Nekromanti Spelleda ungar?

[Olle Linge]

På självaste julafton blev jag tillfrågad av min brorson (tolv år gammal) och hans mor hur man ska göra om man vill börja spela rollspel. Han gillar Star Wars och sånt, samt hade sett det här TV-programmet jag inte kommer ihåg vad det heter, men tydligen ska ha något med rollspel att göra (det kanske börjar på "B"?).

Jag funderade lite på det här och insåg att jag faktiskt skulle kunna tänka mig att visa hur man kan spela rollspel genom att spelleda ett enkelt scenario. Naturligtvis dyker några frågor upp och även om flera av dem säkert diskuterats förr, tål de säkert att diskuteras en gång till. Länkar till gamla trådar för bra svar är förstås bara trevligt.

1) Är det bra att spelleda dem överehuvudtaget?

Ja, kanske är det bättre att ge dem förutsättningarna och försöka hjälpa dem komma igång själva? Jag kanske klampar in och förstör för dem mer än vad jag hjälper dem. Å andra sidan tror jag att jag kan ge dem en rätt bra start och bra motivation.

2) Hur är det med regler då?

Jag tänker mig en förenklad version av Nyx, där man bara har ett fåtal egenskaper och där konfliktskalan helt försvinner. Jag tänker dock behålla mycket av abstraktionen i systemet. Bara för att det är tänkt för barn behöver det inte vara dåligt. Däremot kan jag tänka mig att axla större berättaransvar än vad jag gjort med vuxna spelare, men jag är tveksam till det också.

---

Om jag nu bestämmer mig för att spelleda dem tror jag egentligen att det är garanterad vinst. Jag hade definitivt tyckt det var ashäftigt ifall min 10+ år äldre farbror kom och lekte med mig och mina kompisar. Jag tänker mig något ganska enkelt scenario med mycket action, några kluriga beslut och mycket utrymme för dem att hitta på egna saker och få dem att fungera. Har någon några tips, kommentarer eller annat nyttigt får ni gärna hojta.

 

[wilper]

Barda?

 

[Olle Linge]

Det kan nog stämma [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[Svarte Faraonen]

Hur gammal är brorsonen? Det är en väldig skillnad på att spelleda en sexåring och en tolvåring.

 

[Olle Linge]

Förlåt, han är 12 år [ANT]

Jag trodde att jag nämnt det, men det hade jag ju inte. Ändrar originalinlägget.

 

[wilper]

Re: Förlåt, han är 12 år [ANT]

12 år? Då spelade jag ju själv.. ungen är stor nog för spel, det är bara att bygga en dungeon och köra igång.

 

[Olle Linge]

Re: Förlåt, han är 12 år [ANT]

12 år? Då spelade jag ju själv.. ungen är stor nog för spel, det är bara att bygga en dungeon och köra igång.

Nu kanske jag missade det, men på vilket sätt besvärade det där någon av frågorna jag ställde i originalinlägget?

 

[wilper]

Re: Förlåt, han är 12 år [ANT]

Tja, jag kanske skulle haft ett "för dig" insprängt i svaret ang den där dungeonen nånstans. Men annars så tycker jag det var ett fint svar på 1).

 

[Krille]

Wow-knappen

När jag var tolv skaffade jag mig min första DoD. Det var den blå boxen, och med den var jag fast i rollspelandet. DoD 1 hade 48 sidor regler, ingen värld, och en taskig BRP i botten. Dessutom fanns det ingen som förklarade för mig hur det funkade, utan det fick jag lista ut själv.

Jag tror inte att du behöver hänga upp dig så läbbans mycket på hur mycket regler som du har. Det viktiga är att du lyckas trycka på wow-knappen, inte att du förenklar och färdigtuggar regler åt honom.

 

[Cyberhest]

12 år är ju rätt högt ändå, äldre än jag var när jag startade. Att börja spelleda för att visa hur det går till kanske kan vara en idé. Om han ändå gillar Star Wars kan du ju spelleda en session med senaste utgåvan av rollspelet baserat på filmerna (Star Wars Saga Edition tror jag bestämt det heter), det ska vara bra har jag hört.

 

[Rising]

Det viktigaste tycker jag - som Krille skrev - är Wowkänslan.

Som erfaren spelare glömmer man lätt bort många av de saker som man tyckte var wow när man var nybörjare och ung. Känslan av att rulla konstiga tärningar, exempelvis, och även känslan av att utläsa tabeller.

Som erfaren spelare kan man oftare känna att man vill slippa "konstiga" saker; alltså bli av med tidskrävande moment som man upplever som meningslösa. Men det är lätt hänt att man glömmer moment som man faktiskt uppskattade när man var yngre.

Försök kom ihåg det.

---

1) Är det bra att spelleda dem överehuvudtaget?

Väldigt svårt att svara på. På den gamla tiden lärde sig de flesta av oss spelleda av någon annan, som i sin tur lärt sig av någon annan, osv. Jag tror att den principen är sund och väldigt viktig.

I början på min spelledarkarriär så använde jag mig flitigt av de tips jag snappade upp av min första spelledare. Jag gör det säkert fortfarande. Så jag tror det är väldigt viktigt att man gör ett bra jobb när man spelleder en spelares första äventyr. Se till att visa hur många olika delar av hobbyn går till; planera alltså in dialogsekvenser, situationer där spelarna får välja helt hur de skall fortsätta i äventyret, samt situationer där de får gå utanför reglerna, m.m. Problemlösning, gestaltning, samberättande... Allt det som du vet är roligt i rollspel borde du visa, på ett eller annat sätt.

2) Hur är det med regler då?

Var inte rädd för komplicerade regler. Tolv år är en hög ålder för att börja spela rollspel. Vad du skall vara rädd för, det är tråkiga regler. Alltså regler där man inte får avläsa roliga tärningar, regler som inte förmedlar tillräckligt med output, eller regler som inte stimulerar till spelmässiga avvägningar.

Titta inte på system med dina erfarna ögon. Det vi erfarna spelare önskar oss av system är inte detsamma som en gång fick oss att bli exalterade av hobbyn. Kvaliteter såsom "enkelhet", "elegans", "strömlinjeformning" och "få moment" är helt enkelt sådana saker som man lär sig uppskatta mer och mer efter att ha hållt på ett tag. De är inte nödvändigtvis lika viktiga när man nyss börjat.

Jag skulle förresten absolut försöka använda ett spel med balla bilder. Balla bilder var en enormt stor "wow"-faktor för mig, en gång i tiden.

 

[Gurgeh]

Är det bra att spelleda dem överehuvudtaget?

Ja, det är det. Det är lättare att komma in i rollspel om någon som vet hur det går till visar det än om man själv ska lista ut hur saker och ting fungerar.

Hur är det med regler då?

Om jag skulle spelleda en grupp i den åldern skulle jag satsa på något gammal, beprövat och klassiskt spelsystem, troligen Mutant eller Drakar och demoner -84. Varför det? Jo, oavsett hur utmärkt Nyx är som spelsystem tror jag att det fungerar bäst för lite mer erfarna rollspelare som är vana vid att hitta på saker, vill ha ett enkelt sätt att beskriva så många aspekter av rollpersonerna som möjligt och vill ha ett konsekvent regelsystem. En 12-åring som aldrig spelat rollspel förut går nog igång mer på färdiga listor som man kan välja från. "Wow! Man kan spela en riddare, en trollkarl eller en tjuv!" "Åh, man kan ha fyra armar och spruta eld!" När man aldrig spelat rollspel förut och är i den åldern uppskattar man nog att ha en färdig lista med grundegenskaper, yrken, färdigheter, mutationer och/eller besvärjelser att välja från. Förhoppningsvis engageras man dessutom av alla de spännande grundegenskaper, yrken, färdigheter, mutationer och/eller besvärjelser som man inte kunde välja den här gången och vill spela en gång till för att testa dem.

Med den vanliga reservationen för att det är länge sedan jag var 12 år.

/tobias

 

[wallahad]

Köp hem gamla hederliga svensk översatta Stjärnornas krig.

Det är regelmässigt enkelt.
Det hänvisar hela tiden till filmerna de sett, så den dära Wow känslan är lättare att uppbringa.
Kom bara ihåg att förklara att Storm troopers inte är de vita käglorna fr de 3 gamla filmerna, utan kloner av en elit Jägare eller Elit Trooper.

 

[Johan K]

1) Är det bra att spelleda dem överehuvudtaget?

Min erfarenhet av att göra detta, är att det är skitskoj & framförallt så tror jag att det är en bra start att ha en erfaren SL i början. Så ungarna kommer in i det hela & får så att säga en bra start på dte hela.
Tror åxå på att göra nått enkelt äventyr till dem & inte blanda in en massa intriger & sådant. Sådan kommer efterhand.

2) Hur är det med regler då?

Sålänge du inte kastar på dem t. ex regelsystem, utan håller dig till nått enkel a'la BRP eller nått sådant så tror jag det ska gå bra.

Hppas iaf att du får det lika skoj som jag har haft det när jag SL:at ungar. För det är verkligen skoj !

 

[MrG]

Kul att se någon mer fråga, då jag har bollat samma frågeställning. Första försöket var att ge bort ett svensk rollspel, det funkade pissdåligt tyvärr, inte som på min tid då man fick med sig ett introäventyr i boxen, balla tärningar och regler som gick att läsa in på en kväll. Jag känner mig inte helt bekväm med att rollspela mina syskonbarn, så den nya taktiken är att bjud ned dem till GothCon... Då jag suttit i andra ändan och spellett unga spelare för första gången på konvent och det varit en bit av rolig och bra kaka att bita i.

Och när det gäller regler, så ta allt navelskådande med en nypa salt. Även om det passat vissa att börja med regler och vid nio års ålder, så är det inte ett patent som måste passa alla. Själv så var reglerna mest ivägen när jag började spela och när jag såg effekten hos min systerdotter började jag tveka om det var rätt väg att gå.

Förresten så är plan tre (om inte konvent funkar) att ta konventscenariot och spelleda det med släkten (både syskon och syskonbarn) och i så fall blir det barack friform för hela slanten de får börja med.

Så summeringen är nog att det beror på hur dan din brorson är. Är han influerad av Barda så är det nog egentligen lajv han vill prova på, så i så fall skulle jag rekomendera att kolla in det, eller kanske hålla något "murder mysteri"-artat.

-Gunnar (funderar på att boka tåget åt syskonbarn med vänner)

 

[Arfert]

Du kan ju testa mitt Fjärran dalar. Om han gillar Barda. Kompletta regler för testspel finns att ladda ner, och de ska funka från 10-11 år...

Fast känner du dig mer hemma med Nyx även för så unga spelare så tycker jag du ska testa det först.

 

[Svarte Faraonen]

Mycket viktig komponent

En rejäl monsterbok. Med bilder. Oavsett vilket spel du spelar ökar detta lockelsefaktorn med kring tusen procent.

 

[Pom]

Det mesta som jag skriver har redan tagits upp av andra, så se det här mer som ett stöd till dessa åsikter.

1) Är det bra att spelleda dem överehuvudtaget?.

Jag tycker absolut att det är bra att du spelleder. Spellederi är svårt och många spelare tycker egentligen inte att det är så roligt. Bli ett naturligt föredöme som spelledare så kanske någon annan nappar efter ett tag.

2) Hur är det med regler då?

Använd regler du gillar. Det finns ingen särskild poäng att ha enkla eller komplicerade regler för barn. De är mycket bra på att lära sig nya saker.

Det som är svårt med rollspel är att fatta vad själva grundpoängen (att man inte "vinner" och att man kan göra vad som helst, givet de begränsningar som rollen, reglerna, situationen och spelledaren dikterar). Därför är det bra om du spelleder så att de lär sig av någon som redan kan. Visst kan man låta barnen klura själva, men då finns de risk att de helt enkelt ger upp innan det roliga börjar på allvar. Om de tycker det är tråkigt trots att en erfaren SL gör sitt bästa, då är det nog ändå ingenting att göra.

Gillar han Star Wars kan det vara en tanke att förlägga äventyrandet dit. Det har ju getts ut ett par tre regelsystem, men det rör sig om konventionell äventyrsaction med fantasy-sf, så många fler regelsystem kan användas som SL är lite Star Wars-kunnig. Men det är nog bra om det är ett system där rollpersonerna får speltekniska belöningar i stil med något slags erfarenhetsregler.

 

[Johan K]

Re: Mycket viktig komponent

En rejäl monsterbok. Med bilder. Oavsett vilket spel du spelar ökar detta lockelsefaktorn med kring tusen procent.

Haha, det där var nog dagens sanning.
men, visst.. Jag håller med Bobby magikern här. En fint illustrerad monsterbok, eller nåttt liknande ökar nog nyfikenheten alla gånger.
Ett bra exempel här tycker jag är Jorges Bestarium. Den är ruggit snygg.

 

[olaberg]

WOW är det viktiga (känslan, inte det där konstiga dataspelet)

Full fart fram till striden. Då ska det vara matrix-känsla: fråga hela tiden "vad gör du" och han kommer att svara "jag försöker vinkla upp ljussabeln för att finta" och du säger: "OK, slå den tjugosidiga". Ta vara på alla tendenser till samberättande du kan finna.

Hjältedåd is the shit.

Monsterböcker är even more shit.

Märkliga tärningar är bäst. Särskilt om man får dem som present.

Försök byta spelledarposition med honom. Spelled ett äventyr var. Se till att DU har roligt. Då lyser det igenom.

Jag spelleder 10-11-åringar i typ klassisk dungeons&dragons och det är skoj som 17.