Barnspel
Jag spelar sporadiskt solo-spel med min nu nioåriga dotter sedan hon var fyra-och-ett-halvt. Till en början var
det mycket samberättande, men på sistone har jag gått över till platsbaserat utforskande: ett eget häxkräl,
Döda skogen,
Dimön,
Spindelkonungens pyramid, men mitt eget system eller med Sagospelet äventyr. Känner att vi börjar nå vägs ände här, dels för att barnet vill ha berättelser (skyller på teve), dels för att systemen inte ger några vettiga incitament för platsbaserat utforskande (XP för guld är en briljant regelmekanik). Så jag tror att jag antingen behöver börja köra förskrivna berättelser med barnet (vilket hon har bett om, i andra ordalag) eller spika fast ett belöningssystem för utforskande på vilket system vi nu ska köra.
Kan också vara så att baranåren går mot sitt slut. Barnet har börjat tjata på att få vara med och spela med min vuxna grupp. Vi får se.
Caverns of Thracia
Jag snönade in på OSR för ett antal år sedan, det var långt efter peak-OSR, men det var ju nytt för mig. Det som lockar mig är saker som player skill/"tärnignar kan inte utmanas", spelarmakt, och emergenta berättelser, inte minst detta med att jag som SL också ska kunna bli överraskad. Har läst alla de rätta bloggarna, lyssnat på
Viskingar från kryptan och andra podcasts, samt läst ett antal regelböcker och äventyr.
Jag gjorde ett försök för några år sedan med Barromaze, men det hela rann ut i sanden pga bristande spelarintresse. Efter det blev det en lång 5e-kampanj där jag körde ett traditionellt, förskrivet äventyr (
Storm Kings Thunder), vilket hade fördelen att jag lätt kunde hitta spelare som gillade både systemet och spelstilen.
Men under de tre år den kampanjen pågick så gick jag och funderade på OSR, och ganska snart efter att den tog slut började jag ragga folk för att spela OSR. Två av mina gamla spelare ville vara med, och så fick jag fatt i
@zonk som i sin tur hade en kompis. Min tanke var att ha en rätt stor grupp (vilket online-spel gör lättare att realisera), men både Zonk och icke-forumiten M ville ha en liten grupp (min 5e-kampanj landade i sex spelare med ett par mycket talträngda herrar som tog mycket av det digitala talutrymmet) så det fick bli så.
Jag har r
åkat få några BECMI-böcker i min ägo, och jag tycker BECMI är lite rörigt, men mycket pedagogiskt (inte minst i hur det presenterar procedurer), så det är det system vi kör. Sen är jag sugen på en megadunge, men eftersom det är ny grupp med allt vad det innebär, och jag själv ännu inte är säker på om jag vill satsa så mycket tid och engagemang på OSR så ville jag hitta något lite mindre mastigt att köra. Det fick bli
Caverns of Thracia, som ju brukar hållas högt bland OSR-dungar, och som kan beskrivas som något mellan en stor vanligdunge eller en liten megadunge.
Nu har vi spelat tre spelmöten. En session noll,
ett möte där vi spelade ihop gruppen och kände på basen samt utforskade området ovan jord och
sist då ett möte där gruppen gick ned i underjorden.
Jag har preppat rätt mycket i förväg, bland annat:
- Husregler. Jag byggde vidare från ett dokument från min Barrowmaze-kampanj. Det handlar väl mest om att göra spelet lite mindre dödligt, samt att förtydliga en del saker och lite pill med rena personliga preferenser.
- Hejdukar. Jag älskar Meatshields, men jag vill ha ett enklare system som bara skapar krigare av nivå ett så jag gjorde ett eget system. Till min stora glädje kodade @Rickard sedan systemet så att det nu finns online också - mitt eget Meatshields. Länk finns i tråden här.
- Bas. Jag gjorde en egen, baserat på en karta av en karavanseralj jag hittade på nätet.
- Dunge. ToC har så vitt jag kan förstå gott rykte i OSR-svängen - dess skapare har ju så också lånat sitt namn till dungar med icke-linjär och klurig layout. Jag kunde dock konstatera att den har vissa brister. En objektiv brist i min mening är att den första nivån är väldigt väldigt svår, med många 2HD-monster - den är egentligen gjord för andra nivåns rollfigurer eller möjligen ett riktigt stort sällskap av första nivån. Till detta kommer att den första nivån är väldigt snål med skatter. Första nivån riskerar att bli ett blodbad där gruppen inte får betalt för sina uppoffringar, och alltså sedan ska ned på andra nivån med sina första nivåns gubbar. En subjektiv brist är att första nivå har väldigt många fällor modell "hit point tax", alltså en sorts fällor som straffar spelare som slår dåligt på tärningen för att upptäcka dem med att skada eller döda deras RP. Jag tycker sådana fällor är tråkiga temposänkare, och ser hellre fällor där utmaningen inte är att hitta dem (med tärningsslag), utan att ta sig förbi dem. Med detta i åtanke gjorde jag om första nivån (de andra nivåerna tycker jag är mycket bättre, balanserade för sin nivå, med lagom skatter och färre/intressantare fällor):
- Jag skar ned antalet monster enligt reglerna för att använda monster med fler HD än nivån.
- Jag ökade mängden skatter kraftigt. Fyra RP ska kunna missa en del skatter, lida något dödsfall, ge bort lite XP till hejdukar, och ändå nå nivå två är tanken.
- Jag tog bort många fällor och gjorde om ett antal av dem enligt principen ovan.
Att ToC är överskattad?
OSR-spel kräver mycket prepp innan, men lite under spel. När allt är på plats kan man inte göra mycket mer än plugga in de rum spelarna troligen kommer att bege sig till härnäst. Det visste jag väl redan, men det har blivit tydligt redan efter tre spelmöten.
Det har blivit tydligt för mig hur mycket av SLs jobb ligger i att tolka slumpmöten, reaktionsslag och moralslag. Tärningarna faller under spelets gång, och som SL får man snabbt tänka ut hur och varför saker utspelar sig. Det är kul, men också utmanande.
vad du tyckt varit lätt respektive svårt, osv.?
Att lära sig reglerna och att köra spelet rent mekaniskt har varit lätt. Men det här med att tolka slumpmöten och reaktionsslag, att sätta scenen och beskriva vad som händer och varför är rätt klurigt. Jag är inte så snabb i huvudet, och har kört förskrivna berättelser så länge att jag blivit dum i huvudet. Eller i alla fall tappat lite av min förmåga att improvisera.
Sen har jag också brottats med frågan om hur
man fyller på dungar under vägs. Jag gillar idén av dungen som en levande plats och också fraktionsspel, men det finns inget stöd alls för det förra och inte så mycket av det senare i själva modulen. Har väl inte landat i något konkret än, utan det blir kanske så att jag gör lite som känner för under vägs. Tycker i alla fall att det spelarna gör ska spela roll för vad som händer i och kring dungen, och att det som SL känns kul att ha några fraktioner som interagerar och ändrar saker mellan gruppens räder.
---
Och av den här tråden har jag lärt mig att jag skriver oerhört mycket på det här forumet.