Khan
Kondottiär
- Joined
- 23 Apr 2014
- Messages
- 4,532
Våra huvudpersoner @Feuflux, @Björn Wärmedal och @Frippe slog sig ned i ett mötesrum på Davis/Panzer Productions kontor. Nu var det dags. På blott fyrtio minuter skulle de skapa en pitch för Highlander 2, en chans man inte kan försitta! Allt de vet när de sätter sig vid bordet är att Connor MacLeod är huvudperson igen, för Christopher Lambert har redan skrivit på.
Trots en producent som ideligen kom in och gav dem nya direktiv kunde de makalösa manusförfattarna tillsammans spåna fram följande manus.
****************************
Pitch
Replikanterna är de nya odödliga, Blade Runner-ripoff med estetik och allt. Då är McLeod inte den ende längre och måste döda alla replikanter. De är klonade från honom, vilket ger en etisk/moralisk aspekt om “vem är jag”.
Kvinnlig replikant som kan sjunga opera som protagonist. Hon är replikant med, men det vet inte han förrän slutscenen. Så han drivs mellan “måste döda henne” och “jag älskar henne”.
Slutscen i operahuset med mängder av replikanter som stormar stället. Connor slåss med dem i korridorer, kulisser, osv medan hon sjunger.
Biotechföretag kommer över McLeods blod från en blodgivningscentral och börjar göra replikanter utifrån detta. MacLeod upptäcker att han slutar åldras, för att han inte längre är den ende odödliga.
MacLeod besöker en bar och träffar operasångerska, hon sjunger där. Han blir omedelbart förälskad. Hon är en blade runner under cover!
Han reser tillbaka till Skottland för att hämta svärdet som är nedgrävt där, och slipar upp det. På vägen till ruinen blir han förföljd av kvinnan -- iklädd svart kåpa! Här träffar han den första MacLeod-replikanten, som vill vara originalet. Han är också klädd i svart kåpa, och det är mörkt och regnar! De slåss och han (och publiken???) tror att han slåss mot henne, men striden avbryts. Replikanten (som bär en operamask först, men man får se hans ansikte i slutet av fäktscenen) får tag i ondingens svärd från ettan.
En i rak nedstigande led ättling till Connery/Ramirez som är besatt av hans själ. Han har också förföljt McLeod.
Utomjordingar är vanliga i samhället. De har gett oss en massa av den fräcka Blade Runner-teknologin. Operabandet t.ex. består av utomjordingar, och de spelar säckpipa på den skotska flygplatsen. Biotechföretaget (huvudkontoret ligger i omloppsbana runt jorden) drivs av utomjordingar, som ser precis ut som människor. De andra ser inte ut som människor.
Rymdscen när MacLeod och Ramirez reser till huvudkontoret. Orginalreplikanten är VD. Ramirez dör i rymdstriden.
Utomjordingen har grönt blod vid slutscenen i operahuset. Operasångerskan skjuter skurken i ryggen med pistol när han håller på att vinna fäktning mot MacLeod. Hon har i hela filmen velat om MacLeod är replikant eller ej. Ska hon döda honom eller hjälpa honom?
MacLeod halshugger ondingen, och börjar tankas av all kraft från alla replikanterna. Han skriker “THERE CAN BE ONLY ONE!” Han sjunker ned på knä. Vi ser kvinnan sänka pistolen. Eftertexterna börjar rulla.
En stund in i eftertexterna kommer vi tillbaka till scenen. MacLeod tittar på den grönblodiga kroppen och säger “You’re not the one.” Sen ryker hans huvud! Kvinnan hugger av det med ondingens svärd! Och säger “There can’t even be one…” En tår faller från hennes kind.
**************************
Ett mästerverk.
Tack till Chocolate Hammer som skrivit spelet. Och ett enormt tack till de tre spelarna. Jag har nog inte skrattat så här mycket på bra länge.
Trots en producent som ideligen kom in och gav dem nya direktiv kunde de makalösa manusförfattarna tillsammans spåna fram följande manus.
****************************
Pitch
Replikanterna är de nya odödliga, Blade Runner-ripoff med estetik och allt. Då är McLeod inte den ende längre och måste döda alla replikanter. De är klonade från honom, vilket ger en etisk/moralisk aspekt om “vem är jag”.
Kvinnlig replikant som kan sjunga opera som protagonist. Hon är replikant med, men det vet inte han förrän slutscenen. Så han drivs mellan “måste döda henne” och “jag älskar henne”.
Slutscen i operahuset med mängder av replikanter som stormar stället. Connor slåss med dem i korridorer, kulisser, osv medan hon sjunger.
Biotechföretag kommer över McLeods blod från en blodgivningscentral och börjar göra replikanter utifrån detta. MacLeod upptäcker att han slutar åldras, för att han inte längre är den ende odödliga.
MacLeod besöker en bar och träffar operasångerska, hon sjunger där. Han blir omedelbart förälskad. Hon är en blade runner under cover!
Han reser tillbaka till Skottland för att hämta svärdet som är nedgrävt där, och slipar upp det. På vägen till ruinen blir han förföljd av kvinnan -- iklädd svart kåpa! Här träffar han den första MacLeod-replikanten, som vill vara originalet. Han är också klädd i svart kåpa, och det är mörkt och regnar! De slåss och han (och publiken???) tror att han slåss mot henne, men striden avbryts. Replikanten (som bär en operamask först, men man får se hans ansikte i slutet av fäktscenen) får tag i ondingens svärd från ettan.
En i rak nedstigande led ättling till Connery/Ramirez som är besatt av hans själ. Han har också förföljt McLeod.
Utomjordingar är vanliga i samhället. De har gett oss en massa av den fräcka Blade Runner-teknologin. Operabandet t.ex. består av utomjordingar, och de spelar säckpipa på den skotska flygplatsen. Biotechföretaget (huvudkontoret ligger i omloppsbana runt jorden) drivs av utomjordingar, som ser precis ut som människor. De andra ser inte ut som människor.
Rymdscen när MacLeod och Ramirez reser till huvudkontoret. Orginalreplikanten är VD. Ramirez dör i rymdstriden.
Utomjordingen har grönt blod vid slutscenen i operahuset. Operasångerskan skjuter skurken i ryggen med pistol när han håller på att vinna fäktning mot MacLeod. Hon har i hela filmen velat om MacLeod är replikant eller ej. Ska hon döda honom eller hjälpa honom?
MacLeod halshugger ondingen, och börjar tankas av all kraft från alla replikanterna. Han skriker “THERE CAN BE ONLY ONE!” Han sjunker ned på knä. Vi ser kvinnan sänka pistolen. Eftertexterna börjar rulla.
En stund in i eftertexterna kommer vi tillbaka till scenen. MacLeod tittar på den grönblodiga kroppen och säger “You’re not the one.” Sen ryker hans huvud! Kvinnan hugger av det med ondingens svärd! Och säger “There can’t even be one…” En tår faller från hennes kind.
**************************
Ett mästerverk.
Tack till Chocolate Hammer som skrivit spelet. Och ett enormt tack till de tre spelarna. Jag har nog inte skrattat så här mycket på bra länge.
. Och kul!