Nekromanti Spelledarövningar

[MrG]

Fick någon fråga om vad jag menade med trebegreppsimprovisation och här kommer förklarningen (citerad av Calle Dybedahl från Rollspelsbaren

Egentligen var det Erick Wujciks fel. Och Fredrik Bonanders och Mattias Olofssons. Och Emma Wieslanders.

Det var sommaren 1995, har jag för mig. Erick Wujcik var på kringresa i Europa, och genom mailinglistan för Amber DRPG arrangerade han att hälsa på Amber-spelare i ett gäng olika länder. Inklusive Sverige. Linköping. Min lägenhet i Lambohov. Han dök upp (via tåg) en varm sommarkväll, och PS hjälpte till att skjutsa honom från stationen. Ett drygt dussin blandade rollspelare belägrade mitt vardagsrum, och vi ägnade kvällen åt att Erick spelledde ett kort Amber-scenario (vad annars?) åt oss, och vi hade väldigt roligt.

Ett par dagar var vi några (jag minns inte vilka, men Peter var nog med) som satt och pratade om konsten att spelleda. Vi var överens om att vi var imponerade av Ericks sätt att utan synbara problem hantera mer än tolv spelare samtidigt, utan att någon kände sig ignorerad eller förbisedd. Tanken på att aktivt och medvetet >träna på att spelleda. Som om det vore en sport eller något. Efter att vi kommit att tänka på det så började vi spåna om vad man borde träna på, och det är där saker blir relevanta för Rollspelsbaren, för en sak som vi alla var överens om är väldigt viktig för bra spelledande är improvisationsförmåga.

Någon tid senare, efter en helt vanlig rollspelssession hemma hos mig (den rätt lyckade Gyllenstierna-kampanjen, om jag minns rätt), så stod Fredrik Bonander och Mattias Olofsson och tittade på min cirka hyllmeter med GURPS-böcker. De stod och pekade på måfå på hyllan, spånade fram hur en kampanj baserad på just de böckerna skulle se ut och skrattade hysteriskt åt resultaten ("Få se...Bunnies and Burrow Prisoner och Atomic Horror. Hm... Kan fungera!").

Plötsligt hände det som så ofta händer. Det sade klick någonstans inne i huvudet, två separata tankekedjor länkade ihop sig och en ny idé ramlade ut som ett stycke miljöfarligt avfall från någon biokemisk industri.

"Hey!", sade jag (eller något åt det hållet. Det är tio år sedan, tillåt mig en viss mängd poetisk licens här). "Det där kan vi ju använda för att träna. Någon pekar på tre böcker eller så, någon annan får tio minuter på sig att improvisera ihop ett scenario baserat på de böckerna och sedan spelar man."

Sagt och gjort, ungefär. Vi provade, och vi modifierade. Det blev snabbt uppenbart att pekande på GURPS-böcker inte var något särskilt praktiskt sätt att generera slumpmässiga teman, så listan med ämnen att slå fram med tärning dök upp snart. Jag har tyvärr ingen aning om vem som föreslog det först. Jag misstänker att det var en av de där sakerna som alla kom på mer eller mindre samtidigt. Vi var härdade rollspelare, slumplistor var vi inte direkt ovana vid.

Så det är det jag menar, en lista som man slår fram tre begrepp på och sedan spelleder utifrån (eller med).

Men den övning har jag pysslat med ett tag (liksom provat några andra), men är det inte någon mer som har idéer i hur att öva sig som spelledare?

 

[ripperdoc]

Jag har länge filat på en "rollspelsworkshop", det vill säga en samling roliga övningar för att förhoppningsvis lära sig mer om att spela rollspel. Dessa övningar är framförallt spelarinriktade då. Tänkbara spelledarövningar är:
* Gestaltningsregister. Skriv upp ett antal kategorier av gestaltningsegenskaper (typ röst, rörelsemönster, särskilda ord, etc) och fyll sedan kategorierna med allt man kan komma på. Sedan går man i tur och ordning slumpmässiga kombinationer av gestaltningsegenskaper (ex: mörk röst, yvigt rörelsemönster, svär ofta, norrländsk dialekt).
* SLP-improvisation: Man har en samling namn, bilder eller något annat som man sedan plockar upp och improviserar fram en SLP från. Man kan sedan nöja sig med att beskriva SLP:n alternativt gestalta den i någon form av intervjusitation.
* Namnspruta: Att snabbt komma på namn, platser, prylar eller motsvarande är en bra egenskap hos spelledare. Man kan träna den genom att bara på kommando komma på namn ur vissa kategorier. Med fördel är man flera och går i varv tills man inte kommer på något mer från en viss kategori.

Detta är några av de möjliga övningarna jag har klurat på, men det finns fler.

/RipperDoc

 

[gråhök]

Calle säger (via MrG):

Jag har tyvärr ingen aning om vem som föreslog det först.

Lista-med-saker, PetNo, i bil från ett konvent.
Lista-med-100-ochh-T100, jag, efter att PetNo viast listan för mig.

Rollspelsbar? Antagligen du Calle och PetNo, jag
tror att det var över en kopp te i BK7A12.

 

[Rickard]

Ett bra initiativ - spelledarövningar.. Såhär direkt så kan jag säga att sagokortspelet Once Upon a Time (från 1993) är riktigt bra för improviseringsövningar.. Det märks att de erfarna spelledarna har mycket lätt för att komma på saker medan de som brukar vara spelare oftast brukar staka sig..

Det finns ett annat kortspel (där jag fick tag på några boostrar under en junkauktion på ett gammalt LinCon) där det finns en bild på framsidan och massor utav frågor på baksidan.. "Vad heter mannen?", "Varför är ringen i hans näsa så värdefull för honom?", "Vem var den sista personen han träffade?".. Jag har ingen aning om vad spelet gick ut på, men jag antar att det gick ut på att skapa en berättelse..

*kollar*

Everway heter kortspelet.. Jag har ett magasin (inköpt från samma junkauktion) där skaparen förklarar sina tankar bakom kortspelet.. Interactive Fantasy, heter magasinet.. Nummer fyra.. Hmm.. *ögnar i texten - har aldrig läst i tidningen förut* Tydligen är kortspelet till för att underlätta friformscenarior.. Man ska till och med kunna bygga sin egen friformskaraktär med kortspelet.. Oj, nu kom jag ur spår.. F'låt.. Till saken..



Jag gillar verkligen tankesättet bakom rollspelsbaren.. Att kunna ta några vitt skiljda ämnen och slå samman dem.. Jag har själv märkt att det hjälper något oerhört att kunna begränsa sig till några ord, för det tvingar mig att tänka i nya banor.. Jag funderar lite på vad som egentligen gör en bra spelledare.. Improvisationsteknik är något jag vanligtvis prisar högt hos en spelledare.. Friheten att kunna släppa det planerade och köra på något osäkert kort är vad som gör att rollspelen är något helt annat än datorspel..

Men här är några andra punkter av spellederiet som borde kunna tränas upp..

× Organisationsförmåga.. Visst är det bra att kunna ha bra koll på sina saker medan man spelleder men det är ändå inte det som är huvudpoängen.. När Feliath spelledde Dungeon of Doom satt jag och kollade på hur han tacklade situationen.. Bland annat så såg jag att han skrev upp initiativet i den ordning som folk satt.. På så sätt kunde han enkelt avgöra vilken spelare som skulle agera genom att ta en snabb titt på pappret.. Det är ju ett fenomenalt enkelt sätt, jämfört med hur jag avgjorde intiativet (låta alla spelare hålla reda på sitt egen nummer och sedan räkna nedåt från 25 - vilket tar tiiid)..

Just sådana där smådetaljer är jätteviktiga för att få spelet att flyta på.. Att kunnna skriva ner saker i punkter, kanske till och med göra så avancerade saker som tankekartor under spelets gång? Det är guld värt.. Att kunna veta vad det viktiga i en situation är och memorera det till senare tillfälle.. Just det här med att improvisera fram namn är inte så noga att lära sig (men förvisso en bra grund att stå på), om spelledaren redan strukturerat upp en namnlista där denne sedan kan fylla i mer information vid de namn som används under spelets gång..

× Ledarskap.. En spelledare som ger ett svagt intryck är en spelledare som ger sämre spelupplevelse (enligt mig).. Det finns några sätt att kunna hävda sin auktoritet.. Rollspel en viss auktoritet nästan direkt i och med att någon tar på sig rollen som spelledare.. Detta funkar för de flesta erfarna spelledare.. Att visa intresse (fråga de andra om saker).. Vara glad och sympatisk.. Skämta.. Det är några sätt för att få folk att gilla en.. Och det är lättare att manipulera någon som tycker en är sympatisk..

Nu låter jag kanske som en fullfjädrad smäckpropp.. Folk gillar inte att se sig i situationen att bli nertryckta... och jag håller med.. Folk gillar inte att läsa om saker som någon säger som uppenbara utan att gå in på djupet... och jag förstår dem.. Det jag menar med ledarskap är att spelarna har lättare att acceptera spelledarens åsikter och agerande.. Äsch.. Det känns som om jag inte får fram det jag menar..

Nåja.. Något som tillhör både ledarskap och organisationsförmåga är att hålla koll på sina spelare.. Kunna utgöra en auktoritet och bestämma när vem som får göra vad, så att alla får säga till om ungefär lika mycket..

Ok.. Det var två punkter som rör en spelledare.. Kan man komma på någon bra övning till dessa? Organisationstekniker är svårt, men ledarskap kan läras genom att rollspela, exempelvis en anställningsintervju..

/Han som nu upptäckte att MrG för fanken är butlern (från Verbal Combat)!

 

[Rising]

De delar av generellt spelledande som inte kan tränas upp enbart genom spelande (jag menar att man kan bli bättre på både beskrivningar, gestaltande och en massa annat av att bara vara en spelare) och regelläsande är väl:

1. Att hitta på intriger (som exempelvis ska passa ihop med rollpersonerna och kampanjen man spelar) och kunna hantera dessa intriger även när något oförutsägbart sker (antingen för att tärningarna rullar konstigt eller för att spelarna agerar på sätt som man inte förutsett)
2. Att hitta på utmaningar (gåtor och motståndare som inte bara är sannolikhetsmässigt svåra (vilken apa som helst kan hitta på sådana) utan som ska utmana spelarnas spelsinne (=taktik, avvägningar, slutledningsförmåga, osv)))
3. Att veta när man ska trappa upp insatserna och när man skall lugna ner stämningen (alltså att veta när lösningen av ett problem ska leda till ett nytt större problem och när det istället ska bli lugnare och när rollpersonerna faktiskt skall kunna lägga de gamla problemen bakom sig)

Äh, det är typ rollspelstriangeln igen, jag är så förutsägbar...

Jag är rätt dålig på att hitta på bra gåtor åt spelarna. Typ, om jag lägger upp möjligheter för spelarna att exempelvis planera ett inbrott eller ett attentat så är jag dålig på att lägga upp förutsättningarna så att spelarna själva kan hålla en diskussion där de kan bilda någorlunda vettiga åsikter om vilka lösningar som är bra/dåliga. När jag lägger upp sådana här utmaningar så blir det typ väldigt godtyckligt och spelarna väljer den lösning som passar deras rollpersoners natur bäst. De har sällan några möjligheter att verkligen väga de olika alternativa lösningarnas fördelar/nackdelar mot varandra. Inte så bra som jag skulle vilja göra det, iaf.

 

[Legolas]

Vi körde något liknande på en spelhelg vi hade här i Gävle. Vi kallade det spelledartävling, även om tävlingsmomentet egentligen inte var särskilt stort.

Varje spelomgång inleddes med att den som skulle spelleda drog en lapp med ett tema på. Denne fick sedan en kvart på sig att förbereda ett scenario som skulle ta max en och en halv timme. När alla hade spellet röstade vi om vem som gjort bäst ifrån sig och utsåg på så sätt en vinnare.

Tävlingen blev mycket lyckad och det spelades scenarion om så vitt skilda saker som högstadieångest och rymdfräsartävlingar. Funderar på att ta och köra den tävlingen igen någon gång...

 

[MrG]

Har två tankar till som kommit från rollspelsbaren;

-Dubbelspelledare, att vara två ger en ny aspekt, då man måste ta tillvara det den andra hittar på. Helt plötsligt är man av med den totala kontrollen av världen som man är van vid som sl. Å andra sidan får man någon mer som hittar på saker. Känns som det gett mig mycket och är grymligt kul.

-Replik-utmaningen. Ett år prövade vi att vid sidan om barens vanliga koncept att även ha en bruk med repliker, innan man körde en grupp drog man en komentar och sedan gällde det att få spelarna att säga det som stod på lappen. Vissa tycket det var kul, andra inte, hur som roligt svårt, trots att vi varit hårda på vad vi trodde kunde vara plausibla repliker.

 

[Johan K]

Men den övning har jag pysslat med ett tag (liksom provat några andra), men är det inte någon mer som har idéer i hur att öva sig som spelledare?

Att öva sig som sl tror jag helt enkelt att man för öva sig & skaffa sig erfarenhet, helt enkelt.. Att åxåx få feedback från sin spelgrupp på sin sl:ning..