"Märker ni också att ni har tagit viss "skada" av att spelleda mycket?"
-Något så fruktansvärt...
Att man hela tiden reflekterar hur man själv hade gjort, snor uppslag till olika saker, funderar på regelpatcher och liknande är väl relativt normalt & harmlöst så länge det hålls i bakhuvet & inte märks...
Men när man har svårt att hålla klaffen då andra har ärkefel om välden/regler/annat, eller att man har en ovana att kolla upp saker i pausen...
Eller när man hjälper (den tillfällige) SL på traven i dåliga beskrivningar/plots/dramatik/etc genom sin karaktär, ger (så osynliga som möjligt) tips när denne gör fel...
Eller till den grad att man slutar låta vissa spelledare spelleda av allt ökande antal anledningar, och blir rent utav arg då spelledare inte gör (ens i närheten) sitt bästa..
Ja, då känns det att nåt är... FEL.
Det fanns en tid man var glad att bara spela, SL kunde ha hela äventyret "i huvudet" och göra tonnvis med regelmässiga "undantag" & "specialfall" utan att man brydde sig..
Den enkelheten saknar jag ibland, innan jag igen inser vad den innebär.
