Nekromanti Speltimmen v1 2017

[krank]

Speltimmen! Veckans tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

?Enkla riktlinjer jag själv tänkte följa:

1. Nytt spel varje vecka.
2. Helst spela minst 60 minuter.
3. Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygsystem jag tänker använda mig av när jag känner det. Använd det om ni vill:

Spoiler

75 -- spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 -- Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 -- "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 -- Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare.
95 -- Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG.

 

[krank]

Så. Jag hittade Tyranny billigt på Elgiganten i julas, och köpte det av nyfikenhet.

Egentligen vet jag inte riktigt vad jag förväntade mig. Eller ja, det visste jag väl visst - ett Baldurs Gate-liknande CRPG där man tjänade den store onde fursten som lagt nästan hela världen under sig. För jag har trots allt fått spelet förklarat för mig.

Men vad jag inte vet är varför jag trodde att det skulle passa mig? Jag tycker visserligen att grundpremissen är en intressant vinkel på klassisk fantasy - men jag tycker ju direkt illa om klassisk fantasy överlag. Jag tycker dessutom att medeltida vapen är tråkiga, att medeltida mode är fult och att medeltida stadsbildningar är lika spännande som gråsten. Överlag är jag alltså inte superförtjust i medeltidstjofräs, och även om fantasy naturligtvis inte är historiskt korrekt så brukar fantasyn nästan alltid fokusera på och överdriva just de delar jag tycker är en riktig snarkfest. Det enda som brukar vara skoj i fantasyvärldar är väl typ magiker och magi, för det kan man nästan låtsas att det är lite intellektuellt och vetenskapligt i många fall.

Det enda av de gamla Biowarespelen jag spelade längre än ett par timmar av var Planescape: Torment, och det är ju egentligen inte speciellt fantasy:igt. Inte klassisk medeltidsfantasy iaf, utan mer lite ångpunkig stadsfantasy. (Jag hoppas att nya Tides of Numenera blir en värdig efterföljare).

Jag är dessutom apdålig på att opta och gegga med system.

Så... Jag är egentligen helt fel person för att spela Tyranny. Det är fantasy och det har ett hyfsat komplext system. Det är inte ett dåligt spel - tvärtom är det snyggt och väldesignat, det flyter på bra och funkar smidigt. Det enda jag inte riktigt gillar är väl att åtminstone de fåtal strider jag varit i känts väldigt grötiga, jag har haft svårt att riktigt se vem jag siktar på och hur vänner/fiender står jämfört med varandra. Ibland upplever jag att karaktärerna inte skiljer sig tillräckligt från bakgrund eller varandra för att det ska vara tydligt hur scenen framför mig ser ut. Men jag tror att det också kan handla om att alla medeltidskläder och -miljöer smälter samman för mig =)

Det är svårt för mig att ge Tyranny ett betyg som känns rättvist. I slutänden har jag dock en betygskala som inte låter mig ta hänsyn till hur bra ett spel egentligen är; skalan handlar bara om min ruskigt subjektiva upplevelse.

BETYG: 85

EDIT-TILLÄGG: Jag är fullt medveten om att man inte kommer någonvart i ett sånt här spel på en timme. Jag hann typ göra introgrejen där man spelade sig igenom sin bakgrund, träffa första vänligt sinnade SLP:n och slåss och göra några val. Jag fattar också att det säkert blir coolare och tar fart senare. Men inget av de första 62 minuterna gav mig intrycket av att det här var något jag borde fortsätta spela. Sorry.

EDIT-TILLÄGG 2: Jag fick det påpekat för mig att Tyranny egentligen var mer bronsålder än medeltid. Må så vara, det visar mest att de saker som gör att jag inte gillar medeltid också gäller bronsålder. Och järnålder. Och faktiskt typ alla lågteknologiska samhällen.

 

[Max Raven]

Jag har spelat (igenom) Lifeless Planet.

Du är astronaut i hyfsat primitiv rymddräkt som åkt FTL-skepp till fjärran planet rik på liv, one way trip (utan mycket förberedelse uppenbarligen, för det verkar inte finnas mycket till bas eller något sätt att återvända) - fast när du kommer fram så är planeten död. Något Har Hänt. Det som har hänt dig personligen är att du blev medvetslös och dina astronautkompisar dumpade dig som de schyssta människor de är och vandrade iväg.

Spelet är berättelsedrivet snarare än utforskande, vilket man får erfara tämligen tidigt - och därefter märker med saker som är lite väl uppenbara ("Du har 8 timmar syre" "Du har nu vandrat runt i 16 timmar inklusive sömn, du behöver inte fylla på" <10 min senare> "Du är inom gångavstånd från syremodul, ditt syre är slut slut SLUT!"). Det är väl kanske lite tur, för speciellt de tidiga paletterna hinner bli tråkiga innan man kommer till nytt område. Storyn har en del missar som kunde fixats med lite redigering (exklusive påfyllning av syre, som bara kunde varit "oxygen replenished") men funkar hyfsat. Slutet kändes dock lite fegt, för att inte spoila för mycket.

Det tog mig c:a 5,5 timmar inklusive de gånger jag dog, vandrade fel och fastnade på ganska basic pussel. Hyfsat trevligt spel, tacksamt lagom längd.

Jag har börjat på Salt and Sanctuary, som verkar vara en 2-D-Dark Souls-klon. Verkar OK men är för pyttigt på TV-skärm, så får återkomma.

Space Base DF-9 återvände jag kort till, men basen gick åt skogen och återfick inte riktigt spelglädjen jag hade första omgången. Kanske senare.

 

[krank]

Jag minns inte om jag skrivit om UFO: Enemy Unknown (eller XCOM: Ufo Defense som det också hette) förut. Nyss fixade jag iaf så att jag har över en timmes speltid på Steam, så då tänker jag att det är ett bra tillfälle.

UFO är ett sånt där spel jag återkommer till om och om och om igen. Varje år får jag något ryck och drar igång det. Jag är inte jättebra på det och har aldrig klarat det, men bara det att jag återkommer till ett spel som släpptes 1993 - snart 25 år sedan - säger nog en del om hur mycket det betyder för mig.

Spelet är ett strategispel med två huvudsakliga lägen: Först och främst Geoscape, där man chefar för den utomjordingsbekämpande organisationen X-com och bestämmer vilka baser som ska byggas, vilken forskning som ska göras etc. Management, helt enkelt. Sedan har vi Battlescape, som helt enkelt innebär att man kan skicka soldater till olika ställen - t.ex där man skjutit ner ett ufo. Och då förvandlas spelet till ett isometriskt turbaserat spel där man styr soldaterna. Så enkel är spelets grund.

Egentligen är det uppföljaren, Terror from the Deep, där man slåss mot utomjordingar under vattnet, som ligger mig närmast om hjärtat. Det var det jag spelade först, efter att ha piratat det av en av mina få vänner någon gång kring... jag vill säga högstadiet men jag är jävligt osäker.

UFOs grafiska stil är lite cartoonig och i VGA vilket begränsar spelets attraktionskraft idag. Även för mig. Så numera kör jag alltid via openxcom, en variant av spelmotorn som tillåter högre upplösningar och även, om man vill, olika filter etc... Jag kör just nu med halv skärmupplösning (så halv HD) vilket ger mig lagom stora pixlar och retrokänsla utan att det blir alltför illa, och givetvis utan alla former av utjämnande filter.

Spelet är helt enkelt riktigt, riktigt bra. Senare i spelet dyker det upp teknologier som förtar lite av det roliga, men i openxcom ingår möjligheten att nerfa dem via moddar. Spelets musik och grafiska stil, kombinationen av desperat management och väldigt spännande turbaserade strider är helt enkelt svårslagen. Jag vet nog inget annat turbaserat spel som gett mig lika stark nagelbitarkänsla.

BETYG: 95