Det har varit en del kritik till den spelkampanj och den spelgrupp som Riddar Ficon (Hej på dej) presenterat. Jag antar att det är dags att förklara vad det hela handlar om.
Först vill jag kommentera allt prat om dvärgar och liknande. Dvärgen i fråga är en karaktär som slagits fram, men INTE ingår i någon spelgrupp ännu så därför finns heller inga anledningar till att han skulle umgås med alven. Samma sak gäller den soldiska riddaren (vad är det för konstigt med Zorianriddare nu då?) och den muhadinske granaschfäktaren, där inga av karaktärerna ingår i den nämda spelgruppen, i alla fall inte ännu. De karaktärer som spelar ihop är mycket riktigt en leream-alv, en schaman samt en cirefalisk tempelriddare (och ja, dom finns som tidigare påpekats). De band som binder dessa rollpersoner ihop varierar.. mellan cirefaliern och alven råder ömsesidig respekt och möjligheten till kulturellt och färdighetsmässigt utbyte. Att schamanen (som när rollpersonen slogs fram var Asharier) senare avled ger en del problem och är upphovet till "tirakproblemet". För att överleva har hans andenu kontrollerat en frakktrukh.. (han hade en kortare period när han kontrollerade en medelålders nergången båtkapten, men även han avled i en hjärtattack i samband med svärdsspelen i Hadarlon.) Detta betyder att det är fråga om en mänsklig ande i en tiraks kropp.. detta är en mycket ovanlig, och som jag anser högst intressant situation. Alven i fråga har inte konfronterat "tiraken" sedan han bytt kropp, så jag kan inte presentera några förklaringar ännu på varför de skulle umgås. Men man måste se att det är enbart kroppen som är annorlunda, inte intellektet. (Mycket förvirrande för alven förhoppningsvis
Vad gäller diskussionen om hack-n-slash äventyr så är det sant att jag har använt en hel del äldre DoD äventyr som mallar för Eon-äventyr. Dock har jag ansträngt mej för att inte ha någon styrd modell typ gå-hit-få-äventyr-gå-dit-slå-tiraker-hämta-skatt utan strävar efter att få en dynamisk spelvärld där spelarna vandrar runt fritt, gör det deras karaktärer vill och spelar efter de drivkrafter de har. Jag anpassar mina spelvärldar efter mina spelare, och den här gången är målet en realistisk, spännande och mycket farlig värld där även "de vanliga tirakerna" och monstren har personligheter och egna drivkrafter, och kan ses som egna individer för att efterlikna verkligheten någorlunda. Strider är givetvis en central del, men tro inte att det enbart handlar om detta eller erfarenhetsjakt, då (enligt mej) strider i Eon är farliga, realistiska och blodiga företeelser där de flesta motståndare kan vara dödligt farliga. Dessutom bör tilläggas att trots 3 förflytna år för rollpersonerna, är de enda offren hittils ett par olyckliga odöda.
Personligen anser jag de personer mina spelare skapat vara väldigt intressanta och roliga.. Riddar Ficons spelare hade väl hoppats på lite mer av en krigarkaraktär men fick en person som mycket väl kan bli en stor politisk gestalt. Detta öppnar många möjligheter till roligt rollspelande och kan bli en väldigt mäktig människa.. Schamanen i en tiraks kropp och den något högdragna alviska vapenmästaren är lika fascinerande skapelser som har härlig potential.
Kommentera gärna om ni vill. Jag håller fullt med Duriel att rollspel är till för att ha roligt och man inte skall hänga upp sej på regler. (Hej på dej med
Även om jag har en tendens att använda så många realistiska regler jag kan ibland..
Jag undanber mej eventuella "nybörjar-SL" attacker, då jag har spelat sedan jag var 9 år och konstruerat eget spelmaterial en stor del av tiden (skryt skryt). Däremot vore det mycket kul med kontruktiv kritik och eventuella förslag på band mellan ovanliga kombinationer på rollpersoner, då detta tydligen var ett hett ämne.
Och förresten, Sir Foilan. Förekommer stavas just förekommer, inte färekommer. Klaga inte på Ficon om du stavar fel själv. (Har jag stavat fel själv nånstans skyller jag på mitt värdelösa tangentbord.)
Spela i de spelvärldar och grupper ni har roligt med! Moduler och regler är till för att ge inspiration och underlätta spelandet.
//Eltoro
Först vill jag kommentera allt prat om dvärgar och liknande. Dvärgen i fråga är en karaktär som slagits fram, men INTE ingår i någon spelgrupp ännu så därför finns heller inga anledningar till att han skulle umgås med alven. Samma sak gäller den soldiska riddaren (vad är det för konstigt med Zorianriddare nu då?) och den muhadinske granaschfäktaren, där inga av karaktärerna ingår i den nämda spelgruppen, i alla fall inte ännu. De karaktärer som spelar ihop är mycket riktigt en leream-alv, en schaman samt en cirefalisk tempelriddare (och ja, dom finns som tidigare påpekats). De band som binder dessa rollpersoner ihop varierar.. mellan cirefaliern och alven råder ömsesidig respekt och möjligheten till kulturellt och färdighetsmässigt utbyte. Att schamanen (som när rollpersonen slogs fram var Asharier) senare avled ger en del problem och är upphovet till "tirakproblemet". För att överleva har hans andenu kontrollerat en frakktrukh.. (han hade en kortare period när han kontrollerade en medelålders nergången båtkapten, men även han avled i en hjärtattack i samband med svärdsspelen i Hadarlon.) Detta betyder att det är fråga om en mänsklig ande i en tiraks kropp.. detta är en mycket ovanlig, och som jag anser högst intressant situation. Alven i fråga har inte konfronterat "tiraken" sedan han bytt kropp, så jag kan inte presentera några förklaringar ännu på varför de skulle umgås. Men man måste se att det är enbart kroppen som är annorlunda, inte intellektet. (Mycket förvirrande för alven förhoppningsvis
Vad gäller diskussionen om hack-n-slash äventyr så är det sant att jag har använt en hel del äldre DoD äventyr som mallar för Eon-äventyr. Dock har jag ansträngt mej för att inte ha någon styrd modell typ gå-hit-få-äventyr-gå-dit-slå-tiraker-hämta-skatt utan strävar efter att få en dynamisk spelvärld där spelarna vandrar runt fritt, gör det deras karaktärer vill och spelar efter de drivkrafter de har. Jag anpassar mina spelvärldar efter mina spelare, och den här gången är målet en realistisk, spännande och mycket farlig värld där även "de vanliga tirakerna" och monstren har personligheter och egna drivkrafter, och kan ses som egna individer för att efterlikna verkligheten någorlunda. Strider är givetvis en central del, men tro inte att det enbart handlar om detta eller erfarenhetsjakt, då (enligt mej) strider i Eon är farliga, realistiska och blodiga företeelser där de flesta motståndare kan vara dödligt farliga. Dessutom bör tilläggas att trots 3 förflytna år för rollpersonerna, är de enda offren hittils ett par olyckliga odöda.
Personligen anser jag de personer mina spelare skapat vara väldigt intressanta och roliga.. Riddar Ficons spelare hade väl hoppats på lite mer av en krigarkaraktär men fick en person som mycket väl kan bli en stor politisk gestalt. Detta öppnar många möjligheter till roligt rollspelande och kan bli en väldigt mäktig människa.. Schamanen i en tiraks kropp och den något högdragna alviska vapenmästaren är lika fascinerande skapelser som har härlig potential.
Kommentera gärna om ni vill. Jag håller fullt med Duriel att rollspel är till för att ha roligt och man inte skall hänga upp sej på regler. (Hej på dej med
Även om jag har en tendens att använda så många realistiska regler jag kan ibland..Jag undanber mej eventuella "nybörjar-SL" attacker, då jag har spelat sedan jag var 9 år och konstruerat eget spelmaterial en stor del av tiden (skryt skryt). Däremot vore det mycket kul med kontruktiv kritik och eventuella förslag på band mellan ovanliga kombinationer på rollpersoner, då detta tydligen var ett hett ämne.
Och förresten, Sir Foilan. Förekommer stavas just förekommer, inte färekommer. Klaga inte på Ficon om du stavar fel själv. (Har jag stavat fel själv nånstans skyller jag på mitt värdelösa tangentbord.)
Spela i de spelvärldar och grupper ni har roligt med! Moduler och regler är till för att ge inspiration och underlätta spelandet.
//Eltoro
