Spelledare som håller rollpersonerna vid liv

[luddwig]

Varje gång jag hör spelledare säga att de slår sina tärningar dolt för att kunna strunta i resultatet och hålla rollpersonerna vid liv tänker jag: Om ett slumpmässigt utfall inte är önskvärt, varför slå tärningar överhuvudtaget? Om ett regelsystem är för dödligt, varför inte göra lämpliga husregler eller helt enkelt välja ett annat regelsystem? Om ett äventyr är för dödligt, varför inte anpassa det på lämpligt sätt eller helt enkelt välja ett annat äventyr? Samt sist men inte minst, vill spelarna verkligen att ni ska hålla rollpersonerna vid liv?

 

[krank]

vill spelarna verkligen att ni ska hålla rollpersonerna vid liv?

Jag vill det absolut, men helst genom t.ex. något av de andra sätten du beskriver.

Däremot ser jag heller inga problem med dolda slag man struntar i. Jag har noll problem med att se tärningarna som ett slags SL-verktyg – en input till SL som SL kan använda eller strunta i. Ibland har man svårt att bestämma sig, och inser inte vad man egentligen vill förrän en tärning visat det motsatta beslutet.

Det funkar såklart inte i spelstilar där SL bara ska funka som opartisk domare och där man vill ha mycket RNG och lite player skill. Men sånt är ändå inte riktigt min kopp te.

 

[Zeedox]

Jag rullar ofta en d6 för att bestämma mig för något, kanske om vädret, men struntar ibland i utfallet för det inte faller mig i smaken. Men det är lite riskfyllt att ignorera slumpen på det sättet, om man inte bestämt något eget, för det gör att jag riskerar att rulla om och om igen utan att gilla något resultat.

 

[Zeedox]

Jag har fuskat med monsterskada i Svärdets Sång vid tillfälle, för att den allra första striden ballade ur och oväntat riskerade att ta kål på en rollperson. Sen är det (på liknande sätt) vanligt att mina monster anfaller ganska otaktisk och delar ut skada jämt över gruppen, istället för att alla gadda ihop sig mot en specifik rollperson och spöa den på direkten.

Att alla runt bordet får vara med och spela är en rätt viktig princip för mig så där är jag beredd att fuska, speciellt efter att i min ungdom råkat slå ut rollpersoner på just det viset…

 

[Quadrante]

Är det viktigt att alla runt bordet följer resultatet av tärningen/arna? Alltid sett det som underförstått att spelledaren inte behöver följa regler eller resultat.

 

[Magnus Seter]

Jag tror att det handlar om att man som SL helt enkelt inte vet om utmaningarna man ställer rollpersonerna inför är balanserade och därför vill man ha krockkudden att justera om det blir helt fel utifrån så som man tänkt sig.

Jag gjorde så förut, nu slår jag tärningarna öppet. Men det tog typ 25 år innan jag började med det.

 

[Franz]

Om ett slumpmässigt utfall inte är önskvärt, varför slå tärningar överhuvudtaget?

Man kanske gillar slump, men vill hjälpa slumpen lite på traven ibland

Om ett regelsystem är för dödligt, varför inte göra lämpliga husregler eller helt enkelt välja ett annat regelsystem? Om ett äventyr är för dödligt, varför inte anpassa det på lämpligt sätt eller helt enkelt välja ett annat äventyr?

Det behöver inte handla om att regler eller äventyr är för dödligt generellt utan att det någonstans råkade bli ett utfall som skulle leda till fler dåliga saker än bra saker.

Samt sist men inte minst, vill spelarna verkligen att ni ska hålla rollpersonerna vid liv?

Nä, mina spelare vill att jag ska döda deras rollpersoner fort som attan

 

[afUttermark]

Jag vill att spelarna skall överleva och vinna. Men jag slår mina slag öppet. Nu senast flydde mina spelare från kummelgasten och överlevde. Ingen blev gladare än jag.

 

[zonk]

Jag vill att spelarna skall överleva och vinna. Men jag slår mina slag öppet. Nu senast flydde mina spelare från kummelgasten och överlevde. Ingen blev gladare än jag.

Ja visst är det kul när det händer nån gång ibland? Mina spelares RP tycks oftast imitera sånadär låglevel-fiender i dataspel som slåss till sista blodsdroppen i alla former av strid.

 

[rollspelspiraten]

"Management by fear" - Percy Nilegård

Min SL slog somliga tärningar synligt andra dolt. Jag vet med mig att det var flera gånger han struntade i resultatet men ville spela på slumpen och osäkerheten för oss spelare att inte riktigt veta om han slog ett bra eller dåligt slag. Han gjorde det helt enkelt för att göra spelet lite mer spännande. Som i de flesta rollspel är reglerna enbart rikt- och guidelinjer såvida inget annat fastställts, lika skulle jag vilja säga gäller för tärningsslag. Sen är det ju även väldigt roligt att slå tärningar, vare sig det ligger någon insats i det eller ej.

 

[GammelKärring]

Ibland är jag okej med det och i andra fall är jag inte alls okej med det. I grunden så behövs det en konsensus i gruppen om hur alla tänker kring vissa regler. Som SL så tar jag alltid en funderade inför strider och under tiden kring hur balanserat det är. OM det är rimligt att det är obalanserat eller om det är helt orimliga resultat. Ibland kan jag förstå att vissa SL struntar i tärningarnas resultat när allt är skevt. Men om spelare "gör dumma saker på dumma sätt" där enda utgången blir resultatet av det - då är det rimligt. Om spelare t.ex. vet att en strid kommer att vara alldeles för svår för dem och de går in i den ändå - då bör spelet reflektera det. Jag följer ändå tärningarna 99% av tiden. Det finns andra justeringar som t.ex. innan spelare dör så kan hen få 3 rundor på sig att bli räddad av de andra innan döden blir permanent. Skriva inlägg sent på natten är inte att rekommendera, men vi hänger säkert med.

 

[Bifur]

Slå tärningar dolt slutade jag med för många år sedan. Men att hålla RP vid liv kan jag tänka mig gruppen kan vilja göra från gång till annan, utan att ha det som generell regel och utan att man för den skulle vilja ta bort slumpmomentet i spelet. Och det är ju inte alltid helt lätt att balansera (även om det är önskvärt att försöka ändra mekanik och äventyr i förväg snarare än att ändra utfallet).

Men jag kommer på två konkreta exempel i relativ närtid.

• I Alien (du var ju med @luddwig) ändrade vi en allvarlig skada så att en rp klarade sig. Där handlade det om att två rp nyligen dött och det kändes helt enkelt som alltför skadligt för drivet i intrigen att ha ihjäl en till så snart (och det var ju inte monster som dök upp och anföll utan en annan rp som blev sur och slog ett knytnävsslag). Så det var inte att en rp inte fick dö utan att det blev anti-klimaktiskt just där och då. Ett slags ackumulerad reaktion på flera mindre sannolika slag (dödande kritisk skada) i rad.
• Ett annat exempel hände när vi spelade Blade Runner och en rp fick en dödande kritisk skada (den första och enda i spelet). Då landade vi väl snarare i att det här är nog ett spel där vi inte ville att rp kan dö om inte spelaren vill det. Då blir framöver förhållandet till framtida sådana slag mer praktiskt, de flesta resultat är helt ok så vi rullar och ser om de inträffar, först efter det tar vi ställning till om det ska appliceras (spelaren kanske tycker det passar att rpn dör utan att man behöver ta steget fullt ut och bestämma att spelaren han välja utfallet helt fritt).

 

[luddwig]

Jag har noll problem med att se tärningarna som ett slags SL-verktyg – en input till SL ...

Jag använder ofta tärningarna just så. "Om jag slår 1 händer X" eller "desto högre resultat på tärningen, desto mer Y". Sedan följer jag det tärningen visat.

 

[Rangertheman]

Jag spelar mest spel där jag som SL inte rullar några tärningar. Så att slå och strunta i resultatet är sällan aktuellt. Men vi har en överenskommelse i gruppen att vi kan diskutera utfall som enligt tärningarna skulle innebära döden. Vi spelar i första hand för berättelsen och då är det inte särskilt intressant om en rollperson dör i en betydelselös situation, bara för att tärningarna landar på det viset. Episka och minnesvärda dödsfall finns däremot alltid på kartan.

För mig är det en av de främsta styrkorna med rollspel att man inte behöver vara slav under reglerna och tärningsslagen, utan kan modifiera utifrån situationen. Det är betydligt enklare än att försöka hitta system och äventyr som har precis rätt balans.

 

[luddwig]

Är det viktigt att alla runt bordet följer resultatet av tärningen/arna? Alltid sett det som underförstått att spelledaren inte behöver följa regler eller resultat.

För mig är det framförallt viktigt att det är tydligt hur vi spelar, och något underförstått är inte särskilt tydligt.

 

[Rickard]

Om ett äventyr är för dödligt, varför inte anpassa det på lämpligt sätt eller helt enkelt välja ett annat äventyr?

Jag kan tycka samma sak om regler som Fate points i Warhammer FRPG. Om spelet nu är för dödligt så att man behöver räddningspoäng, måste man göra spelet så dödligt i första fallet?

 

[Rickard]

En större nackdel med att rollpersonerna kan dö är färdigskrivna kampanjer. Det är sällan det finns krokar för att dra in nya rollpersoner. Det är väldigt motsägande att man ska kunna dö, men man ändå spela tre år med vad som borde vara åtminstone någon medlem ur originalgruppen. När går gränsen för att det blir krystat att man ska få in nya rollpersoner?

 

[luddwig]

Jag har fuskat med monsterskada i Svärdets Sång vid tillfälle ...

Är spelarna införstådda med att du gör så?

 

[Quadrante]

För mig är det framförallt viktigt att det är tydligt hur vi spelar, och något underförstått är inte särskilt tydligt.

Kan hålla med om tydligheten. För oss har det alltid varit tydlig att den som leder inte behöver följa några regler, men att agera i reglernas anda.

 

[luddwig]

Det behöver inte handla om att regler eller äventyr är för dödligt generellt utan att det någonstans råkade bli ett utfall som skulle leda till fler dåliga saker än bra saker.

Jag är helt med på att spelledaren vid enstaka tillfällen ska kunna justera utfall som annars skulle sabotera spelet, så som @Bifur gjorde i exemplet med Alien ovan. Helst hade jag såklart sett att reglerna och äventyret inte behövde den typen av hastiga reparationer, men jag tycker ändå att det är schysst om spelledaren säger "vet ni, det här spårar ur, vi gör såhär i stället".