Rickard
Urverk speldesign
Har spelat det två gånger. Hade skitkul båda gångerna.Stövelkatten said:
/Han som måste säga att han blev klassad av Max Raven
Nekromanti Spelmakande när de andra är på GothCon!
- Thread starter wilper
- Start date
/Han som måste säga att han blev klassad av Max Raven
Fantastiska spel! - Tillbaka till Yoh-Vombis
Mitt bidrag är inte ett spel utan ett äventyr. Utmaningen jag svarade på var wilpers utmaning om sci fi eller skräck, som jag i min förvirring läste som sci fi OCH skräck. Äventyret i fråga är baserat på Clark Ashton Smiths novell "The Vaults of Yoh-Vombis" som jag varmt kan rekommendera. Inget system är förutsatt i äventyret, men det är skrivet med Derelict i åtanke. Jag presenterar:
Tillbaka till Yoh-Vombis
Octave-expeditionen
För ungefär två veckor sedan avreste Octave-expeditionen från Ignarh, en av Mars största städer och planetens främsta handelsplats. Målet för expeditionen var den döda marsianska staden Yoh-Vombis, en plats så uråldrig att jordiska Ur eller venusianska Uogam framstår som moderna konstruktioner i jämförelse. Syftet med den arkeologiska expeditionen var den nyfikenhet som alla forskare bär inom sig, och hoppet om att finna spår av den civilisation som en gång byggde staden. Octave-expeditionen bestod av 8 framstående arkeologer med interplanetära erfarenheter. Octave, den kanske främsta mänskliga Mars-arkeologen, ledde expeditionen, men andra kända namn som William Harper och Jonas Halgren var också med.
Några dagar sedan, en och en halv vecka efter att expeditionen avreste återvände endast en av dess 8 ursprungliga deltagare. Den unge Rodney Severn återfanns stapplande vid Ignarhs utkanter, utmattad och babblande som en galen. Inom några få timmar avled han av en fruktansvärd feber utan att någon lyckades få ett klokt ord ur honom.
Om Yoh-Vombis
Mycket litet är känt om Yoh-Vombis. Det är antagligen den äldsta civiliserade platsen i solsystemet, men övergiven för sådana tidsrymder sedan att ingen längre vet något om de som uppförde dess märkliga byggnader. Få har ens sett staden. De öknar som ligger mellan Yoh-Vombis och Ignarh plågas ständigt av hårda sandstormar och det är lätt att gå vilse, även om man uthärdar själva stormarna. Platsen är också tabubelagd för de lokala svampbröstade marsianerna som kallas för aihaier som undviker den.
Räddningsexpeditionen
Så snart man var införstådd med att något drabbat Octave-expeditionen samlade det universitet som finansierat den ihop en räddningsexpedition vars uppgift det är att följa i Octave-expeditionens fotspår och understödja den så gott det går eller i värsta fall rapportera om vad som hänt dem. Detta är rollpersonerna.
Resan till Yoh-Vombis
Att ta sig mellan Ignarh och Yoh.Vombis är hårt, men möjligt. Räddningsexpeditionen har två aihaier med sig som guider att leda dem genom öknen, men då ingen aihai någonsin satt sin fot vid Yoh-Vombis följer de inte med längre än till synhålls avstånd. Själva resan kommer inte att innebära något faktiskt problem för räddningsexpeditionen även om det är en hård resa med strulande svävarmotorer, svidande sandstormar och förvirrande förändringar av geografin.
Efter två dagars resa genom öknen lugnar vindarna ned sig och omgivningen övergår sakteliga till att bli alldeles stilla. Längre bort syns en underlig platå, på vilken någon typ av konstruktioner står utplacerade i en stadsliknande formation. De två guiderna vägrar att närma sig platån och antyder att det är målet för resan. De slår upp ett primitivt läger och lovar att invänta räddningsexpeditionens återkomst.
Inget kan förbereda en på den fruktansvärda uråldrighet som platsen utstrålar. Vindarna är borta och luften är alldeles stilla. Dynerna själva känns som förstenade. Ju närmare man kommer platån desto mer förstärks den här känslan, när de märkliga byggnader som pryder den visar upp sig i all sin ålderdom. Konstruktionerna känns djupt främmande. Det är ett trettiotal byggnader, formade som trekantiga torn, mellan fem och tio meter höga och med en bas vars sidor är mellan tre och sex meter långa. Ut från en öppning eller dörr i varje torn sträcker sig en båge som en slags bro eller trappa, men för vilken sorts varelse den är anpassad är omöjligt att ens fantisera om. Tornen är utplacerade längs platån i en slags båge, och i mitten av staden finns en ziggurat, med en trappa med onaturligt proportioneliga trappsteg från marken till dess topp.
Lägerplatsen
Desto mer bekant är det läger som finns uppbyggt nära platån. Tre mobila kupoler är utplacerade i en ring med öppningarna mot lägrets mitt. Inga svävare eller andra fordon ses till. Lägret är helt övergivet, men det finns spår av expeditionen. Flera verktyg och andra föremål finns kvar såsom matransoner, explosiva kassetter, två enklare skjutvapen, grövre verktyg som autohammare och sprängborr, och extra elektriska facklor. Med lite tankeverksamhet kan man lista ut att det som saknas ur förråden är ett antal anteckningsplattor, några elektriska facklor, några skjutvapen och ett brytverktyg. Ett tunt lager av stoft som damm och sand ligger över allting, ingen tycks ha varit i lägret på länge.
Den som letar kan finna spår av rörelse både kring lägret och uppe på platån. Framförallt tycks spåren finnas omkring de västra av tornen på platån, och sluta vid zigguratens fot.
Tornen och zigguraten
Byggnaderna på platån är i mycket dåligt skick, vilket kan ses av även ett otränat öga. Årtusenden har gått hårt åt konstruktionerna och många är ihoprasade, saknar tak eller har andra håligheter i sig. Alla byggnader är helt tomma och övergivna och saknar alla tecken på liv. Det märks att de västra byggnderna genomsökts av någon, med omkullrullade block och upprörda dammlager.
I stadens mitt finns en annorlunda konstruktion, en stor ziggurat vars bas är över hundrafemtio meter per sida. En bred trappa med obehagligt proportionerade trappsteg leder från zigguratens bas till dess topp. I trappans ena sida finns en öppning. Där slutar spåren efter rörelse kring och på platån.
Valven under Yoh-Vombis
En trappa leder från öppningen i zigguraten ned i underjorden. Ett kompakt mörker nästan väller fram ur öppningen och även med elektriska facklor skingras mörkret bara så mycket att man ser några få steg framför sig. Luften är fuktig och bär med sig en märklig doft av uråldrig föruttnelse. Det är svårt att avgöra hur djupt trappan leder nedåt, att räkna stegen gör klättraren förvirrad och räkningen tappas bort. Luften är annorlunda här, som att luft från en annan tid valt att stanna på den här platsen även när världen ovanför gått vidare. Lager av damm täcker allting och virvlar upp i den tjocka och otäcka luften och fyller näsborrar och munnar som pulver från uråldriga mumier.
A.
Den första kammare som möter en efter att man tagit sig ned för den vindlande trappan är en långsmal kammare, som en underjordisk hall. Taket är högt, nära fem meter, och bara den kvävande luften håller tillbaka en känsla av väldig skala. Vid hallens ände finns en dörröppning och vid dess sida en slags urna. Urnan ger ett ganska platt intryck, och står på kubformade fötter. Den är gjord av ett grönsvartaktig material och i dess botten finns spår av mörka vandoftande fragment. Om någon försöker dofta närmare drabbas denne av en fruktansvärd hosta och nysningar som pågår under en kvart.
B.
En större och åttahörnig kammare med en dörr i vardera väderstreck. Dammet är mindre tjockt här, och den mörka sten som kammaren konstruerats av är inlagd med mönster av något gulaktigt material. Mönstren är häpnadsväckande och det första verkliga tecknet på liv och kultur här. En del av mönstren är svårtolkade eller kanske bara dekorativa geometriska former, men annat är klart mer spännande. Tecken, likt de jordiska egyptiska hieroglyferna, finns inlagda i golven som en skrift! Figurerna föreställer tveklöst yoh-vombis invånare. Det är inte möjligt att förstå vad den inlagda skriften säger, men figurerna själva är intressanta. De påminner en del om de aihaier som nu lever på den här delen av mars, men av en helt annan skala och proportion. Likt aihaierna bär de inte kläder. Två figurer, mycket hastigare och slarvigare tecknade än de andra, visas bärande svarta turbaner. De poserar i exceptionellt märkliga ställningar.
C.
En avlång och åttakantig kammare. Någon typ av bänkar eller sittplatser löper längs rummet med en korridor mellan dem, inte helt olikt en kyrka. I rummets bortre ände finns en upphöjning som påminner någorlunda om en scen. I mitten av denna scen finns en fyrkantig hålighet fylld av mörka vandoftande fragment och askliknande pulver.
När räddningsexpeditionen når denna kammare hör de hasanden från bortom bänkraderna och sprakanden från gropen i den bortre änden av rummet där det brinner en eld. Tre av expeditionsmedlemmarna har startat en eld i gropen och gömmer sig bakom bänkarna. De bär alla märkliga svarta turbaner på huvudet och anfaller räddningsexpeditionen så snart de är inom räckhåll för dem. De anförs av William Harper som är beväpnad med ett skjutvapen. Se även "Parasiterna" nedan.
D.
Denna åttakantiga kammare är mycket avlång. I långa rader längs hela kammaren står urnor i ett grönsvartaktigt och matt material. De är något långsmala och höga som en människa. De är mycket tunga och svåra att flytta på. Ovanpå dem finns lock som är mycket tunga men möjliga av lyfta av. Innehållet i urnorna är en slags aska och benfragment. Man kan gå en och en längs de korridorer som finns mellan varje urna, men det är trångt och det går inte snabbt att ta sig fram.
E.
En avlång åttakantig kammare som påminner om D men är lite mindre. Även här finns urnor i långa rader. I det nordvästra hörnet av rummet nära den norra öppningen ligger en kropp och stinker fruktansvärt. Det är resterna av stackards Octave som ligger död på marken. Kroppen ligger i en vriden och onaturlig pose och det som fanns kvar av hans huvud och hjärna har runnit ut över golvet i en glittrande och illamåendeframkallande sörja. Det är som att skallen blivit helt upplöst.
F.
En liten kvadratisk kammare, uppenbart konstruerad snabbare och slarvigare än de andra kamrarna. Vid den bortre väggen finns ett märkligt skelett stående i en märklig position mot väggen. Skelettet bär en svart turbanliknande huvudbonad. Om någon undersöker skelettet närmare ser man att det är fjättrat vid väggen. Om någon rör vid den svarta turbanen kommer den att göra ett hopp från huvudet på skelettet och fästa sig vid huvudet på den som rörde vid turbanen. Se "Parasiterna" nedan.
G.
En likadan kammare som D, med två skillnader. Dörren som finns är dold bakom slarvigt ditsläpade men ändå täckande urnor. Här finns även ytterligare tre expeditionsmedlemmar, med svarta turbaner på huvudet. De döljer sig bland raderna av urnor och kommer att anfalla räddningsexpeditionen. De är anförda av Jonas Halgren, som är beväpnad med ett skjutvapen. Se även "Parasiterna" nedan.
H.
Den här kammaren liknar E, men har klart färre urnor. Ena hörnet av kammaren har rasat ihop. Ut från rasmassorna kryper en stadig ström av Parasiterna.
Parasiterna
De svarta turbanerna, eller parasiterna, är den fasa som förintade Yoh-Vombis. Under oöverskådlig tid har de levt svultna under Yoh-Vombis, den eviga och vidriga skräck som blott ändå är hantlangare åt den verkliga fasans härskare långt under planetens yta.
De påminner om en sorts singelliknande varelse, seg och fuktig. De kan röra sig mycket snabbt under korta perioder. På undersidan har de ett antal rosaaktiga sugkoppar, med vassa tänder att bita sig fast i offrets huvud med. De suger sig snabbt fast i skallen på sitt offer och löser sedan upp skallbenet med ett sekret som utsöndras ur sugkopparna. De tar sedan helt över kontrollen över värdkroppen.
Karta över valven:
Mitt bidrag är inte ett spel utan ett äventyr. Utmaningen jag svarade på var wilpers utmaning om sci fi eller skräck, som jag i min förvirring läste som sci fi OCH skräck. Äventyret i fråga är baserat på Clark Ashton Smiths novell "The Vaults of Yoh-Vombis" som jag varmt kan rekommendera. Inget system är förutsatt i äventyret, men det är skrivet med Derelict i åtanke. Jag presenterar:
Tillbaka till Yoh-Vombis
Octave-expeditionen
För ungefär två veckor sedan avreste Octave-expeditionen från Ignarh, en av Mars största städer och planetens främsta handelsplats. Målet för expeditionen var den döda marsianska staden Yoh-Vombis, en plats så uråldrig att jordiska Ur eller venusianska Uogam framstår som moderna konstruktioner i jämförelse. Syftet med den arkeologiska expeditionen var den nyfikenhet som alla forskare bär inom sig, och hoppet om att finna spår av den civilisation som en gång byggde staden. Octave-expeditionen bestod av 8 framstående arkeologer med interplanetära erfarenheter. Octave, den kanske främsta mänskliga Mars-arkeologen, ledde expeditionen, men andra kända namn som William Harper och Jonas Halgren var också med.
Några dagar sedan, en och en halv vecka efter att expeditionen avreste återvände endast en av dess 8 ursprungliga deltagare. Den unge Rodney Severn återfanns stapplande vid Ignarhs utkanter, utmattad och babblande som en galen. Inom några få timmar avled han av en fruktansvärd feber utan att någon lyckades få ett klokt ord ur honom.
Om Yoh-Vombis
Mycket litet är känt om Yoh-Vombis. Det är antagligen den äldsta civiliserade platsen i solsystemet, men övergiven för sådana tidsrymder sedan att ingen längre vet något om de som uppförde dess märkliga byggnader. Få har ens sett staden. De öknar som ligger mellan Yoh-Vombis och Ignarh plågas ständigt av hårda sandstormar och det är lätt att gå vilse, även om man uthärdar själva stormarna. Platsen är också tabubelagd för de lokala svampbröstade marsianerna som kallas för aihaier som undviker den.
Räddningsexpeditionen
Så snart man var införstådd med att något drabbat Octave-expeditionen samlade det universitet som finansierat den ihop en räddningsexpedition vars uppgift det är att följa i Octave-expeditionens fotspår och understödja den så gott det går eller i värsta fall rapportera om vad som hänt dem. Detta är rollpersonerna.
Resan till Yoh-Vombis
Att ta sig mellan Ignarh och Yoh.Vombis är hårt, men möjligt. Räddningsexpeditionen har två aihaier med sig som guider att leda dem genom öknen, men då ingen aihai någonsin satt sin fot vid Yoh-Vombis följer de inte med längre än till synhålls avstånd. Själva resan kommer inte att innebära något faktiskt problem för räddningsexpeditionen även om det är en hård resa med strulande svävarmotorer, svidande sandstormar och förvirrande förändringar av geografin.
Efter två dagars resa genom öknen lugnar vindarna ned sig och omgivningen övergår sakteliga till att bli alldeles stilla. Längre bort syns en underlig platå, på vilken någon typ av konstruktioner står utplacerade i en stadsliknande formation. De två guiderna vägrar att närma sig platån och antyder att det är målet för resan. De slår upp ett primitivt läger och lovar att invänta räddningsexpeditionens återkomst.
Inget kan förbereda en på den fruktansvärda uråldrighet som platsen utstrålar. Vindarna är borta och luften är alldeles stilla. Dynerna själva känns som förstenade. Ju närmare man kommer platån desto mer förstärks den här känslan, när de märkliga byggnader som pryder den visar upp sig i all sin ålderdom. Konstruktionerna känns djupt främmande. Det är ett trettiotal byggnader, formade som trekantiga torn, mellan fem och tio meter höga och med en bas vars sidor är mellan tre och sex meter långa. Ut från en öppning eller dörr i varje torn sträcker sig en båge som en slags bro eller trappa, men för vilken sorts varelse den är anpassad är omöjligt att ens fantisera om. Tornen är utplacerade längs platån i en slags båge, och i mitten av staden finns en ziggurat, med en trappa med onaturligt proportioneliga trappsteg från marken till dess topp.
Lägerplatsen
Desto mer bekant är det läger som finns uppbyggt nära platån. Tre mobila kupoler är utplacerade i en ring med öppningarna mot lägrets mitt. Inga svävare eller andra fordon ses till. Lägret är helt övergivet, men det finns spår av expeditionen. Flera verktyg och andra föremål finns kvar såsom matransoner, explosiva kassetter, två enklare skjutvapen, grövre verktyg som autohammare och sprängborr, och extra elektriska facklor. Med lite tankeverksamhet kan man lista ut att det som saknas ur förråden är ett antal anteckningsplattor, några elektriska facklor, några skjutvapen och ett brytverktyg. Ett tunt lager av stoft som damm och sand ligger över allting, ingen tycks ha varit i lägret på länge.
Den som letar kan finna spår av rörelse både kring lägret och uppe på platån. Framförallt tycks spåren finnas omkring de västra av tornen på platån, och sluta vid zigguratens fot.
Tornen och zigguraten
Byggnaderna på platån är i mycket dåligt skick, vilket kan ses av även ett otränat öga. Årtusenden har gått hårt åt konstruktionerna och många är ihoprasade, saknar tak eller har andra håligheter i sig. Alla byggnader är helt tomma och övergivna och saknar alla tecken på liv. Det märks att de västra byggnderna genomsökts av någon, med omkullrullade block och upprörda dammlager.
I stadens mitt finns en annorlunda konstruktion, en stor ziggurat vars bas är över hundrafemtio meter per sida. En bred trappa med obehagligt proportionerade trappsteg leder från zigguratens bas till dess topp. I trappans ena sida finns en öppning. Där slutar spåren efter rörelse kring och på platån.
Valven under Yoh-Vombis
En trappa leder från öppningen i zigguraten ned i underjorden. Ett kompakt mörker nästan väller fram ur öppningen och även med elektriska facklor skingras mörkret bara så mycket att man ser några få steg framför sig. Luften är fuktig och bär med sig en märklig doft av uråldrig föruttnelse. Det är svårt att avgöra hur djupt trappan leder nedåt, att räkna stegen gör klättraren förvirrad och räkningen tappas bort. Luften är annorlunda här, som att luft från en annan tid valt att stanna på den här platsen även när världen ovanför gått vidare. Lager av damm täcker allting och virvlar upp i den tjocka och otäcka luften och fyller näsborrar och munnar som pulver från uråldriga mumier.
A.
Den första kammare som möter en efter att man tagit sig ned för den vindlande trappan är en långsmal kammare, som en underjordisk hall. Taket är högt, nära fem meter, och bara den kvävande luften håller tillbaka en känsla av väldig skala. Vid hallens ände finns en dörröppning och vid dess sida en slags urna. Urnan ger ett ganska platt intryck, och står på kubformade fötter. Den är gjord av ett grönsvartaktig material och i dess botten finns spår av mörka vandoftande fragment. Om någon försöker dofta närmare drabbas denne av en fruktansvärd hosta och nysningar som pågår under en kvart.
B.
En större och åttahörnig kammare med en dörr i vardera väderstreck. Dammet är mindre tjockt här, och den mörka sten som kammaren konstruerats av är inlagd med mönster av något gulaktigt material. Mönstren är häpnadsväckande och det första verkliga tecknet på liv och kultur här. En del av mönstren är svårtolkade eller kanske bara dekorativa geometriska former, men annat är klart mer spännande. Tecken, likt de jordiska egyptiska hieroglyferna, finns inlagda i golven som en skrift! Figurerna föreställer tveklöst yoh-vombis invånare. Det är inte möjligt att förstå vad den inlagda skriften säger, men figurerna själva är intressanta. De påminner en del om de aihaier som nu lever på den här delen av mars, men av en helt annan skala och proportion. Likt aihaierna bär de inte kläder. Två figurer, mycket hastigare och slarvigare tecknade än de andra, visas bärande svarta turbaner. De poserar i exceptionellt märkliga ställningar.
C.
En avlång och åttakantig kammare. Någon typ av bänkar eller sittplatser löper längs rummet med en korridor mellan dem, inte helt olikt en kyrka. I rummets bortre ände finns en upphöjning som påminner någorlunda om en scen. I mitten av denna scen finns en fyrkantig hålighet fylld av mörka vandoftande fragment och askliknande pulver.
När räddningsexpeditionen når denna kammare hör de hasanden från bortom bänkraderna och sprakanden från gropen i den bortre änden av rummet där det brinner en eld. Tre av expeditionsmedlemmarna har startat en eld i gropen och gömmer sig bakom bänkarna. De bär alla märkliga svarta turbaner på huvudet och anfaller räddningsexpeditionen så snart de är inom räckhåll för dem. De anförs av William Harper som är beväpnad med ett skjutvapen. Se även "Parasiterna" nedan.
D.
Denna åttakantiga kammare är mycket avlång. I långa rader längs hela kammaren står urnor i ett grönsvartaktigt och matt material. De är något långsmala och höga som en människa. De är mycket tunga och svåra att flytta på. Ovanpå dem finns lock som är mycket tunga men möjliga av lyfta av. Innehållet i urnorna är en slags aska och benfragment. Man kan gå en och en längs de korridorer som finns mellan varje urna, men det är trångt och det går inte snabbt att ta sig fram.
E.
En avlång åttakantig kammare som påminner om D men är lite mindre. Även här finns urnor i långa rader. I det nordvästra hörnet av rummet nära den norra öppningen ligger en kropp och stinker fruktansvärt. Det är resterna av stackards Octave som ligger död på marken. Kroppen ligger i en vriden och onaturlig pose och det som fanns kvar av hans huvud och hjärna har runnit ut över golvet i en glittrande och illamåendeframkallande sörja. Det är som att skallen blivit helt upplöst.
F.
En liten kvadratisk kammare, uppenbart konstruerad snabbare och slarvigare än de andra kamrarna. Vid den bortre väggen finns ett märkligt skelett stående i en märklig position mot väggen. Skelettet bär en svart turbanliknande huvudbonad. Om någon undersöker skelettet närmare ser man att det är fjättrat vid väggen. Om någon rör vid den svarta turbanen kommer den att göra ett hopp från huvudet på skelettet och fästa sig vid huvudet på den som rörde vid turbanen. Se "Parasiterna" nedan.
G.
En likadan kammare som D, med två skillnader. Dörren som finns är dold bakom slarvigt ditsläpade men ändå täckande urnor. Här finns även ytterligare tre expeditionsmedlemmar, med svarta turbaner på huvudet. De döljer sig bland raderna av urnor och kommer att anfalla räddningsexpeditionen. De är anförda av Jonas Halgren, som är beväpnad med ett skjutvapen. Se även "Parasiterna" nedan.
H.
Den här kammaren liknar E, men har klart färre urnor. Ena hörnet av kammaren har rasat ihop. Ut från rasmassorna kryper en stadig ström av Parasiterna.
Parasiterna
De svarta turbanerna, eller parasiterna, är den fasa som förintade Yoh-Vombis. Under oöverskådlig tid har de levt svultna under Yoh-Vombis, den eviga och vidriga skräck som blott ändå är hantlangare åt den verkliga fasans härskare långt under planetens yta.
De påminner om en sorts singelliknande varelse, seg och fuktig. De kan röra sig mycket snabbt under korta perioder. På undersidan har de ett antal rosaaktiga sugkoppar, med vassa tänder att bita sig fast i offrets huvud med. De suger sig snabbt fast i skallen på sitt offer och löser sedan upp skallbenet med ett sekret som utsöndras ur sugkopparna. De tar sedan helt över kontrollen över värdkroppen.
Karta över valven:
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Utmanare! Prisdonatorer! Deltagarna är klara!
I går kväll lämnades det sista fantastiska spelet in.
Ni som ställde spännande utmaningar, gå igenom de fantastiska spelen och kommentera på "era" spel.
Ni som har utlovat fina priser, utse era vinnare! Jag inser att det inte är något man gör i en handvändning, men ändå. Utmaningen hade inte varit densamma utan ert dignande prisbord.
I går kväll lämnades det sista fantastiska spelet in.
Ni som ställde spännande utmaningar, gå igenom de fantastiska spelen och kommentera på "era" spel.
Ni som har utlovat fina priser, utse era vinnare! Jag inser att det inte är något man gör i en handvändning, men ändå. Utmaningen hade inte varit densamma utan ert dignande prisbord.
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Re: Fina priser! Skräck och Sci Fi - Vinnaren!
Nu på morgonen har juryn för Skräck och Sci Fi-priset haft överläggningar.
Vinnare är Tillbaka till Yoh-Vombis av Eksem! Vi gratulerar dig, Eksem! Det var verkligen ett Fantastiskt (läskigt) spel!
Nu på morgonen har juryn för Skräck och Sci Fi-priset haft överläggningar.
Vinnare är Tillbaka till Yoh-Vombis av Eksem! Vi gratulerar dig, Eksem! Det var verkligen ett Fantastiskt (läskigt) spel!
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Re: Fina priser! Skräck och Sci Fi - Vinnaren!
Skicka ett PM med en snigelpostadress så skickar vi priset (så snart Enhörning har knåpat klart).
Skicka ett PM med en snigelpostadress så skickar vi priset (så snart Enhörning har knåpat klart).
Rickard
Urverk speldesign
Eftersom ingen hade något samarbete (rätta mig om jag har fel), så tilldelas priset till den som inlämnade in sitt bidrag först.Han said:
Grattis, Enhörning!
/Han som kommer att följa upp med ett PM som frågar om adress
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Fina priser! Nordnordosts podcast - Vinnare
Juryn har nu överlagt och har glädjen att tilldela Solvebring priset för hans fantastiska spel I rött och svart.
Vi tar en diskussion i PM om din medverkan i podcasten, Solvebring.
Juryn har nu överlagt och har glädjen att tilldela Solvebring priset för hans fantastiska spel I rött och svart.
Vi tar en diskussion i PM om din medverkan i podcasten, Solvebring.
solvebring
Superhero
Re: Fina priser! Nordnordosts podcast - Vinnare
wilper said: