Rickard
Urverk speldesign
Jag har nu läst klart Robin's Laws of Good Game Mastering och vad boken mestadels handlar om är olika spelstilar som spelare tillhör: the power gamer, the butt-kicker, the tactitian, the specialist (personen som alltid är riddaren), the method actor, the storyteller och the casual gamer. Runtomkring spelartyperna skriver Robin Laws om hur man skriver scenarion som tilltalar alla sina spelare. Utöver detta finns det en del guldkorn som man kan ta till sig angående skriva och spelleda scenarion.
Att anpassa mig efter spelartyperna något jag gjorde när jag var yngre. Jag skrev scenarion som jag gillade och som jag visste några i gruppen gillade och sedan kryddade jag scenariot med ingredienser som andra typer av spelare gillade. Det funkade och det gav en struktur, men det gav en struktur som sällan varierade sig. Det var exempelvis alltid en strid inblandad för att tillfredsställa min dåvarande spelgrupps butt-kicker.
Det var då. Jag gör inte så nu. Jag skapar scenarion som jag själv tycker är kul att spelleda. Däremot är jag alltid lyhörd för spelarnas påhitt samtidigt som jag låter spelarna själva vara drivande. Känner jag till spelartyperna kommer jag inte låta de världsmäsiga konsekvenserna vara lika hårda om exempelvis butt-kickern drar igång en strid. Den personen vill ha en strid, så personen får själv fixa en strid.
Jag själv är power gamer, tactician, storyteller och casual gamer. Jag använder system och bygger scenarion som passar dessa spelstilar. Detta gör att jag endast behöver anpassa mig efter specialist, method actor och butt-kicker. Alla tre är rätt lätta att tillfredsställa. Om specialisten är en ninja kommer den att vilja göra ninjasaker. Method actor kommer att hitta på spelledarpersoner att få gestalta emot. Butt-kickern har jag redan gått in på.
Jag anpassar mig inte längre till spelarna. Jag låter istället spelarna få anpassa scenariot utifrån deras egna påhitt. Det här är någonting jag använder mig av när jag är spelledare på konvent. Jag får spelarna drivande genom att lära ut mina konventioner i hur man ska spela rollspel så att de självmant vill hitta på situationer.
/Han som hade tänkt att radda upp alla lagar men de är så många (trots att boken bara är på 30 sidor) att han skippar en sådan tråd
Att anpassa mig efter spelartyperna något jag gjorde när jag var yngre. Jag skrev scenarion som jag gillade och som jag visste några i gruppen gillade och sedan kryddade jag scenariot med ingredienser som andra typer av spelare gillade. Det funkade och det gav en struktur, men det gav en struktur som sällan varierade sig. Det var exempelvis alltid en strid inblandad för att tillfredsställa min dåvarande spelgrupps butt-kicker.
Det var då. Jag gör inte så nu. Jag skapar scenarion som jag själv tycker är kul att spelleda. Däremot är jag alltid lyhörd för spelarnas påhitt samtidigt som jag låter spelarna själva vara drivande. Känner jag till spelartyperna kommer jag inte låta de världsmäsiga konsekvenserna vara lika hårda om exempelvis butt-kickern drar igång en strid. Den personen vill ha en strid, så personen får själv fixa en strid.
Jag själv är power gamer, tactician, storyteller och casual gamer. Jag använder system och bygger scenarion som passar dessa spelstilar. Detta gör att jag endast behöver anpassa mig efter specialist, method actor och butt-kicker. Alla tre är rätt lätta att tillfredsställa. Om specialisten är en ninja kommer den att vilja göra ninjasaker. Method actor kommer att hitta på spelledarpersoner att få gestalta emot. Butt-kickern har jag redan gått in på.
Jag anpassar mig inte längre till spelarna. Jag låter istället spelarna få anpassa scenariot utifrån deras egna påhitt. Det här är någonting jag använder mig av när jag är spelledare på konvent. Jag får spelarna drivande genom att lära ut mina konventioner i hur man ska spela rollspel så att de självmant vill hitta på situationer.
/Han som hade tänkt att radda upp alla lagar men de är så många (trots att boken bara är på 30 sidor) att han skippar en sådan tråd