Bifur;n302595 said:
Såg på Facebook att du genomfört det hela. Återrapportering?
Pinsamt att jag glömde återrapporteringen här, efter alla goda råd som jag fick av er. Jag får skämmas helt enkelt.
Viss SPOILERVARNING för "Det förlovade landet" (Symbaroum)
Det gick skyhögt över förväntan
Det blev 11 spelare till slut. Alla fick välja varsin förskapad,
förenklad rollperson och en T20. En av spelarna hade spelat rollspel från och till sedan 80-talet (med bl.a. Fredrik Malmberg) och hon hjälpte de som satt nära henne, vilket avlastade mig en del. Jag började med att berätta om Symbaroum, Järnringen/Fria ligan och om spelvärlden. Sedan drog vi igång med en introduktion till tältlägret på Titanernas sydsida. För att komma med sista karavanen innan vintern var de tvungna att övertyga karavanledaren om sin duglighet. Fyra personer anmälde sig. De tre första besegrade karavanledarens förkämpe och den fjärde fick stryk på ett så underhållande sätt att han ändå fick följa med. De fick även ta med sig några vänner så att alla rollpersoner kunde följa med.
Resans första dag var lugn, men på kvällen lade en av rollpersonerna märke till att en av vagnsförarna var väldigt nyfiken på den artefakt som rollpersonen hade med sig. Hon tänkt inte så mycket mer på det men nästa morgon var artefakten och vagnsföraren borta. De lyckades spåra honom till en övergiven kvarn. De två som gick först råkade ut för en fälla. Den ena hoppade vigt åt sidan men den andra föll i. Efter att han blivit upplockad smög några fram mot kvarnen. De upptäckte att det inte bara var den förmodade tjuven som fanns i byggnaden utan även en armborstbeväpnad kompanjon. Bågskytten försökte pricka den beväpnade mannen men misslyckades. Då ryckte svartalfen in, hävade upp sitt spjut mot förnstergluggen och trots nästan omöjliga odds lyckades han tvärdöda fienden (han rullade en etta). Svartalfens tama vildsugga sprang ner dörren till kvarnen och en av rollpersonerna smet in, klättrade snabbt uppför en stege och stack en kniv i halsen på tjuven så att han inte skulle kunna föra oväsen. Det var tur, för i skogbrynet dök det upp en väldig riddare och hans underhuggare. Skyttarna placerade sig i kvarnen medan de andra gick ut för att möte fienden. Häxan förvandlade sig till en vildkatt och sprang kvickt fram mot riddaren. Men innan det försökte han ta kontrollen över en av rollpersonerna. Som tur var försökte han ta kontroll över den mest viljestarke i gruppen och misslyckades. Katten rev riddaren över ansiktet och då lossnade delar av det. Riddaren var en odöd! Trots att halva ansiktet var borta manade han på sina underhuggare och ängen förvandlades till ett slagfält. Eftersom riddaren stärkte sina trupper hade nog rollpersonerna förlorat om inte teurgen tagit hjälp av magikern från Ordo Magica. Tillsammans sände de solgudens ljus mot den odöde riddaren och han brann upp. Då vände striden. Några fiender var döda, flera låg svårt skadade på marken och två försökte fly. Resen, som var en tuff krigare med två svärd, rusade ikapp dem och högg ner dem. De skadade avlivades för att de inte skulle kunna hämta förstärkningar.
Mer än så hann vi inte. Det tar sin lilla tid när det är så många spelare. Självklart var det vissa som tog mer plats än andra och gjorde fler saker, men det var ingen som bara satt passiv. Var de lite blyga hittade jag på ett sätt som deras rollperson kunde bidra på. Jag husreglade också en hel del för att det skulle vara kul och händelserikt, men försökte ändå hålla mig inom reglernas anda, så att det inte skulle vara ett helt annat spel.
Alla verkade tycka det var superkul och många vill se en fortsättning. Fast då får det nog bli lite färre spelare och kanske "riktiga" rollpersoner. Bibliotekschefen blev så sugen att han planerar att köpa regelboken. Men tyvärr har de inte så många rollspel i den lokala spelbutiken och ännu färre svenska rollspel.