Nekromanti Spelledarens goda recept

[Frank_UBBT]

Spelledare av alla slag har vi stött på, onda som goda, och därför kommer jag med en lite fråga om era erfarenheter.

Vad utmärker en bra spelledare? Vad är SL:s recept på ett roligt och intressant spelmöte även om spelarna inte är seriösa nog?

 

[Pom]

En bra SL har en känsla för kampanjvärlden och har lyckats komma överens med spelarna om att kampanjvärldens premisser är värda att utforska.

Det är många år sedan jag spelade med dåliga SL. Det rörde sig antingen om tillfälliga bekantskaper på konvent, eller om ungdom och oerfarenhet.

De bra SL jag har haft har alla haft dels den här känslan för sina kampanjvärldar jag nämnde, men de har också haft en kombination av regelkunnande och lyhördhet för spelarnas initiativ. De dåliga SLarna jag nämnde saknade allt detta.

Jag erkänner beredvilligt att jag tolkar SLs roll konservativt: ett rollspel skall ha ett bastant regelsystem som både SL och spelare följer och det är SL som har sista ordet i allt som rör både regler och kampanjvärld.

 

[krank]

En bra spelledare...

* ...kan läsa av gruppen och anpassa sig.
* ...men också sätta ner foten när gruppen tjafsar för mycket och går för långt ifrån den ursprungliga visionen.
* ...har en egen vision av genre och spelvärld och är inte rädd för att få spelarna att anpassa sig.
* ...kan antingen reglerna tillräckligt bra för att inte behöva ha vare sig tabeller, böcker eller liknande i närheten, och kan dölja reglerna helt - eller kan friforma.
* ...skriver äventyr man inte känner sig låst i.
* ...ger spelarna utrymme att utveckla och spela ut sina karaktärer.
* ...skapar äventyr där det inte bara finns en enda specifik lösning (kallat "datorspelssyndromet").
* ...ger inte spelarna information deras rollpersoner inte har medan spelet pågår (kallat "sett-för-mycket-på-filmsyndromet")
* ...är öppen för förslag inom ramarna för sin vision.


Det går inte att säga vad som gör en spelledare bra "sådär i allmänhet", och jag är fullt medveten om att flera av punkterna på min lista går tvärs emot vad vissa spelare gillar - men det är min lista över vad jag anser gör en spelledare bra när jag ska spela.


...för övrigt tycker jag att det inte diskuteras tillräckligt mycket om hur en bra spelare är. De har också ett ansvar.


EDIT: En sak till: En bra spelledare dödar inte rollpersoner annat än om spelaren antingen frivilligt går med på att rollpersonen dödas eller gör något så urbota dumt att spelaren får skylla sig själv.

 

[Rymdhamster]

En bra spelledare försöker inte tvinga sin egen uppfattning om vad som är häftigt och lämpligt på spelarna, utan kan acceptera att spelarna har sina egna åsikter om detta och låta dem få utspel för dessa känslor inom rimlighetens ramar.

Exempel: Bara för att spelledaren tycker att det enda rätta är att överlämna skurken till polisen betyder inte att spelarna tycker det. Dessa kan istället föredra att ta mutan och släppa skurken.

En speledare bör _aldrig_ tvinga sin egen bild av en rollperson på spelaren som spelar rollpersonen (såvida det inte är nödvändigt för att rädda stämmningen i spelgruppen).

Exempel: om jag vill spela en betjänt så vill jag spela min bild av en betjänt och inte spelledarens bild av en betjänt.

En bra spelledare lever inte i villfarelsen om att han/hon är gud, allsmäktig och ofelbar. En spelledare kan ha fel, och bör i så fall lyssna på spelare som vet bättre.

Exempel: Spelledaren ignorerar helt någon regel, vilket potentielt sätt kan resultera i en död rollperson. Om en spelare påpekar detta bör inte spelledaren börja kasta tärningar, spotta eller fräsa om att han minsan är spelledare och nu har han bestämt hur det blir.

Självklart så kräver ju dessa "krav" även att vissa krav ställs på spelarna. Ta det sista exempelt som exempel: det håller inte om spelarna sitter och "nittpickar" stupikvarten.

 

[MrG]

För mig har en bra spelledare det här:
Lyhördhet
Improvisationsförmåga
Kvicktänktehet
Mängder av roliga slps som den kan agera trovärdigt/bra
Karisma och berättartalang
En organisatiorisk förmåga
En känsla för dramaturgi / berättarstruktur

och så massa annat...

-Gunnar (som snart måste börja jaga spelledare igen)

 

[krank]

-Gunnar (som snart måste börja jaga spelledare igen)

Om du börjar jaga i gävleborgsområdet... =)

//Krank (som är på jakt efter nya spelare)

 

[Rickard]

× Improvisationsförmåga. Helt klart viktigast.
× Förmågan att kunna beskriva saker ur olika perspektiv - vare sig det är historier eller miljöer.
× Fingertoppskänsla vad gäller systemanvändande och tempo.
× Analyserande förmåga, vad gäller system och socialt spel.
× Organisationsförmåga.
× Humor.

/Han som umgängesspelar

 

[MrG]

Sl-jakt (OT)

Citat:
-Gunnar (som snart måste börja jaga spelledare igen)



Om du börjar jaga i gävleborgsområdet... =)

//Krank (som är på jakt efter nya spelare)

Oj, när jag jagar spelledare är det till konvent ;-) och rollspelsbaren eventuellt... men framförallt så GothCon scenario...

-Gunnar (man ska inte läsa in för mycket i paranteser)

 

[Johan K]

Vad utmärker en bra spelledare?

Inlevelse, flexibilitet, ha saker i bakfickan, lyhörd, intreserad av att vara SL..
Där tror jag att man har några gioda saker för en bra SL.

Vad är SL:s recept på ett roligt och intressant spelmöte även om spelarna inte är seriösa nog?

At kanske köra ett litet side-wevent & låta spealrna leka av sig.. Att man kör ett litet extraspår denan kväll. För att sedan nästa spelomgång säga till att denan gång så är vi lite mer seriöas & fortsätter på det ordinarie speläventyret

 

[solvebring]

En bra spelledare kan snabbt indientifiera spelarnas smak och därmed forma sig och improvisera utefter detta.
En bra SL skall också kunna improvisera och spinna på vilken bit som helst, han får aldrig vara rälsad och hårddragen, då tycker jag att han dödar storyn som man skapar tillsammans.

 

[Pom]

En bra spelledare kan snabbt indientifiera spelarnas smak och därmed forma sig och improvisera utefter detta.

Hur ser du på Sls smak? Skall SL helt anpassa sig till spelarnas synpunkter eller är SLs smak lika viktig, eller har t o m SL utslagsröst om hur kampanjen skall vara?

Jag frågar för att jag själv har svårt att tänka mig att spelleda en kampanj som jag inte älskar. Det räcker inte för mig att neutralt acceptera ett kampanjkoncept, jag måste brinna för det om jag skall kunna vara en bra SL.

 

[Krille]

Hur ser du på Sls smak? Skall SL helt anpassa sig till spelarnas synpunkter eller är SLs smak lika viktig, eller har t o m SL utslagsröst om hur kampanjen skall vara?

För att citera Robin D Laws:

"Roleplaying games are entertainment: your goal as GM is to make your games as entertaining as possible for all participants."

Det omfattar även spelledaren.

Men man får inte glömma att en spelledare är beroende av sina spelare. Om spelledaren inte kan underhålla/roa/ge något till sina spelare så har han snart inga spelare, och då kan han inte spelleda sin kampanj oavsett hur mycket han brinner för det.

Så det är en balansfråga, eller för att vara riktigt jävla svensk, "lagom". Det är klart att du måste brinna för din kampanj, men även spelarna måste brinna för din kampanj. Och det gör de inte om du inte anpassar dig efter deras smak, åtminstone så mycket att de fattar eld också. Annars får du inga bra spelare, eller i värsta fall inga spelare alls.

 

[Pom]

För att citera Robin D Laws:

"Roleplaying games are entertainment: your goal as GM is to make your games as entertaining as possible for all participants."

Det omfattar även spelledaren.

Men man får inte glömma att en spelledare är beroende av sina spelare. Om spelledaren inte kan underhålla/roa/ge något till sina spelare så har han snart inga spelare, och då kan han inte spelleda sin kampanj oavsett hur mycket han brinner för det.

Så det är en balansfråga, eller för att vara riktigt jävla svensk, "lagom". Det är klart att du måste brinna för din kampanj, men även spelarna måste brinna för din kampanj. Och det gör de inte om du inte anpassar dig efter deras smak, åtminstone så mycket att de fattar eld också. Annars får du inga bra spelare, eller i värsta fall inga spelare alls.

Precis. Eftersom jag själv också tycker så är jag nyfiken på Adus svar. Man kan läsa hans inlägg som att spelarnas smak är viktig och spelledarens inte är det.

 

[solvebring]

Nej inte helt. En SL får ju aldrig tappa sin egen uppfattning, tanke och idé, för då tappar han ju hela skiten och kan inte spelleda alls tror jag. Tappar han allt sitt ur sitt eget perspektiv så låses han ju, för hur skapar man något man inte alls har någon personlig vy av? Det måste finnas bit av konstnären i konstverket om man säger så. Även om motivet är speciellt beställt så är det ju ändå unikt för den konstnärens stil i alla fall.

Det räcker inte för mig att neutralt acceptera ett kampanjkoncept, jag måste brinna för det om jag skall kunna vara en bra SL.

Nej, i sådana fall måste man nog titta på det hela och tänka - hur kan jag behålla den här grunden men ändå sätta Poms varumärke på det här?
Hur kan jag göra det här till vad jag tycker är bra?
"Jag vet, jag ändrar storyn så att den leder dit istället för dit..."
Samma grund, i princip samma innehåll, fast med lite personlig fägring. Varje en SL är ju en egen individ, så hans spelledande är ju en enskild individs tanke och fantasier, alltså blir det ju personligt - två SL kan aldrig göra samma scenario likadant. Lika så som att olika spelargäng spelar ju inte samma äventyr likadant. Man skapar något eget av det mesta i rollspelsvärlden tror jag, och det måste ju alltid finnas med samtidigt som man går andra till mötes och ger dem en upplevelse de vill ha...

Svårt att förklara, men man måste möta bägge de här två grejerna - att göra sina spelare till viljes och att göra sig själv till viljes med sin grej - på halva vägen... Halva vägen var per punkt här tror jag.