Spelledartransparens

[Theo]

Jag håller med, men vill tillägga: att det vet fel saker. I teorin kan det verka kul med villospår, och sådana har sin plats, men villospår kan kosta mycket tid att reda ut och skapa mycket frustration.

Informationen måste också vara lagom svårtolkad. Jag har varit med i kampanjer där SL genom motstridig information och villospår i kombination totalt dödat tempot och skapat handlingsförlamning.

Som SL ska du vara generös med information och komplicera lagom. Överlag tycker jag det är intressantare att spelarna måste diskutera mellan olika rätt tydliga alternativ (gärna moraliska dilemman eller att det bara går att ingripa i en av flera händelseförlopp) än att försöka förstå vilka alternativen ens är.

Håller med 100%. Sedan kan det där vara lättare sagt än gjort i praktiken ändå förstås...

 

[zo0ok]

Det som jag i första hand var egentligen en transparens inför reglerna, att spelarna inte tar beslut som är farliga/dåliga för dem utifrån ett missförstånd gällande reglerna. Att man som spelledare förklarar om du gör så här så är det stor risk att du dör. Vissa spel såsom Band of Blades (och blades in the dark antar jag) gör ju detta helt meta genom att alla situationer beskrivs utifrån hotnivå.

Min erfarenhet är att spelarna mer ofta tar beslut som är farliga/dåliga för dem baserat på att jag som SL misslycklats att beskriva något i världen. Jag tycker inte så ofta att det har med reglerna att göra.

Men det spelar egentligen ingen roll, för vi är helt överens. Att spelarna fattar beslut på fel information och att det får stora negativa konsekvenser är kanske det tråkigaste som kan hända när man spelar rollspel. Om det håller på att hända så behöver SL tänka både snabbt och bra.

Jag skrev faktiskt själv ett enkelt spelsystem baserat på hotnivå en gång. Jag använde det aldrig på riktigt, och jag visste inte ens att sådana spel fanns. Ska spana in Band of Blades!

 

[Skarpskytten]

Håller med 100%. Sedan kan det där vara lättare sagt än gjort i praktiken ändå förstås...

Man brukar ju säga att i en bra deckare ska (den genomsnittliga) läsaren fatta saker lite innan protagonisten, inte lite efter - så att hen kan känna sig smart. Tänker att man som SL ska ha en liknande filosofi: det är bättre att det är lite för lätt än lite för svårt. Däremot tror jag att mycket för lätt är lika dåligt som mycket för svårt.

 

[chrull]

Man brukar ju säga att i en bra deckare ska (den genomsnittliga) läsaren fatta saker lite innan protagonisten, inte lite efter - så att hen kan känna sig smart. Tänker att man som SL ska ha en liknande filosofi: det är bättre att det är lite för lätt än lite för svårt. Däremot tror jag att mycket för lätt är lika dåligt som mycket för svårt.

Fördelen rollspel har där är ju dock att i deckaren behöver du bara fatta vad det är som händer (har hänt). I rollspel måste du också försöka lista ut det bästa sättet att hantera vad du nu kommit fram till. Bara för att du vet att det är butlern som är kaoskultisten behöver det inte betyda att du vet hur du bäst går vidare. Ska man bura in honom? Slå ihjäl? Ringa polisen? Hur kan man bura in en kaoskultist? Var blir bästa stället för ett bakhåll? Skitockså, polischefen var visst också kaoskultist...

Man kan fortfarande känna sig smart för att man listat ut A, men fortfarande vara utmanad då B innehåller okända faktorer som man kanske inte kan lösa på annat sätt än att testa sig fram.

 

[Skarpskytten]

Fördelen rollspel har där är ju dock att i deckaren behöver du bara fatta vad det är som händer (har hänt). I rollspel måste du också försöka lista ut det bästa sättet att hantera vad du nu kommit fram till. Bara för att du vet att det är butlern som är kaoskultisten behöver det inte betyda att du vet hur du bäst går vidare. Ska man bura in honom? Slå ihjäl? Ringa polisen? Hur kan man bura in en kaoskultist? Var blir bästa stället för ett bakhåll? Skitockså, polischefen var visst också kaoskultist...

Man kan fortfarande känna sig smart för att man listat ut A, men fortfarande vara utmanad då B innehåller okända faktorer som man kanske inte kan lösa på annat sätt än att testa sig fram.

Jo, jag tänker nog mest i termer av mer traddiga kampanjer med en plott. Att lösa plotten, räkna ut vem the big bad är.

Det finns så klart andra utmaningar också, som är mycket mer öppna. Som hur man ska ta sig över en klyfta eller lura bort de där två minotaruerna.

Det finns en stor skillnad här mellan tradd och OSR och det är att en rälsad traddkampanj kan gå sönder om SL inte hanterar informationsflödet rätt. I ett OSR-spel finns inte det problemet. Däremot tänker jag att det är viktigt att SL är bra på att förmedla hur de konkreta utmaningar spelarna står inför och de risker och belöningar de är kopplade till ser ut?