiv och en skicklig lögnare som misstror de flesta.

Merikar Bratri "Nåldynan"
Fanatiker och krigare för Khâtaredyrkan (tjuvarnas gud). Fick sitt tillnamn efter att ha beskjutits massivt av stadsvakten under en takflykt men överlevt. Näst intill lika skicklig som Vegel.

Inga dåliga karaktärer egentligen, mest att det inte fanns någon vettig planerare som kunde utnyttja deras kompetens.

/Zimmerman - Får se om jag skriver om en av de stora kampanjerna också.
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,864
Location
Värnhem, Malmö
Nu är det visserligen EDD, men reglerna och världen är tillräckligt lika DoD 91 för att det inte blir någon skillnad på karaktärerna. Dessa är i vart fall de karaktärer som spelas i Oraklets Fyra Ögon.

Farandil är äldst i gruppen, både i fråga om faktisk ålder och tid i spelgruppen (han är den ende som har överlevt enda sedan början). En skogsalvisk ljusmagiker med absurd karisma (den ökades på grund av det där "extrem grundegenskapsförändring"-resultatet bland elementarmagikerns egenheter) och fruktansvärd fysik (samma sak där), villig agent i Trakorien för Siratsia (som faktiskt uppskattar honom på grund av hans intelligens, livsåskådning, karisma och livslängd) och ärkefeg inför alla former av fysiska hot (med FYS 4 blir det lätt så). Denna feghet är, i kombination med besvärjelsen Ljusväg, hemligheten bakom hans överlevnad. Hans höga karisma har också gjort honom till en veritabel kapten Kirk i fråga om köttsliga eskapader.

Barbica är den avfällige shaguliten från Svavelvinter, som togs in som rollperson när en ny spelare kom in. Han är botfärdig, asketisk och fullkomligt ointresserad av materiella ägodelar. Han är i besittning av kraftfull nekromanti, men efter att ha gett ett halvdussin oskyldiga åskådare hjärtattack medelst användande av besvärjelsen Terror har han svurit att endast använda den i yttersta nödfall. Han har förlorat en del av sina shagulitiska egenskaper genom "bristande underhåll", men är fortfarande formidabel i fråga om uthållighet och motståndskraft.

Corgan är en halvlängds-harmonist med smak för livets goda. Hans motivation är framför allt berömmelse och njutning, men han har av överlevnadsmässiga skäl tvingats stanna med gruppen (vore han ensam skulle han bli ett lätt mål för RhabdoRhana). Corgan är också en hyfsad bågskytt.

Echmet är en gammal kringvandrande mentalist med ett ganska spektakulärt utseende -- en näst intill två meter lång man med långt grått skägg och ett stort svärd över ryggen. Tillsammans med den stridsduglige tjuven Marduko har han rest över stora delar av Trakorien och tjänat en hacka på diverse bedrägerier. De deltar på grund av en törst efter kunskap och pengar. Framför allt pengar.
 

morkbollen_UBBT

Warrior
Joined
12 Mar 2005
Messages
263
Location
Stockholm
Även min grupp från den femte konfluxen...

*Therin Sauss: En adling, fäktmästare och föredetta officer i en liten styrka legoknecktar. Mycket karismatisk och god talar, men var mer som ett lik när han möte sin bödel, ty sturmendrang hade honom i sitt fäste, vilket förlorades som en tribut. Han dog i Hoskas klyfta när dom flydde från ur-invånarna.

*Teran: En fattig, föräldralös yngling från Tricilve. Kompetent gravplundrare och tjuv som senare steg i rangerna efter en rad lyckade affärer, dock blev han besatt av en demon och vandrade iväg efter konfluxen blivit säkrad.

*Fannagon Faladin: En gammal historiker och elementar magiker från Krilloan. Han var väl egentligen den enda som klarade sig genom hela kampanjen faktiskt helt oskadd!

*Egil Hizzird: En mäktig barbar och hyrsvärd som supit sig för full och missade båten tillbaka till Trakorien från Majura, men visade sig snabbt vara en kompetent och trogen följeslagare. Han dödades dock av Kung Ottar, men var med i striden om konfluxen som vandöd och stupade när den var säkrad.

*Tobik(som Abanazer): Kom med gruppen för att hämnas sina döda bröder och höll sig väl med gruppen. Dock drog han på sig Kandurras hämndfulla ande och dog kort efter konfluxen.

Så tja, alla var visst människor, men vanligt vis är det en icke-människa och resten brukar i regel vara människor om inte alla är det förstås...
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
Funkar bra !

Johodå, det funkar faktsikt riktigt bra måste jag säga. Det är inga som hellst konstigheter, få jag lov att säga. Snarare tvärtom.. :gremsmirk:
De sköter sig riktigt bra mest hela tiden ! :gremlaugh:

/ Johan K, som är halvdöd efter att ha jobbat 22 timmar denna helg
 

Dewil

Skrivbordsgeneral
Joined
30 Jun 2000
Messages
1,769
Location
Nett-ruh-bi
Hur hänger det ihop?

Några av rollpersonsgrupperna som presenterats här innehåller rollpersoner från världens alla hörn och av diverse slag (av vilka några möjligen inte ens skulle bli insläppta i mindre frigjorda städer). Hur hänger det ihop egentligen? Är det riktigt realistiskt? Eller är det jag som har blivit Krille? (Hemska tanke!)

Dewil
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
Re: Hur hänger det ihop?

Hur hänger det ihop egentligen? Är det riktigt realistiskt?
Jo, varför inte egentligen...
jag menar, har man varit ute pp luffen i X antal år så bör man ju ha träffat på diverse mer eller mindre suspekta personer, olika slags raser & anant knytt. Så någonstanns så känns det logiskt att man kansek råkar gilal den personen som man möter & sedan slår följe.
 

Feuflux

omjonasson.se
Joined
8 Jan 2001
Messages
5,025
Location
Linköping
Nej för helskotta. :D

Några av rollpersonsgrupperna som presenterats här innehåller rollpersoner från världens alla hörn och av diverse slag (av vilka några möjligen inte ens skulle bli insläppta i mindre frigjorda städer). Hur hänger det ihop egentligen? Är det riktigt realistiskt?

Nej för helskotta. :gremlaugh:
Men vem bryr sig? (Ja, det är ju säker många som bryr sig men vi har aldrig brytt oss om det här i DoD.) Folk får spela de raser de vill och inte mer med det. Har alltid varit äventyrsdrivet när vi lirat, dvs det viktiga är att man får åka iväg nånstans (vi har flängt kors och tvärs över Ereb. Äventyr i Erebos ena dagen och nästa pass var vi uppe i Barbie och röjde i ett helt annat äventyr). Vi brukade heller aldrig bry oss om att komma på varför gruppen höll ihop. De var väl vänner eller nåt. Med de rådande förutsättningarna, tycker du att det spelar någon som helst roll vad spelgruppen består av?

Blir man inte insläppt i staden får man väl göra som vanligt och änterhaka in sig på natten istället. Problem är till för att lösas. :gremsmile:

Och om du inte visste redan det så var (eller är) jag inte så intresserad av grisodling. :gremwink:
 

Dewil

Skrivbordsgeneral
Joined
30 Jun 2000
Messages
1,769
Location
Nett-ruh-bi
Re: Nej för helskotta. :D

Du har så rätt, så. Det trevliga med DoD är att man kan spela det precis som man vill. (Vilket många framhåller som en nackdel...)

Dewil (som inte är Krille, tack och lov)
 
Top