Nekromanti Spelgrupper DoD 91

[Rajr0t]

Re: Hur hänger det ihop?

Hur hänger det ihop egentligen? Är det riktigt realistiskt?
Sen när blev rollspel realistiskt?
Nej, jag förstår vad du menar, men jag tycker hellre att spelarna får spela de karaktärer de vill och släppa lite på logiken och realismen i det fallet. Dessutom vet ju alla spelarna om en ny figur i äventyrargruppen styrs av en spelare eller inte, så de tenderar att acceptera denne som "en del av gruppen". Därmed inte sagt att alla är vänner eller visar ömsesidig respekt för varandra (alver-dvärgar).
Orealistiskt, javisst! Men så länge man har kul bara .

 

[cogitare]

Kanske en smula OT, då vi inte spelar DoD aktivt längre.

Kommer faktiskt inte ihåg hur sammansättningen såg ut när vi spelade Svavelvinter(+efterföljande äventyr) men jag tror vi var rätt brokiga, dvs. många olika raser i gruppen.

Nu för tiden, i fantasyspel, har jag märkt hur vi som spelare mer och mer väljer att spela människor och det blir mindre "freak shows"(som vi har kommit att kalla grupper bestående av flera udda raser). Vet faktiskt inte varför det blivit så. Men vad som är uppenbart är ju att det är mycket enklare att gestalta en människa vars grundsynsätt torde ligga någonstans i närheten av ens eget.

C.

 

[Feuflux]

Nu för tiden, i fantasyspel, har jag märkt hur vi som spelare mer och mer väljer att spela människor och det blir mindre "freak shows"(som vi har kommit att kalla grupper bestående av flera udda raser). Vet faktiskt inte varför det blivit så. Men vad som är uppenbart är ju att det är mycket enklare att gestalta en människa vars grundsynsätt torde ligga någonstans i närheten av ens eget.

Du svarade på det själv tycker jag. I samma ögonblick som man tänker tanken "det är mycket enklare att gestalta en människa" så har man släppt lös en realism-demon som för evigt kommer att gnaga på din hjärna (dramatiskt va?). Man tänker sönder fantasin helt enkelt. Har märkt exakt samma grej och tycker det är synd att det blivit så människodominerat. Det blir inte "mystik" på samma sätt.

Spelar det förresten någon som helst roll att det är enklare att gestalta en människa bara för att man är någon? De andra i gruppen lär ju lika lite som du veta exakt hur en alv/dvärg/whatever agerar. (Det här har vi babblat loss en del om ifall du vill söka upp och läsa gamla diskussioner.)

 

[Rickard]

Tröttna på icke-människor

Nu för tiden, i fantasyspel, har jag märkt hur vi som spelare mer och mer väljer att spela människor och det blir mindre "freak shows"(som vi har kommit att kalla grupper bestående av flera udda raser). Vet faktiskt inte varför det blivit så. Men vad som är uppenbart är ju att det är mycket enklare att gestalta en människa vars grundsynsätt torde ligga någonstans i närheten av ens eget.



Du svarade på det själv tycker jag. I samma ögonblick som man tänker tanken "det är mycket enklare att gestalta en människa" så har man släppt lös en realism-demon som för evigt kommer att gnaga på din hjärna (dramatiskt va?).

En annan sak är också att alver och dvärgar anser de flesta att man ska spela på ett särskilt vis.. Folk tröttnar efter ett tag på att spela krigare, tjuvar, alver och dvärgar.. För att göra det tydligare så kan vi titta på Stjärnornas Krig.. Där har de ett yrke (sysselsättning, whatevah) som heter "Xenomorf".. Vad fan liksom? Kan inte en xenomorf vara prisjägare eller jedi? Nä, en xenomorf är tydligen en xenomorf och inget annat..

/Han som vill föra fram kulturer i raser (xenomorfer, aliens) och inte deras personlighetsdrag

 

[Dewil]

Korrigering

En annan sak är också att alver och dvärgar anser de flesta att man ska spela på ett särskilt vis.. Folk tröttnar efter ett tag på att spela krigare, tjuvar, alver och dvärgar.. För att göra det tydligare så kan vi titta på Stjärnornas Krig.. Där har de ett yrke (sysselsättning, whatevah) som heter "Xenomorf".. Vad fan liksom? Kan inte en xenomorf vara prisjägare eller jedi? Nä, en xenomorf är tydligen en xenomorf och inget annat..

Tyvärr har du fel här - personbeskrivningen du talar om är Xenomorf mystiker. Övriga uttalat xenomorfa personbeskrivningar i grundreglerna är Ewok, Mon calamari och Wookiee men det finns inget som säger de att andra personbeskrivningarna inte får användas för xenomorfer. (Filmerna vimlar av xenomorfer av alla yrken utom möjligen kejserliga officerare och soldater.)

Dewil

 

[Rickard]

Re: Korrigering

"Tyvärr har du fel här - personbeskrivningen du talar om är Xenomorf mystiker. Övriga uttalat xenomorfa personbeskrivningar i grundreglerna är Ewok, Mon calamari och Wookiee"
Ok, tack för den rättningen.. Men det förändrar inte min poäng.. Wookiee är en wookiee.. Alv är en alv..

"...men det finns inget som säger de att andra personbeskrivningarna inte får användas för xenomorfer."
Och det finns inget som säger att andra xenomorfisar ska gå emot den tankegångsmall som finns för andra xenomorfer.. Olika tolkningar alltså.. Fast detta är en diskussion låångt ifrån min poäng.. Se ovan och signaturen i förra inlägget..

/Han som bara drog ett exempel, Helge

 

[Nightowl]

Xenomorfer!

Det här var inget problem för oss - en kille spelade en Xenomorf Lantis, som såg ut som Yoda i enorm halmhatt och snickarbyxor, och beväpnad med en "sumpbestbössa" (det var uppenbart att "sumpbestar" var ett kodnamn för alligatorer. Han ändrade utseendet på arketypen Lantis. En annan killes wookie var visserligen en, öh, Wookie, men han var en blid revisorstyp som hellre mekkade med datorer än rymdskepp.

Dessutom hittade vi på egna aliens. (Vilket avspeglades i ett makalöst uselt konventsäventyr jag gjort mig skyldig till, som innehöll en rollperson som var en telepatisk krukväxt...)

Erik

 

[Rosen]

Re: Xenomorfer! (ANT)

ett makalöst uselt konventsäventyr jag gjort mig skyldig till, som innehöll en rollperson som var en telepatisk krukväxt...)

Heee, den minns jag -- MittCon '91!
Fast vad jag minns så var det ingen som klagade på äventyret. Plantan i antigrav-kruka var iaf rätt så ball...

--
Åke

 

[cogitare]

Man tänker sönder fantasin helt enkelt. Har märkt exakt samma grej och tycker det är synd att det blivit så människodominerat. Det blir inte "mystik" på samma sätt.

Jag kan tycka att det är mer synd att det blir så icke-människodominerat när det i praktiskt taget VARJE fantasyvärld är så att människorna är dominanta. Men detta kan man knappast se på vilka karaktärer som finns i gruppen eller som är representerade som viktiga SLP.

Kalla det realismdemon eller något annat(personligen så är jag inte så förtjust i tokrealism iofs).

Spelar det förresten någon som helst roll att det är enklare att gestalta en människa bara för att man är någon?

Du menar för att man är en själv? Ja, det tror jag. Då kan man basera sin karaktär på egna erfarenheter och kunskaper på ett sätt som man ALDRIG kan göra med icke-människor.

Det var inte menat som att man inte skall tillåta andra raser eller att det är av ondo och bör förgöras on sajt. Utan mer en "intressant" observation. Om jag skall tillåta mig själv att generalisera lite granna så är det min erfarenhet att yngre rollspelare är mer förtjusta i udda raser än de som har spelat lite längre. Eller så är det i varje fall i de grupper jag har spelat i.

C.

 

[cogitare]

Re: Tröttna på icke-människor [OT]

Det var en underlig del av gamla SW ja. Man kunde även vara t.ex. wookie och det var då både yrke och ras. Att slå ihop båda dessa begrepp är faktiskt rätt puckat.

Då har de faktiskt löst det bättre i nya D20-varianten av SW där man kan välja ras och yrke separat.

För att återgå lite till ämnet. Jo, varje ras som INTE är människa tillskrivs ofta vissa personlighetsattribut såsom att ofta är dvärgar envisa, buttra och giriga. Dessa är karaktärsdrag som mycket väl kan finnas hos en människa också men som på något sätt skulle vara nedärvt och djupt inkorporerat i deras genpool

Dessa, ofta rätt påtagliga, karaktärsdrag och ibland underliga personlighetsdrag tycker jag kan göra icke-människoraser svårspelade. Alternativt så väljer man mest att spela en icke-människa för att få lite andra grundegenskaper eller kewl powerz....

C.

 

[Krille]

Arketyper kontra yrken (OT)

"Det var en underlig del av gamla SW ja. Man kunde även vara t.ex. wookie och det var då både yrke och ras. Att slå ihop båda dessa begrepp är faktiskt rätt puckat."

Korrigering: gamla Star Wars hade inte yrken alls. Det hade raser och arketyper. Rasen bestämde inom vilka intervall ens rollpersons attribut skulle finnas inom. Arketypen var en halvfärdig rollperson som man endast behövde sätta namn på. Men arketypen hade ingenting med "yrke" att göra, utan snarare en personlighetstyp med tillhörande färdigheter och förvalda attribut, som passade i Star Wars-universat.

Arketypen "Wookie" är ett jättebra exempel. Det är inget yrke. Det är ingenting annat än en Chewbacca Light för spelare, dvs en fetestor hårig best som rycker av armarna på folk när den förlorar i holoschack och har ett coolt laserarmborst.

Att folk sedan uppfattar arketypen som "yrke" är en rollspelskulturell grej eftersom alla svenska rollspel upp till översättningen av Star Wars hade yrken. Alltså måste arketyperna vara någon motsvarighet till yrken. Men det är som sagt var fel. Faktum är att arketyperna är exempel på rollpersoner som finns i världen, inte yrken.

Skulle man dessutom känna sig hindrad av att det enbart finns Chewbacca-wookie-kopie-arketyper så kan man bygga sina egna arketyper enligt angivna regler (fördela 18T på grundegenskaper inom rasens ramar, fördela 7T till på färdigheter). På den punkten tycker jag att SWd6 löser det mycket bättre än SWd20: i d20 är det jävelmeckigt att uppfinna ett nytt yrke. I SWd6 tar det kanske två minuter - om du är långsam - att uppfinna en ny arketyp.

Det gör att den enda sort-begränsningen som finns i SWd6 är rasen. Antingen väljer du en arketyp, eller om det inte finns någon som passar så väljer du ras och gör en ny arketyp. Så vill du ha en wookie-bibliotekarie, men tycker att en Chewbacca Light inte passar? Tja, ta rasen wookie. Fördela 18T inom rasens begränsningar. Fördela sedan 7T till på typiska bibliotekarie-färdigheter. Varsågod - en ny arketyp. Och en ny rollperson också.

 

[cogitare]

Re: Arketyper kontra yrken (OT)

Korrigering: gamla Star Wars hade inte yrken alls. Det hade raser och arketyper. Rasen bestämde inom vilka intervall ens rollpersons attribut skulle finnas inom. Arketypen var en halvfärdig rollperson som man endast behövde sätta namn på. Men arketypen hade ingenting med "yrke" att göra, utan snarare en personlighetstyp med tillhörande färdigheter och förvalda attribut, som passade i Star Wars-universat.

Ok, kanske lite olyckligt uttryckt från min sida. MEN......

Det fanns för människor ett stort antal arketyper(Prisjägare, Tuff Lantis, Överlägsen Jedi osv. osv.) och fick olika antal T(tärningar) på respektive grundegenskap. Men för valde man att spela t.ex. Mon Calamari så fick man en uppsättning grundegenskaper som var avhängiga rasen endast och inte att man var rasen Mon Calamari av arketypen Soldat.

Dessa rasliga(intressant ord) arketyper var ofta direkt kopplade till karaktärer i filmen som Chewbacca, Sullusten som kör Årtusende Falken i 6:an eller Admiral Ackbar.

Sen har Krille rätt i att det fanns lite tilläggsregler som gjorde att man kunde modda sina raser. Detta kom dock i något supplement och fanns inte i grundboken.

C.

 

[Dewil]

Re: Arketyper kontra yrken (OT)

Sen har Krille rätt i att det fanns lite tilläggsregler som gjorde att man kunde modda sina raser. Detta kom dock i något supplement och fanns inte i grundboken.

"Supplementet" i fråga var kapitel 7 i Spelledarsektionen, bok B i grundlådan...

Dewil

 

[cogitare]

Re: Arketyper kontra yrken (OT)

I stand corrected

Skrev detta utifrån minne utan att ha böckerna framför mig.

C.

 

[Pigi]

Om jag skall tillåta mig själv att generalisera lite granna så är det min erfarenhet att yngre rollspelare är mer förtjusta i udda raser än de som har spelat lite längre. Eller så är det i varje fall i de grupper jag har spelat i.

Spelar ofta udda karaktärer och raser eftersom det ger mer utmaning att gestalta rollen. Har mer erfarenhet att nybörjare väljer att gestalta människor eftersom de är lättare att spela.

Är inte tanken med rollspel att inte spela sig själv utan en fiktiv karaktär.

 

[Pigi]

Re: Tröttna på icke-människor

En annan sak är också att alver och dvärgar anser de flesta att man ska spela på ett särskilt vis.. Folk tröttnar efter ett tag på att spela krigare, tjuvar, alver och dvärgar..

Men tänk vilken rolig karaktär det blir när ändrar på dessa regler. Är speledare i Snösaga och där har en av rollspelarna valt att spela ett Halvtroll som är Bestiolog . En annan rolig karaktär som har passerat under min tid som rollspelare var en dvärg som var givmild och nykterist.

 

[Johan K]

Jo, ´jag kan ju lätt hålal med dig om att det är enkelt att lira en människa. Det går ju inte att förneka ju.
Dock så tycker jag att det är klart mer intresant att gestalta en fantasifigut, det ger mig iaf lite mer att kunna försöka få till det hela & lira en dvärg, alv eller nått liknande.

/ Johan K, som njuter av att det är fredag.

 

[Dewil]

Är inte tanken med rollspel att inte spela sig själv utan en fiktiv karaktär.

Det varierar från person till person. Man kan lika gärna spela för att i första hand uppleva äventyr. Rollgestaltning kommer då i andra hand men god rollgestaltning gör sannolikt äventyret roligare/intressantare/mer spännande.

Alltså kan man mycket väl spela rollspel genom att spela _sig_själv_, om än i fantasins värld.

Dewil

 

[cogitare]

Spelar ofta udda karaktärer och raser eftersom det ger mer utmaning att gestalta rollen. Har mer erfarenhet att nybörjare väljer att gestalta människor eftersom de är lättare att spela.

Då har vi helt skilda erfarenheter min vän

Är inte tanken med rollspel att inte spela sig själv utan en fiktiv karaktär.

Jo, självklart. Men även en människa som spelas i rollspel är en fiktiv karaktär. Designar du en karaktär vars förhållnigssätt till livet kraftigt skiljer sig från din egen så blir det minst lika utmanande att spela denna som att spela magikerminotaouren Yrxxos.

Obs! Jag säger inte att det är fel på något sätt att spela icke-mänskliga raser. Men man bör ha klart för sig varför man väljer att spela en icke-människa för jag tror(i vissa fall vet) att många gör det för att få en kick-back gällande roliga förmågor som man går miste om i det fall man väljer att porträttera en människa.

C.

 

[cogitare]

Alltså kan man mycket väl spela rollspel genom att spela _sig_själv_, om än i fantasins värld.

Jag har flera ggr upplevt att folk gör små superversioner av sig själva. Alltså att de spelar en version av sig själva som de gärna själva vill vara eller kraftigt accentuerar vissa drag hos sig själva. Ofta, säkerligen, helt omedvetet

C.