Det brukar bli bäst kort.
Långa, meningslösa (och till stor del improviserade) evighetskampanjer mår bra av tokiga tiotimmars+sessioner, men sådana har man ju inte tid med längre.
Riktiga, extremt väl förberedda äventyr med kartor, handouts, en inledning och ett slut osv, de tycker jag skall liras igenom på fem timmar. Det är en bra tid för mig, så länge klarar jag att vara skärpt och hålla igång en enda dramaturgiskt helgjuten berättelse som aldrig blir seg eller plågas av transportsträckor.
När det skall spelas någon form av spelarstyrt rollspel (typ; rollpersonerna försöker bygga ett värdshus eller starta en egen religion) så får man dra ut på det. Tre timmar + paus + fyra timmar + paus + tre timmar, kanske. Pauser på två timmar eller mer, typ. Jag brukar inte direkt sitta med en klocka när vi spelar så. Spelarna fortsätter vara "in character" medan vi tar några bloss eller käkar krubb, och man kan köra lite solorollspel med någon enskild lirare medan resten går ner till macken och införskaffar groggvirke, typ. Det finns inga vattentäta skott mellan "rollspel" och "paus" om man så säger.
/Rising