Nej inte helt. En SL får ju aldrig tappa sin egen uppfattning, tanke och idé, för då tappar han ju hela skiten och kan inte spelleda alls tror jag. Tappar han allt sitt ur sitt eget perspektiv så låses han ju, för hur skapar man något man inte alls har någon personlig vy av? Det måste finnas bit av konstnären i konstverket om man säger så. Även om motivet är speciellt beställt så är det ju ändå unikt för den konstnärens stil i alla fall.
Det räcker inte för mig att neutralt acceptera ett kampanjkoncept, jag måste brinna för det om jag skall kunna vara en bra SL.
Nej, i sådana fall måste man nog titta på det hela och tänka - hur kan jag behålla den här grunden men ändå sätta Poms varumärke på det här?
Hur kan jag göra det här till vad jag tycker är bra?
"Jag vet, jag ändrar storyn så att den leder dit istället för dit..."
Samma grund, i princip samma innehåll, fast med lite personlig fägring. Varje en SL är ju en egen individ, så hans spelledande är ju en enskild individs tanke och fantasier, alltså blir det ju personligt - två SL kan aldrig göra samma scenario likadant. Lika så som att olika spelargäng spelar ju inte samma äventyr likadant. Man skapar något eget av det mesta i rollspelsvärlden tror jag, och det måste ju alltid finnas med samtidigt som man går andra till mötes och ger dem en upplevelse de vill ha...
Svårt att förklara, men man måste möta bägge de här två grejerna - att göra sina spelare till viljes och att göra sig själv till viljes med sin grej - på halva vägen... Halva vägen var per punkt här tror jag.