Krille
Super Moderator
Är förvånad
"Aldrig någonsin hört en sådan kommentar, faktiskt. Så bli förvånad. De flesta i min umgängeskrets är varken friformsfascister eller tärningstalibaner. Båda fungerar oftast lika bra, även om det blir mer friform än tärningar, för att jämföra de tvenne."
...så du menar alltså att du hellre sitter kvar och lider när du inte har kul?
Poängen var inte tärningstalibaner kontra friformsfascister, utan att missnöje med spelledaren leder till att man inte vill spela med den spelledaren. Huruvida detta missnöje beror på regelonani, stårytellande, personkemi, eller vanligt hederligt taskigt spelledande må vara hänt.
"Var kommer all denna politiska korrekthet från?"
Politisk korrekthet? Det har inte med det att göra. Det har att göra med servicekänsla. Jag spelleder inte för mitt höga nöjes skull, i alla fall inte enbart. Till stor del spelleder jag för mina medspelares höga nöjes skull. Har inte de kul så har jag misslyckats. Tar inte jag hänsyn till vad de vill så har de inte kul. Då slutar de att spela med mig. Så enkelt är det.
"Personligen har jag alltid respekt för vem det än är som är SL - och jag kräver den respekten själv när jag axlar nämnda mantel. Om det gnabbas, tjaffsas och pjämmlas runt spelbordet kan man lika gärna avbryta och gå hem."
Jupp. Det har hänt. Jag accepterar att spelledaren är villig att axla manteln som spelledare och ger honom en viss respekt i samband med det. Förverkar han den respekten så reser jag mig och går.
Liksom, om jag inte har kul, vad är meningen för mig med att sitta kvar då? Jag tänker fanimej inte sitta kvar och lida bara för att spelledaren har varit så snäll och slitit med sitt äventyr i två veckor. Har jag tråkigt så har jag tråkigt, och då finns det två lösningar. Antingen gnabbas, tjaffsas och pjämmlas det i förhoppningen att spelledaren faktiskt lär sig och blir bättre, eller så går jag hem. Men tro fan inte att jag tänker acceptera att ha tråkigt på grund av regel 1 och 2. Det finns roligare sätt att plåga sig själv på.
Kunden är gud!
"Aldrig någonsin hört en sådan kommentar, faktiskt. Så bli förvånad. De flesta i min umgängeskrets är varken friformsfascister eller tärningstalibaner. Båda fungerar oftast lika bra, även om det blir mer friform än tärningar, för att jämföra de tvenne."
...så du menar alltså att du hellre sitter kvar och lider när du inte har kul?
Poängen var inte tärningstalibaner kontra friformsfascister, utan att missnöje med spelledaren leder till att man inte vill spela med den spelledaren. Huruvida detta missnöje beror på regelonani, stårytellande, personkemi, eller vanligt hederligt taskigt spelledande må vara hänt.
"Var kommer all denna politiska korrekthet från?"
Politisk korrekthet? Det har inte med det att göra. Det har att göra med servicekänsla. Jag spelleder inte för mitt höga nöjes skull, i alla fall inte enbart. Till stor del spelleder jag för mina medspelares höga nöjes skull. Har inte de kul så har jag misslyckats. Tar inte jag hänsyn till vad de vill så har de inte kul. Då slutar de att spela med mig. Så enkelt är det.
"Personligen har jag alltid respekt för vem det än är som är SL - och jag kräver den respekten själv när jag axlar nämnda mantel. Om det gnabbas, tjaffsas och pjämmlas runt spelbordet kan man lika gärna avbryta och gå hem."
Jupp. Det har hänt. Jag accepterar att spelledaren är villig att axla manteln som spelledare och ger honom en viss respekt i samband med det. Förverkar han den respekten så reser jag mig och går.
Liksom, om jag inte har kul, vad är meningen för mig med att sitta kvar då? Jag tänker fanimej inte sitta kvar och lida bara för att spelledaren har varit så snäll och slitit med sitt äventyr i två veckor. Har jag tråkigt så har jag tråkigt, och då finns det två lösningar. Antingen gnabbas, tjaffsas och pjämmlas det i förhoppningen att spelledaren faktiskt lär sig och blir bättre, eller så går jag hem. Men tro fan inte att jag tänker acceptera att ha tråkigt på grund av regel 1 och 2. Det finns roligare sätt att plåga sig själv på.
Kunden är gud!
