Spelledarens roll i gamla spel

[entomophobiac]

Det legitimiserar tex att spelare knappt förbereder eller anstränger sig. Kommer till ett spelmöte, sätter sig ner och väntar på att showen ska börja.

Den enskilt värsta spelsession jag någonsin spellett var på LinCon något år, där jag beskrev scenariot, delade ut rollpersoner, etc., sådär som det går till. Sen sitter gruppen helt tyst och tittar på mig som hungriga fågelungar. Inte ett ljud hörs. En tumbleweed flyger förbi. Det är nog min mest märkbara kollision med spelare som förväntade sig spelledare som rena underhållare.

När de fick explicita val av mig så använde någon av dem två-tre ord. Sen tittade de på mig igen.

Det var fruktansvärt...

 

[Dr_Dängrot]

Jag hade fått för mig att den där dårskapen var från någon Sinkadus eller liknande! Tji fick jag.

Finns det någon utrikisk förlaga till den, eller är det ett rent Äspelspåfund? Har i alla fall inte stött på någon motsvarande utgångspunkt i mitt skummande.

Tror det kan komma ifrån vad som jag förstått i iaf amerikanska DnD kretsar i kallas rule 0 . The Dm makes the final call.

Saxat ifrån random reddit tråd. Dock gällde tråden 5:e men potatis potäter samma idé borde ju vara i bruk under den DnD version som gällde när äspel var stora.
The DM by definition has the authority to change or interpret the rules of the game in any way that he or she sees fit. The Player's Handbook even says so on page 6.

Ultimately, the Dungeon Master is the authority on the campaign and its setting, even if the setting is a published world.

Så det torde isf komma ifrån att äspel apade efter sina amerikanska kusiner

 

[Bolongo]

Jag hade fått för mig att den där dårskapen var från någon Sinkadus eller liknande! Tji fick jag.

Finns det någon utrikisk förlaga till den, eller är det ett rent Äspelspåfund? Har i alla fall inte stött på någon motsvarande utgångspunkt i mitt skummande.

Jag är säker på att jag läst detta på engelska någon stans. Om inte annat, så för att jag aldrig läst DoD91. Men det låter också som en typiskt amerikansk på-skoj-men-också-på-allvar kommentar.

 

[EvilSpook]

Vi la till en egen liten husregel.

• SL har alltid rätt.
• Skulle SL av någon händelse ha fel, se ovanstående regel.
• Har SL fortfarande fel i slutet på spelkvällen är denne inte längre SL.

Det brukade stävja okynnesanvändande av den regeln.

//EvilSpook

 

[entomophobiac]

Jag är säker på att jag läst detta på engelska någon stans. Om inte annat, så för att jag aldrig läst DoD91.

Det är väl det här som är grejen - skulle vilja se var! Men kanske är det en RuneQuest-grej? RQ verkar ju ha inspirerat tidiga DoD väldigt mycket!

 

[entomophobiac]

Hittade denna diskussion i alla fall. Intressant.

 

[Bolongo]

Men kanske är det en RuneQuest-grej?

Nä. RQ2 är faktiskt helt renons på alla slags tips till SL, eller ens någon förklaring av vad SL skall göra.
Eller, nu ljög jag lite. Det finns faktiskt en mening i introduktionen, som använder benämningen "referee" och antyder att dennes roll är att presentera utmaningar för spelarna och neutralt bedöma utfallet av deras äventyr.

Mitt luddiga minne säger mig att det här med relationen SL-spelare var ett vanligt diskussionsämne i speltidningarnas spalter på 80-talet. Jag tror det kan vara där man måste leta efter ursprunget.

 

[Bolongo]

Apropå RQ, för att återknyta till trådstarten kan det kanske vara intressant att citera exakt vad som sägs, i sin kontext.

PURPOSE OF THE GAME
The title of the game, RuneQuest, describes its goal. The player creates one or more characters, known as Adventurers, and plays them in various scenarios designed by a Referee. The Adventurer has the use of combat, magic, and other skills, and treasure. The Referee has the use of assorted monsters, traps, and his own wicked imagination to keep the adventurer from his goals within the rules of the game. A surviving Adventurer gains experience in fighting, magic, and other skills, as well as money to purchase further training.

Sedan fortsätter avsnittet med att beskriva varför äventyrare vill gå med i kulter och nå rune level i dem.

Det där med "within the rules of the game" förstår jag som att SL inte bara kan hitta på saker, hen är inte allsmäktig utan alla deltagare är lika inför reglerna.

 

[Franz]

Jag vill minnas att Äventyrsspel i produkter som Gigant och artiklar i Sinkadus nyanserade spelledarens roll ganska rejält. Det är ju då lite märkligt att både DoD91 och Mutant 2089 har en beskrivning av spelledaren som är lite av en tillbakagång. Men om jag förstår det hela rätt så projektleddes dessa två produkter av nya krafter på Äventyrsspel efter att t.ex. Anders Blixt, som ju var ansvarig för Gigant, slutade. Så man kanske hade olika syn på detta även inom Äventyrsspel?

 

[Swedish Chef]

Jag hade fått för mig att den där dårskapen var från någon Sinkadus eller liknande! Tji fick jag.

Finns det någon utrikisk förlaga till den, eller är det ett rent Äspelspåfund? Har i alla fall inte stött på någon motsvarande utgångspunkt i mitt skummande.

Jag tror den fanns med i äldre utgåvor av svenska rollspel också men jag är inte säker. Undrar om hur det är med översätta rollspel som Sagan om ring och Star Wars d6, utfall äventyrsspel la till sådan här "tips"

 

[entomophobiac]

Undrar om hur det är med översätta rollspel som Sagan om ring och Star Wars d6, utfall äventyrsspel la till sådan här "tips"

Det borde ju någon kunna kolla upp? Costikyans tips i SWd6 är ju annars riktigt bra.

 

[Khan]

Fanns det också inte en regel i gamla drakar och demoner som sa att spelledaren alltid har rätt, och en uppföljande regel som som att om spelledaren har fel se ovanstående regel. Det är väl snarare den här typen av regler som ligger bakom varför folk gärna ser en viss begränsning av spelledarens makt.

Vill här påminna om Folkfront För Minskad Makt åt Spelledaren. En avsomnad folkrörelse, men viktig för rollspelens utveckling i modern tid enligt en samlad kår av rollspelshistoriker. Kanske.

Rollspelssmedjan - FMMSL

www.foxtail.nu

 

[Fnord]

Jag hade fått för mig att den där dårskapen var från någon Sinkadus eller liknande! Tji fick jag.

Finns det någon utrikisk förlaga till den, eller är det ett rent Äspelspåfund? Har i alla fall inte stött på någon motsvarande utgångspunkt i mitt skummande.

Min Paranoia 2e bok ligger just nu svårtillgänglig, så jag kan inte kontrollera att det stämmer, men jag har för mig att det spelet körde rätt hårt på att SL har rätt och att spelarna inte skall veta reglerna. Men Paranoia är väll lite av ett specialfall här. Det här var för övrigt hur SL porträtterades i Paranoia

 

[JohanL]

Det här var för övrigt hur SL porträtterades i Paranoia

Hackmaster har en "GM Shield" i stället för "GM Screen". Det säger antagligen något om den förväntade relationen.

 

[JohanL]

RuneQuest 3, 1986:

 

[Bolongo]

Ja, 3e upplagan av RQ innehöll betydligt mer av SL-tips än den föregående.

Men räknas det verkligen till "gamla" spel? Det var ju bara härom dagen det kom ut...

 

[Mekanurg]

Jag hade fått för mig att den där dårskapen var från någon Sinkadus eller liknande! Tji fick jag.

Finns det någon utrikisk förlaga till den, eller är det ett rent Äspelspåfund? Har i alla fall inte stött på någon motsvarande utgångspunkt i mitt skummande.

Äspel hade inte upphovsrätten till den där regeln. Den är urgammal rollspelslore.

 

[JohanL]

Ja, 3e upplagan av RQ innehöll betydligt mer av SL-tips än den föregående.

Men räknas det verkligen till "gamla" spel? Det var ju bara härom dagen det kom ut...

Jag skummade just spelledarbiten, och den är både omfattande och bra för sin tid.

Detta till skillnad från senaste utgåvan, som knappt pratar om spelledarens roll (kanske i SL-boken som kommer någon gång?).

 

[entomophobiac]

Blev lite nyfiken på vad det står i spel som inte riktigt har några publicerade äventyr. Och kollade upp det. Notera att det absolut finns ett par äventyr till de här spelen - så ingen besserwisser behöver påpeka det - men de är inte byggda på det sätt de mer äventyrs- eller kampanjorienterade spelen är byggda och har ändå getts ut under perioder som dominerats av dessa.

All Flesh Must Be Eaten (1999)
"During a game, the Zombie Master and the players create a story, shaped by the actions of the Cast Members and the conflicts and situations provided by the Zombie Master. A Story (sic) is being experienced at the same time it is being written. Because there are a number of authors of this tale, however, the creators do not know exactly how it will end. Each character's actions impact on the result, as do the conflicts and drama injected into the story by the Zombie Master."

"The Zombie Master is the final arbiter of what a roll means. Some Zombie Masters apply the rules to the letter, and always consult the Outcome Table. Others simply decide on the spot what a roll means. Most use some combination of the two. Remember, maintaining the flow of the game is always more important than the rules. Slowing down the game to look up rules for a relatively minor action is not worth it. Wing it, and keep the game alive, immediate and interesting."

AFMBE är ju något av ett favoritspel för mig. Det är dock ett spel som är extremt lätt att avfärda som "bara ett XX", och delvis beror det på att det inte är tydligt - du måste spela det för att upptäcka nyanserna. Men tydliga tips som att spela med intraparty conflict och att ni skapar en berättelse tillsammans och därför inte kan veta vad slutet är innan ni börjar visar ändå vad intentionen är.

GURPS 4th Edition (2016)
"The GM's task during the game is simple. All he has to do is listen to the players describe what they're doing, then use the rules of the game to tell them what happens, so they can describe what they want to do next ... and so on"

"In any question of rules, the GM's word is law."

För den som bara ser GURPS som en trop är det faktiskt väl värt att kika på dess SL-kapitel. Du kommer kanske inte förvånas eller läsa något revolutionerande, men det är högst gediget.

Everway (1995)
"The gamemaster invents strange lands for the heroes to explore, exotic creatures for them to encounter, weird mysteries for them to solve, and daring quests for them to undertake. Dreaming up these imaginary people, places, and things could be a pastime in its own right, but gamemasters also get to see their creations brought to life during the game."

Har någon sagt att Everway är skitcoolt? Everway är skitcoolt. Som spelledare får du här en tarotliknande kortlek ("Fortune Deck") som verktyg för att hjälpa dig skapa äventyr (eller 'Quests' som de kallas där).

 

[JohanL]

För den som bara ser GURPS som en trop är det faktiskt väl värt att kika på dess SL-kapitel. Du kommer kanske inte förvånas eller läsa något revolutionerande, men det är högst gediget.

Det är väl litet av grejen med GURPS, att det oftast är välgjort och gediget, och bara har nackdelen att det är GURPS? Det finns ett känt fenomen att köpa GURPS-grejer för researchens och analysens skull och strunta i reglerna, och GURPS Horror t.ex. är spektakulärt bra i alla fall i utgåvan jag har, antingen 2 eller 3.

Har någon sagt att Everway är skitcoolt? Everway är skitcoolt. Som spelledare får du här en tarotliknande kortlek ("Fortune Deck") som verktyg för att hjälpa dig skapa äventyr (eller 'Quests' som de kallas där).

Jag hade hoppat på Kickstartern för nya om den inte varit så helvetiskt dyr! 1200 spänn för att alls få ett spelbart spel, eller vad det var.