Nekromanti Spelledarens våndor

[Nässe]

Hej!

Jag funderar lite på vilka som är de vanligaste/ värsta problemen och svårigheterna man brukar ställas för som spelledare...

Så här kommer en liten inbjuden...

Om du tänker på ditt spelledande nu och bakåt i tiden:


<ul style="list-style-type: disc">[*]1. Vad är det svåraste med att vara spelledare?[*]2. Vad är det som gör att vissa av de äventyr/ kampanjer man drar igång som spelledare inte spelas klart?- vad brukar hända?[*]3. Vad brukar du ha mest ångest för som spelledare? Inför spelmöten? Under spelmöten?[*]4. När är du som mest rådvill som spelledare?[*]5. Har du någon känt som spelledare att- "nej, det här är faktiskt inte kul"? Vad hade då hänt? Har du någon gång/ i perioder valt att inte spelleda av någon anledning?[*] 6. När är spelpassen som du leder riktigt tråkiga...?
[/list]


Jag leker lite med tanken på att skriva någon form av artikel där man tittar på spelledande utifrån ledarskapsteorier/ gruppsykologi och lite pedagogiska modeller (vygotskij bla) om hur man skapar motivation, engagemang och delaktighet- och en känsla av att "det här är viktigt, det här berör mig"

Nils

 

[Rickard]

1. Vad är det svåraste med att vara spelledare?

Att ha roligt. Jag tycker faktiskt i grund inte att det är kul att spelleda och jag gör det mest för att experimentera med rollspelandet, typ testa nya projekt eller testa olika spelledartekniker.

Annars är improvisera utan något att gå på jättesvårt. Mitt ledmotiv är ju mer jag förberett, desto bättre kan jag svara på mina spelares påhitt. Jag kräver nästan dessutom att jag ska kunna använda mina spelare som bollplank.

Jag har även probs med att få in rollpersonerna i ett scenario så att de känner sig personligt involverade. Nu tar jag genvägar som "Ni alla tillhör en viss organisation".

2. Vad är det som gör att vissa av de äventyr/ kampanjer man drar igång som spelledare inte spelas klart?- vad brukar hända?

Det är vääldigt sällan att jag gör något sådant. De få gånger jag har gjort det är för att jag har påbörjat ett annat projekt, typ när jag ville testa Matiné (EDoD) med epic-regler valde jag att spelleda Svavelvinter istället för att fortsätta på den låga Kandrakampanjen där de mest spelade tjuvar. Jag har dock tankar på att återuppta det tjuvkampanjen.

Deadlands slutade jag med men det mer för att jag övergav Deadlands som rollspel eftersom jag inte orkade med regelsystemet. Jag minns också en gammal kampanj som avslutades när jag råkade göra ett party kill.

3. Vad brukar du ha mest ångest för som spelledare? Inför spelmöten? Under spelmöten?

Om jag kan ge en underhållande session till mina spelare. Oftast är det när jag känner att jag inte har förberett mig tillräckligt för att kunna vara drivande om mina spelare inte är det.

4. När är du som mest rådvill som spelledare?

När spelarna förlitar sig på att jag ska vara drivande när mitt material precis tagit slut.

5. Har du någon känt som spelledare att- "nej, det här är faktiskt inte kul"? Vad hade då hänt? Har du någon gång/ i perioder valt att inte spelleda av någon anledning?

Jag har känt att spelarna varit såpass oseriösa att jag inte ställde upp på att vara spelledare. Det har gällt både på konvent och i spelgruppen. Lyckligtvis har det endast hänt tre gånger.

Det har också hänt när jag varit med om att mitt planerade material tagit slut. Jag slutade vara spelledare i ett halvår förra året, då ett Feng Shui-möte knäckte mig totalt. Jag insåg att det inte fungerade att bara ha en otroligt lös mall och sedan improvisera på det sättet jag gjorde, så jag gick tillbaka till rötterna och började planera mera inför spelmöten.

6. När är spelpassen som du leder riktigt tråkiga...?

När jag känner att jag inte har koll på vad som händer (mitt material har tagit slut).
När jag känner att spelarna mest är med och följer mina krokar för att "det ska vi göra för att det förväntas av oss".

/Han som egentligen kunde ha svarat på alla frågor med ett enda svar

 

[Pom]

[*]1. Vad är det svåraste med att vara spelledare?
Att förbereda rätt saker.
Missförstå mig rätt: det finns många lösningar på det problemet som jag är helt ointresserad av. Det jag älskar med spellederi och världsbyggande gör de flesta av dessa lösningar oanvändbara. Detta är alltså kärt besvär. Det hindrar inte att det kan kännas svårt.
Jag skjuter också ofta upp skrivandet av kampanjjournalen lite för länge så att vissa detaljer jag inte skrivit ned börjar blekna. Korkat.

Hm, en sak till: jag känner att jag blir en sämre spelare om jag bara spelleder långa perioder. Som spelare kan jag sitta och tänka ur SL-perspektiv och i värsta fall komma med goda råd till SL. Sådana olater kan dyka upp hur inlevelsefull sessionen än är, det beror inte alls på sådant, det är ren ovana.

[*]2. Vad är det som gör att vissa av de äventyr/ kampanjer man drar igång som spelledare inte spelas klart?- vad brukar hända?
Spelgruppen splittras geografiskt.
I andra hand att jag startar en ny kampanj för en viss konstellation spelare som jag tror kommer att ha lättare att träffas, bara för att inse att så inte är fallet.

[*]3. Vad brukar du ha mest ångest för som spelledare? Inför spelmöten?
Att hinna med mundana förberedelser. Det är dålig stil att lämpa över hushållsförberedelser på sin fru.
Se också #1

Under spelmöten?
Ångest under spelmöten? Hade jag det skulle jag inte spelleda. Allvarligt, jag har verkligen inte ångest under spelmötena, jag är hög på adrenalin och serotonin (och koffein och andra -in), tänker dubbelt så snabbt som vanligt och njuter i fulla drag.

[*]4. När är du som mest rådvill som spelledare?
När jag inser att jag måste improvisera fram någonting jag verkligen vill förbereda noga.

[*]5. Har du någon känt som spelledare att- "nej, det här är faktiskt inte kul"? Vad hade då hänt? Har du någon gång/ i perioder valt att inte spelleda av någon anledning?
Nej. Någon gång har jag retat mig på någon spelares spelstil och blivit på dåligt humör av det (och av skammen över att vara så barnslig), men spellederiet som sådant är apkul. Åtminstone de senaste decennierna.

[*] 6. När är spelpassen som du leder riktigt tråkiga...?
När det har gått lite väl länge sedan förra mötet dröjer det innan jag blir varm i kläderna.
Ibland kan en strid bli längre än nyttigt är och om jag inte tänker mig för blir det då en tydlig obalans mellan de spelare som av olika skäl trivs med långa strider och dem som inte gör det.
Jag är sedan många år noga med att försöka hålla splittring av sällskapet till ett minimum och om så ändå sker försöka snabbt klippa mellan olika platser så alla har lika mycket att göra lika ofta. Jag har förstås god hjälp av att mina spelare är skickliga lagspelare och inne på samma spår.

Äsch, det är inga revolutionerande insikter precis. Jag leder förstås tråkiga sessioner ibland, men mina spelare är artiga och klagar sällan. Vi känner också varandra mycket väl och jag misstänker att de accepterar mina spelsessioner väl medvetna om vilka för- och nackdelar jag har som spelledare.

 

[Johan K]

1. Vad är det svåraste med att vara spelledare?

Jag tycker att det svåraste som SL är att hålla reda på all som finns omkring. Speciellt när det gäller färdigskrivna äventyr & plotten som finns däri..

2. Vad är det som gör att vissa av de äventyr/ kampanjer man drar igång som spelledare inte spelas klart?- vad brukar hända?

Jag gissar på att man inte helt enkelt finner tiden till att spela klart. Folk har familj, jobb & sådant som går före. Så jag gissar på att tiden tar slut helt enkelt & rollspelet & dess kampanj får stå tillbaka.

3. Vad brukar du ha mest ångest för som spelledare? Inför spelmöten? Under spelmöten?

Med tanke på att jag har scenskräck deluxe så ogillar jag skarpt att vara sl, även om jag gillar det hela så knyter det sig inför spelmötet. Det brukar iof ordna sig tillslut, men ändå.. =/

[4. När är du som mest rådvill som spelledare?

Händer väll inte så ofta, men när det händer oväntade saker snabbt så brukar man tappa fattningen för en stund.

5. Har du någon känt som spelledare att- "nej, det här är faktiskt inte kul"? Vad hade då hänt? Har du någon gång/ i perioder valt att inte spelleda av någon anledning?

Bra fråga, kan faktiskt inte påminna mig nån gång där det varit rickigt tråkigt.. Men visst så har man ibland inte varit helpepp på att sl.a, men det beror mest på faktorer som att det varit tufft på jobbet.

6. När är spelpassen som du leder riktigt tråkiga..

Skulle vara då man sl:at nått mellanperiod i äventyret, då det inte händer så mycket.

 

[Halvtand]

1. Vad är det svåraste med att vara spelledare?

Det svåraste för mig är att hålla koll på allting, särskilt då när det blir strid med flera olika personer inblandade som man måste styra "rätt".

Genom feedback har jag även fått reda på att jag tydligen har problem med att verkligen få ut allt jag vill få ut med ett äventyr/en kampanj.

2. Vad är det som gör att vissa av de äventyr/ kampanjer man drar igång som spelledare inte spelas klart?- vad brukar hända?

Oftast beror det på dåligt intresse. Om spelarna inte blir/är intresserade av att spela ett rollspel/en setting/vafan som helst så läggs det inte heller energi på att göra det hela till en rolig upplevelse och allting faller. Utan spelare som "hjälper till" kan man som SL inte göra så mycket, som spelledare kan man ju inte gå och hålla karaktärerna i handen och dra dem från A till B hela tiden.

3. Vad brukar du ha mest ångest för som spelledare? Inför spelmöten? Under spelmöten?

Ångest? Nja...
Jag vill ju göra ett bra jobb som SL, både spelarna och jag ska ju ha roligt, då är det som bäst. Så svaret får väl bli "kvaliteten på äventyret". Kommer de gilla det här?

[4. När är du som mest rådvill som spelledare?

När spelarna gör något helt oväntat, kanske missförstår ett kryptiskt meddelande och hugger ner den enda person som kommer kunna hjälpa dem om tre-fyra äventyr när de väl sitter axeldjupt i skit. Samtidigt är detta en mycket rolig del, då jag som SL måste tänka snabbt och komma på ett sätt att rädda det hela.

5. Har du någon känt som spelledare att- "nej, det här är faktiskt inte kul"? Vad hade då hänt? Har du någon gång/ i perioder valt att inte spelleda av någon anledning?

Jo, faktiskt. Oftast sent på kvällen när intresset börjar somna. Då känner man ibland att man inte vill just för att det inte kommer bli ens hälften så aktivt som man skulle vilja ha det.

6. När är spelpassen som du leder riktigt tråkiga..

När ingen vill.
Till exempel har jag försökt få in lite "nya" rollspel i gruppens liv, och dessa har mest tagits emot med spridda eller inga applåder alls. Det är otroligt svårt att få ett spel till en positiv upplevelse när någon säger "åh, nej, inte det" inför andra spelomgången. Det här drar ju ner alla andra också tills de sitter och hänger och bara väntar på äventyrets slut. Inga roliga minnen.

 

[Regmolar]

1: Att leva upp till en massa oklara krav jag ställer på mig själv och att förbereda mig ordentligt.

2: I mitt fall har det främst berott på att det inte funnits en plan på något slut - då lägger man ju helt enkelt av när man (grupp eller bara spelledare) tröttnar på det eller får något roligare att göra.

3: Jag har en spelgrupp av nära kompisar och känner aldrig riktig "ångest", men det skulle nog vara om jag försökte mig på något helt nytt som jag gjort själv och som jag inte vet om spelarna kommer gilla eller inte.

4: När jag glömt göra en tillräckligt idiotsäker länk till ett i övrigt ganska öppet äventyrs slut (mina spelare är inte särskilt drivande av sig).

5: När folk plötsligt kommer på att "jag kan förresten inte komma imorgon", "jag kan förresten komma först vid 3-4 imorgon", eller "just ja, jag behöver gå senast fem" med mikroskopisk tidsmarginal, eller är allmänt dåliga på att höra av sig, och på så sätt förstör planering och förberedelser etc. Och gör det gång på gång på gång...

Även om det varit nära har jag dock inte slutat spelleda för det, och spelarna har blivit bättre med tiden.

6: När ett par spelare börjar plocka sönder regler, leta kryphål, kommentera realismen osv osv in absurdum och förstör känsla, tar speltid, tråkar ut de andra, och ger mig ett intryck av jag på något sätt ska svara för det där med reglerna.

Ska bli intressant att läsa vad du kommer fram till ^^

 

[krank]

1. Vad är det svåraste med att vara spelledare?

För mig är det att få till det konkreta spelandet... Alltså, jag är jättebra på att hitta på intriger, relationer, häftiiga plots och SLP:er, jag har inga problem att skapa dynamiska strukturerna,... men att omvandla allt detta till konkreta "vad händer och hur beskriver jag det"- grejer tar kål på mig. Jag känner mig ofta skitkass på att gestalta SLP:er och skeenden, jag vågar inte lita på mitt sätt att beskriva miljöer, och så vidare. Det rent konkreta, liksom. Hur får jag A att leda till B i spel?

[*]2. Vad är det som gör att vissa av de äventyr/ kampanjer man drar igång som spelledare inte spelas klart?- vad brukar hända?

Folk flyttar. Det är den enda anledningen jag haft att inte spal klart en kampanj, tror jag.

[*]3. Vad brukar du ha mest ångest för som spelledare? Inför spelmöten? Under spelmöten?

Jag har ångest inför allting. Jag tror att jag skapar tråkiga, linjära, apdåliga och oengagerande plottar som känns platta och klichéartade, jag känner mig dålig på att gesdtalta väldigt många olika sorters SLP:er på ett trovärdigt sätt, mina intriger känns löjliga och tillgjorda, mina miljöbeskrivningar glömmer jag bort eller så brer jag på för mycket eller för litet...

...och så vidare. Jag är oerhört neurotisk som spelledare.

4. När är du som mest rådvill som spelledare?

När spelarna tar sig igenom allt jag planerat långt innan spelmötet är slut.

5. Har du någon känt som spelledare att- "nej, det här är faktiskt inte kul"? Vad hade då hänt? Har du någon gång/ i perioder valt att inte spelleda av någon anledning?

Ja, absolut. Trots att jag hela tiden haft spelare som återkommit till mina spelmöten och synbarligen haft skoj så får mitt dåliga självförtroende ibland överhanden.

Jag tycker egentligen att det är roligare att konstruera och planera än att spela, kan jag tänka ibland.

6. När är spelpassen som du leder riktigt tråkiga...?

När jag försöker improvisera. Jag måste ha listor, punkter, sorterad data och vara påläst för att känna att det funkar. CoC: Tatters of the King är en våt dröm för mig: Enorma mängder data, välstrukturerat, och dessutom välskrivet och välkonstruerat som äventyr, bortsett från ett fåtal skönhetsmissar...

 

[xpanthom]

1. Att hålla reda på allt man vill hålla reda på. För immersionen skulle det till exempel vara kul om man kunde låta miljöfaktorer som väder skifta och påverka spelarna, men det glömmer man lätt bort. Och så naturligtvis att förbereda sig tillräckligt, men jag brukar alltid improvisera en hel del.

2. Det här har kanske inte direkt hänt mig som SL men dock som spelare (frågan ställdes ju i "man"-form): när en kampanj är så ostrukturerad att den inte har något tydligt mål eller slut och spelarna tröttnar på den. I dessa fall har SL kanske inte heller insett att så är fallet.

3. Att jag i mina improviseringar (som jag iofs tycker om) är inkonsekvent eller väljer en lösning som för stunden "får duga", medan jag sedan kommer på hur jag borde ha gjort för att få en bättre story.

4. När jag ska spelleda långa strider med många deltagare, där jag halvvägs inser att jag har lagt ut ett sådant motstånd att det leder till TPK om jag inte är schysst med spelarna. Att i det läget maskera mitt fuskande till spelarnas fördel är svårt. Samtidigt är sådana strider också i övrigt en mardröm i regeltunga system (typ NeoTech 2).

5. Nej, inte egentligen. Jag gillar att spelleda. Men vi har ett system där vi roterar spelledarskapet och därmed också spelet, och det känns ofta väldigt skönt då en kampanj är till ända och man får lämpa över ansvaret på följande person. Prestationsångesten kan bli kännbar.

6. Jag vet inte här om jag saknar självdistans, men jag kan inte rakt av komma på något. Det skulle i så fall vara när det förberedda materialet är slut och mina improvisationer inte lyckas utan känns mer som utfyllnad. Och så har jag (eller snarare systemet) fått negativ feedback för ovannämnda långa och sega strider.

 

[Nässe]

Ska se om jag själv kan svara på de här frågorna...

1. Vad är det svåraste med att vara spelledare?

Hålla ihop allt när man inte vet riktigt vart det ska ta vägen och allas blickar riktar sig på en och FÖRVÄNTAR sig något, det tror jag är det svåraste... Sen tycker jag att det kräver rätt mycket mer energi och tid att vara spelledare, och det går väl bra när man har det, men det kan också bli lite krävande, "så jävla trött- fan vi ska spela ikväll..."

2. Vad är det som gör att vissa av de äventyr/ kampanjer man drar igång som spelledare inte spelas klart?- vad brukar hända?

Jag vet inte, lite av ett mysterium faktiskt. Tror det så klart kan kopplas till hur mkt gruppen har "köpt in" i vad som spelas, hur mycket bryr man sig, och det handlar väl om hur mkt man får vara med och bestämma, hur mycket det som spelas motsvaras ens inre bild av vad som är coolt och kul. Också hur kul man har som kompisar, som grupp.

Det är ju ofta stor skillnad på kampanjer som en dragit igång och som man dragit igång tillsammans...

Många skrivna äventyr stupar för mig, och jag tror det beror på att jag kör dem by the book vilket lämnar ute spelarnas (och mina) ideer..

3. Vad brukar du ha mest ångest för som spelledare? Inför spelmöten? Under spelmöten?

Tråkigt nog att PRESTERA vilker ju inte borde vara kopplat till en hobby där man ska ha kul... Men det är ju detdär, utan prestation såp är ju risken att man inte LADDAR saker, inte gör dem betydelsefulla. Jag tror en spelledarens största uppgift är att ladda en kampanj och ett spelmöte med energi- säge OKEJ, DÅ KÖR VI!!! så riktar man gruppen mot spänningen... som spelledare tror jag man ofta bör ha ett visionärt ledarskap där man håller ramar (tider, regler etc) och inom det riktar gruppens uppmärksamhet mot hur feta vissa saker är, och laddar upp slp och platser med energi..., som när spelarna går därifrån och säger- "fy fan vad jag hatar den där Sauron- sä jävla rälig skurk, jag ska fan kötta honom nästa gång" Då har man laddat slpn sauron med energi som spridit sig till gruppen och de enskilda spelarna.

4. När är du som mest rådvill som spelledare?

Eh, alltid. Fast det är nog bra, jag tror en viss rådvillhet släpper in kreativitet och spontana reaktioner... Jag är nog som mest rådvill på ett positivt sätt när mina spelare överaskar mig- det är kul! Sen är jag mest rådvill på ett negativt sätt när jag inte egentligen själv har lust, inte har någon energi och jag inte tycks kunna få något till KUL hur jag än gör...

5. Har du någon känt som spelledare att- "nej, det här är faktiskt inte kul"? Vad hade då hänt? Har du någon gång/ i perioder valt att inte spelleda av någon anledning?

Hmmm. Ofta i perioder har jag och andra i gruppen planerat feta saker som sen inte blivit kul i spel... då har man ju tappat sugen helt... Det har ofta handlat om att vi inte vetat hur man ska omsätta det man hittar på till roligheter.

Sen är det ju fett avtändande med spelare som inte kommer på bokade tider, som inte ser sin del och sitt ansvar i att få allt att funka, både praktisklt med tider men också i att göra allting kul

6. När är spelpassen som du leder riktigt tråkiga...?

När jag har förberett för mycket material- av osäkerhet, när jag vet vad som ska hända och inte överaskar mig själv, tror jag...

 

[Nässe]

Kul att läsa!

Du säger ju ofta att du vill experimentera med olika saker- jag undrar lite över vilken typ av redskap som hjälper dig och gör det roligare, vilka experiment har "funkat"?

Har du hjälp av "indie-brasklapparna"?

Jag har även probs med att få in rollpersonerna i ett scenario så att de känner sig personligt involverade. Nu tar jag genvägar som "Ni alla tillhör en viss organisation".

Vad är det som gör att relationskartor och sådant inte känns tillräckliga? Handlar det om något i kemin mellan er spelare eller om tekniker för spelledande eller om rollspelen ni spelar? Är det gruppen som inte egentligen i grunden är tillräckligt involverade- eller att du som spelledare är så involverad så du suger i dig all "involverings-luft"?

Jag har känt att spelarna varit såpass oseriösa att jag inte ställde upp på att vara spelledare.

Jag tycker det här är en diskussion som ofta förekommer i spel och på forum och rådet till spelledare med spelare som "suger" är alltid att dumpa dem... Jag har funderat mycket på om det går att tänka annorlunda- är spelare statiska i sin inställning till spelet... Hur gör man för att skapa engagemang och driv, hur energisätter man oengagerade spelare..? Jag har ingen aning själv men det vore kul att prova olika sätt- en tanke jag har är att det ofta handlar om grupp-normer som uppstår... kanske ska man söndra och härska som spelledare- plcoka ut enskilda spelare och köra lite enskilt med deras RP och bomba som faen med saker som man vet att spelaren gillar, och saker som hotar RPns koncept och saker inskrivna i bakgrunden?

Det verkar för både dig och mig handla om att ha bra material och tillräcklligt med material... Vad menar vi med material? Jag menar det finns miljarder sidor med "bakgrundsmaterial", tydligen är det inte nog, och inte riktigt det vi söker... Kanske är det så att knutpunkten egentligen inte hanbdlar om själva materialet utan överföringen från material till spelare, och det görs ju i en "mötesform" vid bordet... Hur gör man att det material (för kom igen- du lär ha fett med material om Feng Shuis värld och fett med material i form av koola händelser och konflikter som kan återanvändas) man har "knyter sig fast"- kopplar på, på speltåget.. (ok, nog med liknelser...)?

 

[Nässe]

Missförstå mig rätt: det finns många lösningar på det problemet som jag är helt ointresserad av.

Jag har funderat mycket på om det finns lösningar på olika plan... Jag menar ett plan är ju vilket material vi använder, vilka spel och vilka moduler och sådant. Ett plan är ju spelledaremetoder som falgg-tänkande och relationskartor... Ett annat plan skulle vara att tänka mer i form av gruppkemi... Hur skapar man tillsammans en fungerande dynamik i sin grupp... Hur LEDER man...? Vad är ett bra sätt att spel-leda... Vilken roll ska man ta? Despot, mjäkig typ, visionär som målar upp en bild av vart gruppen bör sträva- och finns det olika typer av ledarskap som behövs i olika lägen...? Jag menar om inte spelledaren sätter normerna för hur "vi gör här" så kommer ju någon annan att sätta dessa normer i allt från, ska vi ha mobilerna på, till, är det okej att leka med sexuella scener...

Hur mcyket ska spelledaren följa och hur mycket styra... Jag tycker att många grupper till en början vill ha en tydlig styrning och att detta behov sedan minskar... I slutet av en välfungerande kampanj har man som spelledare mer roll som "energi-inpumpare", "sammanfattare" och "uppehållare av den gemensamt skapade bilden av världen (genom beskrivningar etc".

En fråga är också hur mycket man som spelledare ska utmana rollpersonerna, respektive spelarna...? Är det nödvändigtvis samma sak?

jag känner att jag blir en sämre spelare om jag bara spelleder långa perioder.

Känner fett igen det...

Äsch, det är inga revolutionerande insikter precis.

Några sådana har jag nog inte heller ...

 

[Nässe]

Jag vill ju göra ett bra jobb som SL, både spelarna och jag ska ju ha roligt, då är det som bäst.

I boken "Play unsafe" pratar författaren om hur man gör så att spela rollspel inte blir jobb. Jag diggar den boken som faen- men kan fan inte släppa känslan av att jag GILLAR att "jobba" med rollspel, trycka in en massa energi i ett projekt så att det blir en fet bubbla av förväntningar och gemenskap (inte nödvändigtvis kopplat till varandra alltid...). Det är ju roligt att jobba med rollspel, att skriva en massa och sen få utdelning för det...

Men det blir ju då också svårt att slippa känslan av att man utvärderar sig själv och blir utvärderad, samtidigt som det i alla fall med nya grupper är rätt svårt att få en vettig "arbetsbeskrivning".. Vad är liksom ens primära ansvar och uppgifter.

Det är ju också så tycker jag att olika grupper låter en vara olika mycket "ledare"- men att det inte alltid kopplas till vilket arbete gruppen kräver att man utför. Ibland skjuts ens auktopritet och ens ledar-roll helt i sank men man ska ändå "prestera".. Det är spännande att vissa grupper tar avstånd från ens "styrning" och vissa bjuder in en genast till att ta ett ledarskap som helt befriar alla andra från ansvar...

Det här drar ju ner alla andra också tills de sitter och hänger och bara väntar på äventyrets slut.

Undrar om man gjort det där som spelledare någon gång, hängt med huvudet och väntat på att det ska ta slut...?

fast då hade det kanske avslutats med en gång... Någon som jag dock tycker kan hända är att man som spelledare tröttnat på den jämnvikt som uppstått- alla rp är coola och har allt de vill ha, och spelarna vill ha det så, de vill fortsätta spela ascoola personer som regerar men själv har man tröttnat på det...

 

[Nässe]

När folk plötsligt kommer på att "jag kan förresten inte komma imorgon", "jag kan förresten komma först vid 3-4 imorgon", eller "just ja, jag behöver gå senast fem" med mikroskopisk tidsmarginal, eller är allmänt dåliga på att höra av sig, och på så sätt förstör planering och förberedelser etc. Och gör det gång på gång på gång...

Fan vad ofta man tvingas på ett informellt ansvar som den som ska hålla ordning på tider och allt- trots att man är den som gör allt annat jobb bakom kulisserna med skriva och hålla på... Undrar vad som hänt om man mer tydligt delat upp de tråkiga uppgifterna...? "Du ansvarar för att vi bokar speltider!"

När ett par spelare börjar plocka sönder regler, leta kryphål, kommentera realismen osv osv in absurdum och förstör känsla, tar speltid, tråkar ut de andra, och ger mig ett intryck av jag på något sätt ska svara för det där med reglerna.

I min nuvarande spelgrupp sa en av spelarna (som nyss varit spelledare) på förra spelpasset "Som inofficiell guru på reglerna.."- vilket jag tyckte var asbra! Det känns så jävla fint att ha en spelare som tagit den delen av ansvaret (att dela med mig) vilket förenklar som faen, jag ahr alltid en medallierad i gruppen som tar på sig ett stort ansvar i att få reglerna att funka- det blir helelr inte ett "vi mot spelledare"... Kom på också att i förra spelgruppen var det hela tiden en av spelarna som drog i att boka nya tider- så jävla skönt när någon tar den rollen...

När ett par spelare börjar plocka sönder regler, leta kryphål, kommentera realismen osv osv in absurdum och förstör känsla, tar speltid, tråkar ut de andra

Man undrar ju hur en sådan spelare (omedvetet) ser på sin roll i gruppen och sig själv i förhållande till reglerna och till dig... ? Vad är motivationen? Känner han/ hon inte att du axlar ansvaret för detta så han/ hon känner sig tvingad att ta ansvar för detta? Är det en utmaning om ledarskapet? Blir REGLERNA ett sätt att slippa släppa taget och våga rollspela?

Ska bli intressant att läsa vad du kommer fram till ^^

Vi får se om det blir något... I nuläget undersöker jag mest om det finns "frågor" att besvara, om det finns ett behov hos mig själv och andra- det måste först och främst i så fall bli saker som jag själv känner att jag har nytta av att formulera, annars har nog ingen annan heller nytta av att läsa det...

 

[Nässe]

För mig är det att få till det konkreta spelandet... Alltså, jag är jättebra på att hitta på intriger, relationer, häftiiga plots och SLP:er, jag har inga problem att skapa dynamiska strukturerna,... men att omvandla allt detta till konkreta "vad händer och hur beskriver jag det"- grejer tar kål på mig. Jag känner mig ofta skitkass på att gestalta SLP:er och skeenden, jag vågar inte lita på mitt sätt att beskriva miljöer, och så vidare. Det rent konkreta, liksom. Hur får jag A att leda till B i spel?

Ja, det är faen alltid en evig jävla strävan...

Hur mycket handlar det om att lita på sig själv tror du? Tror du att det går att skapa verktyg som hjälper en med det här, eller är det någon slags teater-talang som man saknar?

Jag vet inte om det skulle underlätta med "strukturer" för hur man presenterar saker...? Någon slags formel för hur man gör det...? Ah, svamlar mest...

Får man fråga hur det brukar gå när det går mest åt helvete? Fattar inte spelarna vad du vill åt, eller handlar det mer om att saker inte tar skruv som de ska?

Men en sak som jag tänker på när jag läser ditt inlägg är den jävla prestationsångesten och att ARBETA som sl... Svårt liksom att mäta sina resultat... När utför man sitt uppdrag...?

Ibland kan jag tänka mig att olika mål blandas ihop... Man strävar efter att skapa koola plots och bakgrund men man uppnår "framgång" när man skapar energi och engagemang i gruppen- vilket ju inte alltid behöver hänga ihop.. Och kan gå rakt mot varandra... Frågan är ju egentligen hur man tänder elden i spelarna ögon... Eller?

Jag tror att jag skapar tråkiga, linjära, apdåliga och oengagerande plottar som känns platta och klichéartade, jag känner mig dålig på att gesdtalta väldigt många olika sorters SLP:er på ett trovärdigt sätt, mina intriger känns löjliga och tillgjorda, mina miljöbeskrivningar glömmer jag bort eller så brer jag på för mycket eller för litet...

Jag vet inte hur det är med dig, men jag har nog i stort sett aldrig tänkt så om en spelares RP- fy fan vilken tråkig linjär karaktär... man har helt klart olika krav på sig i sitt fantiserande som spelare och spelledare....

Vet inte riktigt vad jag ska säga mer än att jag känner igen mig enormt mycket... Jag tycker mycket av Indie-redskapen är grymma, men de löser ändå inte riktigt problemet med utförandet... Hur går man från flaggor till Fun liksom...

Men något finns det i en förväntan från en själv och från spelare att man ska Leda, man ska komma med saker, man ska styra och ställa, och ha saker MED SIG... Tror du det finns en poäng i att tänka på sådana frågor mer? Olika spelledarroller och hur man ser på sig själv som spelledare och vad det får för konsekvenser för gruppen?

Jag menar, allt handlar ju om att skapa engagemang.. Och hur gör man det?

Något jag tänkt mycket på senaste tiden är "bryggande" som de pratar om i Vygotskij-babbel (vilket du troligtvis känner väl...) Att brygga från en tråkig skoluppgift till något som eleven är engagerad i skapar motivation och glädje i den tråkiga uppgiften. I en svår matteuppgift kan man brygga över- "finns det andra tillfällen i livet då det är viktigt att förutse hur saker och ting kommer att bli" eller "Hur skulle det här vara om det var motordelar till din moped?"

Jag menar man kanske kan tänka i "bryggningstermer" i spel också- på två plan. Hur bryggar jag som spelledare fiktionen till vår verklighet, spelarna faktiska liv? Och hur bryggar jag händelserna i "filmen" till spelarnas rollperson (som de engagerat tid och kraft i)?

 

[Nässe]

För immersionen skulle det till exempel vara kul om man kunde låta miljöfaktorer som väder skifta och påverka spelarna, men det glömmer man lätt bort.

Nya Mouse guard har fyra faktorer, fyra hot som man ska tänka på inför varje uppdrag- ett av dessa hot äv väder, vilket känns som en uppfriskande och ny tanke... Jag har upptäckt att jag alltid vrider till situationer i fiktionen åt samma håll- måste bli lite tjatigt för spelarna efter ett tag...

när en kampanj är så ostrukturerad att den inte har något tydligt mål eller slut

kanske en del av arbetsbeskrivningen för spelledare- att leda gruppens handlingar mot ett mål, att tänka framåt medan spelarna mest håller sig i "nuet"? man pratar ju om att desto högre upp i en organisation man kommer desto längre fram måste man tänka. Chefer på låg nivå planerar för nästa vecka, ett steg upp tänker man i månader och högst upp i stora företag planerar åratals framåt... Arbetarna vid bandet jobbar på tills nästa fikapaus...

En spelledare kanske måste "vandra i tid", mellan olika nivåer, ibland tänka månader framåt ibland vara i stunden? Olika grupper kanske kräver olika sorters ledarskap även i detta, vissa vill ha en spelledare som har sitt fokus långt fram och driver spelet genom "visioner"- andra vill ha en spelledare som improviserar i här och nu... Och som kanske släpper vissa ansvarsbitar "fria"- ingen tar på sig detta- eller alla samsas om dessa bitar. Eller så släpper man dem åt äventyrsskribenter som får hålla i den övergripande planen, i visionerna, och spelare och spelledare är alla arbetare vid det rullande bandet...

Jag vet inte här om jag saknar självdistans, men jag kan inte rakt av komma på något. Det skulle i så fall vara när det förberedda materialet är slut och mina improvisationer inte lyckas utan känns mer som utfyllnad. Och så har jag (eller snarare systemet) fått negativ feedback för ovannämnda långa och sega strider.

Som ledare för spelet delar man ju ansvaret med det system man använder, men får ofta ta på sig hela ansvaret då något inte fungerar... Intressant också hur man låter sig ledas av materialet... Alltså skrivna äventyr och regler... Det är ju säkert också så att olika grupper "ger" olika mycket mandat till spelledaren och till de färdigskrivna reglerna och bakgrundsmaterialet... Hur gör man som spelledare om man vill sno åt sig mer makt från det skrivna materialet men inte tillåts detta av gruppen (motarbetas)?

Hur använder man skrivna materialet som slagträ i maktkamp med spelarna ("Det står faktiskt hä att man ska göra så!")

 

[EvilSpook]

1. Vad är det svåraste med att vara spelledare?

Väcka och hålla intresset hos spelarna.

2. Vad är det som gör att vissa av de äventyr/ kampanjer man drar igång som spelledare inte spelas klart?- vad brukar hända?

Att man (jag) tröttnar på att vara spelledare.

3. Vad brukar du ha mest ångest för som spelledare? Inför spelmöten? Under spelmöten?

Att ha förberett tillräckligt (på låg nivå) - kartor, personnamn, föremål.

4. När är du som mest rådvill som spelledare?

Är nog aldrig rådvill. Har svårast för sociala konflikter/stämningar i gruppen.

5. Har du någon känt som spelledare att- "nej, det här är faktiskt inte kul"? Vad hade då hänt? Har du någon gång/ i perioder valt att inte spelleda av någon anledning?

Jo. Men ganska sällan. Jag har försökt prata med spelarna utan framgång och därför gjort förändringar i spelargruppen.

6. När är spelpassen som du leder riktigt tråkiga...?

När spelarna inte nappar på storyn och insisterar på att gå omkring och gör meningslösa saker de inte ens själva tycker är kul. Eller när de gör dumma/destruktiva/egoistiska saker (som oftast splittrar hela gruppen).

//EvilSpook

 

[MrG]

1. Vad är det svåraste med att vara spelledare?

Att lyssna nog på spelarna och kunna vara kreativ inom ramarna för var de roas. Nytänkande är också knepigt.

2. Vad är det som gör att vissa av de äventyr/ kampanjer man drar igång som spelledare inte spelas klart?- vad brukar hända?

Oftast privata strul som gör att några i gruppen slutar ha tid (som att spelledaren får barn t.ex)
Men ibland har jag också startat kampanjer på dåliga grunder (oftast för mycket miljö och för lite plottkrokar) och det dött pga det.

3. Vad brukar du ha mest ångest för som spelledare? Inför spelmöten? Under spelmöten?

Organsationen, att dra ihop folk och att folk ska utebli (pga sjukdom, jobb, sjukabarn, brustna hjärtan osv) Under spelmöten har jag ingen ångest, mer än om det är en riktigt obehaglig plott och då är det meningen och rätt kort...

4. När är du som mest rådvill som spelledare?

När jag ska sätta setting för nästa kampanj, så mycket idéer så lite tid

5. Har du någon känt som spelledare att- "nej, det här är faktiskt inte kul"? Vad hade då hänt? Har du någon gång/ i perioder valt att inte spelleda av någon anledning?

Japp, när det känts omöjligt att få ihop tider då alla kan. Och även när många andra hobbies snott tid. Har dock inte haft längre uppehåll i spelledandet (och det längsta så arrade jag lajv istället)

6. När är spelpassen som du leder riktigt tråkiga...?

Kan låta skrytigt, men det har nog inte hänt, jo förresten en gång för femton - tjugo år sedan, ett fummelslag gjorde plotten krappig, enda gång som jag inte improviserat runt ett fummel tillbaka till storyn eller till ett nytt spår. Skyller det på ungdom.

-Gunnar

 

[Regmolar]

Fan vad ofta man tvingas på ett informellt ansvar som den som ska hålla ordning på tider och allt- trots att man är den som gör allt annat jobb bakom kulisserna med skriva och hålla på... Undrar vad som hänt om man mer tydligt delat upp de tråkiga uppgifterna...? "Du ansvarar för att vi bokar speltider!"

Jag skulle nog ha prövat att försöka dela upp ansvaret och så, om det inte varit för att det nog hade minskat mängden spelmöten drastiskt Nu har vi i alla fall mötts halvvägs; jag mailar ganska långt i förväg och kontaktar sedan de som inte svarar per telefon, och de har blivit bättre på att förvarna, närvara, komma i tid och stanna länge.

Men det tog tid.

I min nuvarande spelgrupp sa en av spelarna (som nyss varit spelledare) på förra spelpasset "Som inofficiell guru på reglerna.."- vilket jag tyckte var asbra! Det känns så jävla fint att ha en spelare som tagit den delen av ansvaret (att dela med mig) vilket förenklar som faen, jag ahr alltid en medallierad i gruppen som tar på sig ett stort ansvar i att få reglerna att funka- det blir helelr inte ett "vi mot spelledare"... Kom på också att i förra spelgruppen var det hela tiden en av spelarna som drog i att boka nya tider- så jävla skönt när någon tar den rollen...

Heh, jag har problem med att alls få dem att lära sig nog av reglerna för att kunna spela, och de som jag kanske hade kunnat "använda" spelleder egna rollspel som de tar hand om istället, annars hade det nog varit underbart...

Man undrar ju hur en sådan spelare (omedvetet) ser på sin roll i gruppen och sig själv i förhållande till reglerna och till dig... ? Vad är motivationen? Känner han/ hon inte att du axlar ansvaret för detta så han/ hon känner sig tvingad att ta ansvar för detta? Är det en utmaning om ledarskapet? Blir REGLERNA ett sätt att slippa släppa taget och våga rollspela?

Lyckligtvis är det inte värre än att personerna i fråga är den typen av nördar - regelplockandet angriper snarare spelet i sig än mig (även om jag fortfarande känner att ansvaret på något sätt implicit antyds vara mitt...), och under själva spelandet sköter de sig.

Det är dock fortfarande lika jobbigt...

 

[Genesis]

1. Vad är det svåraste med att vara spelledare?
Att få spelarna känslomässigt engagerade om de inte är engagerade från början.

2. Vad är det som gör att vissa av de äventyr/ kampanjer man drar igång som spelledare inte spelas klart?- vad brukar hända?
Att man drar igång episka überkampanjer som kommer att ta tio eller fler speltillfällen att dra igenom istället för kampanjer av vettig längd på tre speltillfälen, i kombination med att man sällan säger till i förväg hur länge spelaren förväntas vara med om han ansluter sig.
"Vill du vara med på vår kampanj?"
"Hur lång tid binder jag upp mig till om jag säger ja?"
"Tre veckor till tre år, på en höft."

3. Vad brukar du ha mest ångest för som spelledare? Inför spelmöten? Under spelmöten?
Jag har aldrig ångest inför ett spelmöte. Förritiden hade jag ångest inför huruvida spelarna skulle komma att ha roligt, men sedan jag insåg att det var hela gruppens ansvar, av vilken jag är en minoritet, så bekymrar det mig inte. Plus att jag har blivit duktigare.

4. När är du som mest rådvill som spelledare?
När spelarna har gjort rollpersoner som KAN en massa saker, men som inte vill, hoppas, drömmer, älskar eller hatar.

5. Har du någon känt som spelledare att- "nej, det här är faktiskt inte kul"? Vad hade då hänt? Har du någon gång/ i perioder valt att inte spelleda av någon anledning?
Javisst! Det inträffar oftast när jag spelar ett spel för första gången, och inte insett hur spelet bör spelas.

6. När är spelpassen som du leder riktigt tråkiga...?
Aldrig! Jo, okej, då. Se ovan nummer 5.

 

[Rickard]

Du säger ju ofta att du vill experimentera med olika saker- jag undrar lite över vilken typ av redskap som hjälper dig och gör det roligare, vilka experiment har "funkat"?

Mycket av mina tekniker är sådant som antagligen fungerar bara för att jag har en sådan spelgrupp som jag har. Det är på tok för indivuduellt och för mycket för att ta i ett inlägg. Vill du ha en massiv lista så kan jag ta det i en ny trådstart.

Tekniker som har fastnat är sceninramning, sega ut på spelmötet, klipp innan en händelse är klar, (gärna i kombo med) perspektivbyten, planteringar av personer, händelser och formuleringar (som skördas senare under speltillfället), fisktanksprincipen med relationskartor, "tänk stämning"-principen med mera.

Har du hjälp av "indie-brasklapparna"?

Eh, kan du dra dem lite snabbt? Helst ingen länk eller citat på engelska.

Jag tar gärna till mig av indietänkandet. Exempelvis körde jag en Dogs in the Vineyard-princip där jag avslöjade alla syndare direkt, istället för att använda lökprincipen där spelarna får själva leta efter syndarna. Det bidrog till att spelarna tog mer initiativ (de hade ju allting klart för sig) och var kreativa i sina lösningar (fast det berodde på min spelgrupp).

Jag har även probs med att få in rollpersonerna i ett scenario så att de känner sig personligt involverade. Nu tar jag genvägar som "Ni alla tillhör en viss organisation".

Vad är det som gör att relationskartor och sådant inte känns tillräckliga?

För mig handlar det om att saker som liknar keys samt flaggor inte fungerar med det scenariomakarsätt som jag utövar. Jag har svårt att kombinera mina planer med spelarnas rollpersoner. Det fungerar bättre om jag pekar med hela handen och ger dem drivkrafter som passar scenariot.

Fast jag tror mest att det beror på att jag saknar träning.

Jag har känt att spelarna varit såpass oseriösa att jag inte ställde upp på att vara spelledare.

Jag tycker det här är en diskussion som ofta förekommer i spel och på forum och rådet till spelledare med spelare som "suger" är alltid att dumpa dem...

Jag tänker mest på engångsföreteelser där folk inte har sovit tillräckligt, där de har varit fulla med mera. Om det är återkommande saker så för jag en diskussion med spelarna.

Det verkar för både dig och mig handla om att ha bra material och tillräcklligt med material... Vad menar vi med material?

Det känns som om du snackar om material till spelvärlden. Jag menar material under själva spelmötet. Tar mitt material slut blir det otroligt mycket jobbigare för mig att improvisera. Jag skulle vilja ha någon mekanik som får mig att kunna spinna vidare i all oändlighet, även om det skulle vara saker som "Om allting stannar upp, släng in ninjor".

Som en sidnot tycker jag att spelmaterialet är skrivet på fel sätt. Det har blivit mycket ogästvänligare för nya rollspelare att ta upp rollspel, eftersom världsmaterialet mer satsar på att få en spelledare att drömma sig bort medan denna läser om världen, än att få denna inspirerad och vägleda spelledaren till att skriva scenarion. Stjärnornas krig (d6) är ett under i pedagogik om hur en spelledare bör uppföra sig och tänka. Rollspel (traditionella) under nittiotalet och senare är väldigt svårtillgängliga för nybörjare.

/Han som hatar att läsa ett rollspel, tänka "vad häftigt" och sedan inte veta vad man ska spela med det (Feng Shui är inget undantag)