Speltimmen Juli 2024

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,180
Location
Rissne
Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:
  • Helst ett nytt spel varje vecka (även om trådarna kommer en gång i månaden).
  • Helst spela minst 60 minuter.
  • Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.
Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Mitt mål är att förbättra mina stats på SteamHour. Det vill säga, ha färre spel jag aldrig startat eller som jag spelat väldigt kort tid.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,180
Location
Rissne
Jag köpte 1000xRESIST för ett tag sedan, och ikväll tänkte jag spela det en liten stund. Det verkar ju trots allt lite charmigt, trots ganska ful grafik…

Och nu är det 90 minuter senare och jag har just klarat första kapitlet. Det här är ett väldigt, väldigt bra spel. Tekniskt sett: Tredjeperson med duglig styrning. Lite PS1/2-estetik, bitvis åminner en del design om typ förrenderad primitiv 3D-grafik i FMV-spel, men i realtid. Och med sjujävla bra ljusdesign framför allt, som tillsammans med ljuddesignen skapar en jäkla svårslagen stämning. Voice actingen är… okej, och det finns ingen läppsynkning alls, men det spelar egentligen inte så mycket roll för storyn är medryckande och intressant och precis lagom klurig. Man får nämligen väldigt lite egentlig exposition utan kastas rätt in i ett intressant och lite småkomplext världsbygge. Jag tror jag nu efter kapitel 1 har lite grepp om grunderna, men vem vet vad kapitel 2 kommer att ändra på?

Spelets övergripande plot är en väldigt scifi-nonsenstung grej, som kombineras med åtminstone hittills väldigt bra karaktärsporträtt och rörande öden och relationer. Jag springer runt och försöker prata med varenda NPC för att försöka suga upp så mycket spridda detaljer som möjligt, för att få fler pusselbitar att bygga med i huvudet.

Jag är lite överväldigad av det här spelet. Märks det? Jag är väldigt sugen på att fortsätta spela. Det blir nog inte ikväll, men jag blir inte förvånad om jag spelar klart det här innan sommaren är slut.

BETYG: 95
 

Zeedox

Hero
Joined
14 May 2021
Messages
1,285
Location
Stockholm
Till min födelsedag passade jag på att ladda ned ett tjugotal spel till PS5 från Playstation Network. Har jobbat mig igenom de första minuterna i så många jag kan för att se vilka som är intressanta nog att behålla. Hittills:

Evil Genius 2: Jag älskade Dungeon Keeper och gamla Evil Genius, så ser fram av mer av samma. Tydligt att det inte är till konsol urpsrungligen, men inte omöjligt att styra.

Dishonored: Death of the Outsider: Kul miljö, ok kontroller, och ser ut att bli bra inspiration för Blades in the Dark.

Hundred Days: Winemaker Simulator: Ganska klumpiga kontroller… men något charmigt Hallmark-film-aktigt gör att jag vill ha mer! Kanske lär mig något om vin på riktigt?

Magicka 2: Learn to spell again… again!: Jag ÄLSKAR första Magicka, och detta verkar ha precis samma otroliga charm och underhållande experimentmöjligheter.

Samurai Warriors 5: Jag har inte spelat så många Musou-spel förut, men det är kul att vara en general som kan spöa tusentals vanliga fotsoldater, och alla historiska figurer som dyker upp som tvålfagra och knasiga karaktärsdesigner.

Untitled Geese Game: Spelar med min partner och detta tog inte många sekunder innan vi bestämde att vi skall fortsätta med. Bäst UX av alla, också!
 

JohanL

Champion
Joined
23 Jan 2021
Messages
7,589
Jag spelar Popup Dungeon. Det är jäkligt bra, och är på Steam-rea till typ i morgon! Roguelike med kort.

Många fantasy-spel lider av att det är mycket billigare att göra mekaniken än att få det att se OK ut. Popup Dungeon löser det genom att hela estetiken och designen är att det är ett brädspel man bygger upp med xdetaljer i papper och papp. Så här:

1720624290253.jpeg

Det kör stenhårt på det valet - ingenting i spelet är något som inte kunnat representeras på det viset. "Rollpersonerna" är vikta och tryckta rätblock, monstren är standees (och man kan se vad baksidan på dem är eftersom den inte är tryckt). Väggarna är uppbyggda med plasthållare och väggbitar i papp. Allt möblemang är saker som kunnat vara pappmodeller. Det ser tokigt ut först, men det är fruktansvärt effektivt, eftersom det är enkelt för dem att bygga monster och levels, och man får litet av känslan att spela ett brädspel.

Detta kombineras sedan med humor och usla vitsar när spelet inte tar sig självt på allvar. En vampyr kan säga "I will be missed" när den förvandlar sig till dimma, och på den vägen är det (potatismonstret anfaller med "Taters Gonna Tate"). Scenariona är sådant man möter när man tar sig upp i trollkarlens torn, men man kan få kommentarer som att den här leveln inte är riktigt färdigbyggd ännu. Bland spelbara rollpersoner finns visserligen Warrior, Rogue, Mage, Cleric, men också Gunslinger, Robot och Internet-troll. Just nu när jag spelar svingar min Paladin en motorsåg eftersom jag är i skräckfilms-level.

Som rent spel är det fantastiskt! Rollpersonerna är väldigt distinkta, karaktärsutvecklingen är brant, och optimeringsmöjligheterna extrema och ofta helt nödvändiga (mitt taktik just nu är att paladinen och eskimå-shamanens skyddstotem håller mig levande, medan shaman och enchantress buffar upp Gunslingern över öronen så att han kan explodera med attacker vissa rundor, men med en annan karaktärsuppsättning kommer man att få spela på helt andra vis.

Det här är lätt - lätt! - det bästa HeroQuest-liknande spel jag spelat, och kvalitet och mängd innehåll är chockerade för det låga priset (strax över hundringen på rea). Är du det minsta intresserad av sådant här och tycker att det visuella är OK, så är det ett givet köp.
 
Last edited:

JohanL

Champion
Joined
23 Jan 2021
Messages
7,589
Jag hamnade i fördärvet och blev beroende av Slay the Spire… sömn, vad är det?
Oerhört bra spel. Ännu bättre med jättemodden Downfall, där man också kan spela bossarna när de anfaller hjältar.


Slay the Spire 2 kommer om ett tag.

 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,180
Location
Rissne
Jag gillade ju Secret Files-spelen, så när jag såg att rymd-peka-klickaspelet Monolith var gjort av iaf delvis samma folk så… köpte jag det.

Secret Files: Tunguska och dess uppföljare är spel jag brukar referera till som mekaniskt fulländade peka-klickaspel. De är som de gamla klassikerna, men har ett gäng quality of life-förbättringar som gör att de helt enkelt är trevliga att spela. Manuset i spelen var ganska dassigt, röstskådespeleriet inte så bra, grafiskt sett var de ett par generationer gamla men… de var ändå medryckande på något sätt.

Det här är inte det. Spelet är rent grafiskt otroligt ojämnt precis som SF-spelen, och känns mestadels som enkel-A eller ett par-tre-fyra generationer gammalt. Filmsekvenserna är lågupplösta och mpeg-slemmigt fulkomprimerade på ett sätt man inte riktigt ser längre. Karaktärer är fult 3D-modellerade och dåligt renderade. Men till skillnad från i Secret Files-spelen vägs detta inte upp av en hyfsat intressant story.

Det finns en hook – huvudpersonen vaknar upp ensam i vrak på främmande planet och av någon anledning matchar hennes minnen inte det hon hittar i form av loggar och ID-kort och nu måste hon leta efter piloten som försvunnit. Den borde varit intressant, men spelet lyckas inte riktigt rycka tag i mig.

Det finns delvis samma quality-of-life-grejer som i Secret Files, t.ex. hotspot-visare och att man kan dubbelklicka på utgångar för att automatiskt hoppa dit. Men de har också lagt in en "skip minigame"-knapp i alla minispel, och det… jag vet inte, jag hade inte haft något emot om det fanns en inställning för det någonstans, men att hela tiden se den knappen redan från steg 1 vid varje minispel förtar lite av glädjen för mig. Att det finns en inbyggt walkthrough bryr jag mig inte så mycket om, jag kollade aldrig på den men är inte emot att den finns. Den måste jag ju in i menyer för.

Dessutom fick jag just en spelbrytande bugg – helt plötsligt började huvudpersonen flyta i luften och ut ur skärmen, och sen gick det inte att klicka på något eller ens öppna menyn. Så jag alt+F4:ade ut ur spelet.

Kommer jag återvända till det här? Kanske. Antagligen inte. Jag har andra, mer intressanta peka-klicksspel som jag kommer att prioritera.

BETYG: 2/5
 

Franz

Nin geed gali jirey geed loo ma galo
Joined
4 Dec 2010
Messages
6,904
Nu ska jag bli lite personlig. Den här sommaren har varit rätt stressig. Det var otroligt mycket med jobbet innan semestern så det har varit svårt att varva ner, vissa arbetsuppgifter har spillt över på semestern. Har dessutom en extremt trotsig liten tvååring som likt ett yrväder springer omkring och gör allt han inte får.

Jag kände därför att jag behövde minska på stressen genom att spela något lugnt och trevligt. Och jag har därför spelat igenom A short hike.

Du är en liten fågel som är ute på semester. Du vill ringa din mamma men har ingen täckning på mobilen, så du måste vandra upp på den högsta toppen på semesterortens berg då det är den enda platsen man kan få täckning.

För att vandra upp till toppen måste man kunna flyga och klättra och för att kunna detta måste man samla gyllene fjädrar. Man får dessa på olika sätt. Kan hittar några när man utforskar omgivningen, några får man genom att utföra tjänster. Några kan man köpa. Då behöver man pengar, vilket man också kan tillskansa sig på olika sätt, exempelvis hittar man en del, man kan fiska och sälja fisken, man kan spela en variant av volleyboll etc.

Det finns inga faror i spelet, du kan varken dö eller skadas. Det är en öppen värld man utforskar. Inte så stor vilket är positiv i min bok, och man uppmuntras till att ströva omkring fritt och upptäcka saker på egen hand.

Stämningen i spelet är otroligt fin och trevlig! Man får verkligen semesterkänsla! Spelet är kort, bara några timmar, men jag tycker det är bra. Hade spelet varit längre hade man tröttnat. Spelet fick mig på gott humör och stressen minskade markant av att spela. Kan verkligen rekommendera spelet, både i största allmänhet, men i synnerhet om du är stressad eller deppig. Du kommer nästan garanterat må bättre efter att ta klarat spelet!

IMG_5850.jpeg
 

Tant Ragnar

Gamle usling
Joined
23 Jun 2016
Messages
2,434
Jag har spelat Patapon 1 och 2

Pon pon pata pon
Pon pon pata pon
Pata pata pon pon
PATA PATA PATA PON
(FEVER)
PATA PATA PATA PON

5/5

(Om du vill testa så börja direkt med tvåan. Det är väldigt likt ettan, men mer av allt och inte riktigt lika brutalt oförlåtligt).
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,180
Location
Rissne
Väldigt få spelutannonseringar har gjort mig genuint exalterad de senaste åren, men när Cyan berättade att de jobbat på en remake av Riven så pirrade det ganska mycket i maggropen. Det är inte heller jättemånga spel jag köper till fullpris på släppdagen, men det gjorde jag, såklart, med det här.

För mig är det här nog en av årets största spelhändelser.

Riven är alltså uppföljaren till Myst. Jag spelade det back in the day och har fortfarande mina fem CD-skivor kvar. Då var det typ det snyggaste som någonsin gjorts – skitsnygg förrenderad 3D, både stillbilder (ibland med inslag av någon liten animerad detalj vilket var awesome 1997) och sjukt snygga FMV-sekvenser. Jag ryser fortfarande när jag tänker på linbanefärden man gör mellan spelets öar…

Storyn är inte superkomplex egentligen – efter att man räddat Atrus i Myst så ber han en hoppa till åldern som kallas Riven, där man ska fånga in nån som heter Gehn och rädda hans fru. Man får inte med sig någon bok hem, för då skulle ju Gehn kunna använda den för att fly. När man kommer fram kan man läsa i Atrus' dagbok att det är lite mer komplicerat (Gehn är Atrus' pappa, som varit besatt av att återuppliva D'Ni-civilisationen till dess forna ära. Vad D'Ni är får man nog veta senare i det här spelet tror jag, minns inte riktigt). Men det är inte så viktigt, det viktiga här är att man kommer till Riven, prompt fångas i en automatiserad bur och blir ifråntagen sin bok. Sedan kommer nån annan och giftpilsmördar tjuven, tar boken och släpper lös en – men sticker sedan med boken. Så minst två fraktioner här alltså.

Och framför allt: nu är vi på Riven! Och Riven är helt jäkla makalöst vackert. Det är som att kliva in i så som Riven såg ut i mina drömmar 1997. Cyan har sagt att de väntade på att tekniken skulle komma så långt att de kunde göra i realtid det de gjorde med förrenderade bilder 1997, och det var helt rätt val. Jesus krisus vad snyggt det är. Och samma stämningsfulla musik och ljud. Och samma pussel… Jag minns rätt lite av pusslen i Riven, till skillnad från de i Myst, så en märkbar del av den här första timmen kliar jag mig i huvudet innan jag inser samma "guh, vad dum i huvudet jag är" som jag plötsligt minns att jag hade som reaktion förra gången. Men då var jag eventuellt tvungen att kolla en walkthrough, det slapp jag nu. (Den låsta grinden kan öppnas om man lossar ett av gångjärnen). And now we're off! Jag fick kämpa lite för att slita mig, det fick jag.

Men okej. Det finns saker jag inte är supernöjd med:
  • 3D-människorna. jag fattar att det delvis är för att de nog inte har kvar de gamla originalfilmerna i hög upplösning och innan de fixats med bluescreen och så, plus att de vill att spelet ska funka i 3D… Men för mig är det egentligen inte riktigt Riven utan de verkliga FMV-skådespelarna. Jag saknar Rand Miller som Atrus! Människorna känns helt enkelt väldigt malplacerade ut; de känns plastigt döda i en annars nästan fotorealistiskt snygg värld.
  • Jag hade gärna haft ett "classic"-läge där man istället för att gå fritt istället rört sig mellan fasta positioner som i originalet.
  • Jag har läst mig till att de lagt till lite material i storyn och ändrat en del pussel. Buuuh! Även om jag minns att jag surnade till på originalet när ett pussel krävde fungerande färgseende så hade jag ändå även här gärna sett ett "classic"-läge.
Handlar alla de där om avvikelser från originalet? Ja. Och det är ändå lugnt. Originalet finns kvar, och är faktiskt fortfarande tillräckligt snyggt för att spelas än idag. Även om jag måste säga att "full 3D" verkligen gör det mycket lättare att navigera! Det var alltid det drygaste i de gamla spelen; inte egentligen pusslen; de var svåra men en del av utmaningen. "Åt vilket håll står jag nu egentligen" var inte riktigt lika kul utmaning.

Hur som helst är jag rätt sugen på att spela vidare. Som sagt har jag tydligen glömt det mesta – inklusive D'Nis talsystem, som brukade sitta som en smäck. Så det är ganska lagom dags att spela om alltså =)

BETYG: 5−/5

Det här är fortfarande ett sjujäkla bra spel. Det är nog bara de där 3D-människorna som drar ner det faktiskt, och kanske en och annan anpassning till VR-spelarna.
 

Lukas

Mannen i Gult
Joined
25 Jan 2010
Messages
3,717
Location
Huddinge
Om man spelade igenom myst för första gången för något år sedan.
Tyckte om det, men älskade det inte.
Är riven värt att spela?

Är det mer av samma sak?
Är det någon egentlig förändring?
Vad gör det bättre?
Vad gör det sämre?
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,180
Location
Rissne
Om man spelade igenom myst för första gången för något år sedan.
Tyckte om det, men älskade det inte.
Är riven värt att spela?

Är det mer av samma sak?
Är det någon egentlig förändring?
Vad gör det bättre?
Vad gör det sämre?
Mer, större, bättre, snyggare, svårare. Typ. Områdena är större och man rör sig mer mellan dem så det är mer att hålla i huvudet (eller anteckna). Skulle jag säga. Om man gillade Mysts pussel så tror jag man kommer gilla Rivens också. Tyckte man att de var för svåra så kommer man nog behlva spela delar av Riven med en walkthrough (och inget fel med det, no shaming!).
 

Lukas

Mannen i Gult
Joined
25 Jan 2010
Messages
3,717
Location
Huddinge
Mer, större, bättre, snyggare, svårare. Typ. Områdena är större och man rör sig mer mellan dem så det är mer att hålla i huvudet (eller anteckna). Skulle jag säga. Om man gillade Mysts pussel så tror jag man kommer gilla Rivens också. Tyckte man att de var för svåra så kommer man nog behlva spela delar av Riven med en walkthrough (och inget fel med det, no shaming!).
Jag tyckte en del pussel kände väldigt artificiella, och krävde ganska mycket suspension of belief för att tro att att de faktist skulle finnas i settingen. Liksom de påminde mig om att det var ett spel hela tiden.
Är riven likadan i sin pussel design? Eller är pusslerna mer "naturliga"
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,180
Location
Rissne
Jag tyckte en del pussel kände väldigt artificiella, och krävde ganska mycket suspension of belief för att tro att att de faktist skulle finnas i settingen. Liksom de påminde mig om att det var ett spel hela tiden.
Är riven likadan i sin pussel design? Eller är pusslerna mer "naturliga"
När jag först spelade det så kändes pusslen rätt in-world, men det var 20+ år sen så jag vågar inte säga säkert =) Viss suspension of disbelief tror jag kommer behövas. Kanske lite mindre än i Myst.
 

Zeedox

Hero
Joined
14 May 2021
Messages
1,285
Location
Stockholm
Jag kände därför att jag behövde minska på stressen genom att spela något lugnt och trevligt. Och jag har därför spelat igenom A short hike.

Du är en liten fågel som är ute på semester.
Segelflygkänslan tyckte jag var störtskön! Att ta sig fram så elegant och snabbt (även om man tappar höjd!)
 

Zeedox

Hero
Joined
14 May 2021
Messages
1,285
Location
Stockholm
Just Cause 4:
  • Explosioner
  • Änterhake
  • Flygmekaniker
  • Okonstlade uppdrag, spelet låtsas inte att jag kommer bry mig
Solid 4/5. Varför ändra ett vinnande koncept?
 

Tant Ragnar

Gamle usling
Joined
23 Jun 2016
Messages
2,434
Damn you. Nu testade jag också och har fastnat helt i träsket. Vilket toppenlir!
Kul! Sen kan du fortsätta med "Monster Train", "Griftlands", "Inscryption", "Cobalt Core", eller varför inte Slay the Spire - brädspelet!
 

JohanL

Champion
Joined
23 Jan 2021
Messages
7,589
Kul! Sen kan du fortsätta med "Monster Train", "Griftlands", "Inscryption", "Cobalt Core", eller varför inte Slay the Spire - brädspelet!
Nowhere Prophet! Dicey Dungeons! Roguebook!

(
Låt bli Banners of Ruin)
 

Franz

Nin geed gali jirey geed loo ma galo
Joined
4 Dec 2010
Messages
6,904
Jag blev ju lite personlig i min förra spelrecension och denna gång måste jag bli ännu mer personlig.

När jag var fem år och bodde i ett radhusområde i Luleå började tv-spel bli populärt bland oss ungar. Ingen av oss hade ett tv-spel än, men min kompis föräldrar hyrde till honom då och då. Det var nästan alltid ett Sega Master System som hyrdes och jag tyckte spelen var rätt underhållande utan att vara riktigt såld. En dag hyrdes dock ett spel som verkligen hänförde mig, nämligen Alex Kidd in Miracle World. Jag minns inte exakt vad som fick mig att fastna för spelet, men efter besöket hos kompisen sprang jag hem till mamma och pappa och skrek att vi MÅSTE MÅSTE MÅSTE köpa ett Sega med Alex Kidd!!! Efter mycket tjat gjorde de mig till viljes och vips var jag den första i vårt kompisgäng att ha ett eget tv-spel!

Det låter ju som en solskenshistoria, men inget kunde vara längre från sanningen. För vad jag inte upptäckt när jag spelade Alex Kidd in Miracle World hos kompisen var hur förbaskat överjävligt svårt spelet var. Men det blev jag varse hemma må ni tro! Snörpliga dödsögonblick och Game Over-skärmar avlöste varandra och femåriga Franz blev ibland hysteriskt arg men oftast otröstligt ledsen när han spelade och dog gång på gång. Konceptet hög svårighetsgrad var ju främmande för mig, så jag var övertygad om att jag dog så ofta för att jag inte dög och var dålig. Föräldrarna försökte förtvivlat hjälpa till, men då de var ännu sämre än mig på spelet var de inte till mycket nytta.

Som om detta inte vore nog började mina vänner nu tigga sig till spelkonsoler av sina föräldrar. Problemet var verkligen att alla, verkligen alla, köpte sig en Nintendo 8 bitars istället för en Sega Master System. Det innebar att alla glatt kunde bytlåna spel med varandra och avnjuta fantastiska upplevelser som Super Mario, Metriod, Mega Man, Probotecor etc. Kvar satt jag med mitt enda spel. Ett spel som jag en gång varit så fäst vid, men som numera bara gjorde mig arg och ledsen. Det fanns bara en sak att göra. Gå till föräldrarna och säga att vi MÅSTE MÅSTE MÅSTE köpa ett Nintendo!! Som tur var hade jag faktiskt lite pengar på ingång. Pappa var skådespelare och jag hade haft en liten roll i en av hans pjäser. Pengarna därifrån tillsammans med pengarna för Segat vi sålde räckte till ett begagnat Nintendo och några spel. Jag sade då hej då till Alex Kidd och var överlycklig över att aldrig behöva befatta mig med det vämjeliga spelet igen.

Nu spolar vi fram till 2024. Jag är numera 40 år och vad gäller tv-spel lirar jag mest på min Nintendo Switch. För några dagar sedan upptäckte jag att en remake på Alex Kidd in Miracle World fanns att köpa på rea. Jag bestämde mig för att köpa spelet och klara det, som en liten tjänst till femåriga Franz.

Och jag kan lätt förstå varför spelet gjorde femåriga Franz så ledsen. Svårighetsgraden är hög, men framförallt är kontrollen väldigt bråkig. Man glider väldigt mycket när man hoppar och det är svårt att avgöra vart man landar när man hoppar. Det känns typ som att varje bana är en isbana. Detta blir ett smärre helvete och leder till att det mer ofta än sällan känns sjukt orättvist när man dör. Till synes enkla hopp kan vara helt förödande. Lägg därefter till ett begränsat antal liv och inga continiues så har du ett perfekt recept för frustation. Jag tappade humöret mer än en gång när jag spelade, något som typ aldrig händer vanligtvis när jag spelar, och jag började mer och mer förstå femåriga Franz; hur ett barn, eller någon över huvud taget som inte är masochist, övergår mitt förstånd.

Här kom dock en av de nya funktionerna i remaken till räddning. Det går nämligen att ställa in så att man får obegränsat liv och generösa checkpoints. Det kanske låter fuskigt att använda sig av en sån här funktion. Men jag känner att spelet fuckade upp mig när jag var liten, så det är inte mer än rätt att jag nu får fucka upp spelet 😊 Så med den här funktionen klarade jag spelet och det kändes faktiskt som att jag gav mitt unga jag lite återupprättelse.

Men spelet i sig då. Det är ett plattformsspel. Man hoppar över hinder, krossar block och boxar fiender. Allt känns dock ganska basic och rätt förlegat. Framförallt tar de oprecisa kontrollerna bort mycket av nöjet. Två saker ger lite spelglädje. För det första är vissa banor lite kreativt utformade, där en ”vanlig” bana oväntat kan övergå till en vattenbana. Inget märkvärdigt idag, men där och då var det häftigt. Vidare kan Alex under spelets gång köpa olika fordon, exempelvis en motorcykel eller helikopter. Dessa fordon är faktiskt rätt kul då de helt förändrar sättet man tar sig an banan.

Spelets bossar är verkligen ett kapitel för sig. Istället för att ta dig an dem på klassiskt vis besegrar man de allra flesta genom en match sax påse sten! Detta är så otroligt dumt att jag faktiskt tycker det är lite roligt.

Så, förutom obegränsat liv och generösa checkpoints, vad mer erbjuder remaken? Bland annat upphottad grafik och soundtrack. Och här vill jag verkligen ge en eloge! Spelet i sin nya form är väldigt vackert! Dels är miljöerna stämningsfulla men även karaktärer osar av personlighet. Som jag förstått det så har det även lagts till saker man kan samla på, belöningar man kan uppnå etc. Det är dock inget som intresserar mig nämnvärt så jag har inte grävt djupare i detta.

Trots att spelet är snyggt och att remaken är ambitiös kan jag inte rekommendera detta. Det är rätt förlegat och den omtalade kontrollen tar bort mycket som hade kunnat vara kul. Det finns absolut bättre plattformsspel att köpa. Jag personligen är ändå nöjd med köpet då jag fick sätta punkt för något som varit oavslutat i 35 år 🙂
 
Top