Nekromanti SpelLedare

[hamdil]

Howdy all

Jag tänkte fråga er hur man får till en bra rollspels miljö och hur ska man va som spelledare.
Hur ska man prata till spelpersonerna och hur ska man beskriva miljön.

MVH/Hamdil

 

[Rickard]

Hej och välkommen till forumet.

Vad menar du med en "bra rollspelsmiljö"? Menar du där ni sitter och spelar vid bordet som bidrar till en bra stämning eller menar du saker i världen som gör att spelarna tycker världen blir häftig?

---

Vad gäller hur man ska vara som spelledare så brukar jag tycka att en spelledare ska vara organiserad, ha en bra improvisationsförmåga samt vara lyhörd för spelarnas påhitt. Sedan brukar alla spelledare ha något speciellt som de tycker är roligt med spelledandet och då blir de mycket bättre på just det området än andra spelledare.

Vad jag menar med att vara lyhörd är att du kan tänka dig att anpassa scenariot efter vad spelarna funderar kring eller vad de hittar på för saker. Var ödmjuk och anse inte att det du har hittat på är det bästa utan sitt på spelmötet med en inställning att de andras idéer är roligare och förändra scenariot efter deras beslut. Om spelarna tror att kolhandlaren ligger bakom planerna så låt kolhandlaren ligga bakom planerna, även om du tänkt att slaktaren skulle vara storskurken. Vissa gånger kan du skifta planerna så att exempelvis kolhandlaren ligger bakom handlingarna, men bara för att slaktaren har utpressat kolhandlaren.

Fördelen med att vara lyhörd är att spelarna känner att de inte blir omkringknuffade överallt och att de dessutom ibland får känna sig smarta. När jag är spelare så sjunker min intelligensnivå med 30 % och jag älskar att kunna känna mig smart. Om spelarna någon gång känner att de överlistat dig, men att du egentligen följt med i deras planer så har du lyckats som spelledare.

---

Vad gäller hur man ska beskriva miljöer så försök i början att hålla dig till en mall och sedan kan du börja experimentera med olika tekniker. När du kommer till ett område så är det första som du gör är att 1) kategorisera platsen. Du kan komma till en park, ett bibliotek eller ett klassrum. Efter det så lokaliserar du 2) personer och varelser på platsen. Är det några du känner på platsen eller avviker några nämnvärt på något sätt? Sist av allt börjar 3) detaljerna kommma. När du har börjat bli van att beskriva, börja ge dig tusan på att komma på andra saker än synintryck. Det kan vara lukter, känsel ("det känns varmt"), ljud och till och med abstrakta saker som känslor ("kärleksfullt"). Beskriv aldrig alla detaljer på en gång utan låt spelarna få fler detaljer när de rör sig i området.

Den här beskrivningsmallen - först platskategori, sedan personer och sist detaljer - använder jag hela tiden när jag spelleder. Ibland bryter jag mot det för att påvisa något påträngande, typ en orch som anfaller spelarna. Under tiden som anfallet sker så fyller jag på med beskrivningar ("...och ut från ett kök kommer fler orcher"). En detalj kan vara påträngande också ("En kväljande lukt slår emot er") och efter det kan jag börja använda mig av beskrivningsmallen och fylla ut med platskategori, personer och fler detaljer.

Jag har skrivit en artikel om olika tekniker man kan använda för att beskriva en miljö.

---

Vad gäller hur du ska prata med spelarna. Beskriv så objektivt (utan färgat av åsikter) som möjligt och ta och aldrig och beskriv hur någon rollperson gör en viss sak eller tänker en viss sak. Spelare ogillar i regel sådant. Ta istället och säg saker som "någon tycker att han är söt" eller "lukten drar till sig minnet av sin mor för en av er". När du blivit varm i kläderna så stryk det här med objektivt och börja beskriv utifrån en enda rollpersons ögon. Spelar någon en riddare så beskriv bondlurkar om vanligt folk; den med högst i Söka får mer information i stil med "Du lägger också märke till..." och så vidare.

En sak jag själv brukar använda är beskriva saker ur olika perspektiv, kanske ur en hunds perspektiv, en uteliggares perspektiv eller från åskådare i en komediserie (ofta när rollpersonerna gör något korkat). Är rollspelsgruppen delad och exempelvis ena delen av gruppen misslyckas med att desarmera en bomb, så kan jag "klippa" till den andra gruppen och beskriva hur de hör en stor smäll.

Jag brukar också återanvända beskrivningar för att sammanknyta med tidigare händelser. En öde kyrka beskrev jag en gång som "det är tyst och dött". Senare i scenariot, när en hop med zombier stod utanför kyrkan och lyssnade på hur en zombiemästare höll en ordlöst ceremoni, så återanvände jag beskrivningen "det är tyst och dött".

Hoppas att du har fått lite hjälp. Det finns mer läsning om spelledande om du är intresserad.

/Han som vill ge ut de artiklarna i bokform

 

[hamdil]

Tack så mycket ska tänka på det du har skrivit

vad jag menar med rollspels miljö är vart ska man sitta tex med ett bord med stolar eller en soffa osv.

Ha det bra och tack igen

 

[Kropotkin]

vad jag menar med rollspels miljö är vart ska man sitta tex med ett bord med stolar eller en soffa osv.

Det finns nog en mängd olika svar på den frågan; vi har alla olika uppfattningar om vad som är bekvämt och stämningsskapande. Allt beror lite på vad som finns tillgängligt. Det är dock tämligen viktigt att man får vara hyfsat ostörda och att det inte springer in en massa folk (till exempel familjemedlemmar som ska äta) hela tiden.

Alla bör sitta bekvämt, men inte allt för bekvämt så att någon somnar, och alla skall kunna se alla. Speciellt spelledaren skall kunna vända sig till alla. Ett bord att rulla tärningar och lägga rollformulär är en bra idé. Det kan vara både i ett vardagsrum eller vid köksbordet. Ofta vill spelledaren dölja en del kartor och liknande från spelarna. Därför brukar spelledaren oftast sitta lite längre ifrån. Samtidigt är det viktigt att inte sitta i andra ändan av rummet och skrika. Ett gammalt knep är att använda sig av tomma pärmar som får agera som skärmar bakom vilka spelledaren kan gömma saker samtidigt som han sitter vid samma bord. Dessutom kan du sätta fast lite post-it-lappar med viktig information på skärmarna. Det är dock värt att påpeka att spelledaren inte skall dölja sig själv bakom skärmen.

En del lägger ner en massa tid på att skapa en bra stämning genom att släcka ner, tända ljus och pynta rummet tills det ser ut som platsen för en svart mässa i en amerikansk B-film. Det är kanske lite överkurs och något du kan tänka på längre fram - dessutom kan det dunkla ljuset vara jobbigt för en ovan SL som vill kolla regler och annat. Passande musik i bakgrunden brukar dock inte skada.

Ibland, när lokalen inte är ideal i sitt normala skick, blir det till att flytta runt lite på möbler. Det gäller att ta hjälp av lämpliga spelare att tillsammans flytta ihop bord, stolar, fåtöljer, saccosäckar, pallar, soffa och prydnader så att de lämpar sig mer för rollspel och mindre för tv-tittande och middagsätande.

 

[hamdil]

Okej så det ska inte vara för bekvämt.
och så kan man ha lite musik, släcka lamporna och ha tända ljus.

Är det något mer som är bra att kunna som spelledare

och tack för svaret

 

[Genesis]

Det finns massor av saker som är bra att kunna som spelledare. Först och främst gäller det att få upp vanan, att spelleda mycket. Man vill kunna ha tillräcklig rutin på det för att kunna tänka på hur man spelleder medan man gör det. Det kan vara en idé att koncentrera sig på en sak som man skall tänka på och jobba med under ett spelmöte.

Det viktigaste tycker jag att Han redan har påpekat: var lyhörd. Se vad spelarna vill göra och följ deras idéer. Om de gör något oväntat, ta hellre en paus och fundera på hur du kan få något intressant att hända utifrån det de gör, än att försöka tvinga in dem på den väg du har planerat. Håll planeringen lös och anpassningsbar.

Sedan finns det en hel massa saker man kan tänka på, men det är inte lätt att försöka implementera allt på en gång. Exempel på bra färdigheter att behärska:

Tajming: Att spola förbi ointressanta bitar och koncentrera sig på det intressanta. Att veta när man behöver slänga in en härlig actionscen och när man bör sakta ned och koncetrera sig på karaktärsspelande.

Beskrivning: Att kunna göra livfulla och intressanta beskrivningar.

Engagemang: Att se till att alla rollpersoner och spelare är ordentligt engagerade och inte bara följer med i bakgrunden.

Att sälja misslyckanden: Om du kan få rollpersonerna att misslyckas på sätt som är konsekventa med deras rollpersoner (Charmören misslyckas inte charma baronessan för att han beter sig ocharmigt, utan för att hennes man kommer och utmanar honom på duell!) så kommer spelarna att ha kul även när det går dåligt för deras rollpersoner, och det är viktigt. Du vill få dem att skratta istället för att svära när de slår dåligt.

Återkoppling: Att ta saker som dykt upp tidigare och slänga in dem igen gör att spelarna och rollpersonerna redan har kopplingar till det de stöter på, och behöver inte investera sitt intresse på nytt varje gång.

Regelbalans: Att kunna skapa lagom svåra utmaningar om sådant är viktigt för spelet.

Utgå från rollpersonerna: Att kunna se till att rollpersonerna är utgångspunkten för vad som händer, och inte bara utbytbara brickor i spelet. Istället för att bara bli anlitade av en främling, så vill du ha stårys som är personliga för rollpersonerna.

Allt ovanstående är färdigheter som kan övas upp och som blir bättre om man tänker på dem medan man spelleder. Men du kommer väldigt långt genom att lyssna på spelarna och diskutera och själv reflerktera vad som gick bra och vad som gick mindre bra efter ett spelmöte. Berätta sedan för oss om vad du kommer fram till, om vad som går bra och hur du lyckas med det, och om vad som går dåligt, så att vi kan ge tips och hjälpa till. På det sättet så kommer du att bli en bra spelledare, och vi kommer också att få chansen att bli bättre av dina insikter.

Lycka till, och håll oss informerade om hur det går!

 

[terje]

Det finns många sätt att spelleda och förbereda ett rollspel, det här är hur jag brukat försöka göra:

* Utgå från spelarna, prata tillsammans i gruppen om vad ni vill spela.

* Förbered spelet med utgångspunkt i rollpersonerna - kolla på deras målsättningar och drivkrafter, viktigaste egenskaper, osv och försök att sätta fokus på det under spelet.

Vissa saker är lämpliga att förbereda i förväg medan andra inte är så lyckade att planera.

Bakgrunden, vad som hänt innan berättelsen börjar är ofta bra att bestämma.

Vilka spelledarpersonerna är, vad de vill och vad de har för relationer till varandra och till rollpersonerna är också viktigt att bestämma innan man börjar.

Du kan också hitta på händelser som kan hända (och som du bara använder om det passar), däremot är det inte så bra att bestämma vad som ska hända eftersom det kanske inte stämmer överens med vad spelarna väljer att göra.

[Måste jobba nu, återkommer kanske med mer tankar senare.]

 

[Rickard]

Bakgrunden, vad som hänt innan berättelsen börjar är ofta bra att bestämma.

Vilka spelledarpersonerna är, vad de vill och vad de har för relationer till varandra och till rollpersonerna är också viktigt att bestämma innan man börjar.

För att förtydliga, så kan bakgrund och spelledarpersonernas relationer vara till nytta när du ska improvisera utifrån det rollpersonerna gör. Om du känner till själva den bakomliggande handlingen kan du på ett lättare sätt hitta på en passande respons på det som rollpersonerna orsakar.

Nu kommer jag att dra till med en analys som egentligen är överkurs.

Alla äventyr är egentligen någonting som ligger och väntar på att rollpersonerna ska börja rycka i dem. I grottröj så finns grottan alltid där men när rollpersonerna anländer så försvarar sig grottans invånare. En intrig där en greve vill bli furste väntar på att rollpersonerna ska blanda sig i tills greven slutligen kan bli furste (spelarna "misslyckas") eller greven stoppas.

Något att tänka på är när rollpersonerna misslyckas med ett äventyr så är det för att spelarna inte gjort som du har tänkt. Jag gillar scenarion när rollpersonerna aldrig kan misslyckas. Det behöver inte innebära att de jämnt vinner, utan min inställning är att äventyret alltid tar en viss kurs. Oavsett om exempelvis greven blir furste eller greven nedgörs, så kommer det att ge konsekvenser i följande äventyr. Rollpersonerna kanske måste ducka för furstens räckvidd som nu jagar dem eller så kanske någon hämndlysten person jagar rollpersonerna på grund av vad de gjort med greven. I längden så kan samma sak hända.

Men som skrivet. Det där är överkurs.

/Han som ofta brukar ha en massa olösta trådar efter ett avklarat äventyr som han senare kan använda för att bygga fler äventyr på

 

[terje]

Precis! Han förtydligar vad jag menade med att förbereda bakgrunden och spelledarpersonerna.

För att spinna vidare på att förbereda rätt saker kan vi ta Hans exempel med greven som vill bli furste. I bakgrunden har spelledaren bestämt maktrelationerna inom adeln och hittat på spelledarpersoner som greven, hans medhjälpare och hans motståndare. Äventyret börjar när rollpersonerna får veta om grevens planer - men spelledaren har inte bestämt om rollpersonerna ska hjälpa greven eller arbeta mot honom, det är upp till spelarna att avgöra.

 

[hamdil]

det var bra att kunna.
tack så mycket för det

jag har läst att det är ok för spelledaren att fuska om det gynnar spelarna men att man inte ska berätta det för dom.

hur är det med det, hur får man göra?

 

[Krille]

Spelledarens främsta uppgift är att göra spelet så trevligt som möjligt för så många som möjligt. Alla trick är tillåtna så länge som man uppnår det målet.

Problemet i ekvationen är spelarna. Vissa spelare uppskattar inte fuskande spelledare. De vill hellre ha en ärlig spelledare som de känner att de kan lita på. En fuskande spelledare kan uppfattas som partisk. Sådana spelare upplever spelet som mindre trevligt om spelledaren fuskar.

Så känn dina spelare. Är de den sorten som uppskattar lite fusk så länge som det för äventyret framåt, eller är de den andra sorten som vill ha en opartisk och ofuskande spelledare?

 

[Genesis]

jag har läst att det är ok för spelledaren att fuska om det gynnar spelarna men att man inte ska berätta det för dom.

hur är det med det, hur får man göra?

Det finns olika skolor om hur man bör göra. Jag är personligen benhårt emot det, men det finns ju inget som säger att jag har rätt . Men gör man det, så bör man definitivt tala om det för spelarna. Finner man att man ofta behöver göra det, så bör man se sig om efter ett annat spel, för då gör inte reglerna sitt jobb.

Det är min syn på saken.

 

[Rickard]

Problemet i ekvationen är spelarna. Vissa spelare uppskattar inte fuskande spelledare. De vill hellre ha en ärlig spelledare som de känner att de kan lita på. En fuskande spelledare kan uppfattas som partisk. Sådana spelare upplever spelet som mindre trevligt om spelledaren fuskar.

Det finns också de spelare som tolkar fuskandet som att spelledaren fuskar till sin fördel. Det är oftast spelare som tror att det är spelaren mot spelledaren i en sorts tävling om vem som vinner, vilket är totalt fel (förutom i vissa undantag).

/Hans skola fuskar bara för att främja spelarna eller för att komma vidare i scenariot

 

[hamdil]

ok jag märker att det finns mycket olika uppfatningar om fusk.
personligen är jag emot fusk för min senaste spelledare fuskade så jag inte vet vad. jag tänkte ge några exempel

när vi gör en karaktär så ger han mig bara nackdelar han ändrade tärningarna.

senare skappade jag min egna karaktär en riddare med en stor kärlek ungefär som en saga han hade en väldigt bra backgrund.

då under ett uppdrag så skulle SL slå om jag skulle bli förälskad i en kvinna på en fest han slår flera gånger men ingen lyckas så han ändrar tärningarna och skrattar åt mig

det är väldigt fel tycker jag.

det är sånt fusk som total förstör rollspel.

skriv lite vad man kan göra åt det och vad ni tycker.