Nekromanti Spelledaren som anpassar sig till spelarna

[Rickard]

Jag har nu läst klart Robin's Laws of Good Game Mastering och vad boken mestadels handlar om är olika spelstilar som spelare tillhör: the power gamer, the butt-kicker, the tactitian, the specialist (personen som alltid är riddaren), the method actor, the storyteller och the casual gamer. Runtomkring spelartyperna skriver Robin Laws om hur man skriver scenarion som tilltalar alla sina spelare. Utöver detta finns det en del guldkorn som man kan ta till sig angående skriva och spelleda scenarion.

Att anpassa mig efter spelartyperna något jag gjorde när jag var yngre. Jag skrev scenarion som jag gillade och som jag visste några i gruppen gillade och sedan kryddade jag scenariot med ingredienser som andra typer av spelare gillade. Det funkade och det gav en struktur, men det gav en struktur som sällan varierade sig. Det var exempelvis alltid en strid inblandad för att tillfredsställa min dåvarande spelgrupps butt-kicker.

Det var då. Jag gör inte så nu. Jag skapar scenarion som jag själv tycker är kul att spelleda. Däremot är jag alltid lyhörd för spelarnas påhitt samtidigt som jag låter spelarna själva vara drivande. Känner jag till spelartyperna kommer jag inte låta de världsmäsiga konsekvenserna vara lika hårda om exempelvis butt-kickern drar igång en strid. Den personen vill ha en strid, så personen får själv fixa en strid.

Jag själv är power gamer, tactician, storyteller och casual gamer. Jag använder system och bygger scenarion som passar dessa spelstilar. Detta gör att jag endast behöver anpassa mig efter specialist, method actor och butt-kicker. Alla tre är rätt lätta att tillfredsställa. Om specialisten är en ninja kommer den att vilja göra ninjasaker. Method actor kommer att hitta på spelledarpersoner att få gestalta emot. Butt-kickern har jag redan gått in på.

Jag anpassar mig inte längre till spelarna. Jag låter istället spelarna få anpassa scenariot utifrån deras egna påhitt. Det här är någonting jag använder mig av när jag är spelledare på konvent. Jag får spelarna drivande genom att lära ut mina konventioner i hur man ska spela rollspel så att de självmant vill hitta på situationer.

/Han som hade tänkt att radda upp alla lagar men de är så många (trots att boken bara är på 30 sidor) att han skippar en sådan tråd

 

[solvebring]

Jag anpassar mig inte längre till spelarna. Jag låter istället spelarna få anpassa scenariot utifrån deras egen spelstil. Det här är någonting jag använder mig av när jag är spelledare på konvent. Jag får spelarna drivande. Spelarna skapar på så sätt situationer som de vill spela i scenariot.

jag vill påstå att öppna upp för spelarna och göra dem drivande är att anpassa spelet efter dem, fast något mer indirekt a la självbetjäning - eller möjligen mer direkt a la ingame? Jag får en tanke om att det här egentligen handlar om när man anpassar sig efter spelarna, vilket i sin tur ställer frågan om "var" i relation till spelets värld - in/outgame.

Om man gör det innan spelsessionen - när man skriver äventyret - så blir det mer i direkt mening. Hela scenariot skapas utifrån spelarna redan på metaplan. Om man däremot gör det under spelet, så sker det utifrån händelser i spelet - ingame - utifrån ett nu. Man har därmed skrivit för sig själv (eller vem som helst lika gärna) men anpassar det på ett senare stadium. Kanske skulle man kunna kalla det för meta- och icke metarelaterad anpassning? Där anpassning som sker i författandet är anpassning på metaplanet och tvärtom.

Låter det knasigt, eller går det att förstå?

Det var bara en spontan tanke jag fick. Jag borde förövrigt försöka läsa klart den där jävla PDF:en av Laws. Började för ett tag sedan men glömde att fortsätta.

Sammanfattning: Jag tror att båda de här sakerna handlar om att anpassa spelet efter spelarna, fast på tvi olika nivåer utifrån olika förutsättningar. Likväl är det att anpassa efter spelarna.

... solvebring själv är nog som Han. Förr försökte han få med element som han visste att de olika spelarna gillade. Numera skriver han bara en bas med stödord eller mindmap och lite kladdar, improviserar på det och kör en sorts "ge och ta"-grej med spelarna under spelets gång - så att spelarna får komma in och driva.

 

[wilper]

Jag spelleder så gott som bara under konventsliknande former nuförtiden.

Då anpassar jag mig till spelet.

Jag kallar det form, har för mig att du kallar det konvention, spelförfattarens mening om hur spelet "borde" spelas.

Men det är klart skulle jag börja spela trad i kampanj måste jag kanske börja fundera på hur jag skall jämka mina och spelarnas intressen.

 

[solvebring]

Btw, finns det någon frågeställning eller något kring det här - egentligen? Jag känner att jag inte riktigt är med på vad du vill få ut av tråden? Fast du kanske inte vill få ut något speciellt - kanske anpassar du tråden efter dess läsare?

 

[Rickard]

Jag anpassar mig inte längre till spelarna. Jag låter istället spelarna få anpassa scenariot utifrån deras egen spelstil. Det här är någonting jag använder mig av när jag är spelledare på konvent. Jag får spelarna drivande. Spelarna skapar på så sätt situationer som de vill spela i scenariot.

Jag måste få skriva om det här (nytillkommet i grönt):

Jag anpassar mig inte längre till spelarna. Jag låter istället spelarna få anpassa scenariot utifrån deras egna påhitt. Det här är någonting jag använder mig av när jag är spelledare på konvent. Jag får spelarna drivande genom att lära ut mina konventioner i hur man ska spela rollspel så att de självmant vill hitta på situationer.

/Han som måste börja tänka över slutklämmarna i inlägg bättre

 

[Rickard]

Jag får en tanke om att det här egentligen handlar om när man anpassar sig efter spelarna, vilket i sin tur ställer frågan om "var" i relation till spelets värld - in/outgame.

Spelarna kommer alltid att påverka scenariot, ja. Oavsett om det är i själva äventyrsbyggandet eller om det är under spelets gång.

Jag tycker den stora skillnaden ligger i att om spelledaren lägger in element som tilltalar vissa typer av spelare så kommer scenariot att påverkas av spelarnas spelstil. Spelledaren anpassar sig efter spelarna.

Om spelledaren däremot säger till spelarna hur de ska spela för att påverka scenariot med sina spelstilar har istället spelledaren påverkat spelarna först. Sedan kan spelarna föra in sina egna element, men det påverkar inte spelledaren. Det enda den personen gör är att anpassa scenariot.

/Han som mest skrev en trådstart där han reflekterar över sin egen spelstil utifrån en text han läst

 

[solvebring]

Kan du inte berätta lite om hur det "låter"/"ser ut" i praktiken. Hur låter du deras egna påhitt komma in, hur lär du ut dina konventioner - hur ser Hans "spelledaren möter spelarna"-verktyg ut egentligen?

Jag har vet till exempel hur du låter spelarna avpassa syn närmiljö och hjälpa till med beskrivningar och dylikt. Det kör jag också med numera, fast kanske i mindre utsträckning. Där har vi ju en del av det här med spelarinflytande. Men utöver det?

När jag själv låter spelarna driva och komma in så 1. jag låter dem alltid handla och göra vad de vill. Det finns inga "Nej" eller "Det går inte". 2. Jag tar saker de säger och gör och försöker göra något av, så att de får vara med och driva. 3. Märker jag att en spelare söker något så försöker jag ge det. Detsamma gäller med deras teorier, att göra något av det de tror - så att deras resonemang och tankar får studsa. 4. Spelarna får spela en del SLP:s för att alla ska hållas sysselsatta. 5. Spelarna får ibland berätta vad de vet om den och det - de får vara med och måla världen.
Ehm... Det är vad jag kommer på nu.

Jag påpekar också numera alltid att spelledaren inte alltid har rätt. Spelledaren har sista ordet, och det tycker jag är en väsentlig skillnad. Tror förövrigt att jag även fått det från dig?

 

[Rickard]

Kan du inte berätta lite om hur det "låter"/"ser ut" i praktiken. Hur låter du deras egna påhitt komma in, hur lär du ut dina konventioner - hur ser Hans "spelledaren möter spelarna"-verktyg ut egentligen?

Det är ungefär vad du förväntar dig.

× Först frågar jag vilka typer av rollspel som de brukar spela. Detta gör jag normalt medan vi går till salen.
× Sedan frågar jag vad de har för förväntningar av scenariot.
× Jag frågar vad de kan om systemet.
× Jag går kort igenom systemet, oavsett vad de svarar.
× Jag går igenom vad scenariot kräver av spelarna. Initiativtagande, rollgestaltande, lösa gåtor, en rollperson är en mullvad (står normalt på rollformuläret) etc.
× Jag delar ut rollformulären och låter spelarna gå igenom det.

---

× Jag går igenom vad jag kräver av spelarna. Hur jag vill spela rollspel. Detta går normalt hand i hand med scenariot men i regel vill jag alltid att de är initiativtagande, påhittiga, att de använder sina färdigheter på ett väldigt brett sätt (jag ger exempel), att de har vad som verkar logiskt i utrustningsväg och att de normalt inte behöver slå tärningsslag så ofta då jag hellre utgår från deras färdighetsvärden än slår tärningar (såvida jag inte spelleder D&D-kloner).
× Framförallt går jag igenom att de får hitta på spelledarpersoner och miljön. Jag brukar skämtsamt säga att det är för att jag är lat och inte orkar hitta på. Sedan ursäkta mitt beteende med att jag inte ska sitta och hitta på allting, utan att rollspel är någonting som vi gör tillsammans. Därför ska vi alla bidra med beskrivningarna. Jag drar något exempel om att jag kommer endast säga vad det är för rumstyp och spelarna får sedan själva hitta på någon enstaka detalj per spelare om hur rummet ser ut. Jag försäkrar dem att aldrig vara rädda för att ta ut svängarna, för jag kan alltid kontra deras beskrivningar om de går överstyr.
× Under spelets gång kommer jag bara ställa frågan "Ja, finns det?" om spelarna frågar om något i miljön. Jag kommer att göra det tills jag ser den välbekanta glimten i ögat på dem när de går upp för dem vad de får göra. Jag kan påskynda denna process genom att ibland säga något i stil med "Du lyckas med Söka-slaget. Vad hittar du för något?". Sedan väver jag in påhittet i scenariot bäst jag kan.

/Han som tänkte skriva allting som ett tal men kom på att det skulle bli för mycket text

 

[solvebring]

Well, me like. Och åter en gång, som i alla Han-inlägg, finns det saker att ta till sig. =)
Kanske är det också därför jag känner igen mig så mycket, för att du genom åren säkerligen influerat mig en hel del i hur jag behandlar tradspelandet. Iof kommer sig mycket av de senaste årens "insikter" där jag hittat mina bekvämligheter och de funktioner som klickar för mig.

... solvebring noterar å egna vägnar att det nog är under just de senaste åren - trots att det inte spelats alls lycka mycket som förr - som han kommit tillfreds med sitt rollspelande - kommit underfund med hur han funkar, vad han gillar osv.

 

[Niklas73]

Har du lust att beskriva de där spelstilarna dvs mer än de du just beskrev?

 

[Rickard]

Har du lust att beskriva de där spelstilarna dvs mer än de du just beskrev?

Dante har gjort det så mycket bättre.

/Han som även drar sig till minnes följande tråd

 

[solvebring]

Har du lust att beskriva de där spelstilarna dvs mer än de du just beskrev?

Dante har gjort det så mycket bättre.

/Han som även drar sig till minnes följande tråd

Jag saknar verkligen alla gamla sådana här quiztrådar där man testade sig och sedan diskuterade sin spelstil. Det är ett lättsamt, kul och bekymmersfritt samtalsämne. Det är alltid kul att referera lite och så. ... Fast tydligen så hade jag inte deltagit i någon av de länkade trådarna. Shame on me.

 

[w176]

Fast något relevant för diskussionen är att det är skillnader på att anpassa sig efter spelarnas smak och tycke och efter deras behov.

Blir någon grymt störd av bakgrundsmusik med text går det bort. Är någon känslig för varma och kvava spellokaler anpassar man sig. Är någon ny och blyg behöver de hjälp med att på ett tryggt vis hitta en plats. Behöver någon tydlighet och stuktur i spelet så får man fixa det. Överlever någon inte utan ordentliga pauser osv, krävs det pauser.

 

[solvebring]

Fast något relevant för diskussionen är att det är skillnader på att anpassa sig efter spelarnas smak och tycke och efter deras behov.

Blir någon grymt störd av bakgrundsmusik med text går det bort. Är någon känslig för varma och kvava spellokaler anpassar man sig. Är någon ny och blyg behöver de hjälp med att på ett tryggt vis hitta en plats. Behöver någon tydlighet och stuktur i spelet så får man fixa det. Överlever någon inte utan ordentliga pauser osv, krävs det pauser.

True true. Och det är väl en jävla tur det. Fast det här går väl in under social kod och vett, att ta hänsyn till varandra som individer, eller är jag ute och far nu?

... solvebring muttrar om fjolliga spelare som fryser och ger fan i att deras spelledare är en varm person som svettas ihjäl - inte öppna fönstret minsann, no no. Pffft!

 

[wilper]

I allmänhet kan man motstå kyla genom att ta på sig en tröja. Det är värre med värme, som är svårt att göra sig av med utan vidare.

Flytta de frusna spelarna till den ände av bordet som är längst bort från fönstret, låna ut ett par raggsockar och en flece-jacka om det kniper.

 

[solvebring]

I allmänhet kan man motstå kyla genom att ta på sig en tröja. Det är värre med värme, som är svårt att göra sig av med utan vidare.

Flytta de frusna spelarna till den ände av bordet som är längst bort från fönstret, låna ut ett par raggsockar och en flece-jacka om det kniper.

Vi spelar på min gamla folkis men jo, jag ska nog fråga folk om de inte kunde svänga på sig jackorna en stund bara så man kan svalka av sig lite. Förövrigt sitter jag alltid vid fönstret och de längre bort. =)

 

[p_wrang]

Jag håller med till 100%, men det finns en charm i att redan i skrivandets stund anpassa scenariot efter spelartyperna. Det ger spelarna (mig) en känsla av syfte och mening med karaktären, en del av historian där just din karaktär spelar en central nyckelroll. Man skulle kunna kalla det att fejka en viss känsla av att ödet existerar, men givetvis handlar spelledande, som ni säger, om ett givande och tagande.